{"id":106770,"date":"2017-01-06T12:37:14","date_gmt":"2017-01-06T11:37:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106770"},"modified":"2017-01-06T12:37:14","modified_gmt":"2017-01-06T11:37:14","slug":"tre-av-de-viktigaste-och-basta-filmerna-2016-jag-daniel-blake-arrival-och-manchester-by-the-sea","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106770","title":{"rendered":"Tre av de viktigaste och b\u00e4sta filmerna 2016: ”Jag, Daniel Blake”, ”Arrival” och ”Manchester by the Sea”"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Manchester by the Sea<\/figcaption><\/figure>\n

Film\u00e5ret 2016 har haft en stor andel filmer som har n\u00e5got viktigt att ber\u00e4tta. Av dessa filmer \u00e4r de tre som sticker ut alldeles extra f\u00f6r att de har h\u00f6g kvalitet b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller dramaturgin, sk\u00e5despelet, manus, regi och foto f\u00f6rutom att de d\u00e5 allts\u00e5 har n\u00e5got oerh\u00f6rt viktigt att f\u00f6rmedla. Filmerna \u00e4r ”Jag, Daniel Blake”, ”Arrival” och ”Manchester by the Sea”. Alla tre hade svensk biopremi\u00e4r under h\u00f6sten eller senh\u00f6sten\/vintern 2016 och n\u00e4r detta skrivs g\u00e5r alla tre p\u00e5 svenska biografer. Jag f\u00f6ruts\u00e4tter att alla tre ocks\u00e5 kommer att sl\u00e4ppas p\u00e5 dvd\/bluray och streamingtj\u00e4nster fram\u00f6ver. Alla tre borde finnas med i nomineringar till filmpriser som Oscar med flera priser.<\/p>\n

Alla tre fick f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6gsta betyg av Kulturbloggen i v\u00e5ra recensioner, betyg 5 av 5.<\/p>\n

”Manchester by the Sea”<\/strong> \u00e4r nog den av dessa tre som det surras som mest kring om nomineringar till Oscarpriset.
\nFilmen handlar om n\u00e5gra m\u00e4nniskor som drabbats av en sv\u00e5r tragedi och framf\u00f6r allt kretsar ber\u00e4ttelsen kring fastighetsk\u00f6taren Lee Chandler (s\u00e5 in i minsta detalj bra spelad av Casey Affleck). <\/p>\n

\"\"<\/a>Filmen skildrar hur m\u00e4nniskor tar sig vidare n\u00e4r de drabbas av stor sorg och outh\u00e4rdlig sm\u00e4rta i livet. Den \u00e4r en av de mest sanna skildringarna av hur detta \u00e4r. I m\u00e5nga, alldeles f\u00f6r m\u00e5nga, filmer och romaner skildras livet med sorg som om det \u00e4r n\u00e5got som g\u00e5r \u00f6ver och de drabbade l\u00e4r sig leva p\u00e5 nytt, kanske tr\u00e4ffar n\u00e5gon ny livspartner, f\u00e5r nya barn och lever lyckliga resten av sitt liv. Det \u00e4r den falska ber\u00e4ttelsen som om och om igen skildras.<\/p>\n

Sanningen \u00e4r ju att den som drabbas av en tragedi b\u00e4r med sig detta resten av sitt liv och aldrig n\u00e5gonsin blir livet detsamma. Det finns en skarp gr\u00e4ns mellan de m\u00e4nniskor som lever kvar i illusionen att livet \u00e4r en saga som kan sluta v\u00e4l och de som drabbats av en tragedi och vet att livet aldrig blir som i en saga. Det \u00e4r en gr\u00e4ns som de som aldrig drabbats av n\u00e5gon stor tragedi inte f\u00f6rst\u00e5r eller ser. Eller de flesta inte ser. Det finns f\u00f6rst\u00e5s undantag, det finns en del m\u00e4nniskor som sj\u00e4lva inte drabbats men \u00e4nd\u00e5 kan ha \u00f6ppenhet nog att f\u00f6rst\u00e5. Fast de flesta g\u00f6r inte det.<\/p>\n

Lee Chandler har drabbats av n\u00e5got som under filmens g\u00e5ng avsl\u00f6jas. Vad vi redan fr\u00e5n b\u00f6rjan f\u00e5r se \u00e4r hur han inte kan engagera sig i att bli uppraggad p\u00e5 en bar och vi kan ocks\u00e5 se att aggressivitet lurar alldeles under ytan. Det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r m\u00e5nga som drabbas av n\u00e5got sv\u00e5rt. N\u00e4r en tragedi intr\u00e4ffat sugs livsenergi ur den som drabbats. Livsenergin f\u00f6rblir l\u00e4gre resten av livet och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ldigt naturligt att den som lever vidare efter en tragedi har l\u00e4tt f\u00f6r att bli vad omgivningen uppfattar som aggressiv. <\/p>\n

