{"id":108329,"date":"2017-03-25T14:17:23","date_gmt":"2017-03-25T13:17:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108329"},"modified":"2017-03-25T17:21:40","modified_gmt":"2017-03-25T16:21:40","slug":"forfogar-over-eftertraktad-dimension-pernilla-andersson-pa-stora-teatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108329","title":{"rendered":"F\u00f6rfogar \u00f6ver eftertraktad dimension &#8211; Pernilla Andersson P\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<p>22\/3 2017<\/p>\n<p><strong>5<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image1.jpeg.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108340\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image1.jpeg-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image1.jpeg-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image1.jpeg-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image1.jpeg.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>\u00a0<\/a> Foto Jan M Lundahl<\/p>\n<p>Blev ganska f\u00f6rv\u00e5nad efter\u00e5t.Talade\u00a0om f\u00f6r en servitris och en musikintresserad jobbarkompis\u00a0att jag sett Pernilla Andersson. Ingen av dem visste vem jag pratade om. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r hon\u00a0den mest k\u00e4nda i en kategori jag h\u00e5ller mycket h\u00f6gt, en kategori vars fr\u00e4msta f\u00f6retr\u00e4dare i \u00f6vrigt\u00a0heter Sara Isaksson, Ebba Forsberg, Isabella Lundgren och\u00a0Ida Sand.\u00a0\u00a0Artister som med sin s\u00e5ngkonst\u00a0\u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att\u00a0p\u00e5tagligt\u00a0ber\u00f6ra. De skapar en liveatmosf\u00e4r med\u00a0n\u00e4ra till skratt och t\u00e5rar,\u00a0igenk\u00e4nnande leenden,\u00a0g\u00e5shud och v\u00e4rme. Hela tiden genom att s\u00e4tta musikaliteten i h\u00f6gs\u00e4tet.\u00a0\u00a0Vi stortrivs under\u00a0cirka hundra minuters samvaro med den \u00a0m\u00e5ngsysslande 70-talisten, just f\u00f6r att hon bjuder p\u00e5 k\u00e4nslor och\u00a0hetta, engagemang och scenn\u00e4rvaro.\u00a0\u00a0Och hon\u00a0har l\u00e5tar som verkligen h\u00e5ller,\u00a0smakfullt framf\u00f6rda av henne och l\u00e5ngvariga radarpartnern Fredrik R\u00f6nnqvist p\u00e5 gitarr (sades vara j\u00e4mf\u00f6rbar med\u00a0relationen Lundell &#8211; Janne Bark). P\u00e5 backdrop syns bild p\u00e5 elegant\u00a0vardagsrum i r\u00f6tt.<\/p>\n<p>Merparten l\u00e5tar fr\u00e5n Tiggrinnan,\u00a0 senaste CD:n, framf\u00f6rs i avskalade full\u00f6diga versioner. D\u00e4rtill f\u00e5r vi vad Pernilla kallar radiohits, n\u00e5gra v\u00e4l valda covers, en psalm och andra\u00a0godbitar fr\u00e5n hennes nio studioalbum.\u00a0Av de \u00e5tminstone tv\u00e5 konserter jag sett\u00a0tidigare sticker Falkenbergs visdagar 2014 ut,\u00a0var en spelning som starkt ber\u00f6rde vilket\u00a0oundvikligen inneb\u00e4r att det fanns f\u00f6rv\u00e4ntningar att leva upp till.\u00a0I samband med skivsignering sa ackompanjat\u00f6ren R\u00f6nnqvist, att de f\u00f6redrar duoformatet f\u00f6r att framh\u00e4va texterna. Framf\u00f6r allt anser jag, att det \u00e4r\u00a0ett klokt beslut att skippa bombastiska trummor. Medan Fredrik genomg\u00e5ende var sin akustiska gitarr med reverb och andra effekter\u00a0trogen, h\u00f6rdes Pernilla p\u00e5 melodica, gitarr, fingerkn\u00e4pp och sj\u00e4lvfallet elpiano med\u00a0vad jag uppfattade som\u00a0mellotron ovanp\u00e5. Instrumenteringen \u00e4r f\u00f6red\u00f6mlig\u00a0med ett ljud som var\u00a0ganska starkt utan att sl\u00e5 \u00f6ver. Ett \u00f6dets ironi uppst\u00e5r strax efter att deras egen ljudtekniker f\u00e5tt ber\u00f6m, eftersom det d\u00e5 med\u00a0l\u00e5tskrivarens ordval, b\u00f6rjar l\u00e5ta som &#8221;n\u00e5gon som steker \u00e4gg&#8221;.