{"id":108356,"date":"2017-03-26T09:40:01","date_gmt":"2017-03-26T08:40:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108356"},"modified":"2017-05-10T21:17:48","modified_gmt":"2017-05-10T20:17:48","slug":"dr-moreaus-o-pa-momentteater-fascinerande-starkt-absurt-roligt-och-tankevackande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108356","title":{"rendered":"Dr Moreaus \u00f6 p\u00e5 Moment:teater &#8211; fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankev\u00e4ckande"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_108357\" aria-describedby=\"caption-attachment-108357\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/drmoeauso.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/drmoeauso-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"size-medium wp-image-108357\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/drmoeauso-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/drmoeauso-768x513.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/drmoeauso-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-108357\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Petter Cohen.<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Dr Moreaus \u00f6<\/strong><br \/>\nDramatisering fritt efter H G Wells: Rikard Lekander och Andreas Boonstra<br \/>\nRegi: Rikard Lekander<br \/>\nScenografi &#038; kostym: \u00c5sa Berglund Cowburn<br \/>\nMusik: Simon Steensland<br \/>\nTekniker: Joel Dannerup<br \/>\nProducent &#038; marknadsf\u00f6ring: Daniel Szpigler<br \/>\nSverigepremi\u00e4r 25 mars 2017 p\u00e5 Moment:teater<\/p>\n<p>Att ber\u00e4tta n\u00e5got viktigt om samh\u00e4llet med komedi och absurda inslag \u00e4r en sv\u00e5r, sv\u00e5r konst. Inte m\u00e5nga klarar balansg\u00e5ngen mellan att f\u00e5 oss att kikna av skratt och samtidigt inte bli billig h\u00f6torgs-revy. Teatermannen Andreas Boonstra, dramatiker, regiss\u00f6r med mera, p\u00e5 Moment:teater \u00e4r en av de f\u00e5 som beh\u00e4rskar denna konst. Jag har hittills aldrig blivit besviken p\u00e5 n\u00e5got han varit inblandad i som manusf\u00f6rfattare och\/eller regiss\u00f6r. Dr Moreaus \u00f6 \u00e4r regisserad av Rikard Lekander, men manus har Boonstra skrivit tillsammans med Lekander. Om igen har moment:teater skapat en av \u00e5rets mest sev\u00e4rda f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n<p>Dr Moreaus \u00f6 bygger p\u00e5 HG Wells skr\u00e4ck-fantasy fr\u00e5n 1896. En mer \u00e4n hundra \u00e5r gammal framtidssatir har n\u00e5got att s\u00e4ga fortfarande idag. Romanen handlar om en ung man, Edward Prendick, som hamnar p\u00e5 en \u00f6 som<br \/>\nbebos av vetenskapsm\u00e4nnen doktor Moreau och Montgomery och flera underliga varelser som m\u00e4nnen forskar p\u00e5.<br \/>\nDe underliga varelserna \u00e4r djur som de tv\u00e5 vetenskapsm\u00e4nnen f\u00f6rvandlat till m\u00e4nniskor, eller \u00e5tminstone m\u00e4nniskoliknande varelser. Dessa djurm\u00e4nniskor har f\u00e5tt talorgan och kan prata, de g\u00e5r uppr\u00e4tt p\u00e5 tv\u00e5 ben och dricker vatten p\u00e5 samma vis som m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p>F\u00f6r att h\u00e5lla kontroll p\u00e5 djurm\u00e4nniskorna s\u00e5 de rovdjur som blivit m\u00e4nniskor inte ska \u00e4ta upp de djurm\u00e4nniskor som kommer fr\u00e5n djur som rovdjuren i naturen annars \u00e4ter har Dr Moreaus inf\u00f6rt n\u00e5gra lagar som s\u00e4ger att alla m\u00e5ste \u00e4ta v\u00e4xter.