{"id":106746,"date":"2017-01-01T04:22:56","date_gmt":"2017-01-01T03:22:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106746"},"modified":"2017-01-09T19:31:40","modified_gmt":"2017-01-09T18:31:40","slug":"arskronika-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106746","title":{"rendered":"\u00c5rskr\u00f6nika 2016"},"content":{"rendered":"

Har under \u00e5ret\u00a0f\u00e5tt ur mig \u00f6ver femtio texter som publicerats i detta n\u00e4tmagasin. Otroligt mycket egentligen, d\u00e5 jag\u00a0l\u00e4gger ribban h\u00f6gt. Brukar vara lika portioner \u00e5ngest och gl\u00e4dje inf\u00f6r varje nytt uppdrag, varje ny prestation.\u00a0Skulle vilja sammanfatta och\u00a0komplettera.\u00a0 Har hemmavid eller\u00a0annorst\u00e4des\u00a0l\u00e4st, lyssnat p\u00e5 musik och tagit del av media.\u00a0Men framf\u00f6r allt\u00a0 har\u00a0blicken riktats\u00a0\u00a0emot diverse livescener och d\u00e4refter\u00a0datorns tangentbord.\u00a0\u00a0Ov\u00e4ntade d\u00f6dsbesked i kultur- och n\u00f6jesv\u00e4rlden\u00a0skulle i sig kunna utg\u00f6ra underlag f\u00f6r\u00a0en\u00a0sorglig tillbakablick.<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0\u00a0Med Rickie Lee Jones\u00a0\u00a0\u00a0 Foto Leif Wivatt<\/p>\n

G\u00e5r ut h\u00e5rt med ett statement. D\u00e5 jag \u00e4r hyfsat\u00a0insatt vad betr\u00e4ffar samtida sk\u00f6nlitteratur fr\u00e5n USA, anser jag att det var tokigt att dela ut\u00a0Nobelpris<\/strong> till Bob Dylan.\u00a0 Varf\u00f6r ville Svenska Akademien chocka, n\u00e4r de \u00e4ntligen\u00a0 best\u00e4mde sig f\u00f6r att bel\u00f6na en amerikan?\u00a0 Dylan m\u00e5 vara en m\u00e5ngordig, associativ och till och med genial l\u00e5tskrivare. (Jag \u00e4r inget uttalat fan,\u00a0trots att\u00a0jag\u00a0 l\u00e4st b\u00e5de Stig Hans\u00e9ns och H\u00e5kan Laghers b\u00f6cker. ) Men hans texter st\u00e5r sig n\u00e4ppeligen p\u00e5 egna ben. Akademien binder ris \u00e5t egen rygg, n\u00e4r de underk\u00e4nner den handfull v\u00e4rdiga pristagare som \u00c5sa Beckman i DN r\u00e4knade upp i sin f\u00f6rhandsspekulation.\u00a0 Jag som studerat amerikansk litteratur p\u00e5 G\u00f6teborgs Universitet, hade Philip Roth, Don DeLillo och Joyce Carol Oates som toppkandidater. Ett annat, \u00e5tminstone i Sverige, uppm\u00e4rksammat pris i tv\u00e5 kategorier \u00e4r Polarpriset<\/strong>. Med tanke p\u00e5\u00a0vilka med legendstatus\u00a0det finns att tillg\u00e5, k\u00e4ndes det uppr\u00f6rande att Max Martin ans\u00e5gs v\u00e4rdig, \u00e4ven om\u00a0priset r\u00e5kar\u00a0ha Stickan Andersson som instiftare.\u00a0Mitt tredje exempel p\u00e5 m\u00e4rkliga val g\u00e4ller Swedish Music Hall of Fame. Min uppr\u00f6rdhet \u00f6ver inkonsekventa beslut av juryn, f\u00f6ranledde en\u00a0nyanserad\u00a0indignerad artikel i Kulturbloggen.<\/p>\n

