![\"31008961222_jpg_1000x1000_q85\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/31008961222_jpg_1000x1000_q85-300x200.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\nFinns mycket\u00a0 anm\u00e4rkningsv\u00e4rt med operav\u00e4rldens mest spelade verk. Ta bara en s\u00e5dan sak som att de\u00a0 hundratals flinka fingrarna i\u00a0tobaksfabriken tillh\u00f6r\u00a0arbetande\u00a0kvinnor,\u00a0 m\u00e5ste ha\u00a0varit revolutionerande\u00a0 n\u00e4r operan\u00a0uruppf\u00f6rdes 1875. Och att romer och deras livsstil finns\u00a0med som ett sp\u00e5r. Vidare har vi\u00a0 Bizet,\u00a0 en aktad komposit\u00f6r, fast han n\u00e4ppeligen\u00a0 skrev\u00a0annat som\u00a0p\u00e5 allvar\u00a0matchade Carmen.\u00a0\u00a0\u00c4nnu mer\u00a0 one-hit-wonder m\u00e5ste Prosper M\u00e9rim\u00e9e\u00a0 vara, f\u00f6rfattaren till den l\u00e5ngnovell som librettot bygger p\u00e5.\u00a0Definitivt en\u00a0doldis i\u00a0 litteraturhistorien! Musiken\u00a0 blev jag f\u00f6rtrollad av redan i ton\u00e5ren. V\u00e4xlingarna i styrka,\u00a0ett otroligt\u00a0f\u00f6rf\u00f6riskt tema,\u00a0rik instrumentering och inte minst\u00a0underbar rytmik\u00a0var ingredienser\u00a0jag gick ig\u00e5ng p\u00e5. S\u00e5g en stor upps\u00e4ttning med svenska stj\u00e4rnor\u00a0\u00a0i Scandinavium 1988. Annars \u00e4r det tv\u00e5\u00a0 filmade\u00a0versioner jag b\u00e4r med mig, vars\u00a0 n\u00e4rbilder s\u00e4kerligen bidragit till att de etsat sig fast De r\u00e5kar\u00a0ha flamencodansande instrukt\u00f6ren Christina Hoyos som gemensam n\u00e4mnare.\u00a0Syftar p\u00e5 en spansk film av Carlos Saura och\u00a0 isdansversionen med sensuella Katarina Witt i huvudrollen.<\/p>\n
G\u00f6teborgsoperan framf\u00f6r en\u00a0upps\u00e4ttning h\u00e4mtad fr\u00e5n Glyndebourne Festival Opera, vilket inneb\u00e4r att ansvariga f\u00f6r engelska\u00a0originalupps\u00e4ttningen finns listade i programmet. Ska ocks\u00e5 noteras att f\u00f6rest\u00e4llningen jag s\u00e5g inneh\u00e5ller ursprungliga talade dialogen. M\u00e4rkligt nog kallas Carmen f\u00f6r komisk opera i fyra akter, varav tv\u00e5 av det ljusare slaget. Ett \u00f6desm\u00e4ttat triangeldrama\u00a0d\u00e4r v\u00e5ldsamma\u00a0 erotiska krafter styr, d\u00e4r svartsjukan ideligen\u00a0riskerar att brisera; kan givetvis aldrig sluta lyckligt.\u00a0Utvecklade\u00a0min tes till en kvinna\u00a0vid garderoben innan f\u00f6rest\u00e4llning:\u00a0\u00a0\u00a0Trist att vi betr\u00e4ffande kvinnosyn\u00a0f\u00e5r Strindbergs uppfattning serverad, inte Ibsens.\u00a0 Efter andra pausen fick vi reda p\u00e5 att Julia Spors\u00e9n hade\u00a0tappat r\u00f6sten.\u00a0\u00a0Ingen\u00a0inhoppare fanns tillhanda. Beslutades d\u00e5 i all hast att dirigenten skulle framf\u00f6ra kvarst\u00e5ende aria. Hade f\u00f6redragit att de strukit helt, eftersom hennes\u00a0r\u00f6st var i tunnaste laget. Men det olyckliga intermezzot p\u00e5verkade inte\u00a0lystern, av\u00a0en \u00e4lskad\u00a0opera gjord i G\u00f6teborg senast f\u00f6r sjutton \u00e5r sedan.<\/p>\n
