{"id":108288,"date":"2017-03-22T02:17:20","date_gmt":"2017-03-22T01:17:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108288"},"modified":"2017-03-22T13:44:18","modified_gmt":"2017-03-22T12:44:18","slug":"skvirecension-nino-keller-the-hunt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108288","title":{"rendered":"Skvirecension: Nino Keller -The Hunt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist Nino Keller
\nTitel The Hunt
\nBetyg 4
\nRelease 24 mars 2017<\/p>\n

Nino Keller har varit och \u00e4r med i en rad uppskattade musikkonstellationer (Les Big Byrd, Caesars, The Slaves, Taken by Trees, Teddybears och H\u00e5kan Hellstr\u00f6m, Br\u00f6derna Lindgren med mera). Till viss del medverkar han som medkomposit\u00f6r men i huvudsak som en sv\u00e4ngig trummis. Nino Keller blev k\u00e4nd i musik-Sverige f\u00f6rst som trummis i det internationellt k\u00e4nda Caesars och sedan ocks\u00e5 som medlem i svenska popgruppen The Slaves tillsammans med sin bror Robin Keller. Han spelar trummor p\u00e5 H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms album ”F\u00f6r sent f\u00f6r edelweiss” (2008) och han har syns \u00e4ven ofta live tillsammans med rockgruppen Teddybears. \u201dThe hunt” \u00e4r hans debutalbum som ensam komposit\u00f6r och soloartist. Ett album han kan vara stolt \u00f6ver och d\u00e4r han g\u00e5r sin egen musikaliska v\u00e4g.<\/p>\n

\"\"<\/a>I ett pressmail beskrivs albumet:
\n… det \u00e4r en djupt ambiti\u00f6s och imponerande intrumentalskiva, som tar ett stort steg bort fr\u00e5n rocktrummor och larm.<\/em><\/p>\n

Beskrivningen \u00e4r mycket tr\u00e4ffande. Det \u00e4r helt enkelt underbar musik att lyssna p\u00e5, att l\u00e5ta sig f\u00f6ra med p\u00e5 starka inre resor. N\u00e4r jag s\u00e4tter mig bekv\u00e4mt, blundar och lyssnar p\u00e5 albumet, som \u00e4r helt instrumentalt f\u00f6r den med ut p\u00e5 en universell resa. Musiken skapar bilder och k\u00e4nslor och uppenbarelser inom mig. <\/p>\n

De nya musikstyckena \u00e4r i stort sett pianobaserade och har orkestrala arrangemang som fyller mig med filmiska, visuella upplevelser.<\/p>\n

Musiken \u00e4r dock s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n hissmusik det g\u00e5r att komma. Det \u00e4r inte ett album som kommer till sin r\u00e4tt medan du sitter och stojar och f\u00f6r h\u00f6gljudda samtal. Helst ska du avnjuta musiken i lugn och ro, kanske med en kopp te vid din sida. Helst i tystnad eller \u00e5tminstone endast till l\u00e5gm\u00e4lt samtal.<\/p>\n

Debutalbumet visar absolut Nino Kellers musikaliska sl\u00e4ktskap med b\u00e5de Philip Glass, franske Sebastien Tellier och italienske filmmusikkomposit\u00f6ren Piero Umiliani) men han har samtidigt en egen stil, han \u00e4r ingen kopia utan st\u00e5r stolt p\u00e5 egna ben och kan m\u00e4ta sig med dom b\u00e4sta i genren. Det finns en som det st\u00e5r i pressmailet: en enkelhet och naturlighet i dessa nio sp\u00e5r som utg\u00f6r ”The Hunt”. Liksom finurlighet, \u00e4ventyrslusta och stora och sm\u00e5 k\u00e4nslor.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist Nino Keller Titel The Hunt Betyg 4 Release 24 mars 2017 Nino Keller har varit och \u00e4r med i en rad uppskattade musikkonstellationer (Les Big Byrd, Caesars, The Slaves, Taken by Trees, Teddybears och H\u00e5kan Hellstr\u00f6m, Br\u00f6derna Lindgren med mera). Till viss del medverkar han som medkomposit\u00f6r men i huvudsak som en sv\u00e4ngig trummis. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":["post-108288","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108288","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108288"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108288\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108294,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108288\/revisions\/108294"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108288"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108288"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108288"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}