N\u00e4r en l\u00e4gger\u00a0 m\u00e5nga\u00a0 timmar utan arvode p\u00e5 skrivande vill man n\u00e5 ut, veta att texterna f\u00e5r spridning.\u00a0Recensioner i Kulturbloggen<\/strong>\u00a0genererar s\u00e4llan kommentarer.\u00a0\u00a0Ytterst f\u00e5 klickar\u00a0p\u00e5 gilla n\u00e4r jag l\u00e4nkar p\u00e5 Facebook. \u00a0Men v\u00e5r h\u00f6ga google-tr\u00e4ff ger\u00a0mig som\u00a0”smakdomare” makt, vilket\u00a0man ska handskas varsamt med. \u00c4r jag missn\u00f6jd, alternativt besviken, m\u00e5ste jag redovisa rimliga\u00a0argument.\u00a0\u00a0N\u00e4r personer jag ber\u00f6mt delar eller\u00a0l\u00e4gger in\u00a0p\u00e5 hemsidor, d\u00e5 \u00f6kar f\u00f6rst\u00e5s k\u00e4nnedomen drastiskt. Inom sin genre k\u00e4nda ut\u00f6vare har\u00a0 tackat\u00a0eller blivit st\u00f6tta \u00f6ver vad jag skrivit ( sura reaktioner n\u00e5r mig oftast via omv\u00e4gar).\u00a0Ur den f\u00f6rstn\u00e4mnda entusiastiska\u00a0kategorin kan Claes Janson, Lisa Nilsson, Anders Bergcrantz, Peter Asplund och Isabella Lundgren\u00a0framh\u00e5llas.\u00a0 G\u00f6teborgs Stadsteaters fasad\u00a0skickar p\u00e5 sina\u00a0\u00a0posters ut citat, som en del i marknadsf\u00f6ringen. Fr\u00e5n fyra upps\u00e4ttningar\u00a0efter sommaren har\u00a0mina omd\u00f6men kommit med,\u00a0\u00a0f\u00f6rst\u00e5s\u00a0 smickrande att ens ord har betydelse.<\/p>\n

Eftersom utrymmet f\u00f6r kulturjournalistik alltmer begr\u00e4nsas i media, f\u00e5r jag inbjudningar och f\u00f6rfr\u00e5gningar.\u00a0\u00a0Heltidsarbete ob-tid g\u00f6r att jag ofta m\u00e5ste tacka nej.\u00a0\u00a0\u00c5ret har \u00e4nd\u00e5\u00a0inneburit\u00a0debut f\u00f6r\u00a0<\/strong>recension av<\/strong>\u00a0s\u00e5v\u00e4l\u00a0opera<\/strong>premi\u00e4r\u00a0som\u00a0kammarmusik<\/strong> p\u00e5 CD.\u00a0 L\u00f6n f\u00f6r m\u00f6dan i fallet med\u00a0kammarmusiken av PianoBasso: att en v\u00e4n till pianisten Thomas Gustafsson tyckte\u00a0”bra skrivet av han p\u00e5 Kulturmagasinet”.\u00a0 Vill i sammanhanget\u00a0bifoga en faktauppgift om mitt oregelbundna recenserande i\u00a0jazztidningen Orkesterjournalen<\/strong>. D\u00e4r \u00e4r det prestigefyllt att f\u00f6rekomma. Genom delningar\u00a0fick min bevakning fr\u00e5n Gamlestan Jazzfestival\u00a0omkring tv\u00e5hundrafemtio likes, en sm\u00e5tt osannolik siffra.<\/p>\n

