{"id":106961,"date":"2017-01-15T08:49:46","date_gmt":"2017-01-15T07:49:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106961"},"modified":"2017-01-15T08:49:46","modified_gmt":"2017-01-15T07:49:46","slug":"nattvandringar-i-den-undre-varlden-det-stalls-fragor-om-natten-som-inte-stalls-om-dagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106961","title":{"rendered":"Nattvandringar i den undre v\u00e4rlden – Det st\u00e4lls fr\u00e5gor om natten som inte st\u00e4lls om dagen"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Karolina Henke<\/figcaption><\/figure>\n

Nattvandringar i den undre v\u00e4rlden<\/strong>
\nAv\/regi\/s\u00e5ngtexter Jakob Hirdwall
\nRegiassistent Patricia Olomos Polanco
\nMusik Fredrik S\u00f6derberg
\nCello Anna Wallgren
\nKoreograf Johanna Lindh
\nLjus Peter Stockhaus
\nScenografi\/Videoscenografi Caroline Romare, Peter Stockhaus och Tom Waldton
\nKostym Caroline Romare
\nMask Carina Saxenberg
\nI rollerna Linda L\u00f6nnerfeldt, Andreas Liljeholmen, Camilla Larsson, AnnaKarin Hirdwall, Niklas Jarneheim, Malin G\u00fcettler och Marika Lindstr\u00f6m (r\u00f6st)
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Stockholms stadsteater, Ensembleverket p\u00e5 Fri scen\/Kilen 14 januari 2017<\/p>\n

Det \u00e4r sj\u00e4lvklart s\u00e5 att det som syns och det som finns inte alltid \u00e4r samma sak. Dessutom \u00e4r det ju s\u00e5 att det som belyses och det man l\u00e4gger locket p\u00e5, f\u00f6rblir inte detsamma natt som dag. Ljus och m\u00f6rker. Tolkningen ger alltid frihetsutrymme. Dina val har betydelse, ” \u00d6det har en l\u00e5ng skugga, det g\u00e4ller bara att hitta r\u00e4tt v\u00e4g”. Ansvaret ligger s\u00e5ledes p\u00e5 individniv\u00e5.<\/p>\n

Kv\u00e4llens urpremi\u00e4r ger en musikalisk komedi, som lutar \u00e5t det tragikomiska. Fler skratt \u00e4r mer pl\u00e5gsamma \u00e4n enbart roliga, och det \u00e4r inget fel med det. Satiren mot samh\u00e4llets strukturer om vem som r\u00e4knas, vem som \u00e4r v\u00e4rd n\u00e5got och vilka vi kan offra \u00e4r spikraka. Jag skrattar som vanligt mindre \u00e4n de n\u00e4rmaste grannarna. Det g\u00f6r ont i mig men jag klarar av att le i mjugg och lyfta det v\u00e4nstra \u00f6gonbrynet i m\u00f6rkret till ett aha. Sk\u00f6nt att humorn inte \u00e4r sj\u00e4lvklar.<\/p>\n

Sl\u00e5ende och genuint \u00e4r upps\u00e4ttningens scenografi\/videoscenografi eftersom man med dessa skapar rum, ytor och djup som annars hade varit helt om\u00f6jliga att \u00e5terge \u00f6gat. Snabba byten och knivskarp kreativitet ut\u00f6ver det vanliga. Den hj\u00e4lpte sj\u00e4lvklart att h\u00e5lla ihop den handling som med j\u00e4mna mellanrum var lite f\u00f6r spretig f\u00f6r att en riktad ordningsf\u00f6ljd i f\u00f6rest\u00e4llningen. Scenerna k\u00e4ndes ibland som ett ihopkok av akt\u00f6rernas enskilda val av scenutrymme. Handlingen gick varken fram\u00e5t eller bak\u00e5t, utan gungade l\u00e5ngsamt upp och ner och slutade i en rak linje som enbart sa stopp. Helt enkelt s\u00e5 hittade man ”inte p\u00e5farten eller avfarten”. Det \u00e4r dock inte l\u00e4tt att finna r\u00e4tt v\u00e4g i ett s\u00e5dant manus.<\/p>\n

