{"id":107047,"date":"2017-01-22T04:14:58","date_gmt":"2017-01-22T03:14:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107047"},"modified":"2017-01-23T03:30:42","modified_gmt":"2017-01-23T02:30:42","slug":"hudlosa-latar-fran-forr-som-haller-kajsa-malena","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107047","title":{"rendered":"Hudl\u00f6sa l\u00e5tar fr\u00e5n f\u00f6rr som h\u00e5ller &#8211; Kajsa &amp; Malena"},"content":{"rendered":"<p>20\/1 2017<\/p>\n<p>Stora Teatern G\u00f6teborg<\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16237595_1590857347598347_1274847357_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-107056 size-full\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16237595_1590857347598347_1274847357_n.jpg\" width=\"960\" height=\"720\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16237595_1590857347598347_1274847357_n.jpg 960w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16237595_1590857347598347_1274847357_n-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16237595_1590857347598347_1274847357_n-768x576.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 960px) 100vw, 960px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>L\u00e5t mig\u00a0b\u00f6rja med en anekdot. P\u00e5 mitt 40-\u00e5rs kalas, f\u00f6r den lustl\u00e4sarcirkel jag d\u00e5 deltog i, spelade jag\u00a0n\u00e5gra v\u00e4l valda stycken musik. Efter att en l\u00e5t fr\u00e5n numera klassiska\u00a0\u00a0Historier fr\u00e5n en v\u00e4g (1986)\u00a0klingat ut, yttrar sig spontant en kvinna i s\u00e4llskapet. Hon sa ordagrant &#8221;det h\u00e4r var verkligen inte bra.&#8221; Jag hade\u00a0introducerade l\u00e5ten genom att citera fr\u00e5n en \u00f6versvallande recension skriven\u00a0av en man\u00a0p\u00e5 N\u00f6jesguiden.\u00a0\u00a0En annan\u00a0manlig opinionsbildare som blev lika\u00a0salig var &#8221;oraklet&#8221; Jan Gradvall, vilket jag nu i efterhand blivit varse, n\u00e4r jag l\u00e4st hur den h\u00e4r revivalturn\u00e9n marknadsf\u00f6rs.\u00a0 Jag delger en kvinna bredvid mig anekdoten.\u00a0 Damen\u00a0 replikerar att Kaja &amp; Malena\u00a0 var hennes idoler n\u00e4r hon var 16 \u00e5r och att <em>Brev fr\u00e5n ett torg <\/em>\u00e4r\u00a0favoritl\u00e5ten.\u00a0Publiken\u00a0i medel\u00e5ldern\u00a0var k\u00f6nsm\u00e4ssigt ganska j\u00e4mt f\u00f6rdelad.<\/p>\n<p>Kajsa Grytt och Malena J\u00f6nsson utgjorde som bekant halva bes\u00e4ttningen i\u00a0Tant Strul. (Kan som kuriosa n\u00e4mna att jag backstage 2013 intervjuade en annan medlem, n\u00e4mligen Nike Markelius)\u00a0N\u00e5gra \u00e5r\u00a0efter att bandet splittrats ville duon bort fr\u00e5n det taggiga och larmiga,\u00a0med uttalat m\u00e5l att g\u00f6ra motsatsen till punk.\u00a0F\u00f6rst \u00f6vade de p\u00e5 covers, varav vi fick tv\u00e5 inledningsvis. Stack ut gjorde en svensk tolkning av\u00a0<em>These Days<\/em>. Originalet skrevs av Jackson Browne, blev f\u00f6rst en framg\u00e5ng med Nico.\u00a0\u00a0I \u00f6vrigt fokuserades som utlovat\u00a0p\u00e5 materialet\u00a0fr\u00e5n Historier fr\u00e5n en v\u00e4g. D\u00e4rut\u00f6ver\u00a0 n\u00e5gra s\u00e5nger fr\u00e5n uppf\u00f6ljaren Den andra v\u00e4rlden, en platta de h\u00e4vdar\u00a0f\u00f6rst\u00f6rdes av kl\u00e5fingriga\u00a0\u00a0mediokra producenter.\u00a0 Jag som har b\u00e5da skivorna f\u00f6rst\u00e5r\u00a0 inst\u00e4llningen, \u00e4ven om de enligt mig\u00a0\u00e4r alltf\u00f6r drastiska. Bland de m\u00e5nga extranumren h\u00f6rdes troligen en Tant Strul -l\u00e5t och <em>\u00d6stra Kajen<\/em>, som Kajsa\u00a0 gav ut i eget namn. Sk\u00e4mtsamt sa hon att den knycktes till den egna karri\u00e4ren.