F\u00e5\u00a0filmer<\/strong> har hunnits med. P\u00e5 juldagen s\u00e5g jag en stark dokument\u00e4r p\u00e5 DVD\u00a0What Happened, Miss Simone? <\/em>\u00a0som f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande blivit bel\u00f6nad med utm\u00e4rkelser. Den v\u00e4cker \u00e5terigen fr\u00e5gan om\u00a0de st\u00f6rsta konstn\u00e4rerna, de som tr\u00e4nger djupast in och d\u00e4rmed\u00a0ger\u00a0st\u00f6rst\u00a0avtryck,\u00a0ocks\u00e5 som regel \u00e4r de som\u00a0lider av sj\u00e4lsliga defekter. I min \u00e4go finns f\u00f6rn\u00e4mliga samlingar utgivna av Philips respektive RCA. En man som heter Ove <\/em>\u00e4r en oj\u00e4mn underlig ber\u00e4ttelse om\u00a0rigida m\u00f6nster.\u00a0Trov\u00e4rdigheten vacklar trots\u00a0\u00a0internationell framg\u00e5ng.\u00a0 Youth <\/em>med\u00a0mina favoriter Michael Caine och Harvey Keitel blev\u00a0en \u00e4nnu st\u00f6rre besvikelse.\u00a0\u00a0Hade s\u00e5 stora\u00a0problem\u00a0 att ta till mig\u00a0 \u00f6vertydliga budskapet om livets f\u00f6rg\u00e4nglighet, att jag tappade bort ur minnet\u00a0att den s\u00e5gs p\u00e5 Capitol en sn\u00f6slaskig s\u00f6ndag.\u00a0Franska L\u00e4karen p\u00e5 landet <\/em> av en regiss\u00f6r som tillika varit just l\u00e4kare, \u00e4r en jordn\u00e4ra dramatisk historia om stolthet och yrkeskunskap.\u00a0Mitt st\u00f6rsta fynd var \u00e4nd\u00e5 utan tvekan det lesbiska dramat Carol<\/em>, vars v\u00e5gade\u00a0manus bygger p\u00e5 en roman (publicerad f\u00f6rst p\u00e5 90-talet)\u00a0av Patricia Highsmith. Har f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sett filmad teater p\u00e5 biograf. Det\u00a0blev Pinters testosteronstinna No Man\u00b4s Land i en \u00f6verf\u00f6ring fr\u00e5n National Theatre i London. Ett enormt\u00a0sammansvetsat g\u00e4ng, med sir Ian Mc Kellan i spetsen,\u00a0agerade bl\u00e4ndande.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0 Intervjuar Ove Allansson 2013\u00a0\u00a0 Foto Jan-Anders Lindqvist<\/p>\n

I sommarens slutskede visade SVT En f\u00f6rlorad v\u00e4rld<\/strong><\/em>, en film vars existens jag inte visste om. Uppskattade\u00a0 sk\u00e5despelarnas insatser\u00a0och fotografens framh\u00e4vande av ljus och skuggor. Kom ih\u00e5g att jag\u00a0 t\u00e4nde stearinljus\u00a0som extra f\u00f6rst\u00e4rkning.\u00a0Till saken h\u00f6r att\u00a0 jag \u00e4ntligen hade\u00a0l\u00e4st Evelyn Waugh, vilket jag definitivt inte \u00e5ngrar.\u00a0L\u00e5nade p\u00e5 bibliotek b\u00e5de En handfull stoft <\/em>och n\u00e4mnda verk med klassikerstatus.\u00a0 Har aldrig sett \u00a0teveserien som n\u00e4r det begav sig kallades v\u00e4rldens b\u00e4sta, d\u00e4rf\u00f6r blev filmen fr\u00e5n -08 ett skapligt substitut. N\u00e4r jag kan bevistar jag G\u00f6teborgs Stadsbiblioteks\u00a0 Klassikerprat (senast\u00a0n\u00e4r Mina V\u00e4nner <\/em>av Emanuel Bove avhandlades).\u00a0Som uppladdning inf\u00f6r l\u00e4sningen,\u00a0fick jag blodad tand n\u00e4r\u00a0kunnige\u00a0Ulrika Knutsson samtalade om Brideshead Revsited <\/em>med initierad publik.\u00a0Andra l\u00e4sv\u00e4rda titlar: Den riktiga Elsie – <\/em>Elsie Johansson, En d\u00e5re fri – <\/em>Beate Grimsrud, Samlade\u00a0noveller – <\/em>Klas \u00d6stergren, N\u00e4tterna p\u00e5 Mon Cheri – <\/em>Stefan Lindberg, En m\u00f6rk strimma av ljus – <\/em>Samar\u00a0Yazbek samt en\u00a0relativt nyutkommen\u00a0biografi om Sonja \u00c5kesson.<\/p>\n

