![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/unspecified-300x200.jpg\")
<\/a>\u00a0\u00a0 Foto Lina Ikse<\/p>\nJ\u00e4mf\u00f6relsen med succ\u00e9n\u00a0 The Commitments (-91)\u00a0\u00e4r lika or\u00e4ttvis som oundviklig. Trots att jag tyckte det var lite\u00a0tr\u00f6ttsamt n\u00e4r alla miss\u00f6den och missf\u00f6rst\u00e5nd drogs till sin spets, f\u00f6ll jag\u00a0den g\u00e5ngen\u00a0pladask.\u00a0Berodde delvis\u00a0p\u00e5 att jag \u00e4r lika fr\u00e4lst p\u00e5 soul som filmens id\u00e9spruta och manager.\u00a0 Ett band m\u00e5ste, \u00e4ven p\u00e5 planeringsstadiet, ha en sammanh\u00e5llande kraft f\u00f6r att ha n\u00e5gon chans att\u00a0lyckas.\u00a0I den produktive dramatikern Tom Wells nya\u00a0pj\u00e4s – som h\u00e4r f\u00e5r skandinavisk premi\u00e4r –\u00a0 \u00e4r det en \u00f6verviktig egocentrisk ton\u00e5rstjej som f\u00f6rkroppsligar denna sj\u00e4lvp\u00e5tagna roll. Fast hon \u00e4r extremt inriktad p\u00e5 att\u00a0 projektet ska vara en cool grej, beh\u00f6ver inte\u00a0 n\u00e5gon spoilervarning utf\u00e4rdas. Framg\u00e5r omg\u00e5ende att Megan och hennes sidekicks varken har tillr\u00e4cklig\u00a0potential eller sammanh\u00e5llning f\u00f6r att\u00a0 bli ett\u00a0slagkraftigt\u00a0band, ett band deras j\u00e4mn\u00e5riga vill\u00a0se.\u00a0F\u00f6rhoppningar fanns om\u00a0en r\u00f6rande historia kryddad med tokroliga ingredienser.\u00a0 Utan att dissa rakt av, m\u00e5ste jag dock\u00a0erk\u00e4nna att Broken Biscuits <\/em>inte n\u00e4mnv\u00e4rt engagerar.<\/p>\nF\u00f6r att \u00e5ter knyta an till n\u00e4mnda irl\u00e4ndska storfilm har den ett starkt manus vars\u00a0f\u00f6rlaga \u00e4r en roman av Roddy Doyle. Finns ingen motsvarighet h\u00e4r., \u00e4ven om\u00a0 originella inslag ing\u00e5r.\u00a0Till den kategorin\u00a0kan sorteras in\u00a0Gina Fillingham i huvudrollen som\u00a0spelar\u00a0den dominante trummisen med Clash T-shirt,\u00a0vars fristad till skjul lockar till sig tv\u00e5 lika utst\u00f6tta individer: blyga pluggh\u00e4sten Holly (Megan Grech) samt den tillm\u00f6tesg\u00e5ende homosexuelle Ben ( Luke Halliwell). En av dem\u00a0lider av k\u00e4rlekskval\u00a0 medan den andre mobbas.<\/p>\n
Trion som f\u00e5tt rollerna efter audition i London, g\u00f6r samtliga sin professionella debut med Broken Biscuits. <\/em>Visst beh\u00e4rskar de sina repliker och bottnar i sina karakt\u00e4rer. \u00c4nd\u00e5 g\u00e5r det inte att komma ifr\u00e5n, att\u00a0f\u00f6rest\u00e4llningen har drag\u00a0av studentteater.\u00a0 Under den 100 minuter l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rblir deras figurer ganska anonyma.<\/p>\nAprop\u00e5 termen\u00a0beh\u00e4rska m\u00e5ste en\u00a0f\u00f6rsv\u00e5rande omst\u00e4ndighet vidg\u00e5s, n\u00e4mligen\u00a0problemet med\u00a0 spr\u00e5ket.\u00a0P\u00e5 f\u00f6rsta raden satt en yngre kvinna\u00a0som\u00a0ett antal g\u00e5nger\u00a0skrattade hysteriskt, medan jag mest var frustrerad. Till saken h\u00f6r att snabbpratande Fillingham kommer fr\u00e5n nordv\u00e4stra England och utbildade sig i yrket i Manchester, inte den mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga dialekten.