{"id":107887,"date":"2017-03-02T15:19:17","date_gmt":"2017-03-02T14:19:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107887"},"modified":"2017-03-02T15:19:17","modified_gmt":"2017-03-02T14:19:17","slug":"lyssna-henrik-berggren-to-my-brother-johnny","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107887","title":{"rendered":"Lyssna: Henrik Berggren – ”To My Brother, Johnny”"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Nu harf\u00f6rsta solol\u00e5ten fr\u00e5n Henrik Berggren sl\u00e4ppts \u2013 ”To My Brother, Johnny”.<\/p>\n

Henrik Berggren skriver sj\u00e4lv om l\u00e5ten i ett pressmail:
\n\u201dTo My Brother, Johnny\u201d
\nN\u00e4r jag var ungef\u00e4r femton \u00e5r gick botten ur mig. Jag drabbades pl\u00f6tsligt av en uppgivenhet inf\u00f6r mitt liv och framtid. Ett moln av gr\u00e5 meningsl\u00f6shet sj\u00f6nk ner \u00f6ver allt. En person av mer kliniskt sinnelag \u00e4n jag skulle kalla detta depression, och den kom att vara ett halvt liv f\u00f6r mig. Den uppr\u00e4tth\u00f6lls av ett drickande och knarkande, som dock inte hade skapat detta tillst\u00e5nd. Det k\u00e4nns konstigt att s\u00e4ga nu, men jag upplevde att tillvaron var en s\u00e5 livl\u00f6s kv\u00e4vande massa att det b\u00e4sta man kunde g\u00f6ra var att supa ihj\u00e4l sig, om \u00e4n med stil.<\/p>\n

F\u00f6rst efter att jag fyllt 30 vaknade jag upp ur denna hoppl\u00f6shet. I efterhand har denna period, och min livsinst\u00e4llning under den, verkat obegriplig och ett mysterium f\u00f6r mig. Varf\u00f6r skulle en ung person med ett liv framf\u00f6r sig beh\u00f6va bli s\u00e5 uppgiven? Hur kunde jag bli s\u00e5 sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00f6rande? Om jag var missn\u00f6jd \u00f6ver vilka m\u00f6jligheter livet erbj\u00f6d mig, varf\u00f6r slogs jag inte mot det p\u00e5 ett konstruktivt s\u00e4tt? Ist\u00e4llet l\u00e4t jag det g\u00e5 ut \u00f6ver mig sj\u00e4lv och l\u00e4t mig sj\u00e4lv bli ett offer f\u00f6r detta. Vilket o\u00e4ndligt on\u00f6digt vansinne! Jag kan inte ha haft speciellt stort f\u00f6rtroende f\u00f6r min egen kapacitet.<\/p>\n

Jag tilltalar n\u00e5gon som alltid k\u00e4nt mig (Johnny), innan jag blev rockstj\u00e4rna och \u201dutsv\u00e4vande\u201d. Och jag fr\u00e5gar honom med f\u00f6rv\u00e5ning, utan att f\u00f6rv\u00e4nta mig ett svar, \u201dHur kunde det bli s\u00e5 h\u00e4r konstigt med mig?\u201d (\u201dAnd Johnny, isn\u2019t it funny? \/ My colors turned so dark \/ I let go in my heart.)<\/p>\n

Eftersom bekymmer f\u00f6der bekymmer, och problem n\u00e4r problem, var inte uppvaknandet bara positivt. Jag befann mig pl\u00f6tsligt i en v\u00e4rld jag inte k\u00e4nde mig hemma i. Mina v\u00e4nner hade yrkesutbildningar och skaffade barn. F\u00f6r mig k\u00e4ndes allt overkligt. Ungdomen var \u00f6ver. Jag tyckte att jag hade raserat mina m\u00f6jligheter till ett gott liv till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en galen och orealistisk dr\u00f6m att bryta mig ur den tr\u00e5nga och borgerliga milj\u00f6 jag kommit fr\u00e5n. Nu hade jag verkligen ingen framtid och jag hade skapat denna situation sj\u00e4lv, genom att just inte tro att jag hade n\u00e5gon. Jag hade egenh\u00e4ndigt konstruerat ett sj\u00e4lvuppfyllande f\u00e4ngelse.<\/p>\n

Visserligen hade jag bandet under hela denna tid, men under Broder Daniels hela existens hade bandet ingen egentlig framtid. Bandet var alltid p\u00e5 gr\u00e4nsen till uppl\u00f6sning, kaos var dess sammanh\u00e5llande motto, och sk\u00f6nhet. Framtiden var en v\u00e4gg som rusade mot en och som man skulle krascha in i f\u00f6rr eller senare. Och d\u00e5 var kanske livet slut.<\/p>\n

N\u00e5gon tycker kanske att allt detta l\u00e5ter som ett v\u00e4ldigt gn\u00e4llande, men till det kan jag bara s\u00e4ga att jag sjunger det som jag k\u00e4nt och upplevt. Jag kan inte ta \u00f6gonen fr\u00e5n mitt m\u00e5l: att skriva det som \u00e4r sant. Det \u00e4r en befrielse att ha ett s\u00e5dant rent m\u00e5l och l\u00e5ta allt annat flyga och fara.<\/p>\n

Att sjunga om det jag varit med om och att ur min pl\u00e5ga f\u00f6rs\u00f6ka skapa n\u00e5got s\u00e5 vackert som m\u00f6jligt, det ger lidandet en mening. Alla bekymmer och all kamp har inte varit f\u00f6rg\u00e4ves d\u00e5. Ist\u00e4llet kanske det kan omvandlas till n\u00e5got positivt, som ocks\u00e5 andra kan gagnas av. Att ha mening i sitt liv \u00e4r den enda sanna lyckan. S\u00e5 ytterligt f\u00e5 \u00e4r f\u00f6runnade detta. M\u00e5nga s\u00e4ger nog att de har denna mening, men innerst inne k\u00e4nner de verkligen s\u00e5? \u00c4r inte livet ofta bara ett st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende slitande f\u00f6r att f\u00e5 tillvaron att g\u00e5 ihop? S\u00e5 f\u00e5 har turen att kunna k\u00e4nna att de har n\u00e5got mer, men en av dem \u00e4r jag. \u00c5tminstone f\u00f6r en stund.<\/p>\n

M\u00e5nga tycker att jag \u00e4r modig som v\u00e5gar sjunga och ber\u00e4tta om mina problem. Det \u00e4r jag inte. Jag har bara en st\u00f6rre fruktan, fruktan f\u00f6r alltings intighet. Jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r att g\u00f6ra bort mig. Jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att vara inget.<\/p>\n

Det \u00e4r stora ord, men varf\u00f6r skall jag stanna halvv\u00e4gs? Varf\u00f6r sjunka ner i dyn av alltings halvhet? <\/p>\n

Inget har f\u00f6r\u00e4ndrats; st\u00e5let har bara h\u00e4rdats.<\/p>\n

Henrik Berggren G\u00f6teborg 2 mars 2017
\nSentio, non frangor.<\/em><\/p>\n