![\"mari_mb-9101\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/mari_MB-9101-300x200.jpg\")
<\/a>\u00a0Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\n <\/p>\n
Inte l\u00e4tt att pricka r\u00e4tt\u00a0i rubriker.\u00a0 L\u00e4nge hade jag t\u00e4nkt ha med\u00a0kostymdrama,\u00a0 rimligt\u00a0n\u00e4r en pj\u00e4s\u00a0med uppifr\u00e5nperspektiv\u00a0avhandlar upptakten till franska revolutionen, en period\u00a0med\u00a0massavr\u00e4ttningar\u00a0\u00a0\u00c5ngrade mig dock\u00a0p\u00e5 grund av\u00a0den narraktiga tonen,\u00a0 den som inte\u00a0drar in oss i\u00a0sp\u00e4nningsmoment. Ehuru en mycket\u00a0v\u00e4lk\u00e4nd\u00a0konflikt\u00a0\u00a0obevekligt driver handlingen, sker fram\u00e5tr\u00f6relsen p\u00e5 ett gycklande lekfullt s\u00e4tt. I denna anda\u00a0kryddad med instoppad\u00a0slang och nutidstugg,\u00a0\u00a0problematiserar Ohlin\u00a0\u00a0begreppet\u00a0alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde.\u00a0\u00a0\u00a0Trots att jag\u00a0\u00a0\u00e4r en flitig teaterbes\u00f6kare i v\u00e5ra tv\u00e5 st\u00f6rsta st\u00e4der, har jag\u00a0nog inte tidigare st\u00f6tt p\u00e5 honom.Utifr\u00e5n Marie Antoinette <\/em>ligger det n\u00e4ra till hands att kalla\u00a0denna auteur (f\u00f6r att\u00a0anv\u00e4nda ett epitet\u00a0fr\u00e5n filmens v\u00e4rld)\u00a0f\u00f6r snille.\u00a0 Fullkomligt\u00a0fantastiskt hur han komponerat\u00a0 ett\u00a0intelligent konstverk.\u00a0 Manus, sk\u00e5despeleri och fernissan som kringg\u00e4rdar, \u00e4r\u00a0 pelarna i ett bygge som h\u00e5ller h\u00f6gsta klass.\u00a0 Byggm\u00e4stare Ohlin ska ha oerh\u00f6rt mycket kredd.<\/p>\nBortsett fr\u00e5n De Skyddsbeh\u00f6vande\u00a0\u00a0<\/em>har inte\u00a0 mycket levt kvar i mig\u00a0fr\u00e5n Folkteaterns stora scen under senaste \u00e5ren. Nu blir jag emellertid uppfylld av en briljant text med m\u00e5nga bottnar,\u00a0retoriska grepp,\u00a0samtidsmark\u00f6rer\u00a0och ideliga\u00a0 blinkningar.\u00a0 Intrigerandet g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6gvarv. Begreppen frihet, j\u00e4mlikhet och broderskap slungas ut, \u00a0pr\u00f6vas likt testballonger. Den ”stackars” huvudpersonen f\u00f6rm\u00e5r inte se\u00a0diskrepansen mellan teori och praktik.\u00a0Hj\u00e4lper f\u00f6ga\u00a0att hon storsint\u00a0f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver en utvald beh\u00f6vande. Som ett utdraget\u00a0till\u00e4gg kommer Axel von Fersen in fr\u00e5n sidan, best\u00e4mmer sig f\u00f6r att styra upp\u00a0 och addera begreppet\u00a0medk\u00e4nsla, samtidigt som en giljotin konstrueras av fyra kvinnliga scenarbetare.\u00a0\u00a0Likt ett moderator i\u00a0en yxig debatt\u00a0ifr\u00e5gas\u00e4tter han,\u00a0utmanar och\u00a0f\u00f6rdelar ordet.\u00a0Varf\u00f6r s\u00e4ger vi\u00a0att demokrati \u00e4r n\u00e5got heligt?\u00a0 (I programh\u00e4ftet st\u00e5r att l\u00e4sa om\u00a0 politiker\u00a0 som tragiskt nog g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4rs,\u00a0fattat beslut som inte respekterar demokratin.) Min enda egentliga inv\u00e4ndning r\u00f6r\u00a0 utdragna slutkl\u00e4mmen,\u00a0\u00a0hade tj\u00e4nat p\u00e5 att stramas \u00e5t en smula. Nu blir det lite tomg\u00e5ng i v\u00e4ntan p\u00e5 f\u00e4rdigst\u00e4llandet av giljotinen.<\/p>\nRoliga tacksamma roller\u00a0\u00e4r\u00a0de tre chefer\/ r\u00e5dgivare\u00a0som\u00a0tj\u00e4nstg\u00f6r vid hovet, vilka\u00a0\u00a0v\u00e4xlar blixtsnabbt mellan\u00a0\u00a0f\u00f6rskr\u00e4mda\u00a0kuvade\u00a0personer och\u00a0upprorsmakare p\u00e5 folkets sida. Skickligt gjort av\u00a0firma Nilsson, Wenger och \u00d6sterl\u00f6f.\u00a0 Mest humoristisk \u00e4r \u00e4nd\u00e5\u00a0kungen, vars\u00a0veliga l\u00e5ngsamhet l\u00e5nat drag fr\u00e5n en verksam monark i v\u00e5r n\u00e4rhet. Onekligen stor humor! Jonas Sj\u00f6qvist njuter\u00a0f\u00f6r fullt, liksom vi \u00e5sk\u00e5dare.<\/p>\n
