{"id":108216,"date":"2017-03-18T18:27:00","date_gmt":"2017-03-18T17:27:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108216"},"modified":"2023-02-17T11:55:58","modified_gmt":"2023-02-17T10:55:58","slug":"recension-nils-landgren-vince-mendoza-och-bohuslan-big-band","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108216","title":{"rendered":"Recension: Nils Landgren, Vince Mendoza och Bohusl\u00e4n Big Band."},"content":{"rendered":"<style type=\"text\/css\">\n\t<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } --><br \/>\t<\/style>\n<p><span style=\"color: #000000;\"><span style=\"font-family: Arial;\"><span style=\"font-size: small;\">Konsert: Nils Landgren och Bohusl\u00e4n Big Band under ledning av Vince Mendoza.<br \/>\nPlats: V\u00e4xj\u00f6 Teater<br \/>\nTid: 20170317 kl 19:00<br \/>\nBetyg: 3<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-large wp-image-108220\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/aviary-image-1489856959637-1024x785.jpeg\" alt=\"\" width=\"1024\" height=\"785\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/aviary-image-1489856959637-1024x785.jpeg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/aviary-image-1489856959637-300x230.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/aviary-image-1489856959637-768x589.jpeg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/aviary-image-1489856959637.jpeg 1721w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000;\"><span style=\"font-family: Arial;\"><span style=\"font-size: small;\">Inledningsvis spelade bandet kompositionen \u201dHomecoming\u201d av den legendariske musikarrang\u00f6ren och komposit\u00f6ren Vince Mendoza, som f\u00f6r den h\u00e4r turn\u00e9n basar \u00f6ver Bohusl\u00e4n Big Band. Det var ett stycke som fl\u00f6t in som en ljum vind \u00f6ver frusna V\u00e4xj\u00f6hj\u00e4rtan. Passande s\u00e5 h\u00e4r i mitten av mars n\u00e4r l\u00e4ngtan efter v\u00e5rens v\u00e4rmande solstr\u00e5lar \u00e4r som allra st\u00f6rst. D\u00e4refter f\u00f6ljde musik av bland andra Leonard Bernstein och bandet till\u00e4ts ta ut sv\u00e4ngarna rej\u00e4lt. Det var ett spelglatt g\u00e4ng som verkligen uppskattade situationen de befann sig i. Flera av medlemmarna blundade och nj\u00f6t n\u00e4r deras kollegor uppvisade s\u00e4rskild elegans i hanteringen av sina instrument. Mendozas funktion som dirigent och bandledare var kul att se. Han var s\u00e5 avslappnad och stillsam. Med sm\u00e5 handr\u00f6relser guidade han det sjutton personer starka bandet med en exakthet och ackuratess, men med en mildhet som n\u00e4stan k\u00e4ndes familj\u00e4r.\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000;\"><span style=\"font-family: Arial;\"><span style=\"font-size: small;\">\u00a0<\/span><\/span><\/span>Som van konsertbes\u00f6kare fyllde jag kvoten av l\u00e5nga solon f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan. Det finns f\u00e5 saker jag finner s\u00e5 meningsl\u00f6sa i konsertsammanhang , som o\u00e4ndliga solopartier d\u00e4r musikerna visar vilka fantastiskt skickliga musiker de \u00e4r. Inom den h\u00e5rdare rockmusiken \u00e4r det vanligen s\u00e5 att alla musikerna ska gnida sina instrument i tiominutersintervaller ett par tre g\u00e5nger under en vanlig standardkonsert. Det \u00e4r tillf\u00e4llen d\u00e5 publiken och de andra bandmedlemmarna kan g\u00e5 p\u00e5 toaletten, fylla p\u00e5 sina \u00f6lglas eller bara ta en snabb tupplur. Bekv\u00e4mt nedsjunken i en f\u00e5t\u00f6lj p\u00e5 V\u00e4xj\u00f6 teater var det v\u00e4l det senare som l\u00e5g n\u00e4rmast till hands under f\u00f6rsta avdelningen av konserten. Det var saxofonsolon, gitarrsolon, trumsolon, trumpetsolon och, f\u00f6rst\u00e5s, trombonsolon. Det mesta av dessa blev tyv\u00e4rr ganska l\u00e5ngtr\u00e5kiga, trots den enorma skicklighet musikerna uppvisade. Det som stack ut som roligt och annorlunda var trombonduellen som bj\u00f6ds p\u00e5 av kv\u00e4llens huvudattraktion Nils Landgren och trombonisten Niclas Rydh. F\u00f6r\u00a0en musikintresserad med l\u00e4ngtan efter lite enkelt sv\u00e4ng och tryck fick solo\u00e5kningarna mer funktionen av att f\u00e5 kvalitet nedk\u00f6rt i halsen som vore det sista chansen att f\u00e5 uppleva dugliga musiker igen. Pausen kom n\u00e4stan\u00a0som en befriare.