\nAv: William Shakespeare\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/dcppqezdakft9gl5d6dz.jpg\")
<\/a>\n\u00d6vers\u00e4ttning\/bearbetning: Magnus Lindman
\nRegi\/koreografi: \u00d6rjan Andersson
\nScenografi\/ljusdesign: Crisander Brun
\nKostym: Nina Sandstr\u00f6m\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Foto Magnus L\u00e4nje
\nKomposit\u00f6r: Franz Edvard Cedrins
\nPremi\u00e4r 4 mars 2017 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n
I \u00e5r \u00e4r det fyrahundra \u00e5r sedan v\u00e4stv\u00e4rldens mest ansedde dramatiker dog, n\u00e5got som uppm\u00e4rksammas ocks\u00e5 i Sverige.\u00a0 N\u00e4r jag f\u00f6r cirka 35 \u00e5r sedan studerade engelska, varvid tv\u00e5 terminer\u00a0 i grevskapet\u00a0Sussex, blev vi matade med mycket Shakespeare,\u00a0 fick se\u00a0m\u00e5nga upps\u00e4ttningar. Vad betr\u00e4ffar\u00a0 Hamlet <\/em>har jag\u00a0 sparat den Penguinpocket, som inf\u00f6rskaffades till de tio lektioner som\u00a0gavs p\u00e5 universitetet.\u00a0Kommer ih\u00e5g\u00a0 en\u00a0produktion utan rekvisita p\u00e5 studentteater,\u00a0d\u00e5\u00a0akt\u00f6rerna\u00a0formligen spottade fram\u00a0sina\u00a0monologer\/ repliker. Konstigt nog kan jag inte p\u00e5minna mig\u00a0 n\u00e5gon inhemsk variant av\u00a0pj\u00e4sernas pj\u00e4s, annat \u00e4n p\u00e5 teve. \u00c5tskilliga stora namn har\u00a0ju\u00a0dominerat i\u00a0en tacksam\u00a0huvudroll.\u00a0Beg\u00e4ret efter att f\u00e5 gestalta en\u00a0f\u00f6rryckt\u00a0h\u00e4mnare, g\u00f6rs till en komisk po\u00e4ng i \u00d6rjan Andersson problematiserande\u00a0 version.<\/p>\n Visar sig vara\u00a0ett antal\u00a0som k\u00e4nner sig\u00a0manade, flera f\u00e5r vara Hamlet.\u00a0I den utdragna roande introduktionen avsl\u00f6jas detta f\u00f6rh\u00e5llande, samtidigt som intrigens rimlighet och relevans ifr\u00e5gas\u00e4tts.\u00a0\u00a0P\u00e5 s\u00e4tt och vis\u00a0st\u00e4mmer p\u00e5st\u00e5endet jag l\u00e4st, att essensen \u00e4r bevarad trots att merparten text \u00e4r struken. Regiss\u00f6ren pekar, enligt egen utsago,\u00a0p\u00e5 ytterligheterna i Hamlet:\u00a0filosofiska tankar kontra buskis.\u00a0 Teamet Andersson & Brun har tillsammans med ordekvilibristen Magnus Lindman satt sin\u00a0definitiva pr\u00e4gel, utg\u00e5r fr\u00e5n att kunskap om manus finns lagrad hos publiken. Man har fr\u00e5n grunden tillverkat en dryg tv\u00e5 timmar l\u00e5ng grandios\u00a0f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r ord och spr\u00e5k, r\u00f6relser och parformationer,\u00a0g\u00e5r i finurlig\u00a0n\u00e4rkamp med Shakespeare.\u00a0 \u00c4r\u00a0l\u00e4tt att uppskatta de ysta uppt\u00e5gen, vandringarna in och ut ur grundstoryn och dansarnas kompletterande funktion. Att n\u00e5gra utvalda\u00a0nyckelscener\u00a0\u00a0blir en fond, en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r olika (konstn\u00e4rliga)\u00a0f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, \u00e4r ett genidrag trots att det\u00a0spolierar all katarsiseffekt.<\/p>\n Finns ingen grad\u00e4ng. Vi sitter p\u00e5\u00a0 stolar\u00a0l\u00e4ngs l\u00e5ngsidorna.\u00a0 Ibland skymmer plastdraperier sikten mot den rektangul\u00e4ra meterh\u00f6ga vitrutiga scenen, en scen som den fysiska ensemblen ideligen\u00a0\u00e4ntrar och hoppar av.\u00a0\u00a0Sammetsgardiner \u00e4r neds\u00e4nkta fr\u00e5n taket,\u00a0l\u00e4mpligt nog n\u00e4mns\u00a0baldakin.\u00a0Aprop\u00e5\u00a0r\u00f6d f\u00e4rg\u00a0sl\u00f6sas det med\u00a0den varan,\u00a0n\u00e4r missf\u00f6rst\u00e5nd och ondska resulterar i det \u00f6desdigra v\u00e4lbekanta\u00a0 slutet.\u00a0 N\u00e5gon egentlig dekor finns inte, d\u00e4remot r\u00f6kmaskin och\u00a0d\u00f6skallar i gips.\u00a0\u00a0Mikrofonstativ brukas\u00a0liksom\u00a0inspelade repliker.