5114 Dagar<\/em>\u00a0vara med om personliga vittnesm\u00e5l\u00a0fr\u00e5n en kvalfylld\u00a0\u00a0\u00e5lderszon alla m\u00e5ste\u00a0passera. Titeln syftar p\u00e5 hur m\u00e5nga dagar som ska uppn\u00e5s,\u00a0till tillst\u00e5ndet mellan barndom och spirande ungdom.\u00a0 Den f\u00f6rste att g\u00f6ra entr\u00e9\u00a0\u00e4r just Anna Harling\u00a0i \u00a0rollen som sammanh\u00e5llande kitt, en slags ciceron\u00a0 i\u00a0utforskningen av v\u00e5ra\u00a0famlande yngre ton\u00e5r.\u00a0 Sina dagboksskriverier\u00a0kallar hon en redigerad selfie.\u00a0Presentat\u00f6ren avl\u00f6ses i tur och ordning\u00a0av \u00f6vriga i ensemblen. Samtliga utg\u00e5r fr\u00e5n\u00a0 portr\u00e4ttfoton klistrade p\u00e5 kroppsstora pappskivor, foton som med n\u00e5got undantag visar hur de sj\u00e4lva s\u00e5g ut n\u00e4r det begav sig.<\/p>\nEnsemblen ber\u00e4ttar och spelar upp situationer fr\u00e5n ett mestadels olyckligt\u00a0fjorton\u00e5rslandskap,\u00a0anekdoter och k\u00e4nslostormar de upplevt.\u00a0De tilltalar varandra med\u00a0 f\u00f6rnamn, bara vid enstaka tillf\u00e4llen \u00e4r de avsiktligt andra \u00e4n sig sj\u00e4lva (kurator, pappa…). Sk\u00e5despelarna agerarar de\u00a0versioner av sina autentiska jag, som de vaskat fram i samarbete med regiss\u00f6ren och dramatiker Stefan \u00c5kesson.\u00a0Det st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande metaperspektivet\u00a0ges en\u00a0hisnande brygga, n\u00e4r Gallons insats i Girl Power (2000) lyfts fram av\u00a0 yngre kollega som n\u00e5got hon verkligen\u00a0tyckte om.\u00a0 I manus finns flera liknande frivolter inlagda.\u00a0\u00a0Och\u00a0det bepr\u00f6vade konceptet fungerar v\u00e4l\u00a0,\u00a0om \u00e4n en aning oj\u00e4mnt. Genomg\u00e5ende\u00a0 metod hos hyllade ungdomsscenen p\u00e5 Hisingen, \u00e4r just att dramaturgiskt\u00a0bearbeta och sammanst\u00e4lla insamlad research.<\/p>\n
Vill p\u00e5st\u00e5 att den f\u00f6rh\u00e5nade instabile\u00a0fjortisen \u00e5teruppr\u00e4ttas, tas p\u00e5 blodigt\u00a0allvar. Skolg\u00e5ng, kompisar, f\u00f6r\u00e4ldrar, passioner, identitetss\u00f6kande och trevande sexualitet; en\u00a0 helt\u00e4ckande inneh\u00e5llsdeklaration \u00f6ver en\u00a0problematisk \u00e5lder.\u00a0 Sk\u00e5despelarna har gr\u00e4vt fram vad\u00a0de kanske\u00a0f\u00f6rtr\u00e4ngt,\u00a0troligen m\u00e5nga g\u00e5nger\u00a0sm\u00e4rtsamma minnen.\u00a0 Man lyckas f\u00f6rmedla en\u00a0palett av lidande och hopp, v\u00e5nda och l\u00e4ngtan, besvikelse och bekr\u00e4ftelse.\u00a0 N\u00e5gra historier \u00e4r\u00a0extra uppseendev\u00e4ckande, exempelvis de fr\u00e5n\u00a0\u00c5sa-Lena Hjelm, Ramtin Parvaneh och Ylva Gallon. \u00c5ka fast f\u00f6r checkbedr\u00e4gerier, tolv begravningar\u00a0i samband med\u00a0den s\u00e5 kallade diskoteksbranden och besatthet vid kvinnlig superhj\u00e4lte. Tre fall av\u00a0m\u00e4rkv\u00e4rdiga\u00a0ber\u00e4ttelser\u00a0jag troligen kommer minnas l\u00e4nge.<\/p>\n
Scenografin \u00e4r sparsmakad. N\u00e5gra mobila v\u00e4ggar med d\u00f6rrar sk\u00e4rmar av,\u00a0som fond\u00a0fasad som f\u00f6rest\u00e4ller skola i nord\u00f6stra G\u00f6teborg.\u00a0 I \u00f6vrigt noterar jag soffa och tillh\u00f6rande bord, p\u00e5 v\u00e4gg\u00a0framv\u00e4xande korrespondens mellan\u00a0pushande l\u00e4rare och en k\u00e4mpande basketfantast\u00a0samt\u00a0musikernas utrustning. Av oklar anledning ut\u00f6kas scenutrymmet till\u00a0l\u00e4ktaren publiken sitter p\u00e5, vilket\u00a0k\u00e4nns ganska on\u00f6digt.\u00a0 F\u00f6r att markera musikernas\u00a0betydelse finns de i sedvanlig ordning\u00a0placerade\u00a0n\u00e4stan mitt\u00a0p\u00e5 scen, f\u00e5r presentera sig och\u00a0g\u00f6rs delaktiga i enk\u00e4t.