<\/p>\n<p>Ett\u00a0m\u00e4rkligt missf\u00f6rst\u00e5nd resulterar i att de tv\u00e5 br\u00e5dst\u00f6rtat g\u00f6r entr\u00e9 alldeles efter utsatt tid. Hon helt kl\u00e4dd i svart st\u00e4ller sig vid mikrofonstativet. Han i\u00a0hatt och v\u00e4st s\u00e4tter sig diskret p\u00e5 h\u00f6gra sidan.\u00a0Anslaget av skenbar spontanitet forts\u00e4tter\u00a0 fl\u00f6da, n\u00e5got vi liveentusiaster \u00e4lskar.\u00a0\u00a0De inleder med <em>Sitter Tyst Med Billie Holiday, Om ingen annan\u00a0,<\/em> <em>B\u00e4ttre \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r<\/em> och\u00a0<em>Som En \u00f6.<\/em>\u00a0I likhet med \u00f6vriga s\u00e5nger p\u00e5 svenska b\u00e4ddas de in i utf\u00f6rliga introduktioner, en mer adekvat term \u00e4n mellansnack. Blir r\u00f6rd\u00a0 av vad hon f\u00f6rt\u00e4ljer om skilsm\u00e4ssan, hot efter\u00a0artikel om \u00f6vergrepp\u00a0och pappans\u00a0grava alzheimer.\u00a0Finns\u00a0m\u00e5nga sk\u00e4l till att hennes poppiga visor mest g\u00e5r i moll.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108341\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg-240x300.jpg\" alt=\"\" width=\"240\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg-240x300.jpg 240w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg-768x960.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg-820x1024.jpg 820w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/image2.jpeg.jpg 950w\" sizes=\"auto, (max-width: 240px) 100vw, 240px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Jan M Lundahl<\/p>\n<p>En oklanderlig f\u00f6rsta fas lyfter\u00a0 ytterligare en niv\u00e5 med suggestiva\u00a0titell\u00e5ten <em>Tiggrinnan, <\/em>mellot\u00e4vlande <em>Desperados <\/em>och <em>Dansa Med Dig,<\/em>\u00a0sist n\u00e4mnda alster<em>\u00a0<\/em>skildrar en morgontidig r\u00f6kande\u00a0Plura och Packmoppeturn\u00e9n i V\u00e4rmland.\u00a0\u00a0Ett v\u00e4lfyllt Stora Teatern\u00a0 f\u00e5r sitt lystm\u00e4te av\u00a0underbar livemusik och goda historier. Sj\u00e4lv kallar hon sin stund med oss f\u00f6r KBT-timmen.\u00a0Anekdoten om den jobbigt l\u00e5ngsamma\u00a0sommarturn\u00e9n \u00e4r v\u00e4ldigt rolig. Vidare\u00a0kan i f\u00f6rbig\u00e5ende\u00a0f\u00f6rmedlas uppgiften\u00a0att 92-\u00e5riga farmor finns p\u00e5 plats i publiken, inte minst f\u00f6r att l\u00e5ten <em>Tiggrinnan, <\/em>s\u00e4gs sammanfatta henne j\u00e4mte l\u00e5tskrivarens liv.\u00a0\u00a0Pernilla Andersson tycker om att sjunga, kan sjunga s\u00e5 att det k\u00e4nns p\u00e5 riktigt. Har gjort s\u00e5 \u00e4nda sedan den jazziga skivdebuten (som jag lyssnat p\u00e5 idag, d\u00e4r hennes r\u00f6st l\u00e5ter p\u00e5fallande lik Nina Persson). Hennes riviga schlagerbidrag inneh\u00e5ller f\u00f6rst\u00e5s tonartsh\u00f6jning, n\u00e5got hon briljerar med genom att tangera en wailande teknik.\u00a0 Den vokala f\u00f6rm\u00e5gan \u00e4r p\u00e5 topp, med ett tryck och hetta som inte\u00a0fullt ut\u00a0har n\u00e5gon motsvarighet\u00a0i studio. Har hon f\u00f6rresten gjort n\u00e5gon musikal?\u00a0Fredrik bara finns d\u00e4r\u00a0hela tiden\u00a0vid hennes sida och fyller i, n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng ges han m\u00f6jlighet till uppiggande\u00a0soloutflykt. Noterade att han i en l\u00e5t accentuerade\u00a0harmoniken med fr\u00e4ck basliknande resonans.