![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/MATTIAS_NILSSON_3_RGB_web_photo_Anja_Emz\u00e9n.jpg\")
<\/a>\u00a0\u00a0 Foto Anja Emz\u00e9n<\/p>\nH\u00e4r en solodebut av en internationellt verksam pianist, i begynnelsen ett musikaliskt underbarn\u00a0vars framg\u00e5ngar skett utan min vetskap.\u00a0Sk\u00e5ningen borde\u00a0tillh\u00f6ra landets mest omtalade p\u00e5 sitt instrument.\u00a0Kan\u00a0 ligga honom i fatet att han \u00e4r marig att s\u00e4tta etikett p\u00e5, har\u00a0sl\u00e4ppt en hybridskiva i en alldeles\u00a0egen genre.\u00a0 Nilsson (f\u00f6dd 1980) har ackompanjerat Shar\u00f3n Clark och\u00a0Anna Louise\u00a0Andersson och drivit jazzklubb i Malm\u00f6. Har\u00a0 spelat med f\u00f6r mig v\u00e4lbekanta namn som Jesper Thilo, Bo Stief och M\u00e5rten Lundgren.\u00a0\u00a0Den vidstr\u00e4ckta kategorin kammar- och konstmusik\u00a0utg\u00f6r en annan gren.\u00a0 P\u00e5 solodebuten m\u00e4rks\u00a0\u00a0en underliggande str\u00f6mning: f\u00f6rtjusningen i\u00a0 det nordiska folkloristiska tonspr\u00e5ket.\u00a0Han har spelat ballader och\u00a0psalmer\u00a0i\u00a0svensk folkviseton p\u00e5 svenska ambassaden i Chile.<\/p>\n
L\u00e5t er inte f\u00f6rvirras. M\u00e5ngsidigheten \u00e4r enbart\u00a0en stor tillg\u00e5ng.\u00a0De\u00a0vittf\u00f6rgrenade influenserna till trots, har albumet en sammanh\u00e5llande\u00a0konsekvent\u00a0\u00a0\u00e5dra. \u00a0Dreams of Belonging <\/em>\u00e4r\u00a0en helgjuten produkt –\u00a0enligt uppgift kulmen p\u00e5 en l\u00e5ng resa\u00a0f\u00f6r en professionell\u00a0\u00a0pianist som avvisat\u00a0 studier p\u00e5 musikh\u00f6gskola\u00a0– och\u00a0\u00a0vars\u00a0s\u00e4rpr\u00e4glade stil rikligt\u00a0bel\u00f6nar uppm\u00e4rksamma mottagare. Han k\u00e4nns igen p\u00e5 sitt expressiva och\u00a0b\u00f6ljande spels\u00e4tt, \u00e4r inte\u00a0n\u00e5gon\u00a0som i f\u00f6rsta hand\u00a0s\u00f6ml\u00f6st\u00a0skapar porlande melodier. P\u00e5 ett mots\u00e4gelsefullt s\u00e4tt tar den eftert\u00e4nksamma musiken skuttande kliv fram\u00e5t, inte olikt vad som frekvent f\u00f6rekommer i klassisk musik.<\/p>\n Noterar hans\u00a0 anslag p\u00e5 flygeln\u00a0\u00a0som\u00a0i f\u00f6rstone kan\u00a0 uppfattas som apart. Vid upprepade\u00a0koncentrerade lyssningar\u00a0 blir det ist\u00e4llet beroendeframkallande. I intervju har Nilsson resonerat om att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n Jan Johanssons arv och om hur han mixat den oundvikliga melankolin med ljusa f\u00e4rger.\u00a0Faktum \u00e4r att jag inte t\u00e4nker p\u00e5 geniet som f\u00f6renade jazz\u00a0med folkmusik.\u00a0 Associerar\u00a0 ist\u00e4llet till Bill Evans och Esbj\u00f6rn Svensson, Michael Nyman och Keith Jarret, Nils Lindberg och Stefan Nilsson.\u00a0\u00a0Vet f\u00f6rst\u00e5s inte i\u00a0vilken utstr\u00e4ckning dessa\u00a0 funnits med\u00a0som f\u00f6ljeslagare hos\u00a037-\u00e5ringen.<\/p>\n S\u00f6kandet efter en egen r\u00f6st, ett personligt uttryck, har definitivt\u00a0gett ett mycket lyckat resultat.\u00a0Varje ton\u00a0och varje\u00a0pausering k\u00e4nns\u00a0\u00f6verv\u00e4gd och meningsfull, vare sig det r\u00f6r sig om moll eller motsatsen.\u00a0\u00a0\u00d6ppningen \u00e4r allt annat \u00e4n svulstig, trots att\u00a0temat\u00a0h\u00e4mtas\u00a0fr\u00e5n\u00a0Sveriges nationals\u00e5ng.