<\/p>\n<p>Grytt har varit aktiv de 30 \u00e5r som f\u00f6rflutit. Har sett henne live \u00e5tskilliga g\u00e5nger, med beh\u00e5llning\u00a0l\u00e4st sj\u00e4lvbiografin, sett hennes scenkl\u00e4der p\u00e5\u00a0textilmuseum och skarpt\u00a0gillat\u00a0n\u00e5gra av soloplattorna. Dock, missade jag hennes medverkan\u00a0i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre, vars konsekvenser inte bara blev positiva. J\u00f6nsson \u00e5 andra sidan\u00a0har\u00a0 befunnit sig utanf\u00f6r rampljuset.\u00a0\u00a0Mest i skymundan\u00a0gjort teatermusik, sl\u00e4ppt solodebut och ing\u00e5tt i ledningen f\u00f6r Diva Records.<\/p>\n<p>Egentligen borde det vara d\u00f6mt att misslyckas, att lika starkt kunna\u00a0\u00e5teruppleva n\u00e5got som h\u00e4nde f\u00f6r flera decennier sedan.\u00a0\u00a0<strong>Hur stort \u00e4r det inte att duon\u00a0lyckas n\u00e5 in i mig och resten av de f\u00f6rv\u00e4ntansfulla lyssnare\u00a0som kommit?<\/strong>\u00a0<strong>Prestationen renderar f\u00f6ljaktligen i st\u00e5ende ovationer.\u00a0En dominerade del av repertoaren \u00e4r till och med 5-stj\u00e4rnig.<\/strong>\u00a0Vad jag inte talat om, \u00e4r att jag s\u00e5g dem 1986, en spelning jag konstigt nog har diffusa minnen av.\u00a0Faktum kvarst\u00e5r, blev k\u00e4nslosamt att ta del av Kajsa &amp; Malenas l\u00e5tskatt fr\u00e5n en svunnen era. Deras\u00a0 nakna och stolta\u00a0s\u00e5nger st\u00e5r sig, vilket bevisar att konserten i f\u00f6rsta hand inte handlade om nostalgi.<\/p>\n<p>Damerna \u00e4ntrar den h\u00f6ga scenen if\u00f6rda vida kl\u00e4nningar som sl\u00e4par i golvet. Cool jazzmusik har str\u00f6mmat ur h\u00f6gtalarna.\u00a0N\u00e4r r\u00f6ken skingrats badar scenen antingen i vitt eller r\u00f6tt.\u00a0Atmosf\u00e4ren k\u00e4nns intim och avsp\u00e4nd. Kajsa anv\u00e4nder sig av uppmickad\u00a0akustisk\u00a0 gitarr p\u00e5 kanske h\u00e4lften av l\u00e5tarna. N\u00e5gra g\u00e5nger\u00a0f\u00f6rst\u00e4rker hon effektfullt rytmen\u00a0med kastanjetter eller tamburin. P\u00e5 sluttampen\u00a0plockar hon\u00a0fram en b\u00e4rbar synth. P\u00e5 den lirar hon tillsammans med\u00a0Malena,\u00a0fr\u00e5n det outgivna materialet som spelades in\u00a0i demoversioner\u00a0andra halvan av 90-talet.\u00a0 Tycker\u00a0detta var svagaste inslaget.<\/p>\n<p>Utg\u00e5r fr\u00e5n att Malena har\u00a0musikutbildning. Utan att h\u00e4nge sig \u00e5t instrumentala utflykter, visar hon\u00a0hur bekv\u00e4m hon \u00e4r vid flygeln. Melodiska linjer\u00a0i precis r\u00e4tt tempon det \u00e4r hennes varum\u00e4rke.\u00a0 Hennes lediga\u00a0v\u00e4lbalanserade stil \u00e4r l\u00e4tt att uppskatta. Associerar till vad Martin Hederos gjorde tillsammans med Mattias Hellberg i b\u00f6rjan p\u00e5\u00a0millenniet.\u00a0Trevligt att f\u00e5\u00a0lyssna p\u00e5 hennes r\u00f6st efter pausen.\u00a0 Kajsas s\u00e5ng kan man ha synpunkter p\u00e5, \u00e4r\u00a0i vissa partier ganska\u00a0tunn, ibland p\u00e5 gr\u00e4nsen till knarrig. Men\u00a0viktigast av allt:\u00a0funktionell\u00a0med f\u00f6rm\u00e5gan\u00a0att gripa tag i oss.\u00a0\u00a0R\u00f6stens omf\u00e5ng betyder inget i sammanhanget.\u00a0 En avg\u00f6rande f\u00f6rdel \u00e4r\u00a0att hon\u00a0fraserar\u00a0exemplariskt, l\u00e5ter som framg\u00e5tt\u00a0trov\u00e4rdig. Alla dagar i veckan f\u00f6redrar jag det\u00a0\u00f6msom v\u00e4djande, \u00f6msom sj\u00e4lvs\u00e4kra tonfallet fr\u00e5n henne framf\u00f6r en wailande vokalist.<\/p>\n<p>Mellansnacket varvar h\u00f6gl\u00e4sning fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda debutplattas konvolut med anekdoter fr\u00e5n yuppieeran.\u00a0 Tidens\u00a0 romantiska och objektifierande anstrykning p\u00e5talas.