{"id":107919,"date":"2017-03-04T16:57:59","date_gmt":"2017-03-04T15:57:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107919"},"modified":"2025-01-29T02:20:53","modified_gmt":"2025-01-29T01:20:53","slug":"helgjutet-inom-snava-ramar-nisse-hellberg-pa-stora-teatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107919","title":{"rendered":"Helgjutet inom sn\u00e4va ramar &#8211; Nisse Hellberg p\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<p><strong>3<\/strong><\/p>\n<p>3\/3 2017<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17101717_1637478659602882_376475224_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107921\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17101717_1637478659602882_376475224_n-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17101717_1637478659602882_376475224_n-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17101717_1637478659602882_376475224_n-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17101717_1637478659602882_376475224_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Blev en non stop\u00a0show p\u00e5 drygt 100 minuter (inklusive tre extranummer) i den ganska v\u00e4lbesatta anrika teatern.\u00a0\u00a0 Sk\u00e5ningen som \u00e4r one of a kind, saknar epigoner, har\u00a0satt ihop\u00a0sin\u00a0 turn\u00e9 kring senaste countrydoftande albumet <em>V\u00e4gen V\u00e4sterut <\/em>som producerats av Ola Gustafsson. Min uppladdning best\u00e5r i att lyssna p\u00e5 samling med Wilmer X\u00a0, vilket f\u00f6rst\u00e5s rimmar lite illa med nuvarande repertoar. Tidigare hade jag lyssnat p\u00e5 Nisses samtal om nya skivan i podd\u00a0 av Jan Gradvall. Utan att ha pluggat det digra solomaterialet var jag nyfiken.<\/p>\n<p>En f\u00f6rsta iakttagelse:\u00a0mycket mogen publik,\u00a0snittar uppskattningsvis\u00a0i\u00a0frontmannens \u00e5lder (f.-59).\u00a0\u00a0Blickar jag\u00a0 mot scen ser jag fyra modesta bruna h\u00f6gtalarl\u00e5dor. N\u00e4r den chosefria kvartetten g\u00e5r p\u00e5 p\u00e5 utsatt tid syns en keps, en hatt, en vit jeansjacka och en vinr\u00f6d kostym. Persedlarna\/ plaggen tillh\u00f6r Urban Heed, Marcus K\u00e4llstr\u00f6m, Nisse Hellberg respektive Janne Lind\u00e9n.\u00a0 Den \u00f6siga inledningen kan beskrivas som\u00a0\u00a0snabb rockabilly, ses som uppv\u00e4rmning av herr Hellberg.\u00a0Man river av <em>En stad som aldrig vaknar\u00a0\u00a0<\/em>\u00e5tf\u00f6ljd\u00a0av den sugande betydligt\u00a0l\u00e5ngsammare\u00a0<em>Farv\u00e4l lev och l\u00e4r. <\/em><\/p>\n<p>Efter att Nisse blivit uppv\u00e4rmd b\u00e4r r\u00f6sten b\u00e4ttre. S\u00e5ngen g\u00e5r fram skapligt\u00a0hela konserten. Och visst \u00e4r det\u00a0sympatiskt\u00a0\u00a0att det sjungs p\u00e5 svenska? Texterna r\u00f6r sig i ett brett spektrum, fr\u00e5n det klurigt smarta\u00a0till giftiga betraktelser. Ett lysande exempel p\u00e5 det senare ges i <em>En hel slev snikenhet<\/em>, vars sound pr\u00e4glas av ett stadigt lunkande komp och i f\u00f6rgrunden\u00a0resonansen fr\u00e5n en kvidande\u00a0sologitarr. H\u00e4r blottas emellertid\u00a0en brist, trots att jag tyckte om musikerna. M\u00e5ste omg\u00e5ende leverera en orsak till mitt aningen njugga betyg (tvekade emellan 3:a och 4:a), ett omd\u00f6me som f\u00f6rmodligen inte delas av majoriteten konsertbes\u00f6kare.<\/p>\n<p>Den gnistrande skarpa diskanten fr\u00e5n Janne Lind\u00e9ns m\u00e5nga l\u00e4ckra melodist\u00e4mmor och soloutflykter p\u00e5 olika telecaster-gitarrer (?) var n\u00e5got alldeles extra, en fr\u00f6jd att ta del av. Lind\u00e9n, som l\u00e4nge kamperat ihop med Nisse,\u00a0\u00e4r en lysande instrumentalist som fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 stilbildare som Dale Hawkins,\u00a0The Shadows,\u00a0Roy Buchanan och vid ett tillf\u00e4lle\u00a0swamp-rockiga\u00a0Tony Joe White.\u00a0 Ytterligare instrument f\u00f6r att frambringa melodierna hade beh\u00f6vts. Ett p\u00e5drivande piano, en sax som fyller i, utdragna molltoner fr\u00e5n ett dragspel, en k\u00f6r med kontrasterande kvinnor\u00f6ster\u00a0eller varf\u00f6r inte en banjo; f\u00f6r att \u00e4nnu mer lyfta fram\u00a0\u00a0countryinfluenserna?<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125053_1637478239602924_1396462385_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107922\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125053_1637478239602924_1396462385_n-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125053_1637478239602924_1396462385_n-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125053_1637478239602924_1396462385_n-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125053_1637478239602924_1396462385_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Det var uppfriskande\u00a0n\u00e4r m\u00f6nstret br\u00f6ts.