{"id":107597,"date":"2017-02-17T00:21:00","date_gmt":"2017-02-16T23:21:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107597"},"modified":"2017-05-10T21:17:15","modified_gmt":"2017-05-10T20:17:15","slug":"petra-von-kants-bittra-tarar-suverana-skadespelare-och-fantastisk-scenografi-i-en-av-de-basta-forestallningarna-pa-stockholms-scener","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107597","title":{"rendered":"Petra von Kants bittra t\u00e5rar – suver\u00e4na sk\u00e5despelare och fantastisk scenografi i en av de b\u00e4sta f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 Stockholms scener"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Petra von Kants bittra t\u00e5rar<\/strong>
\nBygger p\u00e5 Rainer Werner Fassbinders film
\nRegi: Sunil Munshi
\nScenografi: Sunil Munshi och Linus Fellbom
\nLjus: Linus Fellbom
\nKostym: Camilla Thulin
\nPeruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives och Nathalie Pujol
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Lars Bjurman
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 9 februari 2017
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 16 februari 2017<\/p>\n

Ingela Olsson \u00e4r en av de skickligaste och mest fascinerande svenska sk\u00e5despelarna. Det visar hon suver\u00e4nt i rollen som Petra i Dramatens upps\u00e4ttning av Fassbinders Petra von Kants bittra t\u00e5rar. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en succ\u00e9 f\u00f6r b\u00e5de sk\u00e5despelare och scenograf. Varje sk\u00e5despelare \u00e4r helt r\u00e4tt i sin roll, Louise Peterhoff imponerar som den unga kvinnan Karin, kalvaktig och nyfiken p\u00e5 Petra kan erbjuda. Varenda sk\u00e5despelare \u00e4r som plockad f\u00f6r sin roll och scenografen har gjort en stark scen som b\u00f6rjar och slutar med en dr\u00f6mlik bild d\u00e4r scenen \u00e4r delvis oskarp p\u00e5 grund av ett moln av dimmig r\u00f6k.<\/p>\n

Petra, medel\u00e5lders modeikon, blir passionerat f\u00f6r\u00e4lskad i den unga kalvaktiga Karin som bara \u00e4r n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Petras egen dotter. Petra f\u00e5r Karin till sin s\u00e4ng genom att locka med framg\u00e5ng och en karri\u00e4r inom modebranschen. Det \u00e4r fascinerande och ot\u00e4ckt, f\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 uppenbart att Petra vill \u00e4ga och dominera Karin.
\nI ett pressmeddelande beskrivs handlingen s\u00e5 h\u00e4r:
\nPetra von Kant \u00e4r modeskapare och dominant h\u00e4rskare i en elitistisk och h\u00f6gpresterande v\u00e4rld d\u00e4r yta \u00e4r allt. Hennes atelj\u00e9 osar av champagne, kokain och tillf\u00e4lliga romanser. Hon lever h\u00e5rt, snabbt och effektivt. Man och dotter har skr\u00e4mts iv\u00e4g sedan l\u00e4nge. Kvar att uts\u00e4ttas f\u00f6r hennes vassa tunga \u00e4r bara en hunsad assistent. Petra \u00e4r okrossbar. Men inuti henne finns n\u00e5got som rasar, ett behov av h\u00f6gre mening och n\u00e4r den betydligt yngre Karin pl\u00f6tsligt dyker upp sl\u00e5r k\u00e4rleken till som ett virus. Petra blir som besatt, f\u00f6rryckt \u2013 och en kamp p\u00e5 liv och d\u00f6d b\u00f6rjar.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Petra von Kants bittra t\u00e5rar (tyska: Die bitteren Tr\u00e4nen der Petra von Kant) \u00e4r en tysk dramafilm fr\u00e5n 1972, i regi av Rainer Werner Fassbinder, baserad p\u00e5 hans egen teaterpj\u00e4s. Det \u00e4r en ironisk k\u00e4rlekstragedi och en av m\u00e5nga ansedd som Fassbinders starkaste film och teaterstycke.<\/p>\n

