{"id":108190,"date":"2017-03-18T07:00:40","date_gmt":"2017-03-18T06:00:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108190"},"modified":"2017-06-08T10:00:33","modified_gmt":"2017-06-08T08:00:33","slug":"tankar-om-hemsoborna-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108190","title":{"rendered":"Tankar om Hems\u00f6borna p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Hems\u00f6borna<\/strong>
\nAv August Strindberg
\nDramatisering Bertil Arlmark och Ragnar Lyth
\nBearbetning \u00c5sa Lindholm
\nRegi Stefan Metz
\nScenografi och kostym Alex Tarrag\u00fcel Rubio
\nLjus Linus Fellbom
\nMask Sara Englund
\nDjurmasker Wintercroft
\nKoreografi Moa Lichtenstein
\nKomposit\u00f6r P\u00e4r Ulander, David Tallroth och Rickard Borgg\u00e5rd
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, 17 mars 2017<\/p>\n

August Strindbergs roman Hems\u00f6borna kom 1887, ett \u00e5r efter Tj\u00e4nstekvinnans son. Strindberg gjorde \u00e4ven en dramaversion av ber\u00e4ttelsen 1889. De inledande raderna \u00e4r n\u00e5gra av svensk mest k\u00e4nda inledningar p\u00e5 romaner:
\nHan kom som ett yrv\u00e4der en aprilafton och hade ett h\u00f6gan\u00e4skrus i en sv\u00e5ngrem om halsen.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>Denna klassiska svenska ber\u00e4ttelse har b\u00e5de satts upp p\u00e5 teaterscen och filmatiserats ett par g\u00e5nger. Min upplevelse av Hems\u00f6borna fram tills nu har varit romanen och tv-serien 1966 med Sif Ruud som Madame Flod, Allan Edwall som Carlsson och Sven Wollter som Gusten.<\/p>\n

Yrv\u00e4dret Carlsson, landkrabban som kommer ut till \u00e4nkan Flod och hennes g\u00e5rd p\u00e5 sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6n, \u00e4r fylld av energi och tankar om m\u00e4nsklighetens m\u00f6jligheter i den nya tiden. Han f\u00e5r uppdraget att f\u00e5 fart p\u00e5 g\u00e5rden, att dra upp den ur f\u00f6rfallet. \u00c4nkans vuxne son Gusten tar inget ansvar f\u00f6r g\u00e5rden, han \u00e4r helst ute med b\u00f6ssan och skjuter f\u00e5glar. Carlsson lyckas bra och f\u00e5r inte bara ig\u00e5ng g\u00e5rden utan hittar ocks\u00e5 en ny inkomstk\u00e4lla genom att hyra ut ett av husen till sommarg\u00e4ster. P\u00e5 bygden har folk b\u00f6rjat prata och skvallra s\u00e5 Carlsson och \u00e4nkan Flod gifter sig. Fast Carlsson \u00e4r yngre \u00e4n \u00e4nkan och egentligen f\u00f6r\u00e4lskad i en yngre piga. Men chansen att f\u00e5 vara del\u00e4gare i en egen g\u00e5rd drar i honom. Att aldrig mer beh\u00f6va arbeta f\u00f6r n\u00e5gon annan.<\/p>\n

Strindbergs ber\u00e4ttelse \u00e4r en f\u00e4ngslande roman som skildrar n\u00e5got evigt hos m\u00e4nniskan men det \u00e4r ocks\u00e5 en bra skildring av just den tidsepoken och sk\u00e4rg\u00e5rdsmilj\u00f6n.<\/p>\n

I regi av Stefan Metz, med Ann Petr\u00e9n och Claes Malmberg som Madam Flod och Carlsson, blev det en v\u00e4lgjord f\u00f6rest\u00e4llning, som i de viktiga delarna \u00e4r trogen grundber\u00e4ttelsen. D\u00e4remot skiljer den sig i tonen fr\u00e5n den tv-serie jag s\u00e5g 1966 som jag minns mer allvarlig, m\u00f6rkare. P\u00e5 Stockholms stadsteater, i regi av Stefan Metz, har den kryddats mer med komedi, framf\u00f6r allt i f\u00f6rsta delen f\u00f6re paus.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en helhet d\u00e4r varje del \u00e4r viktig och Alex Tarrag\u00fcel Rubio som ansvarar f\u00f6r scenografi och kostym har gjort ett imponerande arbete. Tillsammans med ljus-ansvarige Linus Fellbom har han skapat en l\u00f6sning p\u00e5 hur en av de sista scenerna, den ber\u00f6mda sn\u00f6stormen, gestaltas p\u00e5 scen. Den l\u00f6sningen \u00e4r s\u00e5 genialiskt utf\u00f6rd med enkla medel att den i sig g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4rd att se.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren har en rollista med skickliga svenska sk\u00e5despelare och jag \u00e4r minst lika imponerad av birollerna som huvudrollerna, som Shebly Niavarani som Norman, Frida Westerdahl som Clara, Anna Wallander som Lotten, Ulf Eklund som Rundqvist, Lotti T\u00f6rnros som Ida och Gerhard Hoberstorfer som pastorn.<\/p>\n

