{"id":106326,"date":"2016-12-04T10:32:24","date_gmt":"2016-12-04T09:32:24","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106326"},"modified":"2017-01-18T13:17:50","modified_gmt":"2017-01-18T12:17:50","slug":"inte-hela-varlden-pa-uppsala-stadsteater-stark-beskrivning-av-illusionen-om-karnfamiljen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106326","title":{"rendered":"&#8221;Inte hela v\u00e4rlden?&#8221;  p\u00e5 Uppsala stadsteater &#8211; stark beskrivning av illusionen om k\u00e4rnfamiljen"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden-300x240.jpg\" alt=\"intehelavarlden\" width=\"300\" height=\"240\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-106327\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden-300x240.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Inte hela v\u00e4rlden?<br \/>\nAv Jean-Luc Lagarce<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning: Anders Bodeg\u00e5rd<br \/>\nRegi: Anja Su\u0161a<br \/>\nDramaturg: Marie Persson Hedenius<br \/>\nScenografi &#038; kostym: Ulla Kassius<br \/>\nScenografi- och kostymassistent: Hedvig Ljungar<br \/>\nLjus: Mats \u00d6hlin<br \/>\nMask\u00f6r och perukmakare: Johanna R\u00f6nnb\u00e4ck, Ella Carlefalk (praktikant fr\u00e5n STDH)<br \/>\nKomposit\u00f6r: Igor Gostuski<br \/>\nKoreografi: Damjan Kecojevic<br \/>\nSverigepremi\u00e4r p\u00e5 Uppsala stadsteater, Lilla Scenen 3 december 2016<\/p>\n<p>&#8221;Inte hela v\u00e4rlden?&#8221; av Jean-Luc Lagarce g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig emot. Det \u00e4r en stark uppg\u00f6relse med de falska k\u00e4rnfamiljs-idealen. Louis \u00e5terv\u00e4nder hem f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sin familj. Han har inte tr\u00e4ffat sin familj p\u00e5 mer \u00e4n tio \u00e5r. Han har blivit sjuk och vet att han ska d\u00f6 snart och tror eller hoppas att han ska kunna m\u00f6ta sina n\u00e4rmaste anf\u00f6rvanter. Han dr\u00f6mmer om det d\u00e4r falska som vi luras i hela tiden i samh\u00e4llet om att blodsband och familjeband \u00e4nd\u00e5 \u00e4r de vi h\u00f6r ihop med och \u00e4r \u00e4lskade av.<\/p>\n<p>Louis f\u00e5r inte en chans att ber\u00e4tta om sin d\u00f6dsdom. Alla i familjen \u00e4r s\u00e5 uppfyllda av sitt eget och sina r\u00e4dslor, ingen \u00e4r redo f\u00f6r att lyssna p\u00e5 honom, alla tar de f\u00f6r givet att han anser sig vara f\u00f6rmer \u00e4n dem. Louis har ju lyckats som f\u00f6rfattare medan de bara lever vanliga arbetarliv. Var och en \u00e4r fast i sin livssm\u00e4rta och ingen \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r att lyssna p\u00e5 vad Louis kan ha att s\u00e4ga. Ingen \u00e4r ens \u00f6ppen f\u00f6r tanken att Louis kan ha n\u00e5got han vill s\u00e4ga. <\/p>\n<p><figure id=\"attachment_106333\" aria-describedby=\"caption-attachment-106333\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden2-300x200.jpg\" alt=\"Foto: Micke Sandstr\u00f6m\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"size-medium wp-image-106333\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/intehelavarlden2.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-106333\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Micke Sandstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>Det \u00e4r oerh\u00f6rt skr\u00e4mmande och en svart syn p\u00e5 familjers inst\u00e4ngdhet. Louis familj \u00e4r en normal familj, inte n\u00e5gon familj med missbruk och sociala problem utan just en s\u00e5dan d\u00e4r familj som hyllas som livets mening. Jag f\u00e5r n\u00e4stan ont i magen av hur tr\u00e4ffs\u00e4kert f\u00f6rest\u00e4llningen skildrar m\u00e4nniskans o\u00e4ndliga ensamhet och bluffen om familjek\u00e4rleken. Samtidigt \u00e4r det befriande att se att n\u00e5gon kunnat beskriva detta s\u00e5 tr\u00e4ffande. <\/p>\n<p>Att dramat s\u00e4tts upp med premi\u00e4r mitt i allt julst\u00f6k i Sverige \u00e4r pricks\u00e4kert. Julen som i v\u00e4stv\u00e4rlden firas som den stora familjeh\u00f6gtiden \u00e4r en stor illusion. F\u00f6rest\u00e4llningen tar inte upp julen och d\u00e4r finns inget jul-likt, det \u00e4r jag som drar den parallellen. Julen \u00e4r, som den firas i v\u00e4stv\u00e4rlden, en stor \u00e5ngestfylld tid f\u00f6r alla som f\u00f6rlorat n\u00e4ra och k\u00e4ra &#8211; f\u00f6r just under jul ska vi tr\u00e4ffa v\u00e5ra anf\u00f6rvanter och f\u00f6rv\u00e4ntas k\u00e4nna familjens k\u00e4rlek. Men finns den? Finns den verkligen n\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4mnas ensamma och utanf\u00f6r? N\u00e4r familjer sluter sig samman och inte sl\u00e4pper in n\u00e5gon som inte tillh\u00f6r kretsen, hur k\u00e4rleksfull \u00e4r den d\u00e5 om den bara r\u00e4cker till f\u00f6r sig sj\u00e4lva? Familjen i &#8221;Inte hela v\u00e4rlden?