{"id":106456,"date":"2016-12-11T13:19:07","date_gmt":"2016-12-11T12:19:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106456"},"modified":"2016-12-11T13:30:05","modified_gmt":"2016-12-11T12:30:05","slug":"fader-och-soner-pa-dramaten-fascinerande-och-tankevackande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106456","title":{"rendered":"F\u00e4der och s\u00f6ner p\u00e5 Dramaten – fascinerande och tankev\u00e4ckande"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

F\u00e4der och s\u00f6ner<\/strong>
\nAv Brian Friel efter Ivan Turgenev
\n\u00d6vers\u00e4ttning Ragnar Str\u00f6mberg
\nRegi Runar Hodne
\nScenografi och kostym Magdalena \u00c5berg
\nLjus Andreas Fuchs
\nPeruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh<\/p>\n

Studenten Arkadij kommer hem till sin familj och deras gods p\u00e5 lovet, han har b\u00f6rjat studera p\u00e5 universitetet i storstan och har med sig Bazarov, en god v\u00e4n han f\u00e5tt under studietiden. De tv\u00e5 unga m\u00e4nnen \u00e4r nihilister, de tror inte p\u00e5 n\u00e5gon auktoritet. Det gamla samh\u00e4llet med alla or\u00e4ttvisor och klyftor mellan m\u00e4nniskor m\u00e5ste rivas och n\u00e5got nytt ska byggas. Ingen makt av n\u00e5got slag ska f\u00e5 hindra att de bygger den nya b\u00e4ttre v\u00e4rlden – och den v\u00e4rlden ska bygga p\u00e5 vetenskap, p\u00e5 fakta som g\u00e5r att kontrollera. Arkadijs far vet inte riktigt hur han ska reagera, han f\u00f6rst\u00e5r sig inte p\u00e5 de d\u00e4r nya id\u00e9erna men tar det \u00e4nd\u00e5 med ro och t\u00e4nker att det \u00e4r ungdomens r\u00e4tt att vara lite radikal. Farbror Pavel d\u00e4remot blir lite mer uppr\u00f6rd och f\u00f6rs\u00f6ker diskutera med de tv\u00e5 unga radikala m\u00e4nnen.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r fascinerande. Turgenevs roman gavs ut 1862 och skildringen av m\u00f6tet mellan tv\u00e5 generationer och m\u00f6tet mellan ideologier och m\u00e4nniskors m\u00e4nsklighet \u00e4r st\u00e4ndigt lika aktuell. Dramat g\u00e5r att se p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Det \u00e4r en skildring av m\u00e4nniskor och det \u00e4r en skildring av m\u00e4nniskors olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt gentemot id\u00e9er, konst och k\u00e4rleken. Bazarov ser sig sj\u00e4lv som den mest h\u00e4ngivna och b\u00e4ste av de unga radikala. K\u00e4rleken finns inte, allt handlar bara om biologi: att en man och kvinna \u00e4r t\u00e4nda p\u00e5 varandra rent kemiskt och biologiskt. Han st\u00e4lls inf\u00f6r livet och verkligheten n\u00e4r den unga \u00e4nkan Anna och hennes lillasyster Katja kommer p\u00e5 bes\u00f6k p\u00e5 godset. Bazarov m\u00e5ste hantera att han sj\u00e4lv blir f\u00f6r\u00e4lskad, fast han ju \u00e4r \u00f6vertygad om att f\u00f6r\u00e4lskelse rent vetenskapligt inte finns.<\/p>\n

Ivan Turgenev har helt klart betytt mycket f\u00f6r flera efterf\u00f6ljande ryska f\u00f6rfattare och dramatiker. Turgenev banade v\u00e4gen f\u00f6r Tjechov och likheterna mellan dessa tv\u00e5 \u00e4r tydlig. Liksom i Tjechovs dramer finns det en m\u00e5ngfald av karakt\u00e4rer och ingen karakt\u00e4r \u00e4r ensidig, alla har djup och flera sidor, precis som det \u00e4r i verkligheten. Alla kan s\u00e4kert k\u00e4nna igen sig i n\u00e5gon karakt\u00e4r p\u00e5 scen n\u00e5gon g\u00e5ng under dramats g\u00e5ng. Ivan Turgenevs roman ”F\u00f6der och s\u00f6ner” har \u00f6verf\u00f6rts och \u00f6versatts till drama av den irl\u00e4ndske dramatikern Brian Friel.<\/p>\n