Att belysa m\u00e4nniskor stress och den arbetskultur som g\u00e4ller f\u00f6r m\u00e5nga, g\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen lever i sin tid och fungerar som debatt\u00f6r. N\u00e5got som vi st\u00e4ndigt \u00e4r beroende utan f\u00f6r att kunna stanna upp i den dubbla som vi skapar f\u00f6r oss sj\u00e4lva och andra. F\u00f6r vad \u00e4r meningen med livet? Vad vill i \u00e5stadkomma medan vi lever? Vad blir konsekvenserna n\u00e4r vi d\u00f6r? V\u00e4rlden beh\u00f6ver att vi ser vaket p\u00e5 oss sj\u00e4lva och andra. Men f\u00f6r att kunna g\u00f6r det beh\u00f6ver vi ocks\u00e5 kunna sova. S\u00f6mn \u00e4r i dag en valuta som g\u00e5r att handla med. S\u00f6mnen \u00e4r ingen sj\u00e4lvklarhet, om man k\u00e4nner att man lever i en orolig tid. Det \u00e4r \u00e4ven s\u00e5 att d\u00f6den kr\u00e4ver sin vila.<\/p>\n

Personligen uppskattade jag mycket den grekiska mytologin kring Hades och d\u00f6dsriket som antydes f\u00f6r att ge publiken insikt i ett liv efter d\u00f6den. Det ledde till komiska detaljer och m\u00f6jligheter till religi\u00f6sa tillk\u00e4nnagivanden. Men t\u00e4nk att vi m\u00e5ste g\u00e5 tillbaka till grekerna f\u00f6r att andliga antydningar om d\u00f6den, evigt liv och meningsfullhet ska anses rumsrent och ofarligt i all sin intellektualism. Hade man v\u00e5gat inf\u00f6ra lite buddism, hinduism eller kristendom i det hela f\u00f6r att ge lite mer f\u00f6rankring till nu? Redan de gamla grekerna, k\u00e4nns som ett ofarligt kort.<\/p>\n

Det \u00e4r alltid befriande n\u00e4r akt\u00f6rer utger sig f\u00f6r att ge det som verkligen levereras och inget annat. P\u00e5 samma s\u00e4tt som kr\u00e4m inte \u00e4r kompott, s\u00e5 \u00e4r inte heller kroppsrytmik och dans samma sak. N\u00e4r sk\u00e5despelarna r\u00f6rde sig till musiken var det konstellationer, collage och kroppar i r\u00f6relse f\u00f6r ett enhetligt syfte. Ingen utstr\u00e5lade, titta p\u00e5 mig jag dansar. Dessutom var deras uttryck f\u00f6dande, givande och befriande i sitt slag. De fyllde sitt fulla syfte i f\u00f6rflyttning fr\u00e5n det ena till det andra i en k\u00e4nsla och gav tidvis snygga bilder. Framf\u00f6r allt uppskattade jag scenen mer resv\u00e4skor och dess resen\u00e4rer. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen l\u00e4mnar dig med fler fr\u00e5gor \u00e4n svar, vilket i sig inte beh\u00f6ver vara fel. D\u00e4remot \u00e4r det inte sk\u00e5despelarinsatserna som \u00e4r anledningen till det. Det \u00e4r manuset som saknar en tydlig riktning. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att man ville ha en r\u00f6ra, d\u00e4r det ena eller det andra f\u00e5r r\u00e5da utan styrd mening eller budskap. Personligen hade jag velat ha ett manus som l\u00e4mnade ett st\u00f6rre avtryck p\u00e5 tankarna. Kaoset f\u00f6rst\u00f6r den bild och eftertanke som man kan f\u00e5 om man sj\u00e4lv h\u00e5ller fast vid enskilda sp\u00e5r som kastas fram utmed f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng. <\/p>\n

Vill du f\u00e5 existensiella fr\u00e5gor och satirisk humor utan f\u00f6rs\u00f6k till svar, ska du se f\u00f6rest\u00e4llningen. Det finns ju en befrielse i att ingen kommer att skriva dig ett tydligt budskap p\u00e5 n\u00e4san. Det \u00e4r du sj\u00e4lv som kan plocka godbitarna ur p\u00e5sen. D\u00e4r finns trots all en hel del b\u00e5de s\u00f6ta och sura bitar. Njut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nattvandringar i den undre v\u00e4rlden Av\/regi\/s\u00e5ngtexter Jakob Hirdwall Regiassistent Patricia Olomos Polanco Musik Fredrik S\u00f6derberg Cello Anna Wallgren Koreograf Johanna Lindh Ljus Peter Stockhaus Scenografi\/Videoscenografi Caroline Romare, Peter Stockhaus och Tom Waldton Kostym Caroline Romare Mask Carina Saxenberg I rollerna Linda L\u00f6nnerfeldt, Andreas Liljeholmen, Camilla Larsson, AnnaKarin Hirdwall, Niklas Jarneheim, Malin G\u00fcettler och Marika Lindstr\u00f6m […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-106961","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106961","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106961"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106961\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106966,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106961\/revisions\/106966"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106961"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106961"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106961"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}