{"id":106204,"date":"2016-11-27T18:54:19","date_gmt":"2016-11-27T17:54:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106204"},"modified":"2016-11-28T16:27:28","modified_gmt":"2016-11-28T15:27:28","slug":"varsam-vistelse-i-souligt-boyeland-hjartats-trost-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=106204","title":{"rendered":"Varsam vistelse i souligt Boyeland &#8211; Stj\u00e4rnornas tr\u00f6st p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p>Premi\u00e4r 26\/11 2016 Lilla scenen<\/p>\n<p><strong>Regi, bearbetning &amp; urval: <\/strong>Olof Runsten<\/p>\n<p><strong>Tons\u00e4ttningar, bearbetning &amp; urval: <\/strong>Fredrik Jonsson<\/p>\n<p><strong>S\u00e5ng och gitarr: <\/strong>Daniel Lemma<\/p>\n<p><strong>Musiker:\u00a0 <\/strong>Henrik Cederblom och Gunnar Frick<\/p>\n<p><strong>Sk\u00e5despelare: <\/strong>Marie Delleskog och Mia Eriksson<\/p>\n<p><strong>Scenografi: <\/strong>Linda Sp\u00e5man<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/02-stjarnornastrost-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17_9876-306210291-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-106209\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/02-stjarnornastrost-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17_9876-306210291-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"02-stjarnornastrost-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17_9876-306210291-rszww379h254-90\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/02-stjarnornastrost-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17_9876-306210291-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/02-stjarnornastrost-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17_9876-306210291-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>N\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t intr\u00e4ffar\u00a0en exceptionellt positiv\u00a0h\u00e4ndelse. N\u00e5got som f\u00e5r kulturkonsumenten i mig att stanna upp. Flera g\u00e5nger bildas en klump i halsen, \u00f6gonen fuktas.\u00a0Du vill\u00a0i det l\u00e4get helst\u00a0\u00a0inte verbalt peta i\u00a0en s\u00e4llsynt upplevelse. I k\u00e4llaren p\u00e5 Stadsteatern, i samma lokal som Ordverkstaden huserat, invigs med denna produktion en intim scen. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan p\u00e5 natten,\u00a0uppt\u00e4ckte Fredrik Jonsson Karin Boyes dikter, vilket omg\u00e5ende resulterade i ett antal tons\u00e4ttningar. Han fick snilleblixten att inviga Daniel Lemma i sina planer, en man som\u00a0aldrig tidigare sjungit p\u00e5 svenska.\u00a0 En skiva har spelats in i Stockholm, \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att sl\u00e4ppas. Vad som var t\u00e4nkt att bli konserter, blev ist\u00e4llet ett collage av texter i ord och ton. Och som\u00a0jag mer \u00e4n antytt,\u00a0 Stj\u00e4rnornas tr\u00f6st\u00a0 \u00e4r en\u00a0osannolikt bra komponerad timme.\u00a0F\u00e5r inte missas! Uppmanar er att redan nu boka biljett. Kan bli likadan publikrusning som till Sven Wollter i Driving Miles.<\/p>\n<p>Karin Boye\u00a0 st\u00e5r staty utanf\u00f6r Stadsbiblioteket, cirka\u00a0hundra meter fr\u00e5n d\u00e4r vi befinner oss.\u00a0 Jag m\u00e4rkte efter\u00e5t att\u00a0en hel del\u00a0k\u00e4ndes igen, men att jag of\u00f6rklarligt\u00a0f\u00f6rsummat hennes litteratur. Oj, vilken\u00a0stark laddning det fanns i denna\u00a0\u00a0h\u00f6gsp\u00e4nningsledning, utbrister jag inombords. Dikter och prosa fr\u00e5n\u00a0en tidvis djupt olycklig kvinna, g\u00f6rs fullkomlig r\u00e4ttvisa.\u00a0 Har mycket att s\u00e4ga,\u00a0vilar p\u00e5\u00a0angel\u00e4gen tidl\u00f6s\u00a0klangbotten, p\u00e5 samma g\u00e5ng tyngd och l\u00e4tthet. Som\u00a0litteraturintresserad\u00a0gl\u00e4ds jag mycket,\u00a0blir o\u00e4ndligt tacksam f\u00f6r noggrant urval. I stoffet finns mycket \u00f6mhet och f\u00f6rundran, men ocks\u00e5 ilska och frustration.