\u00a0En\u00a0tilldragande fr\u00e4mling\u00a0vid bardisken\u00a0g\u00f6rs till objekt,\u00a0en v\u00e4ndning p\u00e5 k\u00f6nsroller som torde ha varit revolutionerande d\u00e5. Om detta och mycket mer fr\u00e5n tillkomstperioden ber\u00e4ttar Kajsa Grytt. Vi f\u00e5r reda p\u00e5 att Malena ans\u00e5g att de var\u00a0influerade av tysk estetik, vilket jag inte t\u00e4nkt p\u00e5. Fassbinder, Brecht och cirkus! \u00a0I\u00a0f\u00f6rsta kontakten med skivbolag, fick de avslag f\u00f6r att de l\u00e4t jazziga, trots att de fick veta att jazz\u00a0var n\u00e5got de absolut inte kunde.<\/p>\n<p>Jag som \u00e4r allt annat \u00e4n fr\u00e4mmande f\u00f6r jazzv\u00e4rlden, tog till mig vad blondinen p\u00e5 scen ber\u00e4ttade om\u00a0 mysgubben Gunnar Bergsten, en mycket erk\u00e4nd barytonsaxofonist vars medverkan var v\u00e4sentlig\u00a0f\u00f6r Historier fr\u00e5n en v\u00e4g. Hans\u00a0 fallna mantel axlades nu med bravur av Lisen Rylander, (vars nyanserade\u00a0spel jag nyligen h\u00f6rde med Johan Lindstr\u00f6m\u00a0). Lisen hade en viktig kompletterande funktion denna afton. Hon\u00a0f\u00e4rgade verkligen st\u00e4mningen i <em>Regnet emot mig.<\/em>\u00a0 Kommer hon \u00e5ka med p\u00e5 turn\u00e9n, m\u00e5nntro?<\/p>\n<p>Texterna handlar mycket om introspektion och relationer, l\u00e4ngtan och sorg.\u00a0Samtidsmark\u00f6rer saknas n\u00e4stan helt, liksom explicit\u00a0politisk kamp. Finns d\u00e4remot gott om poetiska kvaliteter.\u00a0Grytt har ett\u00a0fascinerande s\u00e4tt att skriva. Tycker mig sp\u00e5ra influenser fr\u00e5n Karin Boye och Sonja \u00c5kesson,\u00a0fast vardagsrealism\u00a0genomg\u00e5ende saknas.\u00a0\u00a0 M\u00e5nga guldkornen vaskas fram\u00a0denna f\u00f6rtrollande afton: sm\u00e4ktande\u00a0sk\u00f6na Om<em> du kunde se mej,<\/em> melankoliska m\u00e4sterverket<em>\u00a0V\u00e4nd dig<\/em> bort,\u00a0rytmiskt kl\u00e4mmiga <em>\u00a0L\u00e5t oss g\u00e5 en sv\u00e4ng<\/em> som bryter m\u00f6nstret\u00a0j\u00e4mte n\u00e4stan\u00a0sprickf\u00e4rdiga <em>Vi kan g\u00f6ra det igen,<\/em>\u00a0nu<em>\u00a0<\/em>utan gitarrsolo.\u00a0\u00a0Blev en\u00a0vindlande recension med m\u00e5nga f\u00f6rgreningar. Jag \u00e4r bel\u00e5ten, till och med tacksam f\u00f6r att jag \u00e5terigen\u00a0fick m\u00f6jlighet att vara med om Kajsa &amp; Malenas\u00a0variant av &#8221;jazzvisor&#8221;.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16176112_1590858010931614_163870553_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-107054\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16176112_1590858010931614_163870553_n-300x225.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16176112_1590858010931614_163870553_n-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16176112_1590858010931614_163870553_n-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/16176112_1590858010931614_163870553_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foton Leif Wivatt<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>20\/1 2017 Stora Teatern G\u00f6teborg 4 &nbsp; &nbsp; \u00a0 &nbsp; L\u00e5t mig\u00a0b\u00f6rja med en anekdot. P\u00e5 mitt 40-\u00e5rs kalas, f\u00f6r den lustl\u00e4sarcirkel jag d\u00e5 deltog i, spelade jag\u00a0n\u00e5gra v\u00e4l valda stycken musik. Efter att en l\u00e5t fr\u00e5n numera klassiska\u00a0\u00a0Historier fr\u00e5n en v\u00e4g (1986)\u00a0klingat ut, yttrar sig spontant en kvinna i s\u00e4llskapet. Hon sa ordagrant &#8221;det [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-107047","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107047","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107047"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107047\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107087,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107047\/revisions\/107087"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107047"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107047"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107047"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}