Givetvis \u00e4r det ocks\u00e5 individuellt hur en m\u00e4nniska reagerar p\u00e5 att ha l\u00e4gre livsenergi. En del flyr in i olika aktiviteter och ja, en del skaffar v\u00e4l nya familjer. Det \u00e4r ocks\u00e5 olika i vilken \u00e5lder den m\u00e4nniska \u00e4r som drabbas, tror jag. I vilket fall som helst skulle det vara oerh\u00f6rt l\u00e4kande f\u00f6r den som drabbats om samh\u00e4llet, omgivningen, grannar, arbetskamrater och andra f\u00f6rst\u00e5r och accepterar att denna m\u00e4nniska aldrig blir som f\u00f6rr. <\/p>\n

I m\u00e5nga fall s\u00e4tter sig sorg ocks\u00e5 i kroppen rent fysiskt. M\u00e5nga som drabbats av tragedier blir fysiskt sjuka. Det kan handla om magbesv\u00e4r, huvudv\u00e4rk, ledbesv\u00e4r och ja, massor av sjukdomar. <\/p>\n

Ibland kan det vara en v\u00e4ldigt \u00f6ppen och social m\u00e4nniska som drabbats av en stor tragedi – och denna person kan ha varit en s\u00e5dan person som var navet i en stor bekantskapskrets. Ofta kan denna m\u00e4nniska aldrig mer bli detta nav och d\u00e5 blir hen \u00f6vergiven och ensam, f\u00f6r alla \u00e4r s\u00e5 vana vid att det \u00e4r hen som h\u00e5ller samman allt. Det \u00e4r s\u00e5 sorgligt hur m\u00e4nniskor \u00f6verger den tragedi-drabbade. Det \u00e4r ofta inte f\u00f6rsta \u00e5ret som dettaa m\u00e4rks. I b\u00f6rjan kan m\u00e5nga vara f\u00f6rst\u00e5ende – det \u00e4r i det l\u00e4ngre loppet som m\u00e4nniskor \u00f6verger den som s\u00f6rjer. F\u00f6r de som inte sj\u00e4lva drabbats f\u00f6rst\u00e5r inte att det aldrig g\u00e5r \u00f6ver.<\/p>\n

Jag \u00f6nskar och hoppas att filmen ”Manchester by the Sea” ska b\u00f6rja \u00f6ppna m\u00e4nniskors \u00f6gon och f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur en stor sorg p\u00e5verkar en m\u00e4nniska f\u00f6r resten av livet. <\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r Kulturbloggens recension av ”Manchester by the Sea”.<\/a><\/p>\n

”Jag, Daniel Blake”<\/strong> \u00e4r en stark, stark skildring av hur h\u00f6gerpolitiken har gjort att m\u00e4nniskor som blir sjuka inte f\u00e5r st\u00f6d av samh\u00e4llet utan tv\u00e4rtom kastas ut i f\u00f6rnedring. Huvudpersonen, Daniel Blake, \u00e4r en 59-\u00e5rig snickare som f\u00e5r en sv\u00e5rt hj\u00e4rtinfarkt och inte kan forts\u00e4tta arbeta. Den brittiska f\u00f6rs\u00e4kringskassan godk\u00e4nner inte hans sjukskrivning och han tvingas g\u00e5 till arbetsf\u00f6rmedlingen f\u00f6r att s\u00f6ka jobb, f\u00f6r att kunna f\u00e5 n\u00e5gon ers\u00e4ttning. Det \u00e4r bara det att han inte kan ta n\u00e5got jobb, han \u00e4r f\u00f6r sjuk.<\/p>\n

\"\"<\/a>Vi f\u00e5r f\u00f6lja hans hoppl\u00f6sa kamp mot myndigheter och vi f\u00e5r se hur han och andra som drabbats av sjukdomar och arbetsl\u00f6shet behandlas som skit av myndigheter, hur dessa arbetsl\u00f6sa och sjuka blir av med sin v\u00e4rdighet.<\/p>\n

Detta \u00e4r sorgligt nog verklighet, inte bara i Storbritannien utan ocks\u00e5 i Sverige. Ocks\u00e5 i Sverige kan F\u00f6rs\u00e4kringskassan v\u00e4gra att ge sjuka m\u00e4nniskor sjukpeng och tvinga dem s\u00f6ka arbete, som de inte kan ta eftersom de \u00e4r f\u00f6r sjuka. Det finns rapporter i svenska medier om m\u00e4nniskor som varit d\u00f6dssjuka i cancer och som f\u00f6rv\u00e4gras sjukpeng av F\u00f6rs\u00e4kringskassan. Det \u00e4r helt sjukt att F\u00f6rs\u00e4kringskassan har denna makt.<\/p>\n

I Storbritannien \u00e4r det ett sn\u00e4pp v\u00e4rre, f\u00f6r de som har hand om F\u00f6rs\u00e4kringskassan d\u00e4r \u00e4r ett privat f\u00f6retag d\u00e4r tj\u00e4nstem\u00e4nnen f\u00e5r bonus ifall de v\u00e4grar m\u00e4nniskor sjukpeng. <\/p>\n