I likhet med HAIR\u00a0 i samma byggnad, \u00e4r det i stj\u00e4rnors fr\u00e5nvaro\u00a0orkestern och\u00a0kollektivets insatser som\u00a0g\u00f6r\u00a0st\u00f6rst avtryck. G\u00f6teborgsoperan har\u00a0 mutat in en framg\u00e5ngsrik\u00a0f\u00e5ra, kramar ur toppklassiga prestationer fr\u00e5n\u00a0ett samst\u00e4mmigt\u00a0kollektiv.\u00a0 Formidabel teknik gifter sig med\u00a0k\u00e4nsligt handlag, vilket regiss\u00f6ren\u00a0 b\u00f6r\u00a0 ta \u00e5t sig en del av \u00e4ran f\u00f6r.\u00a0Ett\u00a0h\u00e4nf\u00f6rande handlag!\u00a0Framst\u00e5r\u00a0 som\u00a0om \u00a0V\u00e4stsveriges stolthet har haft\u00a0obegr\u00e4nsade resurser.\u00a0 Vi kan bara h\u00e4pna \u00f6ver prakten, registrera otroligt\u00a0vackra, alternativt kongenialt utformade kostymeringar. L\u00e4cker ljuss\u00e4ttning och omsorgsfulla scenerier –\u00a0 milit\u00e4rf\u00f6rl\u00e4ggning \/\u00a0torg i Sevilla,\u00a0 turbulent krogmilj\u00f6,\u00a0 resande\u00a0romer med\u00a0gigantisk vagn av varor\u00a0\u00a0samt omr\u00e5de utanf\u00f6r tjurf\u00e4ktningsarena – g\u00f6r sitt till f\u00f6r att dra in\u00a0oss i\u00a0 vibrerande musikteater av yppersta kvalitet. Har sett ett antal operor\u00a0h\u00e4r tidigare, men inte recenserat.\u00a0 Vill understryka att masscenerna \u00e4r\u00a0fantastiskt koreograferade.<\/p>\n
B\u00e5de gemensamt och uppdelat p\u00e5 k\u00f6n \u00e4r k\u00f6rinslagen genomf\u00f6rda med bravur, precis vad man\u00a0f\u00f6rv\u00e4ntat.\u00a0Roligast \u00e4r\u00a0den uppstudsiga gossk\u00f6ren, en av mina favoritsekvenser.\u00a0\u00a0 Genom skratt och skrik, enskilda gester\u00a0 och\u00a0flockbeteende, accentuerar k\u00f6rmedlemmarna d\u00e4rtill\u00a0sj\u00e4lva\u00a0fram\u00e5tr\u00f6relsen.\u00a0 Stolta sj\u00e4lvgoda Escamillo, \u00e4r en st\u00e5tlig uppenbarelse som dignar av fl\u00e4rd. Daniel H\u00e4llstr\u00f6m \u00e4r mer \u00e4n\u00a0godk\u00e4nd i de faktiskt ganska f\u00e5 scener han har till sitt f\u00f6rfogande. Vad betr\u00e4ffar s\u00e5ng och distinkt agerande vill jag sl\u00e5 p\u00e5 den st\u00f6rre trumman f\u00f6r en oldtimer ur ensemblen.\u00a0 Anders Lorentzsson g\u00f6r p\u00e5 ett lysande s\u00e4tt ortens h\u00f6gsta officer, ytterligare en k\u00e4rlekskrank\u00a0 f\u00f6rsm\u00e5dd man.\u00a0 Mica\u00e9las uttolkare har duktigt handlag med repliker, f\u00f6rutom en minnesv\u00e4rd aria d\u00e4r hennes kollaratur firar triumfer.\u00a0 L\u00e4ser mig till att Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m hunnit med mycket sedan\u00a0han examinerades i K\u00f6penhamn\u00a0f\u00f6r drygt sex \u00e5r sedan. F\u00f6r en novis som\u00a0undertecknad var han ok\u00e4nd. Har antagligen gestaltat tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga roller och framtr\u00e4tt som konsertsolist tillr\u00e4ckligt ofta,\u00a0f\u00f6r att ha\u00a0kunnat inkassera\u00a0ett ordentligt genombrott.\u00a0 Genom sin vokala f\u00f6rm\u00e5ga och sitt emotionella patos n\u00e5r\u00a0han ut i\u00a0hela salongen.