{"id":107748,"date":"2017-02-24T01:06:58","date_gmt":"2017-02-24T00:06:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107748"},"modified":"2017-05-15T06:52:01","modified_gmt":"2017-05-15T05:52:01","slug":"molnens-broder-pa-dramaten-ett-konstverk-helt-enkelt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107748","title":{"rendered":"Molnens br\u00f6der p\u00e5 Dramaten – ett konstverk helt enkelt"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Sofia Pekkari och Rasmus Luthander
Foto: S\u00f6ren Vilks.<\/figcaption><\/figure>\n

Molnens br\u00f6der<\/strong>
\nRegi och dramatisering: Lars Rudolfsson
\nScenografi: John Engberg
\nLjus: Linus Fellbom
\nKostym: Kersti Vitali Rudolfsson
\nPeruk och mask: Eva Maria Holm, Peter Westerberg och Melanie \u00c5berg
\nMusikalisk regi: Mats Gustafsson
\nMusik av och med: Fire! (Mats Gustafsson, Andreas Werliin och Johan Berthling)<\/p>\n

Urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 23 februari 2017<\/p>\n

Kulturens uppgift \u00e4r att st\u00e4lla fr\u00e5gor, inte att ge svar. Den danska tv-succ\u00e9n ungdomsserien Skam satte ig\u00e5ng en intensiv debatt. Det fanns de som irriterade sig p\u00e5 att ungdomarna inte alltid var helt politiskt korrekta. Exempelvis retade sig en del p\u00e5 att Noora som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rnuftig \u00e4nd\u00e5 verkar ha anorektiska problem och dessutom blev hon f\u00f6r\u00e4lskad i en av skolans mest mansgrisiga unga m\u00e4n. Men varf\u00f6r ska karakt\u00e4rer i ungdomsserier vara perfekta f\u00f6red\u00f6men? \u00c4r det inte en bra series uppgift, precis som en teaterf\u00f6rest\u00e4llnings uppgift, att skildra m\u00e4nniskor och de sv\u00e5righeter vi m\u00f6ter i livet och skildra olika s\u00e4tt att agera och k\u00e4nna. Kulturens uppgift kan aldrig vara att vara moraliska r\u00e4ttesn\u00f6ren. Konst, film, teater och litteratur ska gestalta m\u00e4nniskor och m\u00e4nniskors villkor. Hur vi tar st\u00e4llning till v\u00e5ra liv och vad som \u00e4r r\u00e4tt och fel, det \u00e4r v\u00e5ra beslut, inte kulturens uppgift att best\u00e4mma.<\/p>\n

Med detta som utg\u00e5ngspunkt \u00e4r Dramatens upps\u00e4ttning av Barbro Lindgrens vuxenb\u00f6cker Eldvin och Molnens br\u00f6der ett konstverk, helt enkelt. Mer \u00e4n det. M\u00e4nnisko\u00f6dens gestaltas och existentiella fr\u00e5gor st\u00e4lls, men det \u00e4r m\u00e5nga, m\u00e5nga niv\u00e5er av ber\u00e4ttelsen som tar tid att sm\u00e4lta och ta in. Mycket att t\u00e4nka p\u00e5. Inget som skrivs oss p\u00e5 n\u00e4san. M\u00e5nga fr\u00e5gor och tankar om livet och existensen v\u00e4xer fram ju mer jag t\u00e4nker p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. Den v\u00e4xer ocks\u00e5 efter\u00e5t, l\u00e4nge efter att rid\u00e5n g\u00e5tt ned och salongen t\u00f6mts p\u00e5 publiken.<\/p>\n