F\u00f6rebild f\u00f6r romanens Hems\u00f6 \u00e4r Kymmend\u00f6. Strindberg var v\u00e4l f\u00f6rtrogen med sk\u00e4rg\u00e5rdsmilj\u00f6n kring Dalar\u00f6, Orn\u00f6 och Kymmend\u00f6; han vistades som sommarg\u00e4st p\u00e5 Kymmend\u00f6 under \u00e5ren 1871\u20131873 och 1880\u20131883 och p\u00e5 Dalar\u00f6 1891 och 1892. Det var p\u00e5 Kymmend\u00f6 som Strindberg h\u00e4mtade figurerna till Hems\u00f6borna.<\/p>\n

Romanen kritiserades f\u00f6r sin r\u00e5a skildring av livet, enligt wikipedia: bland annat f\u00f6r en scen d\u00e4r ett par har sexuella kontakter l\u00e4ngst inne i en kyrka mitt under p\u00e5g\u00e5ende gudstj\u00e4nst (finns inte med i scenf\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Stockholms stadsteater). Hems\u00f6bornas publicering slog h\u00e5rt mot \u00f6borna som portf\u00f6rbj\u00f6d Strindberg som d\u00e4rigenom st\u00e4ngdes ute fr\u00e5n sin ungdoms paradis.<\/p>\n

Enligt Olof Lagerkrantz skrev Strindberg Hems\u00f6borna ”f\u00f6r att tj\u00e4na pengar och i det uttalade syftet att \u00e5tervinna sin popularitet i Sverige”. Det \u00e4r intressant och v\u00e4rt en egen ess\u00e4 att analysera att en f\u00f6rfattare med v\u00e4lb\u00e4rgad bakgrund som Olof Lagerkrantz tycks se ned p\u00e5 behovet att tj\u00e4na pengar. Det m\u00e5 vara hur som helst med detta, men Stockholms stadsteater hade f\u00f6rluster f\u00f6rra \u00e5ret och beh\u00f6ver en riktig publikdragare p\u00e5 Stora scenen. Om Hems\u00f6borna blir det \u00e4r sv\u00e5rt att sia om. Drygt halva premi\u00e4rpubliken reste sig f\u00f6r st\u00e5ende ovationer. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r absolut sev\u00e4rd, den \u00e4r varm, bitvis rolig, bitvis sorglig, skildrar m\u00e4nskligheten utan stora \u00e5th\u00e4vor och har en smart scenl\u00f6sning och bra musik.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nCarlsson Claes Malmberg
\nMadam Flod Ann Petr\u00e9n
\nGusten Leonard Terfelt
\nNorman Shebly Niavarani
\nClara Frida Westerdahl
\nLotten Anna Wallander
\nRundqvist Ulf Eklund
\nPastorn Gerhard Hoberstorfer
\nIda Lotti T\u00f6rnros
\nProfessorn med flera. Anders Johannisson
\nStatister; Hanna Gustafsson, Niclas Dedorsson, Maria Kuzmin, Maria Jernstr\u00f6m, Henning Attlin och Petter Skoglund
\nMusiker P\u00e4r Ulander och David Tallroth<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hems\u00f6borna Av August Strindberg Dramatisering Bertil Arlmark och Ragnar Lyth Bearbetning \u00c5sa Lindholm Regi Stefan Metz Scenografi och kostym Alex Tarrag\u00fcel Rubio Ljus Linus Fellbom Mask Sara Englund Djurmasker Wintercroft Koreografi Moa Lichtenstein Komposit\u00f6r P\u00e4r Ulander, David Tallroth och Rickard Borgg\u00e5rd Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, 17 mars 2017 August Strindbergs roman […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[451,13245,4955,12288,7643],"class_list":["post-108190","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-august-strindberg","tag-hemsoborna","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108190","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108190"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108190\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108204,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108190\/revisions\/108204"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108190"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108190"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108190"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}