Ensemblen\u00a0motsvarar till stora delar den i\u00a0i Folkbokf\u00f6rarna<\/em>, vilket m\u00e4rks p\u00e5 hur intrimmade de \u00e4r.\u00a0 Den\u00a0ordentligt tilltagna\u00a0enaktaren\u00a0k\u00e4nns inte alls\u00a0seg,\u00a0sprudlar ist\u00e4llet av\u00a0\u00a0infall och v\u00e4ndningar, toppas med synkad robotdans\u00a0i en\u00a0pastisch\u00a0p\u00e5 Kraftwerk.\u00a0Riktigt kul! Evin Ahmad visar med skiftande tonfall\u00a0och tilltal hur galant hon hittat sin naiva drottning.\u00a0 \u00d6verbetyg\u00a0f\u00f6r tajming och diktion\u00a0av en sk\u00e5despelare som raskt\u00a0blivit ett nytt\u00a0affischnamn.\u00a0\u00a0Jonas Sj\u00f6qvist frossar som sagt\u00a0h\u00e4ngivet i sitt lustmord p\u00e5 kungen,\u00a0hans metod att in absurdum\u00a0f\u00f6rl\u00e4nga varje replik.\u00a0Rekryteringen\u00a0 fr\u00e5n teaterhuset vid G\u00f6taplatsen, Eric Ericson,\u00a0har som sliskig herre p\u00e5 t\u00e4ppan en b\u00e4rande biroll. \u00a0Agerar med medvetet \u00f6verdrivna gester och tillgjort patos.\u00a0Ett agerande som fast det mycket\u00a0p\u00e5minner om annat han gjort, \u00e4r lika stimulerande att besk\u00e5da varje g\u00e5ng.\u00a0Pablo Leiva Wenger var den jag hade sv\u00e5rast att identifiera, n\u00e5got som ska ses som en styrka. Han \u00e4r en ganska ny r\u00f6st p\u00e5\u00a0arbetarr\u00f6relsens frist\u00e5ende teater. Wenger\u00a0lyckas f\u00f6rtr\u00e4ffligt med\u00a0dubbelheten hos sin figur, matchar\u00a0genialiskt f\u00f6rslagenhet med \u00f6mkliga tendenser.\u00a0Vill slutligen lyfta fram Emma \u00d6sterl\u00f6f, i\u00a0vars\u00a0gestaltande det\u00a0inte g\u00e5r \u00a0att sk\u00f6nja\u00a0en \u00e4nnu ej\u00a0f\u00e4rdigutbildad sk\u00e5despelare.\u00a0Antagligen sin spirande karri\u00e4rs\u00a0fr\u00e4msta prestation.<\/p>\nMycket anstr\u00e4ngningar har lagts\u00a0p\u00e5 \u00f6verd\u00e5diga kostymer och peruker, avsev\u00e4rt mindre\u00a0p\u00e5 dekor\u00a0och rekvisita.\u00a0Fokus ligger p\u00e5 storstilade entr\u00e9er och bl\u00e4ndande vit inramning. Ett hundratal spotlights finns till f\u00f6rfogande.\u00a0 Videoprojektioner anv\u00e4nds inte, ett grepp\u00a0som annars\u00a0under h\u00f6sts\u00e4songen\u00a0varit frekvent p\u00e5 G\u00f6teborgs\u00a0Stadsteater. Utan att riktigt kunna s\u00e4tta fingret p\u00e5 vad ansvariga f\u00f6r ramverket gjort, vill jag h\u00e4vda att SUTODA och Linhart –\u00a0 som\u00a0 har\u00a0jobbat med\u00a0 regiss\u00f6ren tidigare –\u00a0medverkat framg\u00e5ngsrikt\u00a0till\u00a0\u00a0f\u00f6rverkligandet\u00a0 en\u00a0vision. \u00a0Har\u00a0tyv\u00e4rr inga tillg\u00e4ngliga uppgifter om vem som\u00a0satt samman musiken som\u00a0ibland p\u00e5minner om\u00a0 Kronos-kvartetten, \u00a0tillf\u00f6r hur som helst\u00a0exakt r\u00e4tt sinnesst\u00e4mning.<\/p>\n
Hoppas det blir rusning efter biljetter samt att tematiken diskuteras, till\u00a0exempel\u00a0fr\u00e5gest\u00e4llningarna om\u00a0klassklyftor och\u00a0\u00a0empati.\u00a0\u00a0Ensemblen levererar energifylld\u00a0dramatik med knorr. \u00a0Lika gl\u00e4djande,\u00a0fast inte lika v\u00e4ntat, var uppt\u00e4ckten av\u00a0en\u00a0oerh\u00f6rt intressant scenisk ber\u00e4ttare.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
19\/11 2016 Folkteaterns stora scen G\u00f6teborg Regi och manus: Jens Ohlin Scenografi\/ Ljusdesign: kollektivet SUTODA Kostymdesign: Jenny Linhart Mask- och perukdesign: Susanne \u00c5berg Ljuddesign: Christian Brieba \u00a0Foto Mats B\u00e4cker Inte l\u00e4tt att pricka r\u00e4tt\u00a0i rubriker.\u