{"id":108369,"date":"2017-03-27T14:19:50","date_gmt":"2017-03-27T13:19:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108369"},"modified":"2017-03-28T06:41:52","modified_gmt":"2017-03-28T05:41:52","slug":"alltfor-konstruerad-avkladning-korsbarstradgarden-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108369","title":{"rendered":"Alltf\u00f6r konstruerad avkl\u00e4dning &#8211; K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p>24\/3 2017<\/p>\n<p>Spelas till och med 13\/5 p\u00e5 stora scenen<\/p>\n<p><strong>Av: <\/strong>Anton Tjechov<\/p>\n<p><strong>Regi: <\/strong>Anja Sus\u00e2<\/p>\n<p><strong>Scenografi &amp; kostym: <\/strong>Helga Bumsch<\/p>\n<p><strong>Koreograf: <\/strong>Damjan Kecojevic<\/p>\n<p><strong>Komposit\u00f6r: <\/strong>Igor Gostuski<\/p>\n<p><strong>Musiker: <\/strong>Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/02-korsbarstradgarden-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108373\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/02-korsbarstradgarden-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-300x199.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/02-korsbarstradgarden-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/02-korsbarstradgarden-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-768x510.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/02-korsbarstradgarden-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1024x681.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>P\u00e5 ytplanet kretsar rysk litteratur f\u00f6retr\u00e4desvis kring tv\u00e5 \u00e4mnen: penning- och k\u00e4rleksbekymmer. Tjechov och hans\u00a0kvartett klassiska dramer\u00a0\u00e4r\u00a0 typiska representanter f\u00f6r\u00a0en s\u00e5dan\u00a0generalisering.\u00a0 Specifikt f\u00f6r den ryske f\u00f6rfattaren och l\u00e4karen \u00e4r att han tillhandah\u00e5ller dilemman, inte l\u00f6sningar.\u00a0Regiss\u00f6r Susa har\u00a0 anv\u00e4nt sig av K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rdens skelett , f\u00f6r att koppla ett grepp p\u00e5 samtiden. 2006 s\u00e5g jag p\u00e5 samma scen en gedigen traditionell version.\u00a0Serbiskan\u00a0vars 5boys.com jag\u00a0upplevde p\u00e5 Backa Teater,\u00a0diskuterar klasskamp, de besuttnas fall och drastiska\u00a0samh\u00e4llsomv\u00e4lvningar.\u00a0\u00a0Omg\u00e5ende markeras\u00a0en distansering gentemot karakt\u00e4rerna, vilka h\u00f6gst medvetet\u00a0utrustats med ett l\u00f6jev\u00e4ckande tonfall, stundom f\u00f6rst\u00e4rkt med nonsensramsor.\u00a0Den uppkomling\u00a0till k\u00f6pman\u00a0som Simon J Berger f\u00f6rkroppsligar,\u00a0pl\u00f6jer inledningsvis i\u00a0denna\u00a0tacksamma f\u00e5ra, tillsammans med anemiska\u00a0husan vars roll gestaltas avsiktligt\u00a0mekaniskt av Emelie Str\u00f6mberg (mest minnesv\u00e4rd som buktalare och balanskonstn\u00e4r).<\/p>\n<p>Konceptet att g\u00f6ra Tjechov till en trampolin \u00e4r inte nytt p\u00e5 denna stadsteater.\u00a0I\u00a0en i\u00a0dubbel mening skakig <em>Att beg\u00e4ra tre systrar <\/em>(recenserad i Kulturbloggen),\u00a0passade\u00a0\u00a0man p\u00e5 att dyka\u00a0ner i nutid\u00a0genom att\u00a0belysa\u00a0br\u00e4nnande\u00a0\u00a0fr\u00e5gor. Inser att det finns en lockelse i att framst\u00e4lla f\u00e5niga figurer, att\u00a0g\u00f6ra svart humor av persongalleriet i <em>K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden.\u00a0<\/em>\u00a0Ur de r\u00f6riga relationer och familjestrukturer som det kan beh\u00f6vas facit till, \u00e4r det bara dotter (Jennifer Amaka Pettersson), fosterdotter (Ylva Olaison)\u00a0samt den ur\u00e5ldrige betj\u00e4nten (Bo Stenholm, som det g\u00e5r att\u00a0sympatisera med.\u00a0En bidragande orsak till att det\u00a0blir sv\u00e5rt att engagera sig i upps\u00e4ttningen, att p\u00e5 allvar\u00a0ta till sig referenserna.\u00a0 Vad som p\u00e5 f\u00f6rhand\u00a0\u00a0antagligen verkade\u00a0klockrent rent dramaturgisk, blir som f\u00e4rdig produkt \u00f6verlag\u00a0en nyckfull, spretig och grovt tillyxad upps\u00e4ttning.