Nil By Mouth)<\/em>. Men anr\u00e4ttningen \u00e4r tryfferad med p\u00e5 tok f\u00f6r m\u00e5nga billiga po\u00e4nger.<\/p>\nI \u00f6ppningsscenen m\u00f6ter vi en f\u00f6rvirrad skr\u00f6plig dam (Ulla Skoog)\u00a0i rullstol som\u00a0tvingats byta avdelning under helg d\u00e5 l\u00e5g bemanning r\u00e5der.\u00a0Nyanl\u00e4nd till avdelningen Ferlin eskorteras hon av sin make teologie doktor Gerd Bellman (Thomas Nystedt), d\u00f6pt av tyska f\u00f6r\u00e4ldrar.\u00a0 Utan tillg\u00e5ng till alla\u00a0adekvata uppgifter skrivs hon in av en rekorderlig, men superstressad sk\u00f6terska (Melina Tranulis). Och sedan \u00e4r den cirkus som brukar kallas v\u00e5rdkarusell i rullning. Kaos utbryter n\u00e4r personer f\u00f6rv\u00e4xlas, vilket\u00a0\u00e4r standard i situationskomedier som drar \u00e5t det farsartade.\u00a0M\u00e5ste ha varit evigheter sedan stora scen inskr\u00e4nkte sig till ett konstant sceneri best\u00e5ende av vitt\u00a0rum med fyra uppradade\u00a0s\u00e4ngplatser flankerade av sv\u00e4ngd\u00f6rr\u00a0och expeditionslucka. P\u00e5 golvet framf\u00f6r n\u00e5gra ouppackade\u00a0kartonger med\u00a0st\u00f6dstrumpor. Snubbelrisk f\u00f6religger givetvis.\u00a0 Ljuset \u00e4r – som n\u00e5gon p\u00e5pekar –\u00a0extra starkt.<\/p>\n
En teori som lanseras i Var god dr\u00f6j <\/em>kan er recensent vidimera, n\u00e4mligen den\u00a0att sjukv\u00e5rdens problem handlar lika mycket om bristf\u00e4llig organisering som bristande resurser. N\u00e4r jag l\u00e5g inlagd n\u00e5gra dygn\u00a02013\u00a0var mycket p\u00e5fallande r\u00f6rigt och oklart, n\u00e5got jag observerade trots mitt sjukliga\u00a0tillst\u00e5nd.\u00a0Hela tiden fick man dra sin historia\u00a0f\u00f6r\u00a0f\u00f6rbipasserande l\u00e4kare.\u00a0Typiskt att tales\u00e4ttet ena handen vet inte vad den andra g\u00f6r (inte ov\u00e4ntat en replik i pj\u00e4sen), kunde bli en rubrik f\u00f6r min korta tid som patient.\u00a0Mest tragikomiskt: n\u00e4r jag blev utskriven\u00a0hade jag kvar kanyl i armvecket.\u00a0 Att\u00a0sjukhus\u00a0trots\u00a0 slitande personal\u00a0och avancerad teknik\u00a0inte bara hj\u00e4lper, utan i v\u00e4rsta fall stj\u00e4lper\u00a0 mer \u00e4n antyds i Chapmans n\u00e5lstick till manus. Vill dock\u00a0foga in en brasklapp. Orsaken till att denna slapstickanfr\u00e4tta pj\u00e4s\u00a0bara spelats n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng i professionella sammanhang, b\u00f6r rimligtvis bero p\u00e5 att texten saknar tillr\u00e4cklig substans.<\/p>\nF\u00f6rsonande drag finns! Ulla Skoog i huvudrollen, vars bitska\u00a0formuleringar och tajming alltid varit hennes\u00a0 styrka, \u00e4r den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen. Hon spelar\u00a0 lakonisk gumma med \u00a0v\u00e4rdighet, en\u00a0f\u00f6re detta\u00a0svenskl\u00e4rare med handv\u00e4ska och hatt\u00a0som v\u00e4grar tappa\u00a0ansiktet.\u00a0\u00a0Trivsamt n\u00e4r hon aprop\u00e5 sjukhusets\u00a0litter\u00e4ra anspelningar\u00a0reciterar\u00a0svenska f\u00f6rfattare.\u00a0Det medvetet s\u00e4vliga samspelet med\u00a0servile Thomas Nystedt sitter som det ska. Arbetsplatsen\u00a0\u00a0pr\u00e4glas av uppenbar hierarki,\u00a0p\u00e5g\u00e5ende ”konflikt”\u00a0g\u00e4llande\u00a0\u00a0kunskaps\u00f6verf\u00f6ring\u00a0 och dess motsats samt\u00a0underskott p\u00e5 tid och f\u00f6rtroendeskapande \u00e5tg\u00e4rder,\u00a0vilket alltihop\u00a0tematiseras i upps\u00e4ttningen.