\u00a0Mina\u00a0universitetsstudier i engelska\u00a0\u00f6ver trettio \u00e5r tillbaka i tiden f\u00f6rslog inte l\u00e5ngt.\u00a0 N\u00e5gra\u00a0dr\u00e4pande motrepliker fr\u00e5n de\u00a0som\u00a0hj\u00e4lpligt\u00a0flankerade pj\u00e4sens turbo\u00a0p\u00e5 akustisk gitarr respektive melodica, missade jag\u00a0 d\u00e4rtill, d\u00e5 de levererades\u00a0alltf\u00f6r diskret.<\/p>\n
Scenerna \u00e4r formade kring de fredagsrep som organiseras f\u00f6r att f\u00e5 fason p\u00e5 instrumentering och repertoar. Innan de ens kommit p\u00e5 n\u00e5got namn har de f\u00e5tt ett gig, vilket kanske inte \u00e4r orimligt i ett land d\u00e4r hajp och punkig attityd kan\u00a0v\u00e4cka h\u00e4pnad.\u00a0 Detta taffliga embryo till band \u00f6var p\u00e5\u00a0l\u00e5tar som regiss\u00f6ren kn\u00e5pat ihop. Visst sker en process och visst \u00e4r det sm\u00e5kul att bevittna. Men jag blir inte alls gripen av deras trevande f\u00f6rs\u00f6k.\u00a0 Megans besatthet att ta revansch p\u00e5 omgivningen genom att bilda ett band,\u00a0blir hos f\u00f6rfattaren\u00a0metaforer f\u00f6r maktkamp, bekr\u00e4ftelse och\u00a0revolt. L\u00e5ter intressant, eller hur? Men trots en ber\u00e4ttigad moraliserande v\u00e4ndning, f\u00e5ngas jag\u00a0inte av\u00a0akt\u00f6rerna eller den p\u00e5 papperet fascinerande intrigen.<\/p>\n
Den G\u00f6teborgsf\u00f6dda regiss\u00f6ren f\u00f6rekommer flitigt i teveserier och p\u00e5 vita dukten.\u00a0 P\u00e5 GEST \u00e4r hon en allt i allo – dynamo vars senaste\u00a0odiskutabla\u00a0framg\u00e5ng\u00a0hette Offline<\/em>. Vill inte lasta henne f\u00f6r\u00a0en \u00a0spr\u00e5kf\u00f6rbistring som\u00a0inte fick\u00a0ig\u00e5ng mig. Kan bara beklaga att dr\u00e5pliga Broken Biscuits <\/em>passerade revy utan att g\u00f6ra\u00a0st\u00f6rre intryck.<\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
10\/3 2017 Manus: Tom Wells Regi & Musik: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Spelas till och med 12\/4 p\u00e5 Gothenburg English Studio Theatre vid Chapmans torg \u00a0\u00a0 Foto Lina Ikse J\u00e4mf\u00f6relsen med succ\u00e9n\u00a0 The Commitments (-91)\u00a0\u00e4r lika or\u00e4ttvis som oundviklig. Trots att jag tyckte det var lite\u00a0tr\u00f6ttsamt n\u00e4r alla miss\u00f6den och missf\u00f6rst\u00e5nd drogs till sin spets, f\u00f6ll […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-108083","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108083","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108083"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108083\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108089,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108083\/revisions\/108089"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108083"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108083"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108083"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/unspecified.jpg\")
<\/a>\u00a0\u00a0 Foto Lina Ikse<\/p>\n