{"id":107337,"date":"2017-02-05T16:46:56","date_gmt":"2017-02-05T15:46:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107337"},"modified":"2017-02-05T16:46:56","modified_gmt":"2017-02-05T15:46:56","slug":"valspelad-nyttig-fantasy-for-unga-pojkarna-av-teater-tamauer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107337","title":{"rendered":"V\u00e4lspelad nyttig fantasy f\u00f6r unga &#8211; Pojkarna av Teater Tamauer"},"content":{"rendered":"<p>3\/2 2017 19-f\u00f6rest\u00e4llningen<\/p>\n<p>Efter romanen Pojkarna av Jessica Schiefauer<\/p>\n<p>Manus: Anders Friberg, Helena Gezelius, Sara Klingvall tillsammans med Jessica Schiefauer<\/p>\n<p><strong>Regi: <\/strong>Anders Friberg<\/p>\n<p><strong>Scenografi &amp; Ljus: <\/strong>Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n<p><strong>Kostym &amp; Mask: <\/strong>Majli af Ekenstam<\/p>\n<p><strong>Komposit\u00f6r &amp; Ljudteknik: <\/strong>Patrik V\u00f6r\u00e9n<\/p>\n<p><strong>Koreografi: <\/strong>Josefina Samuelsson och Julia Sj\u00f6nneby<\/p>\n<p>Medverkande: Helena Gezelius, Sara Klingvall och Philip Lithner<\/p>\n<p>Spelas p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg till och med 17\/3<\/p>\n<p>Genomf\u00f6rs med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad Kultur och ABF<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Pojkarna_12.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107348\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Pojkarna_12-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Pojkarna_12-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Pojkarna_12-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Pojkarna_12-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Lina Ikse<\/p>\n<p>F\u00f6ruts\u00e4ttningarna \u00e4r personligen inte optimala. Jobbat fem n\u00e4tter , inte\u00a0\u00e4tit middag och sitter inkl\u00e4md. Efter cirka 75 minuters laddad premi\u00e4r \u00e4r jag snarare halvtom \u00e4n uppfylld. \u00c4nd\u00e5 vill jag genast sl\u00e5 fast, att det finns mycket att uppskatta.\u00a0Att vad jag s\u00e5g inte\u00a0gick in i mig som jag \u00f6nskat,\u00a0bottnar i att jag s\u00e5 ofta missar\u00a0n\u00e4r jag ser barn- och ungdomsteater,\u00a0att ta med en avg\u00f6rande variabel i ber\u00e4kningen. Jag \u00e4r INTE\u00a0 m\u00e5lgrupp, utan denna upps\u00e4ttning v\u00e4nder sig till elever p\u00e5 h\u00f6gstadiet.\u00a0 Manus bygger p\u00e5 en Augustprisad roman som h\u00e4rom \u00e5ret gick upp p\u00e5 biograferna. Jag har tr\u00e4ffat f\u00f6rfattaren, men varken l\u00e4st eller sett hennes verk.\u00a0 Den kluvenhet som uppstod efter\u00e5t beror ocks\u00e5 p\u00e5 att jag \u00e4r helt kallsinnig till fenomen som Sagan om Ringen och genren fantasy.<\/p>\n<p>Scenografen har iordningst\u00e4llt ett\u00a0ombonat v\u00e4xthus, vilket flankeras av tv\u00e5 l\u00f6vtr\u00e4d med gigantiska stammar och p\u00e5 ena sidan ett st\u00e4ngsel. I v\u00e4xthuset har en trio fjorton\u00e5riga flickor tillskansat sig ett eget rum (t\u00e4nk Virginia Woolf).\u00a0H\u00e4r \u00e4gnar man sig \u00e5t att v\u00e5rda det som v\u00e4xer, j\u00e4mte\u00a0lekar och planering.\u00a0Sykunnige\u00a0Momo\u00a0har p\u00e5sar med kl\u00e4der med sig, perfekt till den maskerad de dr\u00f6mmer om.\u00a0\u00a0B\u00e4stisarna \u00e4r upptagna av strategier f\u00f6r att undkomma, alternativt\u00a0st\u00e5 upp emot sina f\u00f6rtryckare, det vill s\u00e4ga tafsande\u00a0 killar i skolans korridorer. Bella (Helena Gezelius) \u00e4r i praktiken f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s, spenderar all ledig tid p\u00e5 att vara\u00a0botaniker.\u00a0\u00a0Handlingen tar fart\u00a0n\u00e4r hon odlat fram en mirakelv\u00e4xt vars nektar\u00a0g\u00f6r tillf\u00e4llig k\u00f6nsf\u00f6rvandling m\u00f6jlig.\u00a0 Med\u00a0flabbande m\u00e5lbrottsr\u00f6ster, manhaftigt flaxande\u00a0r\u00f6relser, ljusskygga\u00a0\u00a0aktiviteter\u00a0och inte minst\u00a0h\u00e4pna blickar riktade\u00a0emot sina skrev markerar sk\u00e5despelarna sina nya tillst\u00e5nd.<\/p>\n<p>Om\u00a0man struntar i att logiskt f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara det\u00a0\u00f6vernaturliga, \u00e4r \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6randet\u00a0av identiteter och f\u00f6rv\u00e4ntade k\u00f6nsroller den st\u00f6rsta styrkan.