\u00a0N\u00e5gra f\u00e5 fattar m\u00e5nga avg\u00f6rande beslut. Mest makt tror\u00a0sj\u00e4lvfallet l\u00e4karen att hon har, \u00e4nda tills\u00a0en oannonserad tj\u00e4nsteman avsl\u00f6jar sin identitet.\u00a0M\u00f6tena emellan\u00a0Victoria Olmarker och Fredrik Evers\u00a0rollfigurer\u00a0\u00e5ngar av rasande positionering,\u00a0orsakar\u00a0m\u00e5nga\u00a0uppsp\u00e4rrade\u00a0\u00f6gon.\u00a0 Det \u00e4r kul och ganska minnesv\u00e4rt.<\/p>\n
I \u00f6vrigt \u00e4r jag inte lika road. I sin bearbetning \u00e4r Adde Malmberg f\u00f6r yvig, saknar finess. Visst\u00a0ger of\u00f6rm\u00e5gan att kommunicera j\u00e4mte driften med\u00a0minimalt n\u00e4rminne,\u00a0uppslag till massvis av\u00a0skojiga situationer; om \u00e4n de\u00a0i sin dr\u00e5plighet\u00a0leder till\u00a0fatala misstag.\u00a0 Men det\u00a0blir f\u00f6r mycket omtuggande och intet \u00f6verl\u00e4mnas till \u00e5sk\u00e5daren att\u00a0fylla i.\u00a0\u00a0O\u00f6verstigliga sv\u00e5righeter\u00a0att uppfatta namn och titlar g\u00f6rs till en f\u00f6r stor sak.\u00a0 Bruket av dialekter \u00f6verdrivs\u00a0kopi\u00f6st, tillf\u00f6r inte intrigen n\u00e5got av v\u00e4rde.\u00a0Blir bara roligt till en viss gr\u00e4ns, en gr\u00e4ns som\u00a0 med r\u00e5ge \u00f6verskrids, ett praktexempel \u00e4r den\u00a0skr\u00e4ck\u00f6dla som Tove Wir\u00e9en lustfyllt gestaltar.\u00a0Man ska kanske inte efterlysa logik och realistiska karakt\u00e4rer i en fars, men hon \u00e4r bara f\u00f6r mycket.\u00a0\u00a0Anser att Stadsteatern genom att anlita denne komiker\u00a0ocks\u00e5 som regiss\u00f6r hamnat snett. Hans handlag tycks mig f\u00f6r grovt och enkelsp\u00e5rigt.\u00a0Min spontana reaktion efter\u00e5t, var att\u00a0Var god dr\u00f6j<\/em>\u00a0h\u00f6r hemma p\u00e5\u00a0privatteatrar d\u00e4r flams och garv ofta\u00a0st\u00e5r h\u00f6gst i kurs.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sverigepremi\u00e4r 9\/12 2016 Av John Chapman Regi och bearbetning: Adde Malmberg Scenograf: Hansson Sj\u00f6berg Kostym: Susan Salomonson Medverkande: Ulla Skoog, Thomas Nystedt, Fredrik Evers, Victoria Olmarker, Melina Tranulis, Carina Boberg, Misagh Sharifian, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Hampus Hallberg, Tove Wir\u00e9en samt Ulla Holm (statist) \u00a0Foto Ola Kjelbye N\u00e4r en k\u00e4nner sig f\u00f6rol\u00e4mpad av vad man\u00a0sett f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-106436","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106436","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106436"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106436\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106454,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106436\/revisions\/106454"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106436"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106436"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106436"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/03-vargoddroj_pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1898.jpg\")
<\/a>\u00a0Foto Ola Kjelbye<\/p>\n