{"id":107639,"date":"2017-02-18T15:07:14","date_gmt":"2017-02-18T14:07:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107639"},"modified":"2017-02-18T15:07:14","modified_gmt":"2017-02-18T14:07:14","slug":"arise-amazonas-pa-orionteatern-man-ar-den-man-ar-och-man-duger-och-har-ratt-till-det","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107639","title":{"rendered":"Arise Amazonas p\u00e5 Orionteatern: Man \u00e4r den man \u00e4r och man duger och har r\u00e4tt till det"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_107640\" aria-describedby=\"caption-attachment-107640\" style=\"width: 260px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/arise.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/arise.jpg\" alt=\"\" width=\"260\" height=\"363\" class=\"size-full wp-image-107640\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/arise.jpg 260w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/arise-215x300.jpg 215w\" sizes=\"auto, (max-width: 260px) 100vw, 260px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-107640\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Aranxa Hurtado, Bohemian Light<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Arise Amazonas<\/strong><br \/>\nKoncept &#038; regi Karin Victorin och Rebecca Tiger<br \/>\nVideodesign: Kaveh Akaber<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 17 februari 2017<\/p>\n<p>N\u00e4r du h\u00f6r orden avantgarde variet\u00e9, f\u00e5r du en del speciella bilder i huvudet. N\u00e4r presentationen dessutom kl\u00e4mmer in &#8221;a femmetastic show&#8221; fylls ditt register p\u00e5 med \u00e4nnu mer f\u00f6rv\u00e4ntningar. Det \u00e4r s\u00e5ledes fr\u00e5gan om nyt\u00e4nkande gr\u00e4nsdragningar av kvinnliga gestalter i enskilda nummer som inte beh\u00f6ver ha med varandra att g\u00f6ra. Sp\u00e4nnande framtr\u00e4danden i cirkuston. <\/p>\n<p>Inledningsvis betonar &#8221;the stage bitch&#8221; att inga r\u00f6da tr\u00e5dar kommer att leverans under kv\u00e4llen, vilket ger hj\u00e4rnan lite mindre att pyssla med. En h\u00e4rlig frihet, ska erk\u00e4nnas. D\u00e4remot vill ensemblen g\u00e4rna veta om vi finner andra f\u00e4rger p\u00e5 tr\u00e5darna. Jag hoppas d\u00e4rmed att jag ska kunna presentera n\u00e5gra som fick f\u00e4ste i mig under kv\u00e4llen. F\u00e4rgerna p\u00e5 tr\u00e5darna \u00e4r nog gladeligen i regnb\u00e5gens alla f\u00e4rger. <\/p>\n<p>Med otrolig precision och stilsk\u00f6nhet visades h\u00e4star i manegen. Inte nog att de var vackra f\u00f6r sin egen sk\u00f6nhet, de gav ocks\u00e5 ett lugn och en styrka som gjorde att publiken trollbands vid flera tillf\u00e4llen. N\u00e4rheten mellan artist och djur var p\u00e5 &#8217;house whisperer&#8217; niv\u00e5. \u00d6msesidig respekt och tillit mellan alla parter var sj\u00e4lsligt. De b\u00e4sta av v\u00e4nner, med djupsinne.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llens tema utan r\u00f6d tr\u00e5d upplevdes som ett avancerat program av, &#8221;tillbaka till naturen&#8221;. De kvinnliga urkrafterna i s\u00e5nger, dans och artisteri. Naturligtvis var scenerna var och en f\u00f6r sig sp\u00e4nnande och inspirerande. Man vill ju aldrig sluta utvecklas \u00e4ven om man inte helt och fullt sympatisera med v\u00e4rldsordningen. Jag k\u00e4nner dessutom oftare att kvinnligheten begr\u00e4nsas och samh\u00e4llet s\u00e4tter snarare bojor p\u00e5 hur hon ska r\u00f6ra sig, se ut och l\u00e5ta. S\u00e5 n\u00e4r en kvinna sjunger tenor, skriker som ett vilt djur, r\u00f6r sig kraftfullt, vickar p\u00e5 h\u00f6fterna rytmiskt eller rider naken, s\u00e5 skapas nya och starka tillf\u00e4llen f\u00f6r att deras val av kvinnlighet ska f\u00e5 r\u00e5da. Inga gr\u00e4nser och inga myter. Om det behagar mina \u00f6gon eller n\u00e5gon annans, kanske i det st\u00f6rre perspektiven \u00e4r ganska oviktigt.