{"id":107460,"date":"2017-02-12T04:22:35","date_gmt":"2017-02-12T03:22:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107460"},"modified":"2017-03-19T02:48:21","modified_gmt":"2017-03-19T01:48:21","slug":"collage-i-form-av-medryckande-anklagelseakt-alexandras-odysse-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107460","title":{"rendered":"Collage i form av medryckande anklagelseakt  &#8211; Alexandras Odyss\u00e9 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p>10\/2 2017<\/p>\n<p><strong>Manus: <\/strong>Alexandra Pascalidou (bearbetning Sisela Lindblom)<\/p>\n<p><strong>Regi:<\/strong> Anna Ul\u00e9n<\/p>\n<p><strong>Scenografi och kostym:<\/strong>Charlotta Nylund<\/p>\n<p><strong>Komposit\u00f6r:<\/strong> Kristina Issa<\/p>\n<p><strong>Musiker: <\/strong>Kristina Issa och Emil Blomm\u00e9<\/p>\n<p><strong>Medverkande: <\/strong>Alexandra Pascalidou, Erik Hedberg (praktikant), Johan Karlberg, Magdi Saleh, Carina M Johansson, Kim Theodoridou Bergqvist, Melina Tranulus samt 9 statister\u00a0 fr\u00e5n Angereds Teaterskola.<\/p>\n<p>Spelas p\u00e5 Stora Scen till och med 5\/4<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/03-alexandrasodysse-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1557489169-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107462\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/03-alexandrasodysse-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1557489169-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/03-alexandrasodysse-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1557489169-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/03-alexandrasodysse-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1557489169-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Har en teori om varf\u00f6r Alexandra Pascalidou s\u00e5 ofta\u00a0varit kontroversiell.\u00a0Tror det kan bottna i\u00a0att skilda sysslor ibland\u00a0sammanblandats. T\u00e4nker p\u00e5 att \u00e5 ena sidan vara programledare, \u00e5 andra sidan bedriva \u00e5siktsjournalistik. I\u00a0<em>Alexandras Odyss\u00e9\u00a0<\/em>agerar hon ciceron i sitt eget textlandskap, vilket medf\u00f6r ett genuint\u00a0ink\u00e4nnande tilltal. Agitation kan\u00a0f\u00f6renas med\u00a0v\u00e4rdskap.\u00a0Den framg\u00e5ngsrika mediapersonligheten har tillsammans med regiss\u00f6r och dramaturg,\u00a0skapat en l\u00e4rorik dyster\u00a0upps\u00e4ttning om Greklands finansiella krasch. Vore intressant\u00a0att f\u00e5 reda p\u00e5 hur mycket Anna Ul\u00e9n ( med stor erfarenhet fr\u00e5n frigrupper i G\u00f6teborg)\u00a0har dels\u00a0tuktat, dels\u00a0utvecklat produktionens\u00a0ord och toner.\u00a0Som bekant har\u00a0&#8221;\u00c5rets Europ\u00e9 i\u00a0Sverige 2015&#8221; b\u00e5de skrivit bok och gjort teveserie om kollapsen i Grekland, med\u00a0betoning p\u00e5 hur den p\u00e5verkat medborgarna. Landets tragedi \u00e4r av ofattbara m\u00e5tt.\u00a0 I artikel i\u00a0det fylliga programmet s\u00e4gs att statsskulden motsvarar ett belopp p\u00e5 275 000:-\u00a0\/ inv\u00e5nare, att r\u00e4ddningspaketet fr\u00e5n omv\u00e4rlden blivit en d\u00f6dsspiral\u00a0samt att BNP sjunkit med\u00a045% under en \u00e5tta\u00e5rsperiod.