{"id":108022,"date":"2017-03-09T13:16:11","date_gmt":"2017-03-09T12:16:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108022"},"modified":"2017-03-09T13:17:38","modified_gmt":"2017-03-09T12:17:38","slug":"im-here-potato-potao-utforskar-flickrummet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108022","title":{"rendered":"I\u2019m her(e) – Potato Potao utforskar flickrummet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

I\u2019m her(e)
\nId\u00e9, regi, kostym, scenografi: Linda Forsell
\nRegi- och produktionsassistent: Klara Jutterdal
\nScenografi och video: Bryhidur Borainsdottir
\nKorografi: Lisen Ellard
\nManus: Ensemble
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Potato Potato i Malm\u00f6, 8 mars 2017<\/p>\n

Ara har valt att leva i sitt rum. Omv\u00e4rlden st\u00e4ller g\u00e5ng p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r hon har l\u00e5st in sig i sitt rum. Ara f\u00f6rst\u00e5r inte riktigt fr\u00e5gan. Hon har inte l\u00e5st in sig. Fr\u00e5n sitt rum kan hon p\u00e5 sina egna villkor kommunicera med hela v\u00e4rlden. Den som tror att hon \u00e4r ensam har fel, Ara \u00e4r en global superstar. N\u00e5n miljard f\u00f6ljare p\u00e5 Youtube & Instagram kan inte ha fel.<\/p>\n

Ara \u00e5terkommer g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng till Virginia Woolfes ess\u00e4 A room of one\u2019s own (Ett eget rum) fr\u00e5n 1929, d\u00e4r Woolf skapar den fiktiva karakt\u00e4ren, Judith Shakespeare, Williams broder. N\u00e4r William f\u00e5r studera tvingas Judith stanna hemma, vilket medf\u00f6r att v\u00e4rlden aldrig f\u00e5r ta del av Judiths geni.<\/p>\n

I\u2019m her(e) handlar om r\u00e4tten att f\u00e5 existera p\u00e5 egna villkor. Den dubbla titeln sl\u00e5r fast att Ara \u00e4r h\u00e4r I\u2019m here (Jag \u00e4r h\u00e4r) och att hon \u00e4r kvinna, I\u2019m her (jag \u00e4r henne). Till skillnad fr\u00e5n Judith Shakespeare har Ara karvat ut en bot av verklighetn d\u00e4r hon finns och tar plats.<\/p>\n

Scenen \u00e4r Aras flickrum, r\u00e4tt spartanskt m\u00f6blerat med en s\u00e4ng, ett nattduksbord, sminkspegel, pall och n\u00e5gra lampor. Ara m\u00f6blerar om med j\u00e4mna mellanrum. I bakgrunden finns tv\u00e5 stora videosk\u00e4rmar d\u00e4r filmer med bland annat Ara sj\u00e4lv projiceras.<\/p>\n

I de scener d\u00e4r Ara projicerar sig sj\u00e4lv i realtid \u00e4r det fascinerande att se hur videosk\u00e4rmen f\u00f6rst\u00e4rker henne. Den r\u00e4tt spensliga unga kvinna som sitter i ett h\u00f6rn av scenen blir p\u00e5 sk\u00e4rmen en person med en helt annan pondus och n\u00e4rvaro.<\/p>\n

Ibland f\u00e5r jag vibbar av Beckets klassiska pj\u00e4s I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot. Det h\u00e4nder inte s\u00e5 mycket och det finns ingen r\u00f6d tr\u00e5d. B\u00e5da pj\u00e4serna handlar om att utforska existens innersta, men till skillnad fr\u00e5n Vladimir och Estragon som viljel\u00f6st v\u00e4ntar p\u00e5 Godot har Ara valt att existera i sitt eget rum.<\/p>\n

Maria Grudemo El Hayek g\u00f6r en lysande insats som Ara. Jag imponeras alltid av sk\u00e5despelare som bem\u00e4strar den sv\u00e5ra konsten att g\u00f6ra en pj\u00e4s i monologform.<\/p>\n

I\u2019m her(e) spelas i Malm\u00f6, Stockholm och Ume\u00e5 i mars och i Lund i b\u00f6rjan av april.<\/p>\n

Jag kan rekommendera ett bes\u00f6k.<\/p>\n

P\u00e5 scen:
\nMaria Grudemo El Hayek
\nL\u00e4ngd: C:a en timme, ingen paus<\/p>\n

Text: Peter Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I\u2019m her(e) Id\u00e9, regi, kostym, scenografi: Linda Forsell Regi- och produktionsassistent: Klara Jutterdal Scenografi och video: Bryhidur Borainsdottir Korografi: Lisen Ellard Manus: Ensemble Urpremi\u00e4r p\u00e5 Potato Potato i Malm\u00f6, 8 mars 2017 Ara har valt att leva i sitt rum. Omv\u00e4rlden st\u00e4ller g\u00e5ng p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r hon har l\u00e5st in sig i sitt rum. Ara […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[13231,11424],"class_list":["post-108022","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","tag-i-am-here","tag-potatopotato-scenkonstkollektiv","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108022","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108022"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108022\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108025,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108022\/revisions\/108025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108022"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108022"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108022"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}