\"\"<\/a>Molnens br\u00f6der bygger p\u00e5 de tv\u00e5 vuxenb\u00f6ckerna Eldvin och Molnens br\u00f6der. Handlingen utspelar sig p\u00e5 en form av psykiatrisk anstalt i b\u00f6rjan av 1900-talet. P\u00e5 ytan i alla fall. M\u00f6rdare och sv\u00e5rt utvecklingsst\u00f6rda bor d\u00e4r tillsammans med m\u00e4nniskor med stor sorg eller sv\u00e5r psykos. Ibland kan n\u00e5gon hamna d\u00e4r av andra sk\u00e4l ocks\u00e5. D\u00e4r finns funktionshindrade och m\u00e4nniskor som placerats d\u00e4r f\u00f6r att andra m\u00e4ktigare vill komma \u00e5t deras egendomar. Dessa m\u00e4nniskor som inte passade in i samh\u00e4llet fick sitta p\u00e5 undantag och hittar s\u00e4tt att fungera tillsammans. Jag ser detta p\u00e5 flera s\u00e4tt, olika tolkningar \u00e4r helt m\u00f6jliga. Dels \u00e4r det en skillnad mot dagens svenska samh\u00e4lle d\u00e4r vi kategoriserat och delat in m\u00e4nniskor mycket mer, p\u00e5 gott och ont. De kriminella som har psykiska st\u00f6rningar placeras oftare p\u00e5 r\u00e4ttspsyk idag om de inte \u00e4r i f\u00e4ngelse. Funktionshindrade kan bo hemma idag och f\u00e5 st\u00f6d. P\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4r det en metafor f\u00f6r m\u00e4nskligheten. Vi \u00e4r alla p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt unika, udda, utanf\u00f6r. Och vi lever tillsammans i denna existens, f\u00e5ngade inom livets ramar.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r str\u00e5lande. Rollistan inneh\u00e5ller en l\u00e5ng rad duktiga sk\u00e5despelare, s\u00e5v\u00e4l fr\u00e5n den yngre generationen som den n\u00e5gra decennier \u00e4ldre. Regiss\u00f6ren har gjort det genialiska draget att i f\u00f6rsta akten ha de yngre i rollerna som de intagna medan de medel\u00e5lders sk\u00e5despelarna spelar vakter, l\u00e4kare, f\u00f6r\u00e4ldrar och andra icke-intagna. Efter paus byter de. En ny ber\u00e4ttelse spelas upp, fast p\u00e5 samma plats men med andra karakt\u00e4rer. De medel\u00e5lders sk\u00e5despelarna \u00e4r nu de intagna medan de yngre \u00e4r vakter och personal. Det fungerar helt underbart. Alla \u00e4r vi vakter, alla \u00e4r vi intagna inom livets ramar.<\/p>\n

Samspelet i f\u00f6rsta delen mellan Rasmus Luthander som Eldvin och David Fukamachi Regnfors som Love \u00e4r vackert gestaltat och b\u00e5de sorgligt och fint p\u00e5 samma g\u00e5ng, som livet. Sofia Pekkari som den katastrofdrabbade f\u00f6rvirrade Eloine \u00e4r stark. I andra akten \u00e4r Thomas Hanzon och Johan Ulveson helt r\u00e4tt som Johan och Caleb, tv\u00e5 tilltufsade m\u00e4n som b\u00e5da k\u00e4nner att de inte riktigt passar in bland de \u00f6vriga patienterna. Visserligen har jag lyft fram n\u00e5gra av sk\u00e5despelarna men det \u00e4r tillsammans som de alla bildar en helhet, det \u00e4r ett m\u00e4sterligt samspel som \u00e4r grunden.<\/p>\n

Jazztrion Fire! (Mats Gustafsson, Johan Berthling och Andreas Werliin) \u00e4r en annan viktig pelare som detta konstverk vilar p\u00e5. Musiken b\u00e4r och f\u00f6rdjupar handlingen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Regiss\u00f6ren Lars Rudolfsson arbetar ofta med musikdramatiska verk \u2013 bland annat skrev han Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la tillsammans med Benny Andersson och Bj\u00f6rn Ulvaeus (och Jan Mark), en upps\u00e4ttning som han ocks\u00e5 regisserade. Bj\u00f6rns, Bennys och Lars samarbete fortsatte med Hj\u00e4lp s\u00f6kes (som skrevs tillsammans med Kristina Lugn). Lars Rudolfsson har tidigare satt upp Barbro Lindgrens Vems lilla m\u00f6ssa flyger? p\u00e5 Orionteatern.<\/p>\n

Molnens br\u00f6der \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som v\u00e4xer och som jag hittar nya saker att fundera p\u00e5 ocks\u00e5 efter\u00e5t – det \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som jag g\u00e4rna ser minst en g\u00e5ng till f\u00f6r att uppt\u00e4cka \u00e4nnu mer.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nRasmus Luthander, David Fukamachi Regnfors, Rebecka Hemse, Michael Jonsson, Bengt CW Carlsson, Sofia Pekkari, Josefin Ljungman, Kicki Bramberg, Anna Bj\u00f6rk, Inga-Lill Andersson, Reuben Sallmander, Rolf Skoglund, Pierre Wilkner, Johan Ulveson, Hans Klinga, Gunnel Fred, Thomas Hanzon.
\n\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Molnens br\u00f6der Regi och dramatisering: Lars Rudolfsson Scenografi: John Engberg Ljus: Linus Fellbom Kostym: Kersti Vitali Rudolfsson Peruk och mask: Eva Maria Holm, Peter Westerberg och Melanie \u00c5berg Musikalisk regi: Mats Gustafsson Musik av och med: Fire! (Mats Gustafsson, Andreas Werliin och Johan Berthling) Urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramatens stora scen 23 februari 2017 Kulturens uppgift \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12657,1366,13219,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-107748","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-barbro-lindgren","11":"tag-dramaten","12":"tag-molnens-broder","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107748"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107761,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107748\/revisions\/107761"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}