{"id":108063,"date":"2017-03-11T09:57:54","date_gmt":"2017-03-11T08:57:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108063"},"modified":"2017-03-11T09:57:54","modified_gmt":"2017-03-11T08:57:54","slug":"bernardas-hus-mer-en-scenkonst-installation-an-ett-drama-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108063","title":{"rendered":"Bernardas Hus – mer en scenkonst-installation \u00e4n ett drama p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Bernardas hus<\/strong>
\nAv: Federico Garc\u00eda Lorca
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Jens Nordenh\u00f6k
\nRegi och bearbetning: Anna Pettersson
\nScenografi: Jan Lundberg
\nKostym: Kajsa Larsson
\nLjus: Max Mitle
\nLjud: Michael Breschi
\nMask: Susanne von Platen
\nKomposit\u00f6r: Gustave Lund
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Klara Scenen, Stockholms stadsteater 10 mars 2017
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recensioner bygger p\u00e5: genrep 9 mars 2017<\/p>\n

Bernardas hus \u00e4r Federico Garc\u00eda Lorcas sista pj\u00e4s \u2013 f\u00e4rdig endast tv\u00e5 m\u00e5nader innan han blev m\u00f6rdad av Francoanh\u00e4ngare under spanska inb\u00f6rdeskriget. Pj\u00e4sen handlar om fem unga kvinnor, systrar, som lever som f\u00e5ngar i sitt barndomshem, h\u00e5rt h\u00e5llna av sin mor. Pj\u00e4sen skildrar hur m\u00e4nniskor som inte har frihet inte alltid st\u00e4ller upp p\u00e5 att hj\u00e4lpas \u00e5t att bli fria, utan sj\u00e4lva blir f\u00f6rtryckare och passar p\u00e5 varandra. Dramat \u00e4r en stark beskrivning av det fascistiska samh\u00e4llssystemet. Som det uttrycks i ett pressmeddelande:
\nDet \u00e4r en vass humoristisk pj\u00e4s om fascism och social kontroll \u2013 om hur en grupp agerar och reagerar i en inst\u00e4ngd situation d\u00e4r alla delar ansvaret f\u00f6r regelverk och handlingar.<\/p>\n

N\u00e4r regiss\u00f6ren Anna Pettersson tar itu med Bernardas hus har hon valt att ta bort sj\u00e4lva tidsperspektivet och handlingen. Alla sk\u00e5despelarna g\u00e5r in i och ut ur samma roller. Alla \u00e4r alla. Ena stunden \u00e4r de tj\u00e4nstefolk som tryckts ned av husmor, n\u00e4sta stund \u00e4r de d\u00e4ttrarna. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mer en scen-installaton \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning.
\nDen \u00e4r vacker, stilistiskt fantastisks snygg i scenografin med alla sk\u00e5despelarna i svarta kl\u00e4der och det som sker p\u00e5 scen visas samtidigt p\u00e5 en sk\u00e4rm bakom dem, filminspelade live med perspektivet uppifr\u00e5n.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>Jag tycker tyv\u00e4rr att dramat f\u00f6rlorar p\u00e5 att sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen, handlingen, tas bort. Sk\u00e5despelarna \u00e4r mycket duktiga, scenbilden fantastisk och musiken som sp\u00e4nner mellan klassiskt, flamenco och hiphop (komponerad och bearbetad av Gustave Lund, Gurra G i JustD), \u00e4r stark och tillf\u00f6r ett perspektiv till helheten. Trots allt detta \u00e4r blir det en brist f\u00f6r helheten att grundhandlingen inte skildras p\u00e5 traditionellt teater-dramaturgiskt vis. Dramat f\u00f6rlorar p\u00e5 det. Om denna scenkonst-installation kompletteras med att det finns en traditionell f\u00f6rest\u00e4llning ocks\u00e5, eller n\u00e4r publiken kan ber\u00e4ttelsen v\u00e4l, d\u00e5 blir det en bra helhet tillsammans.<\/p>\n

Fast \u00e4ven om jag sett Bernardas hus tidigare, i traditionell teaterkostym, \u00e4r jag splittrad. Denna nya upps\u00e4ttning \u00e4r snygg och vacker – och burlesk, men tenderar till att i vissa scenen \u00f6verdriva de komiska inslagen och det blir n\u00e4stan lyteskomik ibland. \u00c4r det m\u00e4nniskor med sv\u00e5ra psykiska sjukdomar som skildras? \u00c4r det scener ur en l\u00e5st psykiatrisk avdelning? \u00c4r det medvetet av regiss\u00f6ren att det ska kunna tolkas s\u00e5? Kanske. En bild av att fascism f\u00f6rst\u00e5r det m\u00e4nskliga.<\/p>\n

Det \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som ger mig som betraktare en hel del att fundera p\u00e5, men samtidigt \u00e4r jag lite besviken. Jag \u00e4r kluven, helt enkelt.<\/p>\n

I rollerna: Nadia Hussein, Siri Hamari, Angelika Prick, Tove Edfeldt, Eva Rexed, Matilda Ragnerstam och Hanna Nyg\u00e5rds<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bernardas hus Av: Federico Garc\u00eda Lorca \u00d6vers\u00e4ttning: Jens Nordenh\u00f6k Regi och bearbetning: Anna Pettersson Scenografi: Jan Lundberg Kostym: Kajsa Larsson Ljus: Max Mitle Ljud: Michael Breschi Mask: Susanne von Platen Komposit\u00f6r: Gustave Lund Premi\u00e4r p\u00e5 Klara Scenen, Stockholms stadsteater 10 mars 2017 F\u00f6rest\u00e4llning som recensioner bygger p\u00e5: genrep 9 mars 2017 Bernardas hus \u00e4r Federico […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13235,4955,12288,7643],"class_list":["post-108063","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-bernardas-hus","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108063","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108063"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108063\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108070,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108063\/revisions\/108070"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108063"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108063"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108063"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}