<\/p>\n<p>Den som\u00a0hoppas p\u00e5\u00a0 f\u00f6rklaringar till vad som f\u00f6reg\u00e5tt r\u00e4vsaxen hoppas f\u00f6rg\u00e4ves.\u00a0\u00a0Ist\u00e4llet f\u00f6r orsaker levereras f\u00f6rlopp och\u00a0 konsekvenser\u00a0\u00a0i ett antal tragikomiska\u00a0scener. En slags ramber\u00e4ttelse utg\u00f6r\u00a0ett lyxkonsumerande \u00f6verklasspar\u00a0som\u00a0konkar, g\u00e5r skilda v\u00e4gar n\u00e4r mannen mister sitt v\u00e4lbetalda\u00a0chefsjobb.\u00a0Den bortsk\u00e4mda\u00a0makan blir feminist, husdjursfotograf och till och med\u00a0 eskort.\u00a0 Hennes\u00a0olycklige desperate\u00a0x-make\u00a0n\u00e4ra taket,\u00a0illustrerar det \u00f6desdrama, den j\u00e4tteutmaning som majoriteten greker lever med.. Detta kivande par spelas med energisk vrede av Magdi Saleh och Kim Theodoridou Bergkvist,\u00a0 i henne fall en alldeles extra\u00a0oresonlig\u00a0publikfriande vrede\u00a0\u00a0Tv\u00e5 luttrade\u00a0offentliganst\u00e4llda\u00a0\u00a0utomhusst\u00e4dare &#8211;\u00a0med gr\u00f6na v\u00e4star\u00a0 &#8211; tj\u00e4nstg\u00f6r som\u00a0kommentatorer,\u00a0vars\u00a0tacksamma roller hanteras ypperligt av Carina M Johansson\u00a0och Johan Karlberg.<\/p>\n<p>Scenografin \u00e4r stram, den \u00a0vida cirkelformade scenen\u00a0allt annat \u00e4n\u00a0belamrad av dekor och\u00a0rekvisita.\u00a0\u00a0Att de kallhamrade l\u00e5ngivarna , dyker upp\u00a0ur en platt tr\u00e4konstruktion,\u00a0 metafor f\u00f6r den trojanska h\u00e4sten, \u00e4r ett snillrikt p\u00e5hitt. Enskilt roligaste sekvensen \u00e4r\u00a0\u00a0n\u00e4r Johansson gestaltar en imposant outgrundlig f\u00f6rbundskansler, enbart genom portr\u00e4ttlik peruk och finmotoriska finesser.\u00a0\u00a0Enda tabl\u00e5 som kan konkurrera \u00e4r av \u00e5terkommande art: Vilt gestikulerande Melina Tranulus\u00a0med hysterisk\u00a0brytning\u00a0\u00e1 la\u00a0Liv Ullman,d\u00e5 hon agerar\u00a0presentat\u00f6r av\u00a0fr\u00e5get\u00e4vlingar.\u00a0Den\u00a0lilla ensemblen\u00a0har\u00a0\u00a0fullt upp,\u00a0V\u00e4xlar lustfyllt\u00a0smidigt\u00a0emellan\u00a0\u00e5tskilliga roller.\u00a0\u00a0Erik Hedberg\u00a0 med\u00a0kusligt\u00a0vibrato g\u00f6r \u00f6vertygande\u00a0 siaren Kassandra, medan Johan Karlbergs gr\u00e4nsl\u00f6sa revir str\u00e4cker sig fr\u00e5n missn\u00f6jd aff\u00e4rssinnad bonde till stickande bordellmamma.<\/p>\n<p>F\u00f6re och efter\u00a0 temperamentsfulla hastigt\u00a0uppblossande sekvenser\u00a0 finns\u00a0en trespr\u00e5kig manusf\u00f6rfattare som binder ihop.\u00a0Pascalidou sk\u00e5das i ljust elegant fodral s\u00e5v\u00e4l som i krigarutrustning. Hon pl\u00e4derar f\u00f6r humanism och mot or\u00e4ttvisor, upplyser om sin sl\u00e4kts h\u00e4rkomst och vandring, dansar och sjunger, ger minif\u00f6rel\u00e4sningar om antikens\u00a0gudar och demokratins vagga, fogar in\u00a0biografiska h\u00f6jdpunkter och stolta\u00a0segrar i schlager- och fotbollsm\u00e4sterskap.\u00a0\u00a0Hon str\u00e5lar av sj\u00e4lvs\u00e4kerhet, undviker\u00a0att ber\u00f6ra\u00a0hat och\u00a0verbala hot.\u00a0Kostar till och med\u00a0p\u00e5 sig en blinkning till oss som minns\u00a0herrmagasinet Caf\u00e9, i vars omr\u00f6stning hon\u00a0blev Sveriges sexigaste. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r jag inte helt f\u00f6rvissad om att det kommer\u00a0g\u00e5 som en dans att charma stadens teaterintresserade.