![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/kriget-har-inget-kvinnligt-ansikte-3_320_200-300x188.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Fianna Robijn<\/p>\nSpelas till och med 9\/4 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater , Stigbergsliden 5 B<\/p>\n
Kommer ih\u00e5g att\u00a0 lumpen\u00a0\u00a0ans\u00e5gs som en karakt\u00e4rsdanande syssels\u00e4ttning.\u00a0 Vad det milit\u00e4ra livet dock\u00a0g\u00e5r ut p\u00e5. \u00e4r att \u00f6verleva i strid och att verka med sitt vapen (\u00a0hade funderingar p\u00e5 vapenfri tj\u00e4nst). Umb\u00e4randen och pr\u00f6vningar var jag med om en ruskigt kall vinter i Bohusl\u00e4n. P\u00e5 rep\u00f6vning intr\u00e4ffade till och med\u00a0en d\u00f6dsolycka. \u00c4nd\u00e5 ynkliga\u00a0umb\u00e4randen\u00a0 j\u00e4mf\u00f6rt med de vittnesm\u00e5l om d\u00f6d och lidande, vars stoff kommer fr\u00e5n intervjuer gjorda av 2015 \u00e5rs nobelpristagare i litteratur.<\/p>\n
Har inte tidigare\u00a0tagit del av\u00a0ryskans ruskiga reportage, skildringar\u00a0fr\u00e5n en befolkning som historiskt g\u00e5tt igenom m\u00e5nga pl\u00e5gsamma perioder.\u00a0 Kvinnornas bidrag till segrar p\u00e5 olika fronter blev aldrig nedtecknad. De gl\u00f6mdes bort och\u00a0ber\u00f6vades sin hj\u00e4ltestatus, vilket\u00a0gjorde att Aleksijevitj fyrtio \u00e5r efter andra v\u00e4rldskrigets slut hade ett scoop. Malin Lindroth har \u00e4mnesvis\u00a0dramatiserat det ymniga fl\u00f6det av intervjusvar. Sp\u00e4nnvidden \u00e4r enorm: fr\u00e5n tortyr, stympning\u00a0 och tankar kring att d\u00f6da; till k\u00e4rlek,\u00a0menstruation, och of\u00f6rm\u00e5gan att anpassa sig till ett civilt liv.<\/p>\n
Nobelpristagaren har uppm\u00e4rksammats f\u00f6r sitt s\u00e4tt\u00a0att osynligg\u00f6ra sig sj\u00e4lv i intervjusituationen, vilket av m\u00e5nga framh\u00e5llits som f\u00f6red\u00f6mligt.\u00a0 Att underordna sig,\u00a0n\u00e4rmast utpl\u00e5na sig sj\u00e4lv, \u00e4r om jag\u00a0uppfattat r\u00e4tt vad hon praktiserar n\u00e4r hon tr\u00e4ffar sitt ”objekt”.\u00a0Och d\u00e5 \u00e4r det ju l\u00e4mpligt att hon bara undantagsvis adresseras i pj\u00e4sen.\u00a0 (Utg\u00e5r fr\u00e5n att\u00a0Aleksijevitj\u00a0 redovisar sin\u00a0\u00a0research i sina b\u00f6cker.) D\u00e5 jag sj\u00e4lv\u00a0har\u00a0lagt \u00e5tskillig tid p\u00e5 att agera\u00a0som intervjuande journalist,\u00a0\u00e4r detta ett sidosp\u00e5r som engagerar mig.<\/p>\n
Vi ser en stram intim\u00a0upps\u00e4ttning d\u00e4r orden\u00a0har huvudrollen,\u00a0slungas emot oss,\u00a0 formas till\u00a0utsagor om patriotism och ofattbar grymhet. I motsats till Stadsteatern har regiss\u00f6ren undvikit att f\u00f6rst\u00e4rka inneh\u00e5llet med visuella hj\u00e4lpmedel. Hade blivit mer p\u00e5verkan k\u00e4nslom\u00e4ssigt, om bilder\u00a0fr\u00e5n krigets fasor funnits med, fast risken f\u00f6r att bli dr\u00e4nkt i outh\u00e4rdlig sm\u00e4rta hade\u00a0varit uppenbar.\u00a0D\u00e4rf\u00f6r uppskattar jag att utan blockeringar f\u00e5 bearbeta de hemska upplevelser som redovisas.\u00a0Att\u00a0en\u00a0motsvarighet till filmv\u00e4rldens\u00a0 t\u00e5rdrypande\u00a0 str\u00e5kar\u00a0saknas, inneb\u00e4r att\u00a0jag\u00a0\u00e4r\u00a0hyfsat kapabel att processa de vidrigheter som \u00e5terges. Inneb\u00e4r vidare att ett v\u00e4ldigt\u00a0stort ansvar \u00e5ligger de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna.<\/p>\n
