{"id":108246,"date":"2017-03-20T02:39:06","date_gmt":"2017-03-20T01:39:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108246"},"modified":"2017-03-20T02:39:06","modified_gmt":"2017-03-20T01:39:06","slug":"klurig-granskning-av-sjalvgodhet-har-skulle-vi-leva-tillsammans-pa-folkteatern-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108246","title":{"rendered":"Klurig granskning av (sj\u00e4lv)godhet &#8211; H\u00e4r skulle vi leva, tillsammans p\u00e5 Folkteatern G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/MG_4262-Edit.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108248\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/MG_4262-Edit-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/MG_4262-Edit-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/MG_4262-Edit-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/MG_4262-Edit-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Magnus L\u00e4nje<\/p>\n<p><strong>Manus: <\/strong>Kristian Hallberg<\/p>\n<p><strong>Regi: <\/strong>Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl<\/p>\n<p><strong>Scenografi och ljusdesign: <\/strong>Tobias Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl, Lumination of Sweden<\/p>\n<p><strong>Film: <\/strong>Hanna Andersson<\/p>\n<p>L\u00e4ser\u00a0 cv-urvalen som teatern pressavdelning gjort. Noterar att de som ansvarat f\u00f6r upps\u00e4ttningen har avsev\u00e4rda meriter, vilket inte i sig\u00a0\u00a0garanterar n\u00e5gon succ\u00e9. Men onekligen finns f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r ansenlig verksh\u00f6jd, f\u00f6r\u00a0en\u00a0enakatare som\u00a0ing\u00e5r i serien Roadtrip I Regionen. Pj\u00e4sen vars titel\u00a0 h\u00e4mtats fr\u00e5n\u00a0 Johannes Anyuru,\u00a0\u00e4r s\u00e5lunda\u00a0en forts\u00e4ttning p\u00e5 tematiken fr\u00e5n <em>Jag var h\u00e4r f\u00f6rst<\/em>\u00a0(recenserades i fjol p\u00e5 Kulturbloggen).\u00a0Upprinnelsen: ett uppdrag till dramatikern Kristian Hallberg att skriva tre sk\u00e5despel som anknyter till dagens verklighet i V\u00e4stsverige, utifr\u00e5n ambulerande utst\u00e4llningen <em>Vi \u00e4r romer <\/em>framtagen av G\u00f6teborgs Stadsmuseum.<\/p>\n<p>Efter\u00e5t fr\u00e5gade en kvinna i garderoben\u00a0vad jag sett, ville veta vad det handlade om. Spontant sa jag att\u00a0tittat p\u00e5\u00a0ett slags triangeldrama med avstamp i begreppet godhet.\u00a0 Ett \u00e4ktenskap som var p\u00e5 topp n\u00e4r\u00a0man var sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4ldrar,\u00a0krackelerar efter trettiosex \u00e5r.\u00a0Hustrun har\u00a0\u00e4nd\u00e5 best\u00e4mt sig f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda.\u00a0 Av oklar anledning l\u00e4mnar hon sin \u00e4lskarinna, fast hon vid \u00e5terkomsten kr\u00e4ver\u00a0skilda sovrum. Hennes man klagar p\u00e5 underm\u00e5ligt utf\u00f6rda hush\u00e5llssysslor.\u00a0Utanf\u00f6r ICA i Gr\u00e4storp\u00a0passerar han en tiggare, f\u00e5r d\u00e5 ingivelsen att erbjuda\u00a0den utsatta kvinnan jobb. &#8221;F\u00f6r att f\u00e5 pengar ska man g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig &#8221;.\u00a0 Olof tycker att han konstruerat en perfekt win -win situation.\u00a0 Intrigen\u00a0blir f\u00f6rst\u00e5s\u00a0en tacksam grogrund f\u00f6r konflikter och v\u00e4ndpunkter.\u00a0\u00a0Spr\u00e5kf\u00f6rbistring,\u00a0skamliga eller underliga\u00a0f\u00f6rslag och\u00a0feldiagnosen vinterkr\u00e4ksjuka.\u00a0 D\u00e4r har ni n\u00e5gra hintar om vad\u00a0som f\u00f6rekommer i detta b\u00e5de realistiska och absurda drama.<\/p>\n<p>Scenografin utg\u00f6rs av\u00a0k\u00f6ksmilj\u00f6 fr\u00e5n 70-talet i\u00a0en gr\u00e5skala. De korta scenerna\u00a0markeras\u00a0med\u00a0steg\u00a0genom\u00a0kortsidornas d\u00f6rrkarmar samt\u00a0med reglering av\u00a0ljus. Dialog och skeende f\u00f6rst\u00e4rks av\u00a0minimalistisk musik, den gl\u00e4djel\u00f6sa\u00a0\u00a0understr\u00f6m\u00a0 som Johan Ramstr\u00f6m komponerat. Och p\u00e5 k\u00f6kssk\u00e5pen projiceras\u00a0film gjord av Hanna Andersson,\u00a0 T\u00e5g,\u00a0karg kylslagen natur och frusna\u00a0m\u00e4nniskor i dunjackor\u00a0\u00e4r n\u00e5gra av motiven.