\u00a0\u00a0Blir nog\u00a0avsev\u00e4rt motigare d\u00e5 inte hejaklacken \u00e4r n\u00e4rvarande.\u00a0\u00a0I likhet med judisk \u00f6verlevarhumor \u00e4r det \u00e4nd\u00e5\u00a0befriande att det sk\u00e4mtas friskt. Samtidigt hade jag \u00f6nskat mer\u00a0gestaltande. Det blir stundom ganska r\u00f6rigt, inte helt l\u00e4tt att f\u00f6lja.<\/p>\n<p>Har mig veterligen inte tidigare betraktat ett g\u00e4ng statister, de som i grekiska dramer kallas k\u00f6ren,\u00a0 som haft\u00a0liknande framtr\u00e4dande positioner.\u00a0 Dessa \u00a0m\u00e5ngkulturella ungdomar fr\u00e5n h\u00f6gskolef\u00f6rberedande\u00a0Angereds Teaterskola g\u00f6r mycket mer \u00e4n att sjunga,\u00a0utf\u00f6ra koreografens r\u00f6relsescheman och agera folkmassa.\u00a0\u00a0Med full satsning (kanske med hopp om att bli uppt\u00e4ckt) lever man sig totalt\u00a0in i\u00a0upps\u00e4ttningen.\u00a0 De suger ut vad som\u00a0\u00e4r m\u00f6jligt ur varje replik, n\u00e4r de agerar\u00a0 i sm\u00e5grupper eller i samlad tropp. De \u00e4r definitivt inte utfyllnad, utan \u00e4kta vara med ett rikt k\u00e4nsloregister.\u00a0 Uppr\u00f6rd och\u00a0uppfordrande tar Rasha Khoury oss i anspr\u00e5k under n\u00e5gra minuter, genom att\u00a0vittna om n\u00e5gons\u00a0ofattbara umb\u00e4randen och f\u00f6rluster, p\u00e5 flykt\u00a0till en dr\u00e4glig tillvaro.\u00a0N\u00e4r hon n\u00e4stan \u00e4r klar h\u00f6rs en ung kvinna i salongen snyfta. Starkt!<\/p>\n<p>Slutligen ska absolut inte f\u00f6rbig\u00e5s att <em>Alexandras Odyss\u00e9 <\/em>inneh\u00e5ller mycket musik\u00a0i skiftande stilar. Den har komponerats av Syrienf\u00f6dda s\u00e5ngerskan, klaviaturspelaren och harpisten Kristina Issa. Med sig p\u00e5 scen har hon trumslagaren Emil Blomm\u00e9, som till vardags bland annat \u00e5terfinns i komposit\u00f6rens band. Den slagkraftiga melodiska electronica de mestadels framf\u00f6r, kontrasteras n\u00e5gra g\u00e5nger med avskalade ljuvliga\u00a0arrangemang. Musiken \u00e4r absolut en av upps\u00e4ttningens st\u00f6rsta plusfaktorer.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>10\/2 2017 Manus: Alexandra Pascalidou (bearbetning Sisela Lindblom) Regi: Anna Ul\u00e9n Scenografi och kostym:Charlotta Nylund Komposit\u00f6r: Kristina Issa Musiker: Kristina Issa och Emil Blomm\u00e9 Medverkande: Alexandra Pascalidou, Erik Hedberg (praktikant), Johan Karlberg, Magdi Saleh, Carina M Johansson, Kim Theodoridou Bergqvist, Melina Tranulus samt 9 statister\u00a0 fr\u00e5n Angereds Teaterskola. Spelas p\u00e5 Stora Scen till och med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-107460","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107460","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107460"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107460\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108228,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107460\/revisions\/108228"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107460"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107460"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107460"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}