Hur kan en f\u00f6r\u00e4lder s\u00e5 totalt \u00f6verge sitt barn f\u00f6r en k\u00e4rleksf\u00f6r\u00e4lskelse? F\u00f6r mig och min situation i livet \u00e4r det obegripligt. Min yngste son dog som 21-\u00e5ring och jag kan inte f\u00f6rst\u00e5 hur n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4lder s\u00e5 kan svika sina barn. F\u00f6rest\u00e4llningen s\u00f6ker inte svar p\u00e5 den fr\u00e5gan. Det beh\u00f6ver inte heller vara ett dramas uppgift. Om scenkonsten st\u00e4ller fr\u00e5gor \u00e4r det publikens uppgift att fundera vidare, t\u00e4nker jag.<\/p>\n

Att en mamma i fallet Petra Kant s\u00e5 totalt kan \u00f6verge sin dotter \u00e4r i och f\u00f6r sig precis vad som sker i m\u00e5nga fall, \u00e4ven om det ofta ist\u00e4llet handlar om k\u00e4rleken till alkohol eller droger. Alkohol \u00e4r v\u00e4l en delf\u00f6rklaring till Petras agerande, det \u00e4r m\u00e5nga drinkar och mycket whisky med i spelet.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Sunil Munshi s\u00e4ger om f\u00f6rest\u00e4llningen:
\n\u2013 F\u00f6r mig \u00e4r det h\u00e4r en pj\u00e4s om tomheten som uppst\u00e5r n\u00e4r alla jagar personlig lycka, och lever i avsaknad av kollektiva m\u00e5l och andlighet.<\/p>\n

Sunil Munshi har tidigare p\u00e5 Dramaten svarat f\u00f6r succ\u00e9f\u00f6rest\u00e4llningarna Jag vill inte leva, jag vill bara inte d\u00f6 med Melinda Kinnaman och Hall\u00e5! med Magnus Uggla.<\/p>\n

En nyckel f\u00f6r hur jag tolkar f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en kort scen mot slutet med Petra och hennes mamma. Petra som best\u00e4mt sig f\u00f6r att ta sitt liv s\u00e4ger till sin mamma att de alltid kommer att h\u00f6ra ihop. Hon ger en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till sin mor men hon har dessf\u00f6rinnan skiljts fr\u00e5n sin dotter utan att ge dottern n\u00e5got bevis p\u00e5 k\u00e4rlek, utan tv\u00e4rtom gjort klart f\u00f6r dottern att hon inte tycker om henne. Petra \u00e4r ett barn, hon vill inte vara mamma och ta ansvar. Hon vill ha men inte ge. Hon \u00e4r ett barn av v\u00e5r tid d\u00e4r vi aldrig f\u00f6rv\u00e4ntas bli vuxna och d\u00e4r vi ska st\u00e4ndigt styras av girighet, oavsett om det handlar om pengar, makt, karri\u00e4r, alkohol eller passion.<\/p>\n

Medverkande: Ingela Olsson, Joaquin NaBi Olsson, Angela Kov\u00e1cs, Electra Hallman, Lil Terselius, Louise Peterhoff<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Petra von Kants bittra t\u00e5rar Bygger p\u00e5 Rainer Werner Fassbinders film Regi: Sunil Munshi Scenografi: Sunil Munshi och Linus Fellbom Ljus: Linus Fellbom Kostym: Camilla Thulin Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives och Nathalie Pujol \u00d6vers\u00e4ttning: Lars Bjurman Premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 9 februari 2017 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 16 februari 2017 Ingela Olsson \u00e4r en av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,4955,12288,7643],"class_list":["post-107597","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107597","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107597"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107597\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107610,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107597\/revisions\/107610"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107597"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107597"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107597"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}