{"id":108205,"date":"2017-03-18T07:34:33","date_gmt":"2017-03-18T06:34:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108205"},"modified":"2017-03-18T07:34:33","modified_gmt":"2017-03-18T06:34:33","slug":"tankar-om-kung-kristina-alexander-pa-strindbergs-intima-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108205","title":{"rendered":"Tankar om Kung Kristina Alexander p\u00e5 Strindbergs Intima Teater"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_108207\" aria-describedby=\"caption-attachment-108207\" style=\"width: 283px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/kungkristina.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/kungkristina.jpg\" alt=\"\" width=\"283\" height=\"195\" class=\"size-full wp-image-108207\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-108207\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Elisabeth Ohlson Wallin<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Kung Kristina Alexander<\/strong><br \/>\nManus Aleksa Lundberg, Elisabeth Ohlson Wallin<br \/>\nRegi Elisabeth Ohlson Wallin<br \/>\nSk\u00e5despelare Aleksa Lundberg (Kristina)<br \/>\nMusik Fredrik Arsaeus Nauckhoff<br \/>\nLjusdesign Jonatan Winbo<br \/>\nScenografi och kostym Ulrika van Gelder<br \/>\nS\u00f6mmerska Helene S\u00f6hr<br \/>\nRegiassistent Tuvalisa Rangstr\u00f6m<br \/>\nTeaterchef Ture Rangstr\u00f6m<br \/>\nProducent\/Press Katharina Lind<br \/>\nPremi\u00e4r 1 mars 2017 Strindbergs Intima Teater<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 17 mars 2017<\/p>\n<p>Att vara f\u00f6dd biologisk kvinna och drottning p\u00e5 1600-talet kan s\u00e4kert ha haft sina f\u00f6rdelar. Om man nu verkligen skulle leva i Sverige d\u00e5 vore det sannerligen inte fy skam att f\u00e5 m\u00f6jligheten att f\u00e5 bli den f\u00f6rsta kvinna till tronen p\u00e5 flera hundra \u00e5r. Men idealet och kvinnligheten d\u00e5, precis som idag hade sina baksidor. Kristina var inte vilken biologisk kvinna som helst och ville inte heller var det.<\/p>\n<p>Kristina sitter i en maktposition d\u00e4r hon som drottning i stort s\u00e4tt kan ta sig vilken man som helst. Men hon vill inte ha n\u00e5gon man. Hon blir attraherade av kvinnor. Frustrationen f\u00f6r Kristina \u00e4r att hon enligt Platons modell tror att det enbart finns ett k\u00f6n, och att kvinnor enbart \u00e4r outvecklade m\u00e4n. S\u00e5 hur kan hon som drottning vara en outvecklad m\u00e4nniska? Hur kan hon som \u00e4r bortsk\u00e4md med att kunna f\u00e5 allt h\u00e4r i livet, inte f\u00e5 lov att bli den Alexander (den store)som hen upplever sig som. &#8221;Se p\u00e5 mig n\u00e4r jag f\u00f6ds till Alexander&#8221; ber hen.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen tar upp ett k\u00e4nt dilemma. Kvinnor som inte ser ut som kvinnor (hur nu det \u00e4r?), beter sig kvinnligt och inte vill ha en man, blir d\u00e4rmed helt avsexualiserade som m\u00e4nniskor (hermafrodit). F\u00f6r vad g\u00f6r vi med kvinnligheten n\u00e4r den inte lever upp till normen och inte tilltalar m\u00e4nnen runtomkring? Men framf\u00f6r allt vad g\u00f6r vi med kvinnor som faktiskt k\u00e4nner sig som m\u00e4n, &#8221;K\u00f6net h\u00e5ller mig tillbaka, i allt annat \u00e4r jag man&#8221;. <\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningens ber\u00e4ttarg\u00e5ng \u00e4r n\u00e5got komplicerad och k\u00e4nns inte helt sj\u00e4lvklar. Man sl\u00e4ngs b\u00e5de bak\u00e5t och fram\u00e5t i Kristinas livs\u00f6den p\u00e5 scen. Samtidigt f\u00f6rekommer ocks\u00e5 en filmisk monolog p\u00e5 v\u00e4ggen bakom Kristina, av andra nutida transsexuella som j\u00e4mf\u00f6r sina \u00f6den med drottningens. Filmsekvenserna ger ansikten p\u00e5 en problematik som alltid funnits f\u00f6r transsexuella d.v.s. det de k\u00e4nner att de \u00e4r och vad v\u00e4rlden uppfattar dem som. Det \u00e4r vuxna m\u00e4nniskor som uttrycker att de t\u00e4nker f\u00f6r mycket, men som \u00e4r glada \u00f6ver att de genomg\u00e5tt sina f\u00f6r\u00e4ndringar med namnbyten, operationer och hormoner.