&#8221; \u00e4r mer sammanl\u00e4nkade av vana och feghet, f\u00f6r att de inte v\u00e5gar g\u00e5 utanf\u00f6r kretsen, \u00e4n av n\u00e5gon s\u00e4rskilt k\u00e4rlek, ingen lyssnar egentligen p\u00e5 n\u00e5gon annan. Det \u00e4r starkt beskrivet och framf\u00f6rt i Anja Su\u0161as regi.<\/p>\n<p>Egentligen firas jul f\u00f6r att Jesus f\u00f6ddes &#8211; och hans f\u00f6delse \u00e4r v\u00e4l l\u00e5ngt ifr\u00e5n den traditionella julens k\u00e4rnfamilj. Hans pappa Josef var inte hans biologiska pappa, Jesus f\u00f6ddes i ett stall f\u00f6r att hans mamma och pappa m\u00e5ste bege sig till Betlehem f\u00f6r att skattskrivas, eftersom de hade sina r\u00f6tter d\u00e4r. D\u00e5 kan man f\u00f6ruts\u00e4tta att de hade sl\u00e4kt d\u00e4r. Sl\u00e4kt som inte v\u00e4lkomnade dem. De fick bo i ett stall och herdar, som v\u00e4l m\u00e5ste ses som en slags underklass, var de f\u00f6rsta som v\u00e4lkomnade det lilla barnet. Sedan kom fr\u00e4mmande m\u00e4n fr\u00e5n andra l\u00e4nder, med annan kultur och religion och firade den lilla &#8211; och sedan m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ldrarna fly till fr\u00e4mmande land med den lille. Det \u00e4r r\u00e4tt l\u00e5ngt fr\u00e5n den hyllade k\u00e4rnfamilj som julen till\u00e4gnas i Sverige idag. \u00c4ven om Jean-Luc Lagarce inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt h\u00e4nvisar till det falska julfirandet tycker jag hans starka, svarta drama kan appliceras p\u00e5 julen i allra h\u00f6gsta grad.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen spelas p\u00e5 ett s\u00e4tt som knappt g\u00e5r att beskriva &#8211; kroppsspr\u00e5k och tal \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n det naturalistiska, det \u00e4r som en slags dansliknande mim &#8211; det m\u00e5ste bara ses. Det fysiska s\u00e4ttet som den framf\u00f6rs p\u00e5 g\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen talar till mig som publik med flera kanaler, med k\u00e4nslor, med spr\u00e5k, med kroppsspr\u00e5k, med mim, med ljud. Uppsala stadsteater beskriver det s\u00e5 h\u00e4r:<br \/>\n<em>Ur Louis perspektiv f\u00e5r vi ta del av en annorlunda \u00e5tertr\u00e4ff. F\u00f6rest\u00e4llningen testar teaterns gr\u00e4nser med ett poetiskt ordfl\u00f6de, och liknar inget annat som tidigare spelats p\u00e5 Lilla scenen.<\/em><\/p>\n<p>Jean-Luc Lagarce \u00e4r idag en av de mest spelade moderna pj\u00e4sf\u00f6rfattarna i Frankrike och numera allm\u00e4nt erk\u00e4nd som en av det senare 1900-talets mest betydande franska dramatiker. F\u00f6rmodligen finns det en hel del sj\u00e4lvupplevt i dramat. Han dog sj\u00e4lv innan pj\u00e4sen sattes upp. Efter hans d\u00f6d 1995 har intresset f\u00f6r hans dramatik b\u00f6kat och hans pj\u00e4ser s\u00e4tts upp, debatteras och \u00f6vers\u00e4tts i allt vidare cirklar. Under sin livstid var Lagarce fr\u00e4mst k\u00e4nd som regiss\u00f6r och hans upps\u00e4ttningar av verk av Moli\u00e8re, Ionescu och Marivaux fick stora framg\u00e5ngar. Endast ett f\u00e5tal av hans egna pj\u00e4ser sattes upp d\u00e5 han levde \u2013 Inte hela v\u00e4rlden? spelades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1999, allts\u00e5 fyra \u00e5r efter Lagarces d\u00f6d.<\/p>\n<p>Den fransk-kanadensiske regiss\u00f6ren Xavier Dolan har gjort en film av dramat. Filmen &#8221;It\u2019s only the end of the world&#8221; hade premi\u00e4r i maj 2016 p\u00e5 filmfestivalen i Cannes och vann Grand prix.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/Wwuq4Xskxfs\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Inte hela v\u00e4rlden? Av Jean-Luc Lagarce \u00d6vers\u00e4ttning: Anders Bodeg\u00e5rd Regi: Anja Su\u0161a Dramaturg: Marie Persson Hedenius Scenografi &#038; kostym: Ulla Kassius Scenografi- och kostymassistent: Hedvig Ljungar Ljus: Mats \u00d6hlin Mask\u00f6r och perukmakare: Johanna R\u00f6nnb\u00e4ck, Ella Carlefalk (praktikant fr\u00e5n STDH) Komposit\u00f6r: Igor Gostuski Koreografi: Damjan Kecojevic Sverigepremi\u00e4r p\u00e5 Uppsala stadsteater, Lilla Scenen 3 december 2016 &#8221;Inte [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,12288,7643,6117],"class_list":{"0":"post-106326","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater","12":"tag-teaterkritik","13":"tag-uppsala-stadsteater","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106326","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106326"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106326\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106336,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106326\/revisions\/106336"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106326"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106326"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106326"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}