<\/p>\n<p>F\u00f6rsta akten \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt utdragen\u00a0med\u00a0 stiliserad scenografi i gr\u00e4lla f\u00e4rger. Tre\u00a0motiv av\u00a0 Lars Tunbj\u00f6rk,\u00a0pr\u00e4glade av tomhet och torftighet, har Helga Bumsch f\u00f6ljdriktigt\u00a0planterat \u00a0De \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda tr\u00e4den finns med\u00a0som gigantiskt\u00a0illustration. Nedanf\u00f6r ur rektangul\u00e4ra f\u00f6rvaringsboxar g\u00f6r sk\u00e5despelarna\u00a0mestadels entr\u00e9. Enligt mitt s\u00e4llskap varnades f\u00f6r h\u00f6ga ljud,\u00a0vilka inte st\u00f6rde n\u00e4mnv\u00e4rt, trots\u00a0att en motors\u00e5g upprepade g\u00e5nger\u00a0gick loss p\u00e5 kulissen. Gillade den \u00f6desm\u00e4ttade kalla\u00a0st\u00e4mning som\u00a0f\u00f6rmedlades genom den prisade komposit\u00f6ren via uts\u00f6kta\u00a0multimusikerna Anders Blad och Daniel Ekborg. Roades av svadan som levererades av Hampus Hallberg i egenskap av evig student insn\u00e4rjd i trassliga resonemang, liksom\u00a0 Fredrik Evers l\u00e4ttsinniga gestalt med f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r postmodernismen.<\/p>\n<p>Och det fanns flera enskilda inslag v\u00e4rda uppskattning., framf\u00f6r allt avsnitt\u00a0d\u00e4r regiss\u00f6ren hittat r\u00e4tt avv\u00e4gning mellan l\u00e4ttjan vid pingisbordet och utbrotten av spleen. Men totalt sett\u00a0\u00a0k\u00e4nns\u00a0det\u00a0oerh\u00f6rt frustrerande att beh\u00f6va utreda varf\u00f6r en l\u00e4mnar premi\u00e4ren\u00a0 utan att p\u00e5tagligt ber\u00f6ras. D\u00e5 ska \u00e4nd\u00e5 en ofr\u00e5nkomlig isande association noteras.\u00a0 Med glimrande \u00f6gon firar Simon J Bergers\u00a0karakt\u00e4r\u00a0sin revansch. Kulmen\u00a0 p\u00e5 segerns s\u00f6tma,\u00a0hans avkl\u00e4dande\u00a0f\u00f6rnedring av sin fars\u00a0 h\u00e4rskarfamilj,\u00a0f\u00e5r mig att v\u00e4xla in tankesp\u00e5ret p\u00e5 t\u00e5gen till nazisternas\u00a0koncentrationsl\u00e4ger.\u00a0\u00a0F\u00f6r att nyansera bilden finns ju\u00a0i <em>K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em> en\u00a0l\u00e4ttsinnig\u00a0\u00f6verklass, som\u00a0p\u00e5 grund av skulder inte kan forts\u00e4tta sin\u00a0priviligierade livsstil.\u00a0 Den revolution\u00e4ra\u00a0 retoriken framv\u00e4st i\u00a0 tubamunstycke (kul gimmick)\u00a0av Bo Stenholm, ordinerar\u00a0garanterat den fallna gods\u00e4garinnan och hennes familj\u00a0ett gruvligt straff.<\/p>\n<p>Kan bara konstatera att denna g\u00e5ng fungerar inte driften med Tjechovs dramatik, vilket\u00a0 samtidigt\u00a0medf\u00f6r\u00a0att det blir problematiskt\u00a0att ta till\u00a0sig inb\u00e4ddade budskap. De stannar halvv\u00e4gs vare sig det g\u00e4ller Sverigedemokrater eller sommarg\u00e4ster.\u00a0Starkast enskilda undantag\u00a0: det ofrivilliga\u00a0avdragandet av kl\u00e4desplagg som n\u00e4mns ovan.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelare: Mia H\u00f6glund-Melin, Jennifer Amaka Pettersson, Ylva Olaison, Fredrik Evers, Simon J Berger, Hampus Hallberg, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Emelie Str\u00f6mberg, Bo Stenholm och Jesper S\u00f6derblom.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>24\/3 2017 Spelas till och med 13\/5 p\u00e5 stora scenen Av: Anton Tjechov Regi: Anja Sus\u00e2 Scenografi &amp; kostym: Helga Bumsch Koreograf: Damjan Kecojevic Komposit\u00f6r: Igor Gostuski Musiker: Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm \u00a0 Foto Ola Kjelbye P\u00e5 ytplanet kretsar rysk litteratur f\u00f6retr\u00e4desvis kring tv\u00e5 \u00e4mnen: penning- och k\u00e4rleksbekymmer. Tjechov och hans\u00a0kvartett klassiska dramer\u00a0\u00e4r\u00a0 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-108369","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108369","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108369"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108369\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108389,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108369\/revisions\/108389"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108369"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108369"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108369"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}