\u00a0Rotad i jazzens fria f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt skalar han bort och l\u00e4gger till.\u00a0 Det nedtonade temperamentet i Folk Melody\u00a0From V\u00e4stmanland <\/em>\u00a0g\u00e5r igen\u00a0i \u00e5tf\u00f6ljande\u00a0Serenade (<\/em>\u00a0ursprungligen\u00a0en\u00a0tons\u00e4ttning\u00a0p\u00e5\u00a0Karlfeldt), \u00e4ven om stycket inneh\u00e5ller en subtil tempostegring.\u00a0Egenkomponerade minimalistiska titell\u00e5ten m\u00e5ste betecknas som ett m\u00e4sterverk.<\/p>\n En melodi av\u00a0 ber\u00f6mde\u00a0 storbandsledaren Thore Swanerud bryter m\u00f6nstret,\u00a0blir till delikat pianojazz\u00a0i gr\u00e4nslandet\u00a0\u00a0Tommy Flanagan\u00a0–\u00a0Bill Evans.\u00a0Gentle On My Mind <\/em>\u00e4r en h\u00f6goddsare, skulle utgjort ett stilbrott om det inte vore\u00a0f\u00f6r att pianistens signum\u00a0\u00e4r intakt.\u00a0 En p\u00e5 samma g\u00e5ng\u00a0 utsmyckad och sparsmakad tolkning. Med jazziga inslag\u00a0kl\u00e4s Petterson-Bergers Fr\u00f6s\u00f6 Kyrka <\/em>i ny\u00a0dr\u00e4kt, blir\u00a0 ett fint exempel p\u00e5 Nilssons storhet.\u00a0\u00a0Utan att \u00f6verlasta med impulser\u00a0broderas snyggt\u00a0utifr\u00e5n den v\u00e4lk\u00e4nda ”refr\u00e4ngen”\u00a0\u00a0P\u00e5 liknande s\u00e4tt\u00a0dissekerar han omtyckta\u00a0psalmen Blott en dag <\/em>(som ju Freddie Wadling sjungit p\u00e5 ett of\u00f6rgl\u00f6mligt s\u00e4tt). Binder ihop ovan\u00a0angivna, s\u00e4llsamma urval av melodier, \u00a0g\u00f6r tre stycken skrivna av Mattias Nilsson. Tre stycken som\u00a0verkligen\u00a0h\u00e5ller m\u00e5ttet.<\/p>\n En senkommen recension som s\u00e5ledes tipsar om en svindlande sk\u00f6n skiva med ett djupt personligt avtryck.\u00a0\u00a0Ytterligare plusfaktor \u00e4r superb ljud\u00e5tergivning\u00a0\u00a0En ensam pianist\u00a0 kombinerar p\u00e5 ett f\u00f6runderligt vis\u00a0nordisk kammarmusik med jazzig attityd. Senare i \u00e5r kommer han ha kyrkokonserter\u00a0med material fr\u00e5n\u00a0Dreams of Belonging.<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Artist: Mattias Nilsson Titel: Dreams of Belonging Betyg: 5 Inspelad p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 Producent: Mattias Nilsson Utgiven och inspelad 2016 Speltid: 47:34 \u00a0\u00a0 Foto Anja Emz\u00e9n H\u00e4r en solodebut av en internationellt verksam pianist, i begynnelsen ett musikaliskt underbarn\u00a0vars framg\u00e5ngar skett utan min vetskap.\u00a0Sk\u00e5ningen borde\u00a0tillh\u00f6ra landets mest omtalade p\u00e5 sitt instrument.\u00a0Kan\u00a0 ligga honom i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-107646","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107646","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107646"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107646\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107678,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107646\/revisions\/107678"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107646"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107646"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107646"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}