{"id":108079,"date":"2017-03-11T10:29:00","date_gmt":"2017-03-11T09:29:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108079"},"modified":"2017-03-11T10:29:00","modified_gmt":"2017-03-11T09:29:00","slug":"tankar-om-verkligheten-i-vallingby-kulturhuset-stadsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108079","title":{"rendered":"Tankar om Verkligheten i V\u00e4llingby, Kulturhuset Stadsteatern"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n

Verkligheten (The Events)
\nAv David Greig
\n\u00d6vers\u00e4ttning Stefan Lindberg
\nRegi Olof Hanson
\nScenografi och Kostym Elin Hallberg
\nMaskkonsult Maria Lindstedt
\nDramaturg Mia Winge
\nLjus Ann-Marie Fritiofsson
\nLjud Susanna Brandin
\nTekniker Marius Varhaugvik
\nPremi\u00e4r fredagen den 10 mars 2017, V\u00e4llingby, Kulturhuset Stadsteatern<\/p>\n

Att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 andra m\u00e4nniskors ondska eller att vilja k\u00e4nnas vid elakheter n\u00e4r den dyker upp i en sj\u00e4lv, \u00e4r n\u00e4stan lika sv\u00e5rt. Att dessutom f\u00f6rs\u00f6ka finna ett allm\u00e4ntaget varf\u00f6r som kan fylla i alla fr\u00e5gor och funderingar ut\u00f6ver det vanliga, kan vara en n\u00f6t alldeles f\u00f6r sv\u00e5r att kn\u00e4cka. Dock \u00e4r det ju s\u00e5 att katastrofer i v\u00e5ra liv beh\u00f6ver n\u00e5gra former av svar, f\u00f6r att vi ska kunna sl\u00e4ppa taget, finna mening och g\u00e5 vidare. Verkligheten beh\u00f6ver omslutas av v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>Under kv\u00e4llens premi\u00e4r f\u00e5r vi ber\u00e4ttat f\u00f6r oss, genom pr\u00e4sten Klara, hur man blivit utsatt f\u00f6r en beskjutning i kyrkan. Hon och medlemmarna i k\u00f6ren (denna kv\u00e4ll var det Rainbow Gospel) \u00f6var och d\u00e4refter kommer en ung man in och m\u00f6rdar medlemmar. Allt har att g\u00f6ra med invandring och fr\u00e4mlingsfientlighet. Vi f\u00e5r ganska snabbt klart f\u00f6r oss att Klara har sv\u00e5rt att bearbeta denna incident och hon vill g\u00e4rna f\u00e5 klart f\u00f6r sig hur den unge mannen kunde g\u00f6ra s\u00e5. \u00c4r det n\u00e5got fel p\u00e5 honom? Hon vill finna bevis f\u00f6r att han \u00e4r sjuk, s\u00e5 att han inte kan h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r sina g\u00e4rningar. F\u00f6r om han inte \u00e4r frisk, m\u00e5ste hon ju f\u00f6rl\u00e5ta honom, f\u00f6r det g\u00f6r ju en sann kristen. Kan man verkligen f\u00f6rl\u00e5ta n\u00e5got s\u00e5dant? Vad beh\u00f6vs f\u00f6r att du helhj\u00e4rtat ska f\u00e5 lov att hata honom?<\/p>\n

Att kliva in i en teaterlokal, som v\u00e4ldigt mycket k\u00e4nns som en kyrkolokal, g\u00f6r att man upplever sig som en del av en f\u00f6rsamling p\u00e5 bes\u00f6k, snarare \u00e4n en publik. N\u00e4rheten mellan scenen, sk\u00e5despelare och vi i publiken \u00e4r kort. I samma \u00f6gonblick som den unga m\u00f6rdaren kliver in, vill man tacka Gud f\u00f6r att man k\u00e4nslom\u00e4ssigt \u00e5tminstone kan backa fr\u00e5n att vara utsatt f\u00f6r mordf\u00f6rs\u00f6k. Man kommer d\u00e4rmed aldrig sj\u00e4lv i en livshotande skottvinkel. Det \u00e4r en dramatisk- och dramaturgiskt knivskarp metod f\u00f6r att f\u00e5 oss \u00e5h\u00f6rare att inse att ondskan kan drabba oss alla och vem som helst av oss kan vara\/bli dess offer p\u00e5 olika vis. Klara st\u00e4ller ocks\u00e5 v\u00e5ra sj\u00e4lvklara fr\u00e5gor och blir lika mycket en vanliga m\u00e4nniska som tvivlar p\u00e5 livet, som en arg teolog som anklagar Gud. F\u00f6r det \u00e4r ju sj\u00e4lvklart att fr\u00e5ga sig hur denna ondska var m\u00f6jlig och ifr\u00e5gas\u00e4tta h\u00f6gre makters existens, ”…med tanke p\u00e5 omst\u00e4ndigheterna borde Gud vara h\u00e4r…”.<\/p>\n