\u00a0Visst \u00e4r det sofistikerat med ytterligare dimensioner. Men fyller de en viktig funktion?<\/p>\n<p>Dialogen\u00a0vill jag p\u00e5st\u00e5 vetter \u00e5t Nor\u00e9nska med\u00a0syrliga angrepp, f\u00f6rs\u00f6k till f\u00f6rsoning v\u00e4ger upp r\u00e5dande bitterhet. Avsiktliga missf\u00f6rst\u00e5nd duggar t\u00e4tt,\u00a0d\u00e4rav\u00a0 st\u00f6rtskuren\u00a0fr\u00e5gor och motfr\u00e5gor. Tycker att dialogen n\u00e5gra g\u00e5nger haltar, blir lite platt.\u00a0Hallberg har f\u00f6rvisso\u00a0kommit p\u00e5 en lysande\u00a0utg\u00e5ngspunkt,\u00a0belyser\u00a0 st\u00e5ndpunkter och iakttagelser kring sj\u00e4lvgodhet och solidaritet.\u00a0( parallell kan dras till beryktad kr\u00f6nika av Ann Heberlein).\u00a0Texten fungerar som b\u00e4st\u00a0n\u00e4r hemmets toffelhj\u00e4lte\u00a0orerar om skit i h\u00f6rnen och tallrikars ingrodda smuts.\u00a0G\u00e5r l\u00e4tt att koppla ihop utbrotten till framv\u00e4xten av populistiska r\u00f6relser och eviga\u00a0diskussionen om n\u00e4rande och t\u00e4rande.\u00a0\u00a0Kanske \u00e4r jag or\u00e4ttvis och ot\u00e5lig, borde m\u00f6jligen\u00a0v\u00e4nta med ett samlat omd\u00f6me tills alla tre delarna haft premi\u00e4r?<\/p>\n<p>Intrigens inneboende styrka matchas av starka sk\u00e5despelarinsatser. Fr\u00e5n v\u00e4lunderr\u00e4ttad k\u00e4lla erfar jag att Karin de Frumerie klassar rollen som det n\u00e4stan stumma\u00a0hembitr\u00e4det, som\u00a0n\u00e5got av det absolut\u00a0sv\u00e5raste hon gjort. Hon tvingas f\u00f6rlita sig p\u00e5\u00a0intrikat kroppsspr\u00e5k, ger oss\u00a0en skygg och f\u00f6rskr\u00e4md uppsyn.\u00a0De g\u00e5nger jag tidigare sett henne, har\u00a0det varit i helt\u00a0motsatta ut\u00e5tagerande roller.\u00a0 Den f\u00f6r mig nya bekantskapen Hans Sandquist gestaltar med bravur en \u00f6mklig figur som b\u00e5de lirkar och\u00a0fr\u00e4ser. M\u00e4rks p\u00e5 tydlig diktion och pauseringar att han varit engagerad\u00a0som talboksinl\u00e4sare och\u00a0vid Radioteatern.\u00a0\u00a0Gurli k\u00e4nns inte fullt ut trov\u00e4rdig, \u00e4r\u00a0inte l\u00e4tt att begripa sig\u00a0p\u00e5.\u00a0Elisabeth G\u00f6ransson (som jag sett\u00a0i v\u00e4ldigt m\u00e5nga upps\u00e4ttningar)\u00a0\u00e5stadkommer ett lysande portr\u00e4tt av en karakt\u00e4r vars blandning av besk\u00e4ftighet och\u00a0f\u00f6rvirring ger henne n\u00f6dv\u00e4ndig\u00a0komplexitet.<\/p>\n<p>Medverkande: Karin De Frumerie, Elisabeth G\u00f6ransson och Hans Sandquist<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00a0 Foto Magnus L\u00e4nje Manus: Kristian Hallberg Regi: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl Scenografi och ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl, Lumination of Sweden Film: Hanna Andersson L\u00e4ser\u00a0 cv-urvalen som teatern pressavdelning gjort. Noterar att de som ansvarat f\u00f6r upps\u00e4ttningen har avsev\u00e4rda meriter, vilket inte i sig\u00a0\u00a0garanterar n\u00e5gon succ\u00e9. Men onekligen finns f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r ansenlig verksh\u00f6jd, f\u00f6r\u00a0en\u00a0enakatare [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108246","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108246","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108246"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108246\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108250,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108246\/revisions\/108250"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108246"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108246"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108246"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}