{"id":106569,"date":"2016-12-17T22:30:11","date_gmt":"2016-12-17T21:30:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106569"},"modified":"2016-12-19T12:11:54","modified_gmt":"2016-12-19T11:11:54","slug":"oberoende-ledmotiv-nar-perspektiv-sinnrikt-vidgas-manhattanprojektet-med-penny-pick-a-doll-och-bataljonen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106569","title":{"rendered":"Oberoende ledmotiv n\u00e4r perspektiv sinnrikt vidgas – Manhattanprojektet med Penny Pick A Doll och Bataljonen"},"content":{"rendered":"

Urpremi\u00e4r p\u00e5 Teater Cinnober i G\u00f6teborg\u00a012\/12 2016<\/p>\n

Text: <\/strong>Amanda Nordmark<\/p>\n

Regi, koncept och produktion: <\/strong>Anna Nordkvist, Amanda Nordmark och Erika Lindahl<\/p>\n

Sk\u00e4rmkoncept och bygge: <\/strong>Oskar Nilsson och Helena Pemow<\/p>\n

Musik: <\/strong>Bo Jansson och Anton Leijonberg<\/p>\n

Medverkande: <\/strong>Ida Jarlgren, Jonathan Lid\u00e9, Hanna K\u00e4lldin, Anna Nordkvist, Amanda Nordmark, Erika Lindahl, Andreas Scheffel och Lydia Sj\u00f6berg<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0Foto Nicklas Dahlstr\u00f6m<\/p>\n

I \u00e5r delades nobelpris ut till endast m\u00e4n. P\u00e5 v\u00e4ggarna i den ordenssal jag \u00e5t julbord senast bara\u00a0gubbar p\u00e5 v\u00e4ggarna.\u00a0 Varje g\u00e5ng jag sl\u00f6tittar p\u00e5 morgonteve och h\u00f6r programledarparen orera, noterar jag att m\u00e4nnens svada dominerar.\u00a0S\u00e5 kallad mansplaining f\u00f6rekommer frekvent.\u00a0Amanda Nordmarks pj\u00e4s, eller snarare textcollage,\u00a0 introduceras med\u00a0en rimmad rapsodisk\u00a0bildvisning \u00f6ver amerikanska presidenter. \u00a0D\u00e4rp\u00e5 leds vi in till\u00a0ett\u00a0av inredningsarkitekter skapat\u00a0k\u00f6k backstage en halv trappa upp. Det begr\u00e4nsade utrymmet inskr\u00e4nker publikkapaciteten till 24 platser. ( inte\u00a0helt fullsatt under f\u00f6rest\u00e4llningen 15\/12). H\u00e4r utspelas f\u00f6rsta akten.\u00a0 Vi befinner oss hemma hos Hugh Hefner\u00a0i Playboy Mansion,\u00a0dit han rekryterat och installerat\u00a0en kader av bunnies.\u00a0\u00a0Manhattanprojektet<\/em> (kodord f\u00f6r\u00a0forskning om framtagandet\u00a0av atombomben)\u00a0<\/em>har sin utg\u00e5ngs\u00e5ngspunkt i reality-serien som s\u00e4ndes fr\u00e5n just Playboy Mansion.<\/p>\n

Amanda Nordmark, vars sk\u00e5despelande jag\u00a0 sett i Bataljonen, vann med f\u00f6religgande pj\u00e4s Riksteaterns Ny text n\u00e4r t\u00e4vlingen avgjordes f\u00f6r sista (?) g\u00e5ngen 2014. I intervju och i programbladet\u00a0presenteras den i termer av ”odyss\u00e9 i tid och rum, dystopi och utopi, mash-up reality drama och science fiction, musik och morotsklet, plast och st\u00e5l.” F\u00f6r egen del vill jag l\u00e4gga till handlingskraftig feminism, normkritik och l\u00e5ngsiktigt krossande av patriarkatet. Varje bes\u00f6kare f\u00e5r vid ankomsten ett som det p\u00e5st\u00e5s\u00a0personligt vadderat fodral, fr\u00e4mst inneh\u00e5llande en appell om historiska f\u00f6r\u00e4ndringar med titeln Prolog (framf\u00f6rs som avrundning). Texten i fr\u00e5ga\u00a0tycks mig anspela p\u00e5 teveaktuella Fr\u00f6ken Frimans krig.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till bossen HH\u00a0finns han\u00a0med som ynklig\u00a0docka if\u00f6rd k\u00e4nnetecknande vinr\u00f6d morgonrock.\u00a0En h\u00f6gutbildad\u00a0gamling som\u00a0haft\u00a0ansenlig verksh\u00f6jd i reportage publicerade\u00a0i sitt tidningsimperium.\u00a0 Ett v\u00e4lk\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llande, som drunknat\u00a0i exploaterandet av nakenhet. \u00a0Mindre k\u00e4nt \u00e4r att de unga yppiga kvinnorna i gemen \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n viljel\u00f6sa offer. De framst\u00e4lls h\u00e4r\u00a0som subjekt, vars drivkrafter kan skifta fr\u00e5n att utan inblandning av det andra k\u00f6net f\u00f6da fram enbart d\u00f6ttrar till att identifiera sig totalt med kaniner och deras matvanor. Inledningsvis framf\u00f6r de monologer n\u00e4r\u00a0 de d\u00f6ljer\u00a0ansiktena med inramad plast.\u00a0 Man lyckas v\u00e4l i sitt upps\u00e5t\u00a0\u00a0att ge tjejerna en mer sammansatt image. I en smart utt\u00e4nkt,\u00a0koncentrerad f\u00f6rsta akt \u00e4r mannen n\u00e4stan uteslutande\u00a0reducerad till\u00a0att vara\u00a0referensmaterial. \u00a0Undantaget \u00e4r intensiva\u00a0Andreas Scheffel i silverf\u00e4rgade \u00e5tsittande byxor, vars rollfigurs lustar skenbart tillfredsst\u00e4lls av behagfulla bunnies vid poolkanten.<\/p>\n