I\u00a0Bokm\u00e4ssans<\/strong> inferno\u00a0var ambitionen att lyssna p\u00e5 och tr\u00e4ffa en kvartett\u00a0 kvinnor,\u00a0n\u00e4rmare best\u00e4mt Anneli Jordahl, Elsie Johansson, Eija Hetekivi Olsson och Sara Beischer. Med en av dem utv\u00e4xlades b\u00f6cker plus att jag fick v\u00e4rmande omd\u00f6men om opublicerade alster. Normalt brukar jag rapportera skriftligt fr\u00e5n \u00e5rliga\u00a0fackliga seminariet\u00a0Boken p\u00e5 arbetsplatsen,<\/strong>\u00a0som numera\u00a0h\u00e5ller till p\u00e5 Run\u00f6. Hade\u00a0tyv\u00e4rr inte n\u00e5gon naturlig kanal f\u00f6r\u00a0dylikt reportage. N\u00f6jer mig d\u00e4rf\u00f6r med att lyfta fram f\u00f6redrag av Guna Gr\u00e4hs, Rebecka Bohlin, Duraid Al-Khamisi samt barnboksparet Viveca Norlander \/ Emilie Bergman.\u00a0P\u00e5 seminariet fick jag m\u00f6jlighet att\u00a0f\u00f6r \u00f6vriga deltagare presentera mitt boktips Som hundarna i Lafayette Park <\/em>av Anneli Jordahl (mottagare av fackf\u00f6reningsr\u00f6relsens Ivar Lo pris 2017). Angen\u00e4m bonus att \u00e5terigen p\u00e5 traditionsenlig tipspromenad,\u00a0vara med i vinnande laget.\u00a0 Fotot ovan taget i\u00a0 Ove Allanssons hem i Kroksl\u00e4tt, motiveras av\u00a0 min\u00a0f\u00f6rfattarv\u00e4ns bortg\u00e5ng. Jag skrev minnesord i tidningen Arbetet<\/strong>, var med p\u00e5 begravningen och minneskv\u00e4ll. Postumt utgavs Allans blandning <\/em>och redan har ett s\u00e4llskap bildats f\u00f6r att manifestera hans g\u00e4rning.<\/p>\n

Under en f\u00f6ljd av \u00e5r\u00a0sammanst\u00e4llde jag \u00e5rslistor\u00a0i en facklig\/kulturell\u00a0blogg. Bloggen\u00a0finns inte l\u00e4ngre.\u00a0Vad har varit\u00a0toppnoteringar<\/strong>\u00a0inom teater och scenkonst<\/strong>? Jo, HAIR och Carmen p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan, \u00a0De skyddsbeh\u00f6vande och Marie Antoinette p\u00e5 Folkteatern, Mephisto, Stj\u00e4rnornas tr\u00f6st, Driving Miles,\u00a0Europas kniv, Fadren och Alice i Underlandet p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater (ett exceptionellt bra \u00e5r f\u00f6r teatern), Pappa p\u00e5 Stockholms\u00a0 Stadsteater, Tigern och Paralysie G\u00e9n\u00e9rale Redux med Reine Brynolfsson\u00a0\u00a0p\u00e5 Elverket, krogshowen My Way p\u00e5 Kajskjul 8 och\u00a0Offline p\u00e5 GEST. Frigrupper har triumferat i\u00a0 Utan personligt ansvar, Valerie Solanas ska bli president i Amerika, Gruppen k\u00f6per sig fri, MOA samt.\u00a0People respect me now.\u00a0\u00a0Att jag kunde\u00a0”bevaka” Scenkonstgalan, skulle kunna betraktas som gr\u00e4dde p\u00e5 moset. Svetsl\u00e5gan Torsten Flinck i sin paradroll Doktor Glas var givetvis drabbande scenkonst som ska f\u00f6ras\u00a0till protokollet.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0 P\u00e5 Fasching\u00a0\u00a0\u00a0 Foto Eva Kubatzki<\/p>\n