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 skilda egenskaper f\u00f6renas under en mycket lyckad konsert, \u00e5 ena sidan\u00a0 dramatisk anslag\u00a0med yviga\u00a0gester, \u00e5 andra sidan\u00a0ett intimt och reflekterande drag.\u00a0Med Rigmor Gustafsson och Sanna Carlstedt\u00a0har hon det gemensamt, att hon live unnar sig att vara bossig gentemot m\u00e4n p\u00e5 scen (i detta fall &#8221;stackars&#8221; Fredrik), fast f\u00f6rst\u00e5s med glimten i \u00f6gat.\u00a0\u00a0Dessa pendlingar speglas i de melodier\u00a0som \u00e5terfinns\u00a0p\u00e5 repertoaren.\u00a0 Vad f\u00e5r vi mer h\u00f6ra? Jo, Taube (Pernilla identifierar sig med Fritiof Andersson)\u00a0och Cornelis, den obeskrivligt gripande <em>H\u00e5lla huvudet h\u00f6gt <\/em>som Plura skrev till minne av\u00a0sin d\u00f6da mor, <em>L\u00e4tta Steg, Mjuka Moln <\/em>vars f\u00f6rsta takter p\u00e5minner om hit med 10cc, R\u00f6nnqvist\u00a0 p\u00e5 elgitarr (slide)\u00a0i oemotst\u00e5ndliga <em>Vaggvisa <\/em>vars tillst\u00e5nd av frid g\u00f6r den till en magnifik ballad. Aprop\u00e5 frid blev ett av hela fyra extranummer instrumentala <em>Runmar\u00f6psalm<\/em>, ett stycke\u00a0som anv\u00e4nds vid s\u00e5v\u00e4l begravningar som br\u00f6llop.<\/p>\n<p>Hade ingen vetskap om att den i Sk\u00e5ne uppv\u00e4xta m\u00e5ngsidiga kvinnan hade bott i G\u00f6teborg eller att hon \u00e4r barn till jazzf\u00f6r\u00e4ldrar. D\u00e4remot vet jag att hon f\u00f6rminskades p\u00e5 fjol\u00e5rets\u00a0Grammisgala, vilket\u00a0m\u00e5ste betecknas som en obegriplig skymf. \u00a0I vanlig ordning har hon skrivit, producerat, arrangerat och mixat senaste skivan (tre l\u00e5tar har R\u00f6nnqvist som medkomposit\u00f6r)\u00a0Tillkommer att hon spelar ett antal instrument. Som om det inte vore nog: skrivit och proddat \u00e5t andra\u00a0samt bildat skivbolag. Pernilla Anderssons g\u00e4rning i musikbranschen renderade i prestigefyllt pris fr\u00e5n nu avlidne demonproducenten George Martin.\u00a0 Vill\u00a0avsluta min hyllning till en kvinna med integritet och unika kvaliteter genom\u00a0att\u00a0publicera m\u00f6tet med sir George Martin.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108333\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n-768x768.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/393082_10151661645574276_1298091785_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0Pressfoto<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>22\/3 2017 5 \u00a0 Foto Jan M Lundahl Blev ganska f\u00f6rv\u00e5nad efter\u00e5t.Talade\u00a0om f\u00f6r en servitris och en musikintresserad jobbarkompis\u00a0att jag sett Pernilla Andersson. Ingen av dem visste vem jag pratade om. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r hon\u00a0den mest k\u00e4nda i en kategori jag h\u00e5ller mycket h\u00f6gt, en kategori vars fr\u00e4msta f\u00f6retr\u00e4dare i \u00f6vrigt\u00a0heter Sara Isaksson, Ebba Forsberg, Isabella [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108329","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108329","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108329"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108329\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108345,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108329\/revisions\/108345"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108329"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108329"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108329"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}