{"id":107034,"date":"2017-01-21T11:45:53","date_gmt":"2017-01-21T10:45:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107034"},"modified":"2017-01-21T11:45:53","modified_gmt":"2017-01-21T10:45:53","slug":"iwona-burgunderprisessa-en-clownfest-om-fascism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=107034","title":{"rendered":"Iwona – Burgunderprisessa – en clownfest om fascism"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Henrik Dahl<\/figcaption><\/figure>\n

Iwona <\/strong>
\nAv Witold Gombrowicz (1938)
\n\u00d6vers\u00e4ttning Anders Bodeg\u00e5rd
\nRegi Henrik Dahl
\nScenografi Anton Thorsson*
\nMask Jessica Hedin*
\nLjus IVan Wahren*
\nDramaturg Elsa Berggren*
\nRegiassistent: Hedda Sonneg\u00e5rd
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Tribunalen som g\u00e4stspel (Dotterbolaget) den 20 januari 2017<\/p>\n

I upps\u00e4ttningen \u00e4r Iwona den bleka, tr\u00e5kiga, okvinnliga och osminkade gestalten. Hon blir inte insl\u00e4ppt i gemenskapen f\u00f6r att hon v\u00e4grar leva upp till de andra clownernas inre- och yttre spel. De g\u00f6r sig till f\u00f6r varandra och hon v\u00e4ljer att mestadels tiga eller att ignorera dem. Eftersom de andra clownerna inte kan f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 henne och hon inte f\u00f6ljer monarkens strukturer, kan man driva med – och skymfa henne. Den som inte st\u00e5r p\u00e5 sig och saknar en r\u00f6st, kan man d\u00e4rmed g\u00f6ra illa och hen saknar s\u00e4kert riktiga k\u00e4nslor. Med sin fascistiska pennalism anser de att det \u00e4r f\u00f6rsvarbart att ge sig p\u00e5 en f\u00e4rgl\u00f6s\/menl\u00f6s m\u00e4nniska. Man f\u00f6rsvarar sig med att mobbning \u00e4r n\u00e5got man g\u00f6r f\u00f6r ”att n\u00e5got ska h\u00e4nda”. Satiriskt l\u00e4gger man ocks\u00e5 fram samh\u00e4llets grundsyn p\u00e5 kvinnligheten d.v.s. det \u00e4r provocerande och osexigt med kvinnor som inte g\u00f6r sig till. Prinsen blir uppretad av hennes varande att han tvingar sig p\u00e5 henne och ”tv\u00e5ngs f\u00f6rlovar” sig med henne, bara f\u00f6r att han kan. ”Varf\u00f6r ska jag bara falla f\u00f6r en snygging?”och ”det finns inget mer skr\u00e4ckinjagande \u00e4n skavanker?”. <\/p>\n

Jag \u00e4r b\u00e5de f\u00f6rbryllad, fascinerad och f\u00f6rf\u00e4rad \u00f6ver huvudrollsinnehavarnas masker (kung, drottning och prins) som \u00e4r direkt p\u00e5byggda\/uppbyggda p\u00e5 visa kroppsdelar av deras ansikten. De p\u00e5minner om f\u00f6rvuxna pysslingar med inslag av Skolios och\/eller Albrights syndrom. Sj\u00e4lvklart \u00e4r det effektfullt och obehagligt, och ger karakt\u00e4rerna ett stereotypt utseende. Jag hade dock hoppats p\u00e5 att denna absurda teaterform kunde ha bjudit p\u00e5 chockverkan genom kroppsspr\u00e5k, mimik och agerande, \u00e4n mestadels genom sina masker. Karakt\u00e4rsrollerna \u00e4r genom sina handlingar horribla men f\u00f6rst\u00e4rks mer av sina utseenden \u00e4n med n\u00e5got annat. <\/p>\n

Maskerna verkar dessutom f\u00f6r h\u00e4mmande p\u00e5 speltekniken och kroppsspr\u00e5ken \u00e4r inte fullt s\u00e5 agerande som man skulle kunna hoppas p\u00e5. Man g\u00f6mmer sig bokstavligen ibland bakom en mask. Problemet med maskerna \u00e4r ocks\u00e5 att de \u00e4ter ljud och vid flera tillf\u00e4llen kan jag inte h\u00f6ra vad sk\u00e5despelarna s\u00e4ger. Likadant \u00e4r det n\u00e4r n\u00e5gra av akt\u00f6rerna f\u00f6rs\u00f6ker prata en dialekt som ska ge ett merv\u00e4rde \u00e5t karakt\u00e4ren. I denna lyteskomik och f\u00f6rl\u00f6jligande gick inte meningarna fram. I \u00f6vrigt hade rollkarakt\u00e4rerna fasta rollbeskrivningar i likhet med den italienska komedin, commedia dell’arte. Genom dessa indelningar kunde man klart urskilja den dumme, fule, korkade och de r\u00e4dda mfl. <\/p>\n