Vad betr\u00e4ffar\u00a0konserter och festivaler<\/strong>\u00a0\u00e4r det enklast att g\u00e5 till l\u00e4ggen, ett uttryck Jan Myrdal blivit k\u00e4nd f\u00f6r. H\u00f6gsta betyg har givits till Grace Jones, Suzanne Vega, Magnus Lindgren med v\u00e4nner \u00a0(featuring Malena Ernman), Nils Landgrens farv\u00e4lpaket\u00a0till Bengt-Arne Wallins minne\u00a0samt\u00a0K.O.M.P feat Kiralina Salandy.<\/p>\n

Andra upplevelser p\u00e5 n\u00e4stan\u00a0lika h\u00f6ga eller\u00a0samma niv\u00e5 <\/strong>har\u00a0haft f\u00f6ljande som avs\u00e4ndare:\u00a0 P. J Harvey, Graham Nash p\u00e5 Lorensbergsteatern, Kraftwerk p\u00e5 Skeppsholmen, Joan Baez, Carl Bagge trio\u00a0med Isabella Lundgren & Claes Janson,\u00a0Daisy p\u00e5 Nefertitis utomhusscen,\u00a0Lauryn Hill, jubilerande Augustifamiljen med g\u00e4ster p\u00e5 Liseberg, Sigur R\u00f3s,\u00a0Etienne Mbapp\u00e9 &\u00a0The prophets p\u00e5 Nef, Johan Johansson trio plus g\u00e4ster p\u00e5 La Sombrita,\u00a0\u00a0Hyllningen till Kjell \u00d6hman\u00a0i Huddinge i\u00a0regi av Hans Backenroth,\u00a0\u00a0Anders F R\u00f6nnblom band, Chris Potter Quartet, Johan Birgenius Gathering, Lars Jansson trio, The Last Waltz tribute p\u00e5 Stora Teatern, Ebbot med Lasse Lindgren\u00a0 och Brew House Big Band, Chic p\u00e5 Liseberg,\u00a0Erik S\u00f6derlind p\u00e5 Unity, American Songbook p\u00e5 svenska med Wiehe, Plura och Ebba Forsberg p\u00e5 G\u00f6taplatsen, Dungen p\u00e5 Skeppsholmen, Albin Lee Meldau,\u00a0Kamasi Washington, Jim Oblon,\u00a0Vasas flora & fauna, \u00c5sa F\u00e5ng,\u00a0Weeping Willows med Dough Seeger p\u00e5 Kungstorget, Splendor p\u00e5 Unity,\u00a0Nacka Forum,\u00a0EGBA, Morrissey, Titiyo, Ane Brun, Ossler,\u00a0Jan Lundgrens grupp\u00a0med Viktoria Tolstoy och Hannah Svensson, L\u00e9 Systeme, \u00a0Daniel Lemma, Sven Bertil Taube, Gilbert Holmstr\u00f6m, Timo Nieminen \/\u00a0Nina Persson med ”G\u00f6teborgs finest” i Hagakyrkan,\u00a0Den lille lille band,\u00a0Magnus \u00d6str\u00f6m p\u00e5 Nef, Naoko Sakata trio, Rickie Lee Jones i Stenhammarsalen,\u00a0\u00c4nglaspel, Correction p\u00e5 Glenn Miller Caf\u00e9, Thomas Darelids 8-manna showband,\u00a0\u00a0Rolf Jardemark\u00a0& John Stowell i Bellevue,\u00a0 Meshell Ndegeocello p\u00e5 Kulturhuset, Fatoumata Diarawa & Stockholm Art Orchestra, B\u00e4ck brothers Jazz Tivoli med Frank Paco, Louise Hoffsten i M\u00f6lndal,\u00a0Commando M Pigg p\u00e5 Musikens Hus, Nils Landgrens X-mas with my friends i Lerum,\u00a0Jonas Knutsson Quartet, Ida Sand, Ikiz p\u00e5 Liseberg, New Tide Orquesta, Bohusl\u00e4n Big Band, Cellisten Petra Lundin,\u00a0 Jesper Thilo, Scott Hamilton, Iris Bergcrantz grupp…\u00a0 Medges att listan blev V\u00c4LDIGT l\u00e5ng,\u00a0har\u00a0nog \u00e4nd\u00e5\u00a0r\u00e5kat\u00a0missa somliga.