\u00a0Oavsett om\u00a0det\u00a0registreras igenk\u00e4nning eller avst\u00e5ndstagande, \u00e4r scenerna kring tjejiga och grabbiga stereotyper ytterst v\u00e4lkomna.\u00a0 L\u00e4rarhandledning finns utarbetad och\u00a0den\u00a0inneh\u00e5ller s\u00e4kerligen lika tillspetsade fr\u00e5gest\u00e4llningar som pj\u00e4sen. Varf\u00f6r brister vi i respekt mot varandra, trots principer om allas lika v\u00e4rde? Varf\u00f6r accepteras inte olikheter\u00a0och hur\u00a0uppst\u00e5r hierarkier? Varf\u00f6r\u00a0\u00e4r unga m\u00e4nniskor s\u00e5 ofta antingen f\u00f6r\u00f6vare eller offer?\u00a0I varje scen\u00a0finns hos\u00a0sk\u00e5despelarna ett tydligt tilltal, pendlande p\u00e5 gr\u00e4nsen till \u00f6vertydligt.\u00a0 Bella har\u00a0en kompletterande funktion som kommentator, blir en slags speakerr\u00f6st. Tror inte t\u00e4nkt m\u00e5lgrupp har n\u00e5gra problem med att\u00a0Philip Lithner\u00a0gestaltar ton\u00e5rsflicka, fast det \u00e4r hans oerh\u00f6rt kraftfulla satsning som stenh\u00e5rd ligist som \u00e4r mest minnesv\u00e4rd.\u00a0\u00a0Tamauer odlar en estetik som vanligtvis skyr realism.\u00a0 Vidlyftighet, \u00f6verdrifter och sinnrik fantasi g\u00f6r att de har ett format som passar\u00a0 Jessica Schefauers prisade ton\u00e5rsroman. \u00c4r d\u00e4rf\u00f6r \u00f6vertygad om att de kommer kunna kommunicera framg\u00e5ngsrikt med sin publik.\u00a0Filmen har dubbla upps\u00e4ttningar i huvudrollerna, medan Tamauer l\u00e5ter de tre sk\u00e5despelarna galant skifta k\u00f6nsidentitet. Lika tankev\u00e4ckande som underh\u00e5llande!<\/p>\n<p>Tv\u00e5 speciella\u00a0f\u00f6reteelser i manus: F\u00f6rfattaren har valt bort att ungdomar idag interagerar p\u00e5 sociala medier, \u00e4r st\u00e4ndigt uppkopplade trots stress. Kanske ska vi f\u00f6rst\u00e5 att de dramatiska h\u00e4ndelserna utspelas i en ospecificerad tid.\u00a0 En annan iakttagelse g\u00e4ller karakt\u00e4ren Kim och det faktum att tjejer normalt har EN b\u00e4stis. Sara Klingvalls rollfigur\u00a0( i f\u00f6rgrunden p\u00e5 fotot ovan) hamnar utanf\u00f6r gemenskapen, n\u00e4r hon i sin iver g\u00e5r \u00f6ver gr\u00e4nsen, blir farligt destruktiv.<\/p>\n<p>Finns fler medarbetare som m\u00e5ste harangeras, s\u00e5dana som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga i en produktion \u00e4mnad f\u00f6r rastl\u00f6sa h\u00f6gstadieelever.\u00a0 Jag gillar den hets och st\u00e4mning som komposit\u00f6ren\/ ljudl\u00e4ggaren\u00a0Patrik V\u00f6r\u00e9n \u00e5stadkommit\u00a0 Sj\u00e4lvklart finns fysiska inslag med, allt ifr\u00e5n slagsm\u00e5l och viga hopp\u00a0 till kr\u00e4ngande kroppar ovana vid machoideal. Utan\u00a0en duktig\u00a0koreograf hade det sett taffligt ut. Vidare g\u00f6rs m\u00e5nga och snabba ombyten.\u00a0 Ansvarige f\u00f6r kostym har varit kreativ med f\u00e4rger, huvudbonader och \u00f6verhuvudtaget frammejslandet av motsatta identiteter.\u00a0 S\u00e5ledes, utg\u00e5r jag fr\u00e5n att pj\u00e4sversionen av Pojkarna kommer att lyckas med sitt upps\u00e5t, n\u00e4mligen att f\u00e5nga elever i puberteten genom att f\u00e5 dem att reflektera. Hur det \u00e4r att v\u00e4xa upp och hur det borde kunna vara.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>3\/2 2017 19-f\u00f6rest\u00e4llningen Efter romanen Pojkarna av Jessica Schiefauer Manus: Anders Friberg, Helena Gezelius, Sara Klingvall tillsammans med Jessica Schiefauer Regi: Anders Friberg Scenografi &amp; Ljus: Beate Persdotter L\u00f6ken Kostym &amp; Mask: Majli af Ekenstam Komposit\u00f6r &amp; Ljudteknik: Patrik V\u00f6r\u00e9n Koreografi: Josefina Samuelsson och Julia Sj\u00f6nneby Medverkande: Helena Gezelius, Sara Klingvall och Philip Lithner Spelas [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-107337","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107337","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107337"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107337\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107356,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107337\/revisions\/107356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107337"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107337"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107337"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}