{"id":107612,"date":"2017-02-17T10:42:26","date_gmt":"2017-02-17T09:42:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107612"},"modified":"2017-02-17T18:11:56","modified_gmt":"2017-02-17T17:11:56","slug":"tankar-om-egenmaktigt-forfarande-pa-scalateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107612","title":{"rendered":"Tankar om Egenm\u00e4ktigt f\u00f6rfarande p\u00e5 Scalateatern"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Egenm\u00e4ktigt f\u00f6rfarande<\/strong>
\nBok av Lena Andersson
\nRegi och manus av Eva Dahlman, baserat p\u00e5 Lena Anderssons roman med samma namn och Karin Parrot Jonsons manusversion
\nScenografi och kostymdesign Leena Edwall Velander
\nLjudteknik Meyer Production
\nLjusdesign och ljusteknik William Wenner, Albin \u00c5kerman, Lumination Of Sweden
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Scalateatern i Stockholm 26 januarui 2017
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 16 februari 2017<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got visst n\u00e4r en bok, blir manus och sedan blir en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 scen. En bok inneh\u00e5ller s\u00e5 mycket mer styrning \u00e4n vad ett manus g\u00f6r. Avst\u00e5ndet mellan de skrivna orden och scenbilden blir s\u00e5 mycket st\u00f6rre. \u00c4ven om man vet att man aldrig kan f\u00e5 med allt fr\u00e5n en bok, s\u00e5 pirrar det alltid lite i magen n\u00e4r en bok man tyckt om l\u00e4ggs i n\u00e5gons hand och blir manus och en nyare tolkning. Kv\u00e4llens fr\u00e5ga blev naturligtvis, om f\u00f6rest\u00e4llningen gav boken r\u00e4ttvisa? Ett j\u00e4mf\u00f6rande k\u00e4nns n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n

Efter att ha l\u00e4st boken var jag mycket irriterad p\u00e5 Ester, som enligt min tolkning var en ganska dyster, l\u00e4ttf\u00e5ngad, naiv och l\u00e4tt patetisk personlighet. Kv\u00e4llens sk\u00e5despelande Ester gav ett mycket mer starkt intryck, \u00e4ven om jag fortfarande inte kan f\u00f6rst\u00e5 hur hon k\u00e4nslom\u00e4ssigt faller f\u00f6r Hugo. Dessutom visade kv\u00e4llens karakt\u00e4r p\u00e5 n\u00e5gra charmiga och lustfyllda drag, vilket jag inte alls upplevde om Ester i boken. Jessica Liedberg g\u00f6r Ester precis s\u00e5 lagom menl\u00f6s men f\u00f6rtjusande, som faktiskt kr\u00e4vs f\u00f6r att rollkarakt\u00e4ren ska bli s\u00e5 medm\u00e4nsklig som hon kan bli. En fantastisk tolkning, med mina inre st\u00e5ende ovationer. <\/p>\n

I boken upplever jag Hugo som en sj\u00e4lvupptagen skitst\u00f6vel p\u00e5 den h\u00f6gre niv\u00e5. Henrikssons tolkning ges med en st\u00f6rre sj\u00e4lvkritik och med en b\u00e4ttre glimt i \u00f6gonvr\u00e5n. Hugo blir n\u00e5got mer f\u00f6rsonande i f\u00f6rest\u00e4llningen. Dessutom g\u00f6rs Hugo mycket mer humoristisk och gl\u00e4djefylld \u00e4n vad jag tidigare upplevt av honom. Dyrkan av honom \u00e4r dock helt ogripbar. Men k\u00e4rleken \u00e4r ju aldrig f\u00f6rnuftsm\u00e4ssig.<\/p>\n

Kv\u00e4llens absolut b\u00e4sta ”sidekick” \u00e4r Malin Cederbladh och Ann Westin. De fungerar som konferencier, v\u00e4nner till Ester och till mindre biroller. De l\u00e4ttar uppst\u00e4mningen samtidigt som de \u00e4r f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r det sunda bondf\u00f6rnuftet och det ”nej nu j\u00e4vlar f\u00e5r det vara nog” som Ester s\u00e5 beh\u00f6ver. Det \u00e4r alltid sk\u00f6nt med raka kvinnliga karakt\u00e4rer som s\u00e4ger som det \u00e4r, pang p\u00e5 utan skyddsn\u00e4t. Att kvinnorna har kroppsspr\u00e5ken och ironin p\u00e5 sin sida, g\u00f6r inte tolkningarna mindre bra utan snarare str\u00e5lande.<\/p>\n

Handlingen \u00e4r v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande i boken och f\u00f6ljer samma m\u00f6nster i f\u00f6rest\u00e4llningen. Av n\u00e5gon outgrundlig anledning blir den h\u00f6gt presterande Ester f\u00f6r\u00e4lskad i konstn\u00e4ren Hugo. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng lockar han henne och n\u00e4r hon faller f\u00f6r honom, avvisar han henne och hon blir galen i v\u00e4ntandet p\u00e5 svar. Hon ringer, hon skickar meddelanden och mejl. Han svarar inte. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng h\u00e4nder detta. Men hon hinner knappt komma \u00f6ver honom, innan han k\u00e4nner p\u00e5 sig att l\u00e5gan h\u00e5ller p\u00e5 att slockna och d\u00e5 \u00e4r han tillbaka. Hans r\u00e4dsla \u00e4r att inte bli omtyckt, men \u00e4nd\u00e5 slippa konfrontationer. Han menar att deras m\u00f6ten ” …var passion. Den tog oss i besittning som passioner g\u00f6r…”. Ester k\u00e4nner sig mer v\u00e5ldf\u00f6rd b\u00e5de fysiskt och psykisk och menar att deras n\u00e4rmande, sexualitet och s.k.relation leder till f\u00f6rpliktelser, ” du har tagit mig i anspr\u00e5k. Du har varit inne i min kropp ”. <\/p>\n

Det tr\u00e5kigaste med kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning var enbart att s\u00e4tena p\u00e5 teatern \u00e4r oerh\u00f6rt obekv\u00e4ma (tack och lov att f\u00f6rest\u00e4llningen enbart var ca 90 minuter), sittplatserna har allt f\u00f6r korta avst\u00e5nd b\u00e5de f\u00f6r ben och armar. Dessutom var delar av publiken ganska of\u00f6rsk\u00e4mda med varandra och en obehaglig st\u00e4mning spred sig f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen. Men eftersom f\u00f6rest\u00e4llningen denna g\u00e5ng var superb kunde man ha \u00f6verseende med bortdomnandet av kroppen.<\/p>\n

I rollerna Malin Cederbladh, Krister Henriksson, Jessica Liedberg och Ann Westin<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Egenm\u00e4ktigt f\u00f6rfarande Bok av Lena Andersson Regi och manus av Eva Dahlman, baserat p\u00e5 Lena Anderssons roman med samma namn och Karin Parrot Jonsons manusversion Scenografi och kostymdesign Leena Edwall Velander Ljudteknik Meyer Production Ljusdesign och ljusteknik William Wenner, Albin \u00c5kerman, Lumination Of Sweden Premi\u00e4r p\u00e5 Scalateatern i Stockholm 26 januarui 2017 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13214,4955,7643],"class_list":["post-107612","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-genmaktigt-forfarande","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107612","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107612"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107612\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107626,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107612\/revisions\/107626"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107612"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107612"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107612"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}