\u00a0Ubbe Heeds korta publikfriande\u00a0uppvisning p\u00e5\u00a0 st\u00e5bas, gled \u00f6ver till rutinerade hi hat &#8211;\u00a0kungen\u00a0Marcus K\u00e4llstr\u00f6m ( Stone Cake, Jerry Williams och Sky High)).\u00a0Och roligt n\u00e4r K\u00e4llstr\u00f6m spelade st\u00e5ende medan partnern h\u00f6ll ig\u00e5ng p\u00e5 liggande bas.\u00a0Lind\u00e9n fick f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5gra utvalda solistinpass, j\u00e4mte\u00a0 antydningar till dueller med Nisse. Men \u00e5terigen, hade \u00f6nskat mer musikalisk l\u00f6ssl\u00e4ppthet, fler stick d\u00e4r musikerna till\u00e5tits l\u00e4mna s\u00e5ngernas bundna form.\u00a0 Hade detta skett, hade jag kunnat ta med mig s\u00e5 mycket mer.\u00a0 Om m\u00e5let med livemusik \u00e4r att skaffa sig nya upplevelser, infriades\u00a0 m\u00e5let. Men som kr\u00e4sen person\u00a0med stor konsertvana,\u00a0vill jag d\u00e4rtill drabbas k\u00e4nslom\u00e4ssigt,\u00a0ett m\u00e5l som inte infriades.<\/p>\n<p>Vi fick en expos\u00e9 \u00f6ver den katalog som en fyndig l\u00e5tskrivare sammanst\u00e4llt alltsedan solodebuten p\u00e5 <em>R\u00f6ster fr\u00e5n S\u00f6dern <\/em>(-94). Stilarna skiftade, fast Nisse p\u00e5stod att han och resten av g\u00e4nget egentligen var popsn\u00f6ren.\u00a0L\u00e5tar klassificerades som dansmusik, New Orleans-style, Cajunblues, postpunk och givetvis\u00a0 country.\u00a0P\u00e5 l\u00e5tlistan stod till och med ett par l\u00e5tar signerade avsomnade Wilmer, h\u00e4mtade fr\u00e5n\u00a0<em>Mambo feber <\/em>och <em>Klubb Bongo<\/em>. \u00a0Sista extranumret <em>Lyckliga gatan <\/em>lika med enda covern. Det koncentrerade mellansnacket\u00a0h\u00f6lls i familj\u00e4r avsp\u00e4nd\u00a0anda.<\/p>\n<p>Fanns m\u00e5nga sn\u00e4rtiga s\u00e5nger vars refr\u00e4nger sv\u00e4ngde ordentligt med fr\u00e4cka riff och\u00a0intensiv\u00a0s\u00e5ng. Vill s\u00e4rskilt framh\u00e5lla <em>L\u00e5t kvasten g\u00e5, <\/em>grooviga <em>Det \u00e4r n\u00e5got magiskt med dig <\/em>(ursprungligen en duett med Peps),\u00a0<em>Kvarter 5\u00a0a Plats 0-61, <\/em>\u00a0<em>Nu smet katten in till grannen igen<\/em>\u00a0j\u00e4mte <em>Snackbar blues. <\/em>Sv\u00e4ngfaktorn var ocks\u00e5 p\u00e5taglig i <em>N\u00e5n m\u00e5ste f\u00e5 jobbet gjort\u00a0 <\/em>parat med h\u00f6ghastighetsl\u00e5ten <em> Kul att ses tack och adj\u00f6.\u00a0\u00a0<\/em>En radda sm\u00e4rre hits tillverkade av en\u00a0sj\u00e4lvst\u00e4ndig\u00a0singer song writer som borde prisats mer. Min trots allt n\u00e5got\u00a0reserverade h\u00e5llning, bottnar i en \u00f6nskan om att livekonceptet utvecklas.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125101_1637478446269570_1913438652_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107923\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125101_1637478446269570_1913438652_n-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125101_1637478446269570_1913438652_n-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125101_1637478446269570_1913438652_n-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/17125101_1637478446269570_1913438652_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foton Leif Wivatt<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>3 3\/3 2017 Blev en non stop\u00a0show p\u00e5 drygt 100 minuter (inklusive tre extranummer) i den ganska v\u00e4lbesatta anrika teatern.\u00a0\u00a0 Sk\u00e5ningen som \u00e4r one of a kind, saknar epigoner, har\u00a0satt ihop\u00a0sin\u00a0 turn\u00e9 kring senaste countrydoftande albumet V\u00e4gen V\u00e4sterut som producerats av Ola Gustafsson. Min uppladdning best\u00e5r i att lyssna p\u00e5 samling med Wilmer X\u00a0, vilket [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-107919","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107919","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107919"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107919\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107930,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107919\/revisions\/107930"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107919"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107919"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107919"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}