{"id":107161,"date":"2017-01-28T11:09:51","date_gmt":"2017-01-28T10:09:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107161"},"modified":"2017-01-28T11:13:59","modified_gmt":"2017-01-28T10:13:59","slug":"dumma-javla-mas-en-nagot-overtydlig-version-av-tjechovs-pjas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107161","title":{"rendered":"Dumma j\u00e4vla m\u00e5s &#8211; en n\u00e5got \u00f6vertydlig version av Tjechovs pj\u00e4s"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_107165\" aria-describedby=\"caption-attachment-107165\" style=\"width: 250px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-107165\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas.jpg 250w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 250px) 100vw, 250px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-107165\" class=\"wp-caption-text\">Katarina Ewerl\u00f6f och Nils Poletti i Dumma j\u00e4vla m\u00e5s av Aaron Posner. Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Dumma j\u00e4vla m\u00e5s<\/strong><br \/>\nAv Aaron Posner<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson<br \/>\nRegi Frida R\u00f6hl<br \/>\nScenografi och ljus Carina Persson<br \/>\nScenografi och kostym Charlotta Nylund<br \/>\nMask Linda Gon\u00e7alves (praktikant fr\u00e5n Stockholms Dramatiska H\u00f6gskola)<br \/>\nKomposition BF\/C<br \/>\nPremi\u00e4r 27 januari 2017 Lilla scenen, Stockholms stadsteater<\/p>\n<p>Alla l\u00e4ngtar. L\u00e4ngtar efter n\u00e5got. Ingen \u00e4r bara h\u00e4r och nu. Konstantin l\u00e4ngtar efter att bli sedd av sin mamma, Semjon l\u00e4ngtar efter att bli \u00e4lskad av Masha. Masha l\u00e4ngtar efter att bli \u00e4lskad av Konstantin. Konstantin l\u00e4ngtar efter sin mammas k\u00e4rlek och sin flickv\u00e4n Ninas totala k\u00e4rlek och han l\u00e4ngtar ocks\u00e5 efter att bli ett stort namn inom teatern. Nina l\u00e4ngtar efter att bli en stor sk\u00e5despelare &#8211; och s\u00e5 l\u00e4ngtar hon efter den hyllade f\u00f6rfattaren Trigorins k\u00e4rlek.<\/p>\n<figure id=\"attachment_107166\" aria-describedby=\"caption-attachment-107166\" style=\"width: 250px\" class=\"wp-caption alignright\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavla.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-107166\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavla.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavla.jpg 250w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavla-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 250px) 100vw, 250px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-107166\" class=\"wp-caption-text\">Kristofer Kamiyasu och Kirsti Stub\u00f8. Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p>Dumma j\u00e4vla m\u00e5s, som \u00e4r en modern version av Tjechovs drama M\u00e5sen har m\u00e5nga likheter med originalet, men ocks\u00e5 en hel del skillnader.<\/p>\n<p>Teaterpj\u00e4sen M\u00e5sen skrevs av den ryska dramatikern och f\u00f6rfattaren Anton Tjechov 1895. Den hade premi\u00e4r 17 oktober 1896 i Sankt Petersburg. Den amerikanske dramatikern och regiss\u00f6ren Aaron Posner ber\u00e4ttar i en intervju p\u00e5 <a href=\"http:\/\/ardentheatre.org\/blog\/\">Arden Theatre Company blog<\/a> varf\u00f6r han gjort en nyskriven egen version av M\u00e5sen:<br \/>\n<em>&#8211; Jag \u00e4lskar Tjechov och M\u00e5sen. Men sanningen \u00e4r att &#8230; pj\u00e4sen \u00e4r gammal och inte l\u00e4ngre talar direkt till v\u00e5ra liv, s\u00e5 som jag \u00e4r \u00f6vertygad om att den gjorde f\u00f6r hundratio \u00e5r sedan. Det g\u00f6r inte pj\u00e4sen irrelevant &#8211; men det g\u00f6r mig angel\u00e4gen om att f\u00e5 se den briljanta upps\u00e4ttningen problem, komplikationer och relationer han skapade och sysselsatte sig med, p\u00e5 ett mer omedelbart och nutida s\u00e4tt. F\u00f6r det r\u00e5der ingen tvekan om att Tjechov var ett stort, stort geni.