{"id":106439,"date":"2016-12-10T15:21:59","date_gmt":"2016-12-10T14:21:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106439"},"modified":"2016-12-10T15:21:59","modified_gmt":"2016-12-10T14:21:59","slug":"jag-tror-pa-dig-anita-ah-vem-i-hela-varlden-kan-man-lita-pa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106439","title":{"rendered":"Jag tror p\u00e5 dig Anita – \u00c5h vem i hela v\u00e4rlden kan man lita p\u00e5?"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Petra Hellberg<\/figcaption><\/figure>\n

Jag tror p\u00e5 dig Anita<\/strong>
\nManus och regi Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman
\nScenografi Sven Haraldsson
\nKostym Jenny Nordmark
\nLjus Susanna Hedin, Markus Granqvist
\nLjud Magnus Ericsson
\nMask Maria Reis
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Stockholms stadsteater, Lilla scenen den 9 december 2016<\/p>\n

Alla vet att inte alla m\u00e4nniskor g\u00e5r att lita p\u00e5. De flesta av oss har erfarenhet av att ha missbed\u00f6mt n\u00e5gon f\u00f6r hyvens och vettig. Samtidigt \u00e4r det s\u00e5 att m\u00e5nga av oss ganska snabbt bara veta n\u00e4r en del m\u00e4nniskor bara utstr\u00e5lar att saker och ting inte g\u00e5r ihop och n\u00e5got \u00e4r allvarligt fel i deras sociala kontakter med andra. Dessutom finns det underbara m\u00e4nniskor i alla situationer, \u00f6verallt och ingenstans. Man varken kan eller b\u00f6r ”d\u00f6ma hunden efter h\u00e5ren”. V\u00e5ld, sexuella trakasserier eller \u00f6vergrepp styrs inte av h\u00f6gt eller l\u00e5gt, k\u00f6n, religion eller hudf\u00e4rg. N\u00e4r det g\u00e4ller brott kan du vara b\u00e5de polism\u00e4stare, president eller ungdomspr\u00e4st. ”Du ska inte ta det personligt”.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: Petra Hellberg<\/figcaption><\/figure>I Stenstr\u00f6m-\u00d6hmans ny pj\u00e4s f\u00e5r vi se ett socialkontors verksamheter och konfidenter fr\u00e5n insidan. H\u00e4r har man stressade m\u00f6ten, d\u00e5lig kaffemaskin och overhead pennor som knappt fungerar. Man f\u00f6rs\u00f6ker skynda p\u00e5 sammankomster och man har chefer som inte h\u00e5ller m\u00e5tten, vare sig p\u00e5 jobbet eller privat. Tydligt ser man hur man f\u00f6rs\u00f6ker vara professionell, men hur d\u00e5lig arbetsmilj\u00f6, stor b\u00f6rda och egna problem, hinner ifatt och g\u00f6r personalen sk\u00f6ra, klumpiga, d\u00e5liga p\u00e5 sitt jobb men v\u00e4ldigt medm\u00e4nskliga. F\u00f6r vad h\u00e4nder med personal som st\u00e4ndig jobbar med m\u00e4nniskor med stora problem? N\u00e4r ska personalen f\u00e5 sin stund och sin hj\u00e4lp? <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r i l\u00e4ngsta laget, d.v.s drygt 3 timmar och 20 minuter med en paus. De olika historierna som ber\u00e4ttas i ett n\u00e4tverk kring ett f\u00f6rsvinnande av Kassandra, skulle mycket v\u00e4l ha kunnat finslipas n\u00e5got. Ibland var det sv\u00e5rt att minnas vem som var pappa till vem och vilket \u00e4rende som ber\u00f6rde vad. Dock slog det mig att f\u00f6rvirringen eventuellt var medveten och att det inte heller alltid spelade n\u00e5gon roll om jag kom ih\u00e5g alla delar i ett m\u00e5l. Kanske socialsekreterare k\u00e4nner likadant n\u00e4r de ansvarar f\u00f6r 17 m\u00e5l samtidigt?<\/p>\n