\u00a0I Orkesterjournalen handlade min komprimerade\u00a0kr\u00f6nika om\u00a0fantastiska solon<\/strong>\u00a0 framf\u00f6rda live\u00a0p\u00e5 trumpet. De som \u00e5syftades var Bosse Broberg, Peter Asplund, Anders Bergcrantz och unge Oskar Stenmark.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0 Jan Lundgren, Hans Backenroth, Hannah Svensson, Viktoria Tolstoy, Ulf Wakenius och Kristian Leth\u00a0\u00a0\u00a0 Foto Jan Backenroth<\/p>\n

F\u00f6rutom Live in Rio <\/em>av New Tide Orquesta,\u00a0vilka\u00a0gillade att de\u00a0blev fullpo\u00e4ngare i Kulturbloggen, rekommenderas fler v\u00e4rdefulla CD,\u00a0<\/strong>s\u00e5dana som\u00a0sl\u00e4pptes\u00a0under \u00e5ret eller nyligen uppt\u00e4ckts av undertecknad.\u00a0Blir enbart inhemska och\u00a0antagligen relativt ov\u00e4ntade val. Young At Heart <\/em>med\u00a0Ida Sand<\/strong>\u00a0\u00e4r en helgjuten produktion signerad Nils Landgren som jag spelat ofta. Den bara v\u00e4xer!\u00a0 Alla l\u00e5tar \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n Neil\u00a0Young. Tolkningarna \u00f6msom renodlar, \u00f6msom tillf\u00f6r\u00a0eller skalar bort best\u00e5ndsdelar. Det taggiga i\u00a0skepnad av\u00a0maken Ola Gustafssons l\u00e4ckra gitarrsound blandas med sk\u00f6na melodier och\u00a0Idas\u00a0\u00f6vertygande s\u00e5ngkonst.\u00a0Snygga\u00a0originella bl\u00e5sarrangemang sk\u00e4nker extra lyster. OM JAG L\u00c4MNAR DIG <\/em>\u00e4r \u00e4nnu en full\u00e4ndad skiva\u00a0d\u00e4r Gustafsson satt sitt bom\u00e4rke. Vad vi erbjuds \u00e4r den sparsmakade aningen skygga\u00a0Ebba Forsberg<\/strong>\u00a0vars Tom Waits –\u00a0tolkningar\u00a0\u00f6versatts eminent\u00a0av Mikael Wiehe.\u00a0\u00a0I samband med skivk\u00f6p lyckades jag tala om f\u00f6r Ebba hur mycket\u00a0hon ber\u00f6r. Det svensk- \u00f6sterrikiska – amerikanska samarbetet som uppstod p\u00e5 musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg \u00e4r\u00a0en\u00a0 st\u00f6rre utmaning, inte hela v\u00e4gen lika omedelbart.\u00a0Dock, Boxplay <\/em>gjord av alltf\u00f6r lite uppm\u00e4rksammade\u00a0Intone,<\/strong> redovisar ett brett register av ECM-liknande tong\u00e5ngar. Alla medlemmar \u00e4r drivna l\u00e5tskrivare och samtliga, inte bara stora\u00a0beg\u00e5vningen Oskar Stenmark,\u00a0\u00e4r mycket duktiga p\u00e5 sina instrument.