<\/p>\n<p>Scenografin gav en detaljerad avbild av dagen, d\u00e5 och nu, med tydliga detaljer som kunde ge samlevnad. Inget blev p\u00e5 n\u00e5got vis felaktigt utan alla delar kompletterade varandra p\u00e5 ett utsmyckande och k\u00e4nslosamt s\u00e4tt. Kristina plockade detaljer p\u00e5 scen som f\u00f6rst\u00e4rkte och f\u00f6rminskade hens identiteter (ex.sv\u00e4rdet, brynjan, rustningen och bibeln). Associarerna g\u00f6r tydligen b\u00e5de mannen och kvinnan.  <\/p>\n<p>Kanske \u00e4r det s\u00e5 att n\u00e4r ens sexualitet och dess uttryck inte f\u00e5r lov att ses p\u00e5 med blida \u00f6gon och man anses som inte som &#8221;normal&#8221; (som reportaget fr\u00e5n 1965 uttryckte), s\u00e5 vill den bli den provocerande och dekadent. Kanske m\u00e5ste man ta sig an den skr\u00e4na v\u00e4gen? N\u00e5gonstans kan jag f\u00f6rst\u00e5 det, p\u00e5 samma s\u00e4tt som man skriker till sist om ingen lyssnar. D\u00e4remot blir blottningen och intimiteten mellan sk\u00e5despelare och publik f\u00f6r n\u00e4rg\u00e5ngen n\u00e4r jag ska beh\u00f6va se sk\u00e5despelarens fingerar tryckandes och kl\u00e4mmandes i ett naket sk\u00f6te p\u00e5 scen. Det blir kirurgiskt och gynekologiskt p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e5 nog \u00e4r bekv\u00e4ma med. Momentet var dock kort och efter\u00e5t gav hen ett raseriutbrott f\u00f6r sin omanlighet som var hj\u00e4rtsk\u00e4rande. Den kroppsliga l\u00e4ngtan efter ett annat jag var mycket tydligt. Man \u00f6nskar hen ett tydligare och mer \u00f6verensst\u00e4mmande jag. <\/p>\n<p>Sk\u00e5despelaren hade en fantastisk f\u00f6rm\u00e5ga att ge v\u00e4rldens tv\u00e5samhet ett Janusansikte. Ge m\u00e4nsklighetens tv\u00e5ng p\u00e5 k\u00f6nslig definition den bittra ton som det m\u00e5ste vara att leva med flera identiteter samtidigt. Ibland s\u00e5g jag en stark kvinna som ville vara man, ibland en man som r\u00e5kade var kvinnlig. Med ofta var det bara en man eller bara en kvinna. Hj\u00e4rnan kunde inte f\u00e5 ihop hens bild idag och jag f\u00f6rst\u00e5r att klosterlivet var det enda som kunde r\u00e4dda Kristina\/Alexander fr\u00e5n sin tids\u00e5lder. Jag hoppas Kristina\/Alexander fick uppleva sig &#8221;victorious&#8221; som vilken annan kunglighet utan att helt och fullt finna st\u00f6d i katolska kyrkans d\u00e5varande och bokstavstroende\/teologiska tolkning av hen.<br \/>\n<em>Det finns s\u00e5dana som \u00e4r utan k\u00f6n fr\u00e5n f\u00f6dseln och s\u00e5dana som av m\u00e4nniskor har ber\u00f6vats sitt k\u00f6n och s\u00e5dana som sj\u00e4lva har gjort sig k\u00f6nl\u00f6sa f\u00f6r himmelrikets skull. Den som kan m\u00e5 till\u00e4gna sig detta<\/em> (Matteusevangeliet 19:12)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kung Kristina Alexander Manus Aleksa Lundberg, Elisabeth Ohlson Wallin Regi Elisabeth Ohlson Wallin Sk\u00e5despelare Aleksa Lundberg (Kristina) Musik Fredrik Arsaeus Nauckhoff Ljusdesign Jonatan Winbo Scenografi och kostym Ulrika van Gelder S\u00f6mmerska Helene S\u00f6hr Regiassistent Tuvalisa Rangstr\u00f6m Teaterchef Ture Rangstr\u00f6m Producent\/Press Katharina Lind Premi\u00e4r 1 mars 2017 Strindbergs Intima Teater F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 17 mars 2017 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108205","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108205","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108205"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108205\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108209,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108205\/revisions\/108209"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108205"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108205"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108205"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}