En chef som ska f\u00e5 f\u00f6rbli anonym,\u00a0 sa till mig aprop\u00e5\u00a0aktuella H\u00f6stsonaten p\u00e5 Stadsteatern, att\u00a0regiss\u00f6ren borde ha\u00a0”d\u00f6dat n\u00e5gra av sina \u00e4lsklingar”.\u00a0 Av samma uppfattning\u00a0\u00e4r jag om den spretiga andra akten. Att regi och manusansvarig ing\u00e5r i ensemblen, g\u00f6r att \u00f6verblicken riskerar\u00a0 tappas bort.\u00a0 Tillr\u00e4ckligt med sammanh\u00e5llande kitt saknas.\u00a0 Vi har\u00a0nu placerat oss i det egentliga scenkonstrummet, vars tak \u00e4r h\u00f6gt,\u00a0 bokstavligt och bildligt talat.\u00a0 Ska noteras att musiken \u00e4r ett m\u00e4rkbart inslag, antingen\u00a0 f\u00f6r att s\u00e4tta oss i r\u00e4tt st\u00e4mning eller f\u00f6rmedla en uppfriskande \u00f6verg\u00e5ng.\u00a0 Har f\u00f6r mig att upplyftande\u00a0girlpower\u00a0\u00a0\u00e1 la\u00a0 Icona Pop var f\u00f6rst ut.\u00a0\u00a0 Motsatser k\u00e4ndes som \u00f6vergripande tema: aktiv – passiv,\u00a0 f\u00f6r\u00f6vare – offer, irrationalitet – maskiner\/ robotar.\u00a0\u00a0I ett antal tabl\u00e5er \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs\u00a0 ospecificerade\u00a0l\u00e4skiga interi\u00f6rer fr\u00e5n\u00a0 samtida USA.<\/p>\n

M\u00e4nnen \u00e4r inte l\u00e4ngre bara bihang. Jonathan Lid\u00e9s\u00a0Anders\u00a0g\u00e5r runt och nynnar p\u00e5 Heroes, <\/em>\u00e5mar sig\u00a0 med l\u00e5ngt h\u00e5rsvall\u00a0i heavy metal – l\u00e5t, st\u00e5endes p\u00e5 plattform vars st\u00e4llning konstrueras i realtid. Karismatiske Scheffel l\u00e5ter som Alex i Clockwork Orange\u00a0med\u00a0 anklagande tonfall\u00a0 filtrerat av\u00a0\u00a050-tals mikrofon. Och n\u00e4r den rekvirerade mekaniska Barbie-figuren visar sig ha kvar rester av egen vilja, d\u00e5 blir f\u00f6rst\u00e5s den missn\u00f6jda best\u00e4llaren Bill\u00a0oregerlig.\u00a0Slutet p\u00e5 episoden ska inte avsl\u00f6jas. Annars kommer jag b\u00e4st ih\u00e5g Lydia Sj\u00f6berg\u00a0som med borrmaskin i handen, lade ut texten p\u00e5 ett typiskt manhaftigt s\u00e4tt.\u00a0\u00a0H\u00f6g igenk\u00e4nningsfaktor f\u00f6r somliga. Vidare, det ultimata uttrycket f\u00f6r slafsig l\u00e4ttuggad USA-imperialism, n\u00e4mligen\u00a0 hamburgarens ingredienser , som\u00a0p\u00e5 ett humoristiskt\u00a0\u00f6verpedagogiskt\u00a0k\u00f6rdes i repris.<\/p>\n

Sk\u00e5despelet \u00e4r mer \u00e4n skapligt och samspelet sitter som det ska. Som framg\u00e5tt fick jag med mig\u00a0vitala tankar.\u00a0Dock\u00a0har upps\u00e4ttningen en bit upp till\u00a0 produktioner\u00a0\u00a0jag sett fr\u00e5n frigrupper som\u00a0exempelvis\u00a0Tamauer, Gruppen och scenkonstkompaniet Lumor.\u00a0 Den lovv\u00e4rda m\u00e5ngfacetterade\u00a0odyss\u00e9n blev aningen\u00a0f\u00f6r r\u00f6rig att sm\u00e4lta,\u00a0f\u00f6r n\u00e5gon som inte hade\u00a0hunnit\u00a0\u00e5terh\u00e4mta sig\u00a0efter fyra l\u00e5nga jobbn\u00e4tter.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Urpremi\u00e4r p\u00e5 Teater Cinnober i G\u00f6teborg\u00a012\/12 2016 Text: Amanda Nordmark Regi, koncept och produktion: Anna Nordkvist, Amanda Nordmark och Erika Lindahl Sk\u00e4rmkoncept och bygge: Oskar Nilsson och Helena Pemow Musik: Bo Jansson och Anton Leijonberg Medverkande: Ida Jarlgren, Jonathan Lid\u00e9, Hanna K\u00e4lldin, Anna Nordkvist, Amanda Nordmark, Erika Lindahl, Andreas Scheffel och Lydia Sj\u00f6berg \u00a0Foto Nicklas […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-106569","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106569","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106569"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106569\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106592,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106569\/revisions\/106592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106569"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106569"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106569"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}