\u00a0 Avslutande Ett jubel alla dagar <\/em>av gitarristen Per Orvang \u00e4r en\u00a0vacker odiskutabel\u00a0hit.\u00a0Sista tipset blir en\u00a0 genommusikalisk \u00f6verraskning\u00a0tillverkad av\u00a0More Than a Pair<\/strong>, vilket r\u00e5kar vara trumpetaren\u00a0Samuel Olsson<\/strong>\u00a0f\u00f6rsta skiva i egen regi, efter\u00a0n\u00e4rmare tjugo\u00a0\u00e5r\u00a0i trumpetsektionen i\u00a0Bohusl\u00e4n Big Band.\u00a0 P\u00e5 do play <\/em>kan jag njuta av b\u00e5de glad sprittande jazz och vackra ballader.\u00a0 Pernilla Andersson heter den ljuvliga vokalisten i detta familjeprojekt.<\/p>\n

\u00c4r l\u00e4tt att gl\u00f6mma bort utst\u00e4llningar<\/strong>. Utrymmet medger endast en spontan topp tre lista.\u00a0 Trots\u00a0att\u00a0jag riktat inv\u00e4ndningar\u00a0till curatorn och\u00a0f\u00f6rmedlat att jag inte k\u00e4nner igen mig,\u00a0puffar jag helhj\u00e4rtat f\u00f6r p\u00e5g\u00e5ende storsatsningen Musiklivet i G\u00f6teborg som speglar ungdomsgenerationers\u00a0soundtrack\u00a0\u00e4nda sedan\u00a050-talet. Var p\u00e5 fullsmockade invigningen,\u00a0ganska \u00f6dslig\u00a0kv\u00e4llsejour,\u00a0guidad visning samt program om proggen\u00a0d\u00e4r Bernt Andersson utfr\u00e5gades.\u00a0\u00a0Kommer\u00a0\u00a0\u00e5terv\u00e4nda\u00a0till\u00a0G\u00f6teborgs Stadsmuseum<\/strong>\u00a0f\u00f6r att se mer.\u00a0Har f\u00f6rst\u00e5s inf\u00f6rskaffat den intressanta katalogen. Modet speglat genom\u00a0allehanda f\u00e4rgglada\u00a0aspekter\u00a0s\u00e5g jag\u00a0p\u00e5\u00a0Liljevalchs<\/strong> i en f\u00f6rtr\u00e4fflig utst\u00e4llning\u00a0d\u00f6pt till Utopian bodies.\u00a0Fotografiska <\/strong>med sina gener\u00f6sa \u00f6ppettider\u00a0\u00e4r alltid v\u00e4rt\u00a0att bes\u00f6ka.\u00a0Under 2016 tittade jag exempelvis\u00a0p\u00e5 bilder med Greta Garbo,\u00a0krigsinvalider och avslappnade stj\u00e4rnor portr\u00e4tterade av ikonen Anton Corbijn.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Till sist en f\u00f6rteckning \u00f6ver\u00a0kulturarbetare och\u00a0aktiva i musikbranschen vars d\u00f6d<\/strong>\u00a0inneburit sorg och saknad.\u00a0Seri\u00f6sa n\u00f6jesskribenter har \u00e5stadkommit spaltmeter om de tre mest uppenbara profilerna. T\u00e4nker p\u00e5 David Bowie, Prince (\u00a0 skrivit miniportr\u00e4tt\u00a0om dem) och Leonard Cohen. Finns trist nog \u00e5tskilliga fler vars betydelse\u00a0 varit allt annat \u00e4n ringa f\u00f6r undertecknad.