<\/p>\n Efter f\u00f6rklarande preludier inleds sj\u00e4lva dramat till ackompanjemang av pampig pulserande musik. Bara\u00a0vid n\u00e5got enstaka tillf\u00e4lle\u00a0g\u00e5r motorn p\u00e5 tomg\u00e5ng.\u00a0\u00a0De m\u00e5nga infallen\u00a0\u00e4r ett framg\u00e5ngsrecept, liksom kommenterandet nedanf\u00f6r scen, ett utrymme\u00a0som kan refereras till som ringside.\u00a0 Distanseringen till det \u00e5lderdomliga versm\u00e5ttet,\u00a0\u00a0den skr\u00e4ckosande\u00a0\u00a0ber\u00e4ttelsen och traditionell dramaturgi; \u00e4r\u00a0grepp typiska f\u00f6r nydanande\u00a0Folkteatern och dess f\u00f6rtjusning i metaperspektiv. J\u00e4mf\u00f6rt med\u00a0koreografen Peter Svenzons Shortcuts<\/em> (recenserad av mig\u00a0i LO-tidningen)\u00a0\u00a0<\/em>\u00e4r\u00a0sk\u00e5despelarna inte alls lika integrerade i dansavsnitten, fast deras kroppar tas i anspr\u00e5k f\u00f6r subtila ordl\u00f6sa uttryck.<\/p>\n Somliga i ensemblen st\u00e5r ut, g\u00f6r extra minnesv\u00e4rda prestationer. Evin Ahmad med sin fantastiska diktion och \u00f6vertygelse har nu\u00a0rotat sig\u00a0p\u00e5 teatern.\u00a0Jonas Sj\u00f6qvist firar muntra triumfer\u00a0n\u00e4r han\u00a0excellerar i rabblandet av\u00a0f\u00f6rnumstiga listor. Kardo Razzazi\u00a0imponerar i sin fj\u00e4rde upps\u00e4ttning p\u00e5 Folkteatern ,\u00a0agerar h\u00e4r\u00a0p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd som\u00a0Ardalan Esmaili ( k\u00e4nd fr\u00e5n n\u00e5gra av\u00a0Stockholms fr\u00e4msta scener),\u00a0vars\u00a0liknande stadiga fysionomi g\u00f6r\u00a0dem sv\u00e5ra att skilja \u00e5t.\u00a0Dansarna med f\u00f6rnamnen Javier och Arina \u00e4r fenomenalt synkade och den f\u00f6rst n\u00e4mnde veteranen har p\u00e5\u00a0egen hand ett mycket rikt register med absolut kroppskontroll. Det samma g\u00e4ller f\u00f6r Danielle De Vries som tilldelats rollen som Ofelia.\u00a0J\u00e4mte\u00a0den ber\u00f6mde koreografen Andersson och ordvr\u00e4ngande dramaturgen Lindman, var De Vries den som gjorde allra st\u00f6rst intryck.<\/p>\n Kan bara hoppas\u00a0att teaterlystna tar sig till Folkteatern i G\u00f6teborg, \u00a0l\u00e5ter sig omslutas av ett ironiskt,\u00a0sj\u00e4lvbespeglande och nyskapande scenkonstverk. Publikrusning anbefalles!<\/p>\n Medverkande: <\/strong>Evin Ahmad, Ardalan Esmaili, Lena Birgitta Nilsson, Javier Perez, Kardo Razzazi, Jonas Sj\u00f6qvist, Arina Trostyanetskaya, Danielle De Vries och\u00a0Sara Wikstr\u00f6m<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hamlet Av: William Shakespeare\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00d6vers\u00e4ttning\/bearbetning: Magnus Lindman Regi\/koreografi: \u00d6rjan Andersson Scenografi\/ljusdesign: Crisander Brun Kostym: Nina Sandstr\u00f6m\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Foto Magnus L\u00e4nje Komposit\u00f6r: Franz Edvard Cedrins Premi\u00e4r 4 mars 2017 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg I \u00e5r \u00e4r det fyrahundra \u00e5r sedan v\u00e4stv\u00e4rldens mest ansedde dramatiker dog, n\u00e5got som uppm\u00e4rksammas ocks\u00e5 i Sverige.\u00a0 N\u00e4r jag f\u00f6r cirka 35 \u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-107931","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107931","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107931"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107931\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107978,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107931\/revisions\/107978"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107931"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107931"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107931"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}