<\/em><\/p>\n<p>Tjechovs pj\u00e4ser \u00e4r stora p\u00e5 flera s\u00e4tt. De olika karakt\u00e4rerna m\u00f6ter livet p\u00e5 skilda s\u00e4tt och jag tror att alla, varenda en, som ser en Tjechov-pj\u00e4s kan identifiera sig med n\u00e5gon, \u00e5tminstone i n\u00e5got som karakt\u00e4rerna s\u00e4ger eller avsl\u00f6jar om sig sj\u00e4lva. D\u00e4r har Aaron Posner utan tvekan lyckats med samma sak. Persongalleriet \u00e4r lika fascinerande och f\u00f6rlorar inte p\u00e5 att m\u00e4nniskorna f\u00e5tt en mer nutida inramning. Fast \u00e5 andra sidan tycker jag inte det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Det finns n\u00e5got starkt i att se exempelvis ett grekiskt drama som \u00e4r flera tusen \u00e5r gammalt framf\u00f6ras utan att det g\u00f6rs nutida och att \u00e4nd\u00e5 uppleva att m\u00e4nniskan till sin karakt\u00e4r \u00e4r likadan nu som d\u00e5.<\/p>\n<p>N\u00e5got Tjechov \u00e4r m\u00e4sterlig p\u00e5 \u00e4r undertexterna, allt det som inte s\u00e4gs rent ut men som \u00e4nd\u00e5 driver varje karakt\u00e4r. Det som formar varje enskild unika karakt\u00e4r. Det som inte s\u00e4gs rent ut. D\u00e4r har Aaron Posner inte varit lika skicklig. Det \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt n\u00e5got han \u00e4r v\u00e4l medveten om, i intervjun till Dumma j\u00e4vla m\u00e5s p\u00e5 Arden Theatre Company blog s\u00e4ger han:<br \/>\n<em>&#8230; ja resan mot sj\u00e4lvk\u00e4nnedom och sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande \u00e4r mer omedelbar och ytlig i min pj\u00e4s \u00e4n i Tjechovs. Han \u00e4r MYCKET subtilare \u00e4n jag \u00e4r. <\/em><\/p>\n<p>Aaron Posner menar att \u00e4nd\u00e5, \u00e4ven om han har lyft upp undertexterna till dialoger och gjort dem mycket mer tydlig finns det \u00e4nd\u00e5 alltid mer d\u00e4runder. Ja, det har han f\u00f6rst\u00e5s r\u00e4tt i. Hur tydligt n\u00e5got \u00e4n blir, visst finns det mer att uppt\u00e4cka och f\u00f6rst\u00e5. \u00c4nd\u00e5 saknar jag just detta tjechovska subtila. F\u00f6r mig \u00e4r Dumma j\u00e4vla m\u00e5s intressant och sp\u00e4nnande, men lite f\u00f6r \u00f6vertydlig av och till. Det finns en risk med att lyfta upp undertexter eftersom hur vi tolkar dem delvis \u00e4r individuellt. N\u00e4r de blir uttalade s\u00e4tts ocks\u00e5 gr\u00e4nser, de blir l\u00e5sta i en tolkning och ett drama f\u00f6rlorar en del av sin m\u00e5ngtydighet.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att Konstantin och hans flickv\u00e4n Nina ska s\u00e4tta upp en liten konstinstallation som \u00e4r som en liten f\u00f6rest\u00e4llning, en minipj\u00e4s, f\u00f6r de n\u00e4rmaste, som hans mamma och hennes \u00e4lskare, morbrodern och n\u00e5gra v\u00e4nner. Aaron Posner har valt att lyfta upp detta \u00e4nnu tydligare \u00e4n i original-m\u00e5sen. Dumma j\u00e4vla m\u00e5s handlar till stor del ocks\u00e5 om vad teater \u00e4r och det experimenteras med att dra in publiken, sk\u00e5despelarna v\u00e4nder sig vid flera tillf\u00e4llen direkt till publiken och de pratar ocks\u00e5 om att de sj\u00e4lva \u00e4r roller i en pj\u00e4s. Det verkar vara en tydlig trend p\u00e5 svenska scener just nu med denna form av metateater. Det \u00e4r ju likadant i Dramatens upps\u00e4ttning av Figaros br\u00f6llop.<\/p>\n<p>Tja, Posner menar att det \u00e4r ett s\u00e4tt att f\u00f6rnya teatern. Nja, t\u00e4nker jag. Det har funnits i draman och komedier, i olika f\u00f6rest\u00e4llningar av och till i m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5r. Det \u00e4r inget nytt. Ibland fungerar det bra, ibland inte. I Dumma j\u00e4vla m\u00e5s fungerar det medelm\u00e5ttigt, bra ibland och lite \u00f6vertydligt ibland.<\/p>\n<figure id=\"attachment_107170\" aria-describedby=\"caption-attachment-107170\" style=\"width: 250px\" class=\"wp-caption alignright\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-107170\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas4.