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelarna \u00e4r oerh\u00f6rt skickliga p\u00e5 att gestalta dessa olika djurm\u00e4nniskor. Inledningsscenen \u00e4r genial d\u00e4r en vanlig skinnsoffa f\u00f6rest\u00e4ller ett skepp som g\u00e5r under i ett skeppsbrott. Det \u00e4r s\u00e5 roligt hur vanliga vardagsm\u00f6bler kan f\u00f6rvandlas p\u00e5 en scen till de mest \u00e4ventyrliga farkoster genom att sk\u00e5despelarna f\u00e5r ig\u00e5ng v\u00e5r fantasi. <\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren har valt att l\u00e5ta f\u00f6rest\u00e4llningen pendla mellan gestaltande scener och scener d\u00e4r sk\u00e5despelarna ber\u00e4ttar vad som sker och hur de t\u00e4nkt n\u00e4r de repeterat inf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen och hur de tolkar romanen och ber\u00e4ttelsen. Det fungerar bra. S\u00e5dant kan bli \u00f6vertydligt och pekfinger-m\u00e4strande. Som publik beh\u00f6ver jag ju inte att n\u00e5gon ber\u00e4ttar att ber\u00e4ttelsen exempelvis handlar om totalit\u00e4ra samh\u00e4llen. Det kan jag t\u00e4nka ut sj\u00e4lv. Men eftersom den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen rymmer s\u00e5 mycket djup och kan ses ur s\u00e5 m\u00e5nga synvinklar g\u00f6r det inget att sk\u00e5despelarna pratar om sin tolkning. Det \u00e4r inte allt. Det finns s\u00e5 mycket mer undertext &#8211; och sk\u00e5despelarna s\u00e4ger l\u00e5ngt ifr\u00e5n allt.<\/p>\n<p>Att v\u00e4xla mellan att gestalta en scen och att sj\u00e4lv som sk\u00e5despelarna kommentera det som sker, det kr\u00e4ver modiga sk\u00e5despelare. Det \u00e4r fascinerande och imponerande hur v\u00e4l de klarar av detta. Denna s\u00e5 kallade <strong>verfremdungseffekt<\/strong> som teatermannen Bertolt Brecht inf\u00f6rde bygger p\u00e5 tanken att publiken ska vara medventa och inte bara passivt suga in en f\u00f6rest\u00e4llning och f\u00f6r att f\u00e5 denna effekt kan sk\u00e5despelarna p\u00e5 olika s\u00e4tt distansera sig fr\u00e5n handlingen, exempelvis genom att tala direkt till publiken. Just nu verkar det vara en v\u00e5g d\u00e4r m\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningar arbetar med den metoden, med varierat resultat. I Dr Moreaus \u00f6 p\u00e5 Moment:teater fungerar det utm\u00e4rkt. <\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen st\u00e4ller m\u00e5nga fr\u00e5gor. Vad \u00e4r djuriskt och vad \u00e4r m\u00e4nskligt? Vad \u00e4r det djuriska i en m\u00e4nniska och g\u00e5r det att med lagar ta bort det djuriska i m\u00e4nniskor? Vad \u00e4r lagar till f\u00f6r? Under Dr Moreaus styre var lagarna tydligt till f\u00f6r att skydda djuren. Men hur blev det sedan? Blev lagarna ist\u00e4llet mer till f\u00f6r att skydda h\u00e4rskaren? Ett annat sp\u00e5r att fundera kring \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s forskning och vetenskap. Hur l\u00e5ngt kan m\u00e4nniskan g\u00e5 i sina experiment? Kommer naturen att sl\u00e5 tillbaka?<\/p>\n<p>Dr Moreaus \u00f6 p\u00e5 Moment:teater \u00e4r fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankev\u00e4ckande. <\/p>\n<p><strong>Medverkande:<\/strong><br \/>\nJosefin Ankarberg, Cecilia Milocco, Peter J\u00e4rn och Ludde Hagberg<br \/>\nMusiker: Erik Stenberg <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Dr Moreaus \u00f6 Dramatisering fritt efter H G Wells: Rikard Lekander och Andreas Boonstra Regi: Rikard Lekander Scenografi &#038; kostym: \u00c5sa Berglund Cowburn Musik: Simon Steensland Tekniker: Joel Dannerup Producent &#038; marknadsf\u00f6ring: Daniel Szpigler Sverigepremi\u00e4r 25 mars 2017 p\u00e5 Moment:teater Att ber\u00e4tta n\u00e5got viktigt om samh\u00e4llet med komedi och absurda inslag \u00e4r en sv\u00e5r, sv\u00e5r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13253,13254,7333,4955,12288,7643],"class_list":["post-108356","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dr-moreaus-o","tag-hg-wells","tag-momentteater","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108356","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108356"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108356\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108360,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108356\/revisions\/108360"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108356"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108356"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108356"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}