Kv\u00e4llens st\u00f6rsta beh\u00e5llning var sk\u00e5despelarna. Jag \u00e4r djupt imponerad \u00f6ver deras f\u00f6rm\u00e5ga att spela s\u00e5 m\u00e5nga skilda roller, byta s\u00e5 ofta och vara s\u00e5 skarpa i sina tolkningar. Att ena stunden vara en utbr\u00e4nd morsa, sedan flamsig ton\u00e5rstjej och d\u00e4refter en liten skuttig tjej, g\u00f6rs inte scentekniskt rakt av. Vanligtvis brukar kroppen h\u00e4nga kvar i det gamla eller s\u00e5 brukar sk\u00e5despelaren finna n\u00f6dl\u00f6sningar och g\u00e5 den kortaste v\u00e4gen. F\u00f6rest\u00e4llningen bj\u00f6d inte p\u00e5 n\u00e5got fusk alls. F\u00f6rvandlingarna skedde blixtsnabbt. Det enda som k\u00e4ndes n\u00e5got f\u00f6r acklimatiserat, minimaliserat och d\u00e4mpat var den sexuella anspelningen och det sexuella ofredandet som skedde mellan Anita och Klas. Jag kan f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r en sv\u00e5r utmaning att spela, men det hade gett ber\u00e4ttelsen och r\u00e4tteg\u00e5ngen en mer trov\u00e4rdig tolkning. Kanske premi\u00e4r nerverna gjorde sitt?<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: Petra Hellberg<\/figcaption><\/figure>Det var ocks\u00e5 befriande att se i upps\u00e4ttningen att b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, spelade just kvinnor och m\u00e4n, med j\u00e4mna mellanrum. Den l\u00f6sningen tog bort den laddning och f\u00f6rdom om att det enbart \u00e4r m\u00e4n som f\u00f6rgriper sig p\u00e5 kvinnor. Det gav mig den r\u00e4tta k\u00e4nslan d.v.s du vet aldrig vem det \u00e4r som kan vara f\u00f6rgripare och\/eller offer. S\u00e5 n\u00e4r n\u00e5gon kommer och s\u00e4ger att hen blivit utsatt, hur hanterar vi det d\u00e5? Vem ska vi tro, vem ska vi litar p\u00e5 och vad ska vi g\u00f6ra? F\u00f6rest\u00e4llningen gav b\u00e5de det ena och det andra svaren, cirkeln var inte helt rund och gav fler varv \u00e4n ett. Kanske \u00e4r det just det som \u00e4r det viktiga i sammanhanget, att vi v\u00e5gar problematisera brottsstatistiken. Vem som helst kan vara skyldig och alla kan bli utsatta. \u00c5h vem i hela v\u00e4rlden kan man lita? ”Vi jobbar med f\u00f6rnekelse hela dagarna”.<\/p>\n

N\u00e4r dagen g\u00e5r mot sitt slut och vi sitter d\u00e4r med ett ansvar f\u00f6r vad vi i v\u00e5ra sammanhang sett, f\u00e5tt veta och k\u00e4nner, s\u00e5 m\u00e5ste vi agera. Det \u00e4r aldrig n\u00e5gonsin f\u00f6rsvarbart att inte g\u00f6ra n\u00e5got, luta sig tillbaka i sin egen lilla bubbla. Man f\u00e5r inte t\u00e4nka ”jag vill inte v\u00e4lja sida” och ”jag vill h\u00e5lla mig utanf\u00f6r”. Sitter man p\u00e5 vetskapen om att man misst\u00e4nker ett brott, m\u00e5ste man agera. Att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e4r inte bara r\u00e4tt, det \u00e4r ocks\u00e5 det du hade velat att n\u00e5gon annan skulle ha gjort, om det var du som blev offer. Det beh\u00f6vs fler modiga vardagshj\u00e4ltar, f\u00f6r att vi ska kunna skydda varandra och hj\u00e4lpa dem som ger sig p\u00e5 andra.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nSamuel Fr\u00f6ler, Sandra Huldt, Angelica Prick, Eva Rexed och Alexander Salzberger<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag tror p\u00e5 dig Anita Manus och regi Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman Scenografi Sven Haraldsson Kostym Jenny Nordmark Ljus Susanna Hedin, Markus Granqvist Ljud Magnus Ericsson Mask Maria Reis Urpremi\u00e4r p\u00e5 Stockholms stadsteater, Lilla scenen den 9 december 2016 Alla vet att inte alla m\u00e4nniskor g\u00e5r att lita p\u00e5. De flesta av oss har erfarenhet av […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,7643],"class_list":{"0":"post-106439","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106439","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106439"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106439\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106439\/revisions\/106446"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106439"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106439"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106439"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}