Scenerna utspelar sig lika mycket i d\u00e5- som i nutid. Skilda climax dyker ocks\u00e5 upp under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng, som v\u00e5gor p\u00e5 ett hav utan klar centrering. Dessutom varierar scenplatserna fr\u00e5n kyrkan, hemma hos Klara och f\u00e4ngelset m.f.l utan tydliga markeringar. Oftast h\u00e4ngde man med, men vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen blev sammanhangen v\u00e4ldigt r\u00f6riga och det var m\u00e5nga g\u00e5nger som man inte f\u00f6rstod detaljer f\u00f6rr\u00e4n senare in i pj\u00e4sen. N\u00e5gra sj\u00e4lvklarheter hade gett mer om jag upplevt det i tidigare scener. Kanske ville man skapa den utmaningen? Min upplevelse var dock att den f\u00f6rsv\u00e5rade handlingens r\u00f6da tr\u00e5d allt f\u00f6r mycket. <\/p>\n

Sk\u00e5despelarna var v\u00e4ldigt skickliga i sina tolkningar. Inte en enda g\u00e5ng valde de att \u00f6verspela n\u00e5gon k\u00e4nsla, utan var hela tiden tydliga i olika niv\u00e5er av b\u00e5de obehagliga- och livsviktiga h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp. Ibland kunde de ha tagit l\u00e4ttare genv\u00e4gar men l\u00e4tt sig inte luras till det. Mest i \u00f6gonfallande och stilren var Alex Jubell som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng bytte mellan olika skildringar av karakt\u00e4rer. Varje g\u00e5ng han b\u00f6rjade fr\u00e5n b\u00f6rjan med en ny gestaltning fanns det inte n\u00e5got sp\u00e5r av den f\u00f6reg\u00e5ende i honom. Att b\u00e5de spela flickv\u00e4n till Klara, pappan till m\u00f6rdaren, m\u00f6rdaren f\u00f6re morden och sedan den f\u00f6r\u00e4ndrade m\u00f6rdaren m.fl. utan att fuska sig till k\u00e4nslor och motiv fr\u00e5n dem allihop, kr\u00e4ver stor fallenhet, beg\u00e5vning och anletes svett. Jag var inte f\u00f6rberedd p\u00e5 att hans tolkningar skulle vara s\u00e5 individuellt gjutna i guld. <\/p>\n

Manuset ger grundl\u00e4ggande svar p\u00e5 hur n\u00e4ra-d\u00f6den-upplevelser skadar oss, men kan bearbetas (”…br\u00f6t sig in och jag visste att jag skulle d\u00f6…”). Man k\u00e4nner sig som naturligtvis som \u00f6verlevare efter\u00e5t, bokstavligen helt k\u00e4nslom\u00e4ssigt tom, levande begravd, d\u00f6d och sj\u00e4lsl\u00f6s. Samtidigt ger manuset underfundiga svar p\u00e5 hur ondskan faktiskt finns i oss alla och att ingen av oss kan l\u00e5ta bli att ta till det, n\u00e4r vi pressas h\u00e5rt. Kanske b\u00e4r vi alla p\u00e5 nedsatt empatif\u00f6rm\u00e5ga om vi pressas tillr\u00e4ckligt h\u00e5rt? Vad g\u00f6r vi n\u00e4r hemskheter f\u00f6rgiftar oss och drar med oss i enkla l\u00f6sningar p\u00e5 hur ondskan kan bek\u00e4mpas.<\/p>\n

Akt\u00f6rer Julia Marko-Nord (Klara), Alex Jubell (Pojken m.fl.)
\nK\u00f6rer Tensta Gospel’s Joyful, Noise, Rainbow Gospel, S\u00e5ngk\u00f6ren Samklang, Stockholms indieklubb, V\u00e4llingby s\u00e5ng och visa, Rapk\u00f6ren, Kompisk\u00f6ren, Hedvig Eleonora Gospel, S:t Tomas Kammark\u00f6r, Tongivarna och Vivi Voices. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Verkligheten (The Events) Av David Greig \u00d6vers\u00e4ttning Stefan Lindberg Regi Olof Hanson Scenografi och Kostym Elin Hallberg Maskkonsult Maria Lindstedt Dramaturg Mia Winge Ljus Ann-Marie Fritiofsson Ljud Susanna Brandin Tekniker Marius Varhaugvik Premi\u00e4r fredagen den 10 mars 2017, V\u00e4llingby, Kulturhuset Stadsteatern Att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 andra m\u00e4nniskors ondska eller att vilja k\u00e4nnas vid elakheter n\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108079","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108079","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108079"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108079\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108082,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108079\/revisions\/108082"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108079"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108079"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108079"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}