\u00a0Teamet Jonsson\u00a0&amp; Runsten har till slut\u00a0 vetat precis\u00a0hur de ska ta sig an materialet, p\u00e5 vilka str\u00e4ngar de ska sl\u00e5 f\u00f6r att undvika k\u00e4nslopjunk. Utg\u00e5ngspunkten\u00a0lika med\u00a0fokus p\u00e5 texter\u00a0om\u00a0till\u00e4gnan och l\u00e4ngtan, skrudade i ett\u00a0nattligt tillst\u00e5nd. Linda Sp\u00e5man har skapat den annorlunda scenografin med skelett och bebyggelse i docksk\u00e5psformat. Bl\u00e5tt sken, plat\u00e5er, fyrkantiga gluggar och levande ljus inramar.\u00a0\u00a0Resultatet: Vackert, poetiskt och meningsfullt.\u00a0\u00a0Ett ber\u00f6mt\u00a0brev\u00a0reciterat av Mia Eriksson, ger oss en sorgsen utifr\u00e5nblick p\u00e5 huvudpersonens \u00f6de.\u00a0Som ganska obevandrad\u00a0saknar jag i \u00f6vrigt en f\u00f6rteckning i programmet, \u00f6ver varifr\u00e5n texterna \u00e4r h\u00e4mtade.<\/p>\n<p>Delleskog och Eriksson kompletterar varandra p\u00e5 ett f\u00f6rstklassigt s\u00e4tt.\u00a0 Liksom Lemma beh\u00e4rskar\u00a0 akt\u00f6rerna\u00a0 manus fullst\u00e4ndigt.\u00a0 G\u00f6r s\u00e5lunda n\u00e5got annat\u00a0\u00e4n att l\u00e4sa utantill.\u00a0Med\u00a0 metoder s\u00e5som\u00a0 vaggande kroppar och subtila gester,\u00a0betoningar och \u00a0viskningar,\u00a0tillf\u00f6r de ytterligare dimensioner. Delleskog med sin str\u00e4vhet\u00a0\u00e4r riktigt bra, medan hennes yngre partner fr\u00e5n G\u00f6teborgs Dramatiska teater\u00a0ska ha h\u00f6gsta m\u00f6jliga\u00a0betyg. Eriksson fick full pott av undertecknad n\u00e4r hon gestaltade Valerie Solanas. Vare sig hon deklamerar i samtalston eller v\u00e4ser fram Karin Boyes rader,\u00a0f\u00e5ngar hon fullkomligt publiken med sin hypersensibla teknik. N\u00e5gra g\u00e5nger\u00a0reciterar de till ackompanjemang, vilket var effektfullt. Vid ett tillf\u00e4lle levererar de\u00a0orden samtidigt, kanske\u00a0f\u00f6r att bryta en magisk\u00a0 st\u00e4mning, sl\u00e4ppa in\u00a0en pust av\u00a0kakafoni.\u00a0Visorna i\u00a0Daniel Lemmas soulf\u00e4rgade tappning, l\u00e5ter otroligt nog sj\u00e4lvklara i hans mun. En\u00a0suver\u00e4n prestation!\u00a0 R\u00f6sten vibrerar och sk\u00e4lver. Han\u00a0textar v\u00e4l. Hur kunde han s\u00e5 smidigt transformera nyligen\u00a0tonsatta svenska\u00a0dikter\u00a0till sitt idiom?\u00a0 Karin Boye och Daniel Lemma har korsbefruktat varann, kommer\u00a0locka olika m\u00e5lgrupper.<\/p>\n<p>Arrangemangen har \u00f6verlag naturligtvis\u00a0st\u00f6pts varligt. Vid ett par tillf\u00e4llen har man emellertid\u00a0\u00f6vermannats av leklust, utmanar d\u00e5\u00a0lyssnaren med fr\u00e4ckt\u00a0sv\u00e4ng. Henrik Cederblom \u00e4r till vardags\u00a0producent\u00a0samt musicerar p\u00e5 diverse str\u00e4nginstrument. Har h\u00f6rt honom live sedan 90-talet. Gunnar Frick har jag h\u00f6rt n\u00e4stan lika l\u00e4nge, mest live. Gunnar\u00a0ber\u00e4ttar f\u00f6r mig att han kom in sent i detta allkonstverk.\u00a0I Hj\u00e4rtats tr\u00f6st trakterar\u00a0min v\u00e4n\u00a0orgel och dragspel p\u00e5 ett elegant sparsmakat s\u00e4tt.\u00a0Musikerna passar utm\u00e4rkt ihop, kladdar aldrig, beh\u00e4rskar till fullo konsten att f\u00e5 fram rena uttrycksfulla sound.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Premi\u00e4r 26\/11 2016 Lilla scenen Regi, bearbetning &amp; urval: Olof Runsten Tons\u00e4ttningar, bearbetning &amp; urval: Fredrik Jonsson S\u00e5ng och gitarr: Daniel Lemma Musiker:\u00a0 Henrik Cederblom och Gunnar Frick Sk\u00e5despelare: Marie Delleskog och Mia Eriksson Scenografi: Linda Sp\u00e5man \u00a0 Foto Ola Kjelbye N\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t intr\u00e4ffar\u00a0en exceptionellt positiv\u00a0h\u00e4ndelse. N\u00e5got som f\u00e5r kulturkonsumenten i mig att stanna [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-106204","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106204","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106204"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106204\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106224,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106204\/revisions\/106224"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106204"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106204"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106204"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}