\u00a0 Utan tillg\u00e5ng till j\u00e4mf\u00f6relser, p\u00e5st\u00e5r jag d\u00e4rf\u00f6r\u00a0att han med\u00a0sin pl\u00e5gade, destruktiva – typiskt nog\u00a0mammafixerade karakt\u00e4r – g\u00f6r sitt livs roll.\u00a0\u00a0B\u00e4ckstr\u00f6m \u00f6vertr\u00e4ffar till och med sin kvinnliga motpart, vilket m\u00e4rks p\u00e5 trycket i appl\u00e5der.\u00a0 Katarina Giotas slutligen\u00a0har, vad jag kunde bed\u00f6ma, tontr\u00e4ffen och det passionerade sinnelag som kr\u00e4vs f\u00f6r att ber\u00f6ra.<\/p>\n
![\"30784877810_jpg_1000x1000_q85\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/30784877810_jpg_1000x1000_q85-300x200.jpg\")
<\/a>\u00a0Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\nVarje akts inleddes som en ouvertyr \u00a0med rid\u00e5n nere. L\u00e4t lite klent var allra f\u00f6rsta tanken. Justerade omg\u00e5ende till en st\u00e5ndpunkt som\u00a0 motsvarade mitt totala omd\u00f6me. Str\u00e5ksektionen, spr\u00f6da uttrycksfulla\u00a0bl\u00e5sinstrument, slagverk och \u00f6vrig s\u00e4ttning,\u00a0dominerade i\u00a0 processen mot konstn\u00e4rlig obestridlig framg\u00e5ng. Allsk\u00f6ns varianter p\u00e5 operans musikaliska teman var en s\u00e4llsam fr\u00f6jd att lyssna p\u00e5. (En utvikning:\u00a0n\u00e4r storyn f\u00f6rt\u00e4tas och det hintas upprepade g\u00e5nger om ond br\u00e5d d\u00f6d, d\u00e5 associerade jag till hur Hitchcock anv\u00e4nde sig av musik.)\u00a0 Hur som helst, under ledning av sin m\u00e5ngsidiga\u00a0dirigent\u00a0gjorde dessa anonyma proffs ett lysande jobb.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
\u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgsoperans stora scen 25\/11 2016 Dirigent: Karen Kamensek Regi nyupps\u00e4ttning: Marie Lambert Scenografi: Michael Vale Kostymdesign: Susan Blane Koreografi nyupps\u00e4ttning: Sirena Tocco Ljusdesign nyupps\u00e4ttning: Clare O\u00b4Donoghue Carmen: Katarina Giotas Don Jos\u00e9: Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m Escamillo: Daniel H\u00e4llstr\u00f6m Mica\u00e9la: Julia Spors\u00e9n Zuniga: Anders Lorentzsson G\u00f6teborgsoperans orkester och\u00a0k\u00f6r, dansare, barnk\u00f6r samt statister. OBS: Flera av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-106168","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106168","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106168"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106168\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106207,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106168\/revisions\/106207"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106168"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106168"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106168"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"31008961222_jpg_1000x1000_q85\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/31008961222_jpg_1000x1000_q85.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\n