\u00a0\u00a0I den vidstr\u00e4ckta kategorin\u00a0ing\u00e5r Bodil Malmsten, G\u00f6ran Palm och Jaques Werup! Mats Gellerfelt, Leif Nyl\u00e9n och Bo Str\u00f6mstedt! Olle Ljungstr\u00f6m, Josefin Nilsson och Freddie Wadling! (redog\u00f6relse\u00a0 samma dag d\u00f6dsbeskedet kom i\u00a0kulturbloggen.com\/?p=102340 ) Lars Gustafsson, Sven Zetterberg och\u00a0Fredrik Nor\u00e9n! H\u00e5kan Sandblad\u00a0och Kjell Alinge! Flertalet har jag sett p\u00e5 evenemang, n\u00e5gra har jag tr\u00e4ffat. Utrikes\u00a0ska\u00a0m\u00e5nga hedras och minnas,\u00a0oavsett om de\u00a0st\u00e5tt i rampljuset eller gjort bedrifter som g\u00e5tt under\u00a0radarn f\u00f6r en majoritet.. L\u00e5t mig lista ett antal namn: Bernie Worrell, Otis Clay och Lonnie Mack! Toots Thielemans,\u00a0George Martin, Phil Chess\u00a0och Leon Russel! Victor Bailey, Alphonse Mouzon och Paul Kantner! Glenn Frey, David Swarbrick och Scottie Moore! Mose Allison, Keith Emerson\u00a0 Greg Lake och George Michael!<\/p>\n

Efter\u00a0denna makabra uppr\u00e4kning vill livsnjutaren i mig avrunda i positiv anda.\u00a0Goda\u00a0varmr\u00e4tter<\/strong>\u00a0serverade av v\u00e4lrenommerade krogar\u00a0kan v\u00e4l\u00a0p\u00e5st\u00e5s\u00a0vara kultur, eller hur? I Stockholm ser jag fram emot att \u00e4ta lax eller g\u00f6dkalvlever p\u00e5 Riche. <\/strong> Ny\u00e5r firades redan p\u00e5 eftermiddagen genom\u00a0 inmundigande av v\u00e4lk\u00e4nda\u00a0succ\u00e9n bergtunga p\u00e5 Tv\u00e5kanten. <\/strong> Heaven 23 <\/strong>p\u00e5 Gothia har uts\u00f6kt r\u00e5biff i olika storlek. I \u00f6vrigt h\u00e4vdar jag att mitt stamlokus Avalon <\/strong>har den mest prisv\u00e4rda krogmat som g\u00e5r att uppbringa.<\/p>\n

p.s Urs\u00e4kta allt rabblande av namn och det\u00a0vindlande formatet.\u00a0 Ursprungligen fanns en id\u00e9 om att f\u00f6rt\u00e4lja anekdoter, f\u00e5r sparas till en annan g\u00e5ng.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Har under \u00e5ret\u00a0f\u00e5tt ur mig \u00f6ver femtio texter som publicerats i detta n\u00e4tmagasin. Otroligt mycket egentligen, d\u00e5 jag\u00a0l\u00e4gger ribban h\u00f6gt. Brukar vara lika portioner \u00e5ngest och gl\u00e4dje inf\u00f6r varje nytt uppdrag, varje ny prestation.\u00a0Skulle vilja sammanfatta och\u00a0komplettera.\u00a0 Har hemmavid eller\u00a0annorst\u00e4des\u00a0l\u00e4st, lyssnat p\u00e5 musik och tagit del av media.\u00a0Men framf\u00f6r allt\u00a0 har\u00a0blicken riktats\u00a0\u00a0emot diverse livescener och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-106746","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106746","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106746"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106746\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106889,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106746\/revisions\/106889"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106746"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106746"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106746"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}