Regiss\u00f6r och sk\u00e5despelarensemblen f\u00f6rvaltar Turgenevs roman och Friels drama v\u00e4l. Karakt\u00e4rerna fylls ut bra och ingen dominerar \u00f6ver de andra, alla har sin plats i rampljuset, alla har sitt levnads\u00f6de och sin ber\u00e4ttelse. Magnus Roosmann imponerar som alltid, h\u00e4r i rollen som Arkadijs far Nikolaj. Johan Holmberg \u00e4r helt r\u00e4tt i rollen som Nikolajs bror Pavel, den kl\u00e4dmedvetne och kulturintresserade liberalen. Jan Waldekranz och Kicki Bramberg \u00e4r som klippta och skurna f\u00f6r rollerna som Bazarovs f\u00f6r\u00e4ldrar. Jag tycker hela ensemblen kan k\u00e4nna sig n\u00f6jd, de b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Det \u00e4r viktigt att de olika karakt\u00e4rerna f\u00e5r komma fram f\u00f6r att ber\u00e4ttelsen ska ha det djup den har. F\u00f6r den som betraktar spelet kan ber\u00e4ttelsen tala till p\u00e5 olika s\u00e4tt, beroende p\u00e5 vem det \u00e4r som betraktar spelet. Vem vi fascineras av beror p\u00e5 var vi sj\u00e4lva har f\u00f6r livserfarenheter och hur vi sj\u00e4lva tampats med konflikten mellan id\u00e9er och m\u00e4nsklighetens karakt\u00e4r p\u00e5 gott och ont.<\/p>\n

Lars Kleberg, \u00f6vers\u00e4ttare och professor emeritus i ryska, skriver i f\u00f6rest\u00e4llningens programblad att Turgenevs grundinst\u00e4llning till huvudpersonen Bazarov var egentligen ambivalent. Han var intresserad av fenomen i tiden men som konstn\u00e4r mest intresserad av hur id\u00e9er kommer till korta i m\u00f6tet med m\u00e4nsklig svaghet och olycklig k\u00e4rlek.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>En sak som inte togs upp i f\u00f6rest\u00e4llningen men som jag \u00e4nd\u00e5 tycker \u00e4r r\u00e4tt intressant \u00e4r hur vetenskapen idag g\u00e5tt vidare, eller i varje fall en del av vetenskapen som kvantfysiken och n\u00e4rliggande omr\u00e5den till den. Under Turgenevs tid hyllades vetenskapen som n\u00e5got som skulle kunna bygga en b\u00e4ttre v\u00e4rld och som n\u00e5got som gick att hela kategorisera och indela i fakta och fack. Idag vet m\u00e5nga vetenskapsm\u00e4n att verkligheten \u00e4r mer komplicerad \u00e4n s\u00e5. De m\u00e4nskliga sinnena kan bara registrera en liten del av verkligheten och d\u00e4rf\u00f6r kan vi inte heller bygga m\u00e4tverktyg som kan f\u00e5nga allt. Det \u00e4r som att vetenskapen idag och kanske \u00e4nnu mer i framtiden – kan konstatera att konst och k\u00e4rlek och k\u00e4nslor \u00e4r lika verkliga som andra fakta. Kanske. Hur som helst, \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4lspelad och fascinerande och tankev\u00e4ckande och ger mycket att prata om efter\u00e5t.<\/p>\n

En sak jag funderade p\u00e5 \u00e4r hur regiss\u00f6r och scenograf t\u00e4nkt n\u00e4r de valt kl\u00e4der och de tv\u00e5 unga radikala m\u00e4nnen b\u00e4r svart – och p\u00e5minner mig d\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de om anarkister och nazister, som b\u00e5de st\u00e5r f\u00f6r samh\u00e4lls-omv\u00e4lvande extrema ideologier. Att de tv\u00e5 studenterna i Turgenevs roman \u00e4r radikala unga m\u00e4n som f\u00f6reb\u00e5dar de ideologier som i Ryssland s\u00e5 sm\u00e5ningom mynnar ut i revolution och kommunism \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s tydligt, men vad st\u00e5r de f\u00f6r idag? Och hur p\u00e5verkas b\u00e4rare av dagens radikala r\u00f6relser av sin egen m\u00e4nskliga svaghet och storhet?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00e4der och s\u00f6ner Av Brian Friel efter Ivan Turgenev \u00d6vers\u00e4ttning Ragnar Str\u00f6mberg Regi Runar Hodne Scenografi och kostym Magdalena \u00c5berg Ljus Andreas Fuchs Peruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh Studenten Arkadij kommer hem till sin familj och deras gods p\u00e5 lovet, han har b\u00f6rjat studera p\u00e5 universitetet i storstan och har med sig Bazarov, en god […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[1366,13139,4955,7643],"class_list":["post-106456","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-fader-och-soner","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106456","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106456"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106456\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106468,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106456\/revisions\/106468"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106456"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106456"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106456"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}