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas4.jpg 250w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas4-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 250px) 100vw, 250px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-107170\" class=\"wp-caption-text\">Maja Rung som Nina.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Vad som d\u00e4remot f\u00e5r h\u00f6gsta betyg av mig \u00e4r sk\u00e5despelarnas insatser. Turteaterns Thaliapristagare Nils Poletti g\u00f6r sin debut p\u00e5 Stadsteatern i rollen som Konstantin. Liksom hela ensemble \u00e4r han suver\u00e4nt skicklig. Sven Ahlstr\u00f6m som Trigorin \u00e4ger scenen. Han kan s\u00e4ga hur mycket som helst bara genom en blick. Han beh\u00f6ver inte stora \u00e5th\u00e4vor f\u00f6r att s\u00e4ga mycket. Katarina Ewerl\u00f6f som Emma \u00e4r ocks\u00e5 precis s\u00e5 lugn och s\u00e4ker p\u00e5 scen. Bara genom att ta n\u00e5gra steg \u00f6ver scenen ber\u00e4ttar hon mycket om sin rollkarakt\u00e4r. Kirsti Stub\u00f8 visar sin storhet, f\u00f6rst som den s\u00e5 djupt deprimerade Masha och sedan i slutscenen som en mjukare Masha. Kristofer Kamiyasu \u00e4r en av de skickliga yngre sk\u00e5despelarna som alltid imponerar och han \u00e4r sj\u00e4lvklar i rollen som Semjon. Niklas Falk som l\u00e4karen Sorn kan nog m\u00e5nga som \u00e4r \u00f6ver fyrtio k\u00e4nna igen sig och sina existentiella tankar och k\u00e4nslor i medan Maja Rungs Nina nog \u00e4r den karakt\u00e4r jag upplever f\u00e5tt kvar mest av undertexter. Hon \u00e4r den som drabbas s\u00e5 h\u00e5rt av alla andras f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 henne. Hon \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6r och s\u00e5 ensam och den rollen b\u00e4r Maja Rung s\u00e5 bra.<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nKonstantin Nils Poletti<br \/>\nSemjon Kristofer Kamiyasu<br \/>\nMasha Kirsti Stub\u00f8<br \/>\nSorn Niklas Falk<br \/>\nNina Maja Rung<br \/>\nEmma Katarina Ewerl\u00f6f<br \/>\nTrigorin Sven Ahlstr\u00f6m<\/p>\n<figure id=\"attachment_107171\" aria-describedby=\"caption-attachment-107171\" style=\"width: 250px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-107171\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas3.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas3.jpg 250w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/dummajavlamas3-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 250px) 100vw, 250px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-107171\" class=\"wp-caption-text\">Sven Ahlstr\u00f6m och Kirsti Stub\u00f8<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Dumma j\u00e4vla m\u00e5s Av Aaron Posner \u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson Regi Frida R\u00f6hl Scenografi och ljus Carina Persson Scenografi och kostym Charlotta Nylund Mask Linda Gon\u00e7alves (praktikant fr\u00e5n Stockholms Dramatiska H\u00f6gskola) Komposition BF\/C Premi\u00e4r 27 januari 2017 Lilla scenen, Stockholms stadsteater Alla l\u00e4ngtar. L\u00e4ngtar efter n\u00e5got. Ingen \u00e4r bara h\u00e4r och nu. Konstantin l\u00e4ngtar efter att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13179,13180,4955,5420,7643,5878],"class_list":["post-107161","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-aaron-posner","tag-masen","tag-scenkonst","tag-stockholms-stadsteater","tag-teaterkritik","tag-tjechov","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107161"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107175,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107161\/revisions\/107175"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107161"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107161"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}