De flesta som har haft med en clown att g\u00f6ra, vet att om man sitter n\u00e4ra dem, s\u00e5 \u00e4r sannolikheten att du blir involverad i handlingen ganska stor. D\u00e4rmed b\u00f6r man inte sitta l\u00e5ngt fram som publik om man inte vill ha den n\u00e4rkontakten. D\u00e4remot brukar det finnas en generell grundregler f\u00f6r oss clowner. Man brukar ”v\u00e4rma upp” publiken och k\u00e4nna av hur l\u00e5ngt man t\u00f6rs g\u00e5, innan man verkligen n\u00e4rmar sig i ett utfall. Man kan inte heller g\u00e5 \u00f6ver en gr\u00e4ns och sedan fr\u00e5ga publiken i efterhand om det var okej. Hur tar man bort en \u00f6vertr\u00e4delse som redan \u00e4r gjord? Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning hade inga barn, men \u00e4ven en del vuxna s\u00e5g vettskr\u00e4mt obekv\u00e4ma ut, n\u00e4r de utan ”f\u00f6rspel” blev uppvaktade av en clown. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att den senaste tidens d\u00e5liga publicitet av clownen p\u00e5 stan g\u00f6r oss mer avvaktande, eller s\u00e5 \u00e4r det s\u00e5 att man fr\u00e5n sceniskt h\u00e5ll vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen faktiskt ville g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen?<\/p>\n

Att kv\u00e4llens musik hade n\u00e5gra sj\u00e4lvklara toner fr\u00e5n den amerikanska nationals\u00e5ngen, som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng spelades i f\u00f6rtryckta stunder, gav naturligtvis en satirisk underton med tanke p\u00e5 dagens presidentiella installation. En obehaglig p\u00e5minnelse om framtida spektakel i verkligheten som \u00e4r betydlig mer skr\u00e4mmande \u00e4n n\u00e5gon clown under kv\u00e4llen. <\/p>\n

Manuset och \u00f6vers\u00e4ttningen hade starka toner och beskrivningar \u00f6ver hur l\u00e4tt det \u00e4r att f\u00f6rklara sina hemska handlingar. Hur vi kan skylla och beskylla varandra f\u00f6r saker, som egentligen inte \u00e4r acceptabelt oavsett bakgrund. Att vilja d\u00f6da n\u00e5gon bara f\u00f6r att denne inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt imponerad av dig, f\u00e5r dig att k\u00e4nna dig speciell eller att den andres utseende inte tilltalar dig, k\u00e4nns under kv\u00e4llen allt f\u00f6r m\u00f6jlig. Jag uppskattade mycket att man lyckades l\u00e4gga fram beskrivningarna och betoningar p\u00e5 s\u00e5dana s\u00e4tt att man kunde uppleva det som att vi alla ligger i riskzonen till att kunna bli b\u00e5de f\u00f6r\u00f6vare och offer. <\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nKarin Bergstrand, Isabelle Bostr\u00f6m*, Matilda Dahl*, Jonna Ljunggren*, Li Molnar Kronlid*, Jakob Olausson*, Hanna Ollikainen*, Camilla Persson, Adam St\u00e5lhammar*, Alica Tserkovnaja*, Claes \u00c5str\u00f6m
\n* Studerande vid StDH\/Stockholms konstn\u00e4rliga h\u00f6gskola<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Iwona Av Witold Gombrowicz (1938) \u00d6vers\u00e4ttning Anders Bodeg\u00e5rd Regi Henrik Dahl Scenografi Anton Thorsson* Mask Jessica Hedin* Ljus IVan Wahren* Dramaturg Elsa Berggren* Regiassistent: Hedda Sonneg\u00e5rd Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Tribunalen som g\u00e4stspel (Dotterbolaget) den 20 januari 2017 I upps\u00e4ttningen \u00e4r Iwona den bleka, tr\u00e5kiga, okvinnliga och osminkade gestalten. Hon blir inte insl\u00e4ppt i gemenskapen f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[13174,1667,4955,13175],"class_list":{"0":"post-107034","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-clowner","11":"tag-fascism","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater-tribunalen","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107034","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=107034"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107034\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107038,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/107034\/revisions\/107038"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=107034"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=107034"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=107034"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}