{"id":107711,"date":"2017-02-22T15:26:19","date_gmt":"2017-02-22T14:26:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107711"},"modified":"2017-05-10T21:18:56","modified_gmt":"2017-05-10T20:18:56","slug":"bokrecension-efterlamnat-av-lars-noren-minnets-skora-jarngrepp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107711","title":{"rendered":"Bokrecension: Efterl\u00e4mnat av Lars Nor\u00e9n – minnets sk\u00f6ra j\u00e4rngrepp"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Efterl\u00e4mnat<\/a>
\nF\u00f6rfattare Lars Nor\u00e9n
\nUtgiven: 2017-01<\/a>
\nISBN: 9789100170349
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><\/p>\n

\u201dDet \u00e4r ingen id\u00e9 att se tillbaka\u201d (sidan 11), heter det tidigt i Efterl\u00e4mnat, Lars Nor\u00e9ns nya prosapoetiska verk. Men ser tillbaka \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s precis vad det 70-\u00e5riga ber\u00e4ttarjaget g\u00f6r, i ett 149-sidor l\u00e5ngt medvetandefl\u00f6de som helt saknar punkter, komman, styckeindelning eller kapitel. Enbart stora bokst\u00e4ver h\u00e4r och d\u00e4r ger oss en viss hj\u00e4lp att strukturera v\u00e5r l\u00e4sning.<\/p>\n

Jagets minnen sviker st\u00e4ndigt, f\u00f6r\u00e4ndras, ifr\u00e5gas\u00e4tts, rekonstrueras, \u00f6verdrivs, f\u00f6rvr\u00e4ngs, och skalas ned. \u201dDagarna \u00e4r som angripna negativ Angripna Av vad Av d\u00e5ligt minne\u201d (74). Nuet, format av det f\u00f6rflutna, avf\u00e4rgar sig i sin tur p\u00e5 minnena, \u201dpresens och imperfektum och futurum glider ihop\u201d (21). Ju mer intensivt ber\u00e4ttarjaget f\u00f6rs\u00f6ker fokusera, desto mer oskarpt blir det f\u00f6rflutna: \u201dJag f\u00f6rs\u00f6ker skriva samma meningar tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r att \u00f6va upp min f\u00f6rm\u00e5ga\u2026 Men andra g\u00e5ngen d\u00e5 jag skriver \u00f6ver de redan skrivna orden med samma ord f\u00f6rsvinner de ist\u00e4llet f\u00f6r att bli tydligare\u201d (20). \u00c4nd\u00e5 \u00e4r fl\u00f6det f\u00f6rst\u00e5s ostoppbart. F\u00f6r, som vi alla kan konstatera, \u201djag lever Allts\u00e5 minns jag\u201d (103). Det \u00e4r ofr\u00e5nkomligt. Minnets f\u00f6r\u00e4nderlighet \u00e4r frukten av att v\u00e5rt f\u00f6rflutna fortfarande lever i oss. Formar och omformar oss, i m\u00f6tet med ett lika undflyende nu.<\/p>\n

Den v\u00e4rld vars tid och rum ber\u00e4ttarjaget vandrar genom \u00e4r en v\u00e4rld av fattiga och sjuka, heml\u00f6sa och utnyttjade, lantarbetare och st\u00e4derskor, nedlagda j\u00e4rnv\u00e4gsstationer och arbetsskor, \u201doutslitliga nedst\u00e4nkta med fl\u00e4ckar av f\u00e4rg och cement\u201d (sidan 82). Den sj\u00e4lvbiografiska anknytningen finns d\u00e4r, i ber\u00e4ttarjagets minnen av \u201dundomspsykos\u201d\/\u201dhebefreni\u201d och \u00e5terkommande mentalsjukhusvistelser, men vi \u00e4r annars l\u00e5ngt ifr\u00e5n de medelklassmilj\u00f6er som k\u00e4nnetecknar b\u00e5de Nor\u00e9ns dramatik och f\u00f6rfattarens bakgrund. Snarare \u00e4r vi tillbaka bland de outsiders som befolkade hans tidiga romaner. Jag vill t\u00e4nka att det har att g\u00f6ra med hur v\u00e5r tid \u00e4r en tid av nygammal mis\u00e4r och nygamla klyftor.<\/p>\n

\u201dEfterl\u00e4mnat inneb\u00e4r f\u00f6rsoning men paradoxalt ingen f\u00f6rsonlighet\u201d skriver G\u00f6ran Sommardal i sin recension i Aftonbladet. Det \u00e4r en bra sammanfattning. H\u00e4r finns en sorts acceptans av att det rent faktiskt \u00e4r som det \u00e4r. Att det var som det var. Hur det nu \u00e4n var. Men det f\u00f6rblir, p\u00e5 ren svenska, ganska f\u00f6r j\u00e4vligt. \u201dNu kan man knappt passera utan att snubbla \u00f6ver uteliggare\u201d heter det n\u00e4r jaget f\u00f6rs\u00f6ker avsluta sin promenad genom minnena (genom livet?). \u201dN\u00e5gon l\u00e4gger sig f\u00f6rsiktigt p\u00e5 prydligt utlagda kartonger i ett upplyst h\u00f6rn\u201d (sidan 148).<\/p>\n

Kanske \u00e4r jag or\u00e4ttvis n\u00e4r jag beskriver Efterl\u00e4mnat som oj\u00e4mn? Partierna av relativ stiltje, av upprepning, av ren tristess \u00e4r ju trots allt Nor\u00e9ns s\u00e4tt att f\u00e5nga minnets flackande, vacklande sk\u00f6rhet. Men \u00e4nd\u00e5. Jag p\u00e5minns om hur det \u00e4r att l\u00e4sa en annan upph\u00f6jd j\u00e4mn\u00e5rig herre, den slovenske filosofen Slavoj \u017di\u017eek. Jag \u00e4r ofta os\u00e4ker p\u00e5 helhetsv\u00e4rdet, men n\u00e4r tvivlet \u00e4r som st\u00f6rst kommer de d\u00e4r sylvassa sentenserna, de briljanta infallen som lyser som en brandfackla i v\u00e5rt samtida m\u00f6rker. Och som g\u00f6r det mer \u00e4n v\u00e4rt att br\u00e5ka sig igenom texten, trots allt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efterl\u00e4mnat F\u00f6rfattare Lars Nor\u00e9n Utgiven: 2017-01 ISBN: 9789100170349 F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag \u201dDet \u00e4r ingen id\u00e9 att se tillbaka\u201d (sidan 11), heter det tidigt i Efterl\u00e4mnat, Lars Nor\u00e9ns nya prosapoetiska verk. Men ser tillbaka \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s precis vad det 70-\u00e5riga ber\u00e4ttarjaget g\u00f6r, i ett 149-sidor l\u00e5ngt medvetandefl\u00f6de som helt saknar punkter, komman, styckeindelning eller kapitel. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[12280,773,788,3224],"class_list":{"0":"post-107711","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-litteratur","10":"tag-bokblogg","11":"tag-bokrecension-2","12":"tag-lars-noren","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107711","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107711"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107711\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107713,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107711\/revisions\/107713"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107711"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107711"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107711"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}