Mia Eriksson har en aura av tyngd och orubblighet, medan Hanna Ullerstams metod best\u00e5r i ett p\u00e5 gr\u00e4nsen till naivt\u00a0s\u00f6kande och medvetet\u00a0trevande efter repliker. Dialektiken sluten – \u00f6ppen\u00a0g\u00f6r att de kompletterar varandra v\u00e4l. Duon har p\u00e5 ett utomordentligt s\u00e4tt\u00a0filtrerat den ringlande k\u00f6ren av r\u00f6ster genom\u00a0\u00a0olikartade spels\u00e4tt, levandeg\u00f6r skickligt ett\u00a0oerh\u00f6rt obehagligt manus. I Kriget har inget kvinnligt ansikte <\/em>\u00e4r det Ullerstams insats som g\u00f6r allra starkast intryck. Publiken bryr sig knappast om det faktum, att kvinnorna i sina kappor portr\u00e4tterar en l\u00e5ng rad av krigsveteraner i \u00f6vre medel\u00e5ldern. N\u00e5gra f\u00e5 g\u00e5nger gestaltar de ett laddat m\u00f6te, vilket ger en tempostegring. I \u00f6vrigt besvaras den osynliga intervjuarens fr\u00e5gor, fast\u00a0minnesarbetet orsakar mardr\u00f6mmar och vid ett tillf\u00e4lle absolut\u00a0krav om raderande av inspelning.<\/p>\nEtt\u00a0gr\u00f6nt p\u00e5vert\u00a0bord, tv\u00e5 stolar och en framskrapad tegelv\u00e4gg \u00e4r lika med\u00a0den\u00a0minimala\u00a0scenografin.\u00a0 Sparsamt anv\u00e4nd musik av Emma Augustsson markerar ett antal\u00a0av textens \u00f6verg\u00e5ngar. Visst skulle\u00a0blickar\u00a0och gester g\u00e5 f\u00f6rlorade, men\u00a0\u00a0Svetlana Alksijevitjs\u00a0 angel\u00e4gna dokument passar perfekt\u00a0som radioteater. (Har\u00a0blivit uppm\u00e4rksammad p\u00e5 att\u00a02015\u00a0s\u00e4ndes\u00a0\u00a0en\u00a0bearbetning f\u00f6r \u00a0tio sk\u00e5despelare i Sveriges radio.)\u00a0 Vill \u00e4nd\u00e5\u00a0v\u00e4lkomna en produktion vars \u00e4ndam\u00e5l infrias, det vill s\u00e4ga underl\u00e4tta att\u00a0 g\u00f6ra ett tungt\u00a0omfattande\u00a0verk\u00a0 tillg\u00e4ngligt.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
22\/2 2017 Text: Svetlana Aleksijevitj \u00d6vers\u00e4ttning: Kajsa \u00d6berg Lindsten Dramatisering: Malin Lindroth Regi: Erik \u00c5kerlind P\u00e5 scen: Hanna Ullerstam och Mia Eriksson \u00a0 Foto Fianna Robijn Spelas till och med 9\/4 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater , Stigbergsliden 5 B Kommer ih\u00e5g att\u00a0 lumpen\u00a0\u00a0ans\u00e5gs som en karakt\u00e4rsdanande syssels\u00e4ttning.\u00a0 Vad det milit\u00e4ra livet dock\u00a0g\u00e5r ut p\u00e5. \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-107746","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107746","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107746"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107746\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107781,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107746\/revisions\/107781"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107746"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107746"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107746"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/kriget-har-inget-kvinnligt-ansikte-3_320_200.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Fianna Robijn<\/p>\n