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llens tr\u00e5kiga upplevelse var dock att man i allt f\u00f6r burlesk ton hade hoppade p\u00e5 klisch\u00e9n att f\u00f6rs\u00f6ka chocka genom att en kvinna ska s\u00e4ga vulg\u00e4ra ord, sv\u00e4ra \u00e5t Gud och strippa i gammal \u00f6steuropeisk ton av porrigt juckande. Det kan man se var som helst p\u00e5 n\u00e4tet och i mina \u00f6gon blev det mer \u00e4n j\u00e4spreflex och en \u00f6nskan om att de valt ett annat t\u00e5g att hoppa p\u00e5. Kvinnligheten kan b\u00e4ttre \u00e4n s\u00e5. \u00c4nnu mer tr\u00e5kigt var att folk i publiken enbart viskade om hur snygg hon var naken trots att hon var s\u00e5 gammal, vilket ju gav den arma kvinna en objektivitets bild\/beskrivning som jag inte var bekv\u00e4m med och som jag inte tror var sj\u00e4lva syftet. Kvinnan var vacker, men det h\u00f6rde ju inte hit.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llens tv\u00e5 h\u00f6jdpunkter i nakenhet var dock den ryttare som red kroppsm\u00e5lad i slutet p\u00e5 en framst\u00e4lld sagofigur och den akrobat som hade ett roligt ljussken fastsatt p\u00e5 anus. Kontrasterna d\u00e4remellan v\u00e5r sannerligen nyt\u00e4nkande och annorlunda, och gav nya riktlinjer i Amazoners anda. Go Girls.<\/p>\n<p>N\u00e4r s\u00e5ngen &#8221;I am what I am&#8221; (Gloria Gaynor, 1969) spelades i slutscenen trillade nog poletten ner hos flertalet av publiken. Inte nog med att det sv\u00e4nger som sjutton, den ger ocks\u00e5 varje m\u00e4nniska sj\u00e4lvk\u00e4nslan att h\u00f6gt s\u00e4ga, att man \u00e4r den man \u00e4r och man duger och har r\u00e4tt till det. So go boys and girls.<\/p>\n<p><em>I am what I am. I am my own special creation. So come take a look, give me the hook or the ovation. It&#8217;s my world that I want to have a little pride in. My world and it&#8217;s not a place I have to hide in. Life&#8217;s not worth a dam, &#8217;til you can say I am what I am. I am what I am. I don&#8217;t want praise, I don&#8217;t want pity. I bang my own drum. Some think it&#8217;s noise. I think it&#8217;s pretty. And so what if I love each sparkle and each bangle. Why not try to see things from a different angle. Your life is a shame &#8217;til you can shout out, I am what I am. I am what and what I need no excuses. I deal my own deck sometimes the ace, sometimes the deuces. It&#8217;s one life and there&#8217;s no returen and no deposit. One life. So it&#8217;s time to open up your closet. Life&#8217;s not worth a dam &#8217;til you can shout out I am what I am &#8230; <\/em><\/p>\n<p>Artister Olga Pudluzhnaia, Rebecca Tiger, Furhat, Leilani Franco, Empress Stah, Karin Victorin, Tove Sahlin, Maria Johansson Josefsson, Ellen S\u00f6derhult, Mandi Tiukkanen, Henrik Johansson, Petter Lidberg, Safiye Bahadir, Stina Kajso, La Camilla the stage bitch och Malin Hellstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Arise Amazonas Koncept &#038; regi Karin Victorin och Rebecca Tiger Videodesign: Kaveh Akaber Premi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 17 februari 2017 N\u00e4r du h\u00f6r orden avantgarde variet\u00e9, f\u00e5r du en del speciella bilder i huvudet. N\u00e4r presentationen dessutom kl\u00e4mmer in &#8221;a femmetastic show&#8221; fylls ditt register p\u00e5 med \u00e4nnu mer f\u00f6rv\u00e4ntningar. Det \u00e4r s\u00e5ledes fr\u00e5gan om nyt\u00e4nkande [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-107639","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107639","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107639"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107639\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107641,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107639\/revisions\/107641"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107639"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107639"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}