\u00a0 Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt\u00a0 annars \u00e4r\u00a0att det \u00e4r den unga kvinnliga duon som komponerat, medan\u00a0de erfarna m\u00e4nnen ”bara”\u00a0lirar. Musiken\u00a0kan \u00f6verlag\u00a0 betecknas som sv\u00e4vande\u00a0ambient\u00a0eller rytmisk electronica.\u00a0 Som mest m\u00e4nsklig,\u00a0lustfylld och kommenterande blir den n\u00e4r de duktiga musikerna trakterar diverse bl\u00e5sinstrument. D\u00e5 vibrerar teaterrummet av k\u00e4nslor.<\/p>\n
Varje g\u00e5ng\u00a0jag ser fryntlige Kjell Wilhelmsen och hans bistra motpol Ove Wolf (\u00a0tesen om att de\u00a0fastnat i sina\u00a0olika fack\u00a0beh\u00f6ver motbevisas), f\u00e5r jag\u00a0en f\u00f6rv\u00e4ntad dos teatergodis. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde i rustning ala Game of Thrones kommer s\u00e4kerligen skrattas \u00e5t av h\u00f6gstadieelever,\u00a0vars skratt\u00a0l\u00e4r komma\u00a0av sig,\u00a0n\u00e4r hans motpart g\u00f6r uppror. Sk\u00e5despelarna som helhet\u00a0utstr\u00e5lar trygghet med de spels\u00e4tt de vinnlagt sig om. Men jag \u00f6nskar att de utmanat\u00a0sig sj\u00e4lva mer. Blir denna g\u00e5ng mest imponerad av intensiteten hos Hannah Alem\u00a0Davidsson, det konsekvent\u00a0maniska hos Ylva Gallon och s\u00e4ttet att \u00e4ga\u00a0teaterrummet hos\u00a0Ramtin Parvaneh. Jag som f\u00f6r l\u00e4nge sedan slutat\u00a0 f\u00f6lja teveserier, skulle absolut bli sugen igen om mannen\u00a0 i\u00a0bl\u00e5 tr\u00e4ningsoverall skulle erbjudas en huvudroll.<\/p>\n
Ser ett gott hantverk med f\u00f6rmodligen\u00a0r\u00e4tt tilltal f\u00f6r t\u00e4nkt m\u00e5lgrupp. Ibland n\u00e4r\u00a0f\u00f6rv\u00e4ntad effekt\u00a0n\u00e4tt och j\u00e4mt infrias, trots\u00a0r\u00e4ttm\u00e4tig positiv h\u00e5llning,\u00a0ska po\u00e4ngteras\u00a0 att\u00a058-\u00e5ringar inte utg\u00f6r Backa Teaterns m\u00e5lgrupp.\u00a0\u00a0Igenk\u00e4nningsfaktorer f\u00f6r dem produktionen\u00a0v\u00e4nder sig till\u00a0finns\u00a0framf\u00f6r allt\u00a0p\u00e5 ett existentiellt plan, eftersom\u00a0den dokument\u00e4ra upps\u00e4ttningen inte har\u00a0med nutidens fixering vid\u00a0smartphones eller sociala medier.<\/p>\n
Sk\u00e5despelare: <\/strong>Hannah Alem Davidsson, Anna Harling, \u00c5sa-Lena Hjelm, Ylva Gallon, Kjell Wilhelmsen, Ove Wolf, Nemanja Stojanovic och Ramtin Parvaneh<\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
17\/3 2017 Dramatiker: Johanna Larsson, Stefan \u00c5kesson, Ensemblen Regi: Johanna Larsson Scenograf och kostym\u00f6r: Linda Wallgren Koreograf: Fredrika Byman-Moberg Komposit\u00f6r: Systraskap (Amanda Lindgren & Sabina W\u00e4rme) Musiker: Stefan Abelsson, Mats Nahlin, Amanda Lindgren och Sabina W\u00e4rme \u00a0 Foto Ola Kjelbye Se mig! Ni fattar\u00a0\u00a0inte vad jag g\u00e5r igenom. Det \u00e4r kontentan av den fjorton\u00e5rige Anna […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-108211","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108211","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108211"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108211\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108227,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108211\/revisions\/108227"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108211"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108211"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108211"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/5114-dagar_9694.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Ola Kjelbye<\/p>\n