<\/p>\n<p><span style=\"color: #000000;\"><span style=\"font-family: Arial;\"><span style=\"font-size: small;\">Efter pausen tog vi chansen att uppleva ljudet fr\u00e5n andra platser i lokalen. F\u00f6rsta akten satt vi l\u00e5ngt fram p\u00e5 parketten men efter pausen delade vi p\u00e5 oss s\u00e5 vi fick m\u00f6jligheten att h\u00f6ra musiken fr\u00e5n balkongen. D\u00e4r var ljudupplevelsen mycket b\u00e4ttre, men det har ocks\u00e5 att g\u00f6ra med att andra akten var mer l\u00e4ttillg\u00e4nglig. Sj\u00e4lvklart spelades en l\u00e5ng rad solopartier \u00e4ven h\u00e4r men det som var den avg\u00f6rande skillnaden var faktiskt att Nils Landgren sj\u00f6ng ett par l\u00e5tar. Han har ju inte bara en synnerligen god f\u00f6rm\u00e5ga att traktera sin trombon, han sjunger ocks\u00e5 fantastiskt bra. Vilken sk\u00f6n r\u00f6st han har. Han borde ha sjungit fler l\u00e5tar. I Stings vackra l\u00e5t \u201dFragile\u201d s\u00e4nde r\u00f6sten rysningar genom kroppen. Jag ville definitivt ha mer av den varan. Avslutningens \u201dStill crazy after all this years\u201d av Paul Simon bekr\u00e4ftade sedan bilden av Nils Landgren som en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande bra musiker som b\u00e4st avnjuts n\u00e4r han delar p\u00e5 gracerna mellan sin s\u00e5ng och sin hantering av den r\u00f6da trombonen. G\u00e5shud!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000000;\"><span style=\"font-family: Arial;\"><span style=\"font-size: small;\">Om f\u00f6rsta akten fick mig att se fram emot pausen, kunde andra akten f\u00e5tt h\u00e5lla p\u00e5 lite l\u00e4ngre. Pl\u00f6tsligt var det slut och det k\u00e4ndes som ett f\u00f6rtida avslut. Det \u00e4r ju i sig en sk\u00f6n k\u00e4nsla att ha efter en konsert. Ikv\u00e4ll forts\u00e4tter deras turn\u00e9 med konsert i \u00d6rebro f\u00f6r att sedan g\u00e5 mot avslutning i G\u00f6teborg i morgon. \u00a0Passa g\u00e4rna p\u00e5 att se dem.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<p>Text: Erik \u00c5man Laakso.<br \/>\nFoto: Maria Laakso \u00c5man.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Konsert: Nils Landgren och Bohusl\u00e4n Big Band under ledning av Vince Mendoza. Plats: V\u00e4xj\u00f6 Teater Tid: 20170317 kl 19:00 Betyg: 3 Inledningsvis spelade bandet kompositionen \u201dHomecoming\u201d av den legendariske musikarrang\u00f6ren och komposit\u00f6ren Vince Mendoza, som f\u00f6r den h\u00e4r turn\u00e9n basar \u00f6ver Bohusl\u00e4n Big Band. Det var ett stycke som fl\u00f6t in som en ljum vind [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":14,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108216","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108216","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/14"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108216"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108216\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108221,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108216\/revisions\/108221"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108216"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108216"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108216"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}