P\u00e5 en presstr\u00e4ff under Stockholms filmfestival med Ken Loach, filmens regiss\u00f6r, ber\u00e4ttade han att de som spelar tj\u00e4nstem\u00e4n i filmen har dessa tj\u00e4nster i verkligheten ocks\u00e5. Flera av dem sade upp sig fr\u00e5n sina jobb f\u00f6r de ins\u00e5g hur sjukt systemet \u00e4r. Under presstr\u00e4ffen sade Ken Loach bland annat:
\n– Det \u00e4r v\u00e5rt samh\u00e4llssystem som drivs av vinstintresse som fr\u00e4msta m\u00e5l som g\u00f6r att m\u00e4nniskor blir arbetsl\u00f6sa. Systemet, f\u00f6retagen, som allts\u00e5 \u00e4r anledningen till att m\u00e4nniskor \u00e4r arbetsl\u00f6sa, borde betala till systemet f\u00f6r att de som drabbas av systemet ska kunna ha v\u00e4rdiga liv.<\/p>\n

Det vore enormt om filmen kunde \u00f6ppna m\u00e4nniskors \u00f6gon f\u00f6r hur sjukt systemet \u00e4r. Att det idag \u00e4r viktigare att f\u00f6retag \u00f6kar sin vinst f\u00f6r varje \u00e5r \u00e4n att f\u00f6retagen g\u00e5r bra och m\u00e4nniskor har det bra.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r en rapport fr\u00e5n presstr\u00e4ff med Ken Loach, regiss\u00f6ren till ”Jag, Daniel Blake”.<\/a>
\nOch h\u00e4r \u00e4r Kulturbloggens recension av ”Jag, Daniel Blake”.<\/a><\/p>\n

”Arrival” \u00e4r en p\u00e5 ytan science fiction-film om ufon men \u00e4r egentligen en djupdykning i de existentiella fr\u00e5gorna om liv och d\u00f6d och tiden och evigheten. Den har flera niv\u00e5er av vad den ber\u00e4ttar och analyserar ocks\u00e5 om vad kommunikation \u00e4r.<\/p>\n

\"\"<\/a>Tolv mystiska rymdskepp landar samtidigt p\u00e5 olika platser \u00f6ver hela v\u00e4rlden. Dessa rymdskepp ser inte ut som n\u00e5got m\u00e4nniskor skapat, de har en rundad form som i vissa bilder p\u00e5minner om en gravid kvinnas mage. Det finns m\u00e5nga s\u00e5dana symboler och metaforer i filmen. Redan det att det \u00e4r tolv rymdskepp som kommer \u00e4r en symbol, ju.<\/p>\n

Grundber\u00e4ttelsen kretsar kring Louise Banks som \u00e4r expert inom lingvistik och som f\u00e5r i uppdrag att tillsammans med en amerikansk elitstyrka f\u00f6rs\u00f6ka kommunicera med rymdskeppet som landat p\u00e5 amerikansk mark. Hon och hennes team uppt\u00e4cker att varelserna som kommit med skeppen inte talar p\u00e5 samma s\u00e4tt som vi och de ser inte p\u00e5 tiden p\u00e5 samma s\u00e4tt, f\u00f6r dem \u00e4r tiden inte linj\u00e4r utan mer som att de ser saker ur evighetsperspektiv, de kan se saker som sker i framtiden. Framtiden \u00e4r lika verklig f\u00f6r dem som nuet.<\/p>\n

Visst g\u00e5r filmen att se p\u00e5 dess ytliga niv\u00e5 som en \u00e4ventyrsber\u00e4ttelse, om hur Banks m\u00e5ste ensam fatta ett beslut som kan hota hennes liv – och f\u00f6rmodligen hela m\u00e4nskligheten. Men den som betraktar filmen enbart p\u00e5 den niv\u00e5n missar 99 procent av dess inneh\u00e5ll. Filmen tar upp de stora existentiella fr\u00e5gorna om vad liv \u00e4r, vad spr\u00e5k \u00e4r och visar p\u00e5 m\u00e4nniskans m\u00f6jliga v\u00e4g att r\u00e4dda v\u00e5r planet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Film\u00e5ret 2016 har haft en stor andel filmer som har n\u00e5got viktigt att ber\u00e4tta. Av dessa filmer \u00e4r de tre som sticker ut alldeles extra f\u00f6r att de har h\u00f6g kvalitet b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller dramaturgin, sk\u00e5despelet, manus, regi och foto f\u00f6rutom att de d\u00e5 allts\u00e5 har n\u00e5got oerh\u00f6rt viktigt att f\u00f6rmedla. Filmerna \u00e4r ”Jag, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,20],"tags":[],"class_list":["post-106770","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106770","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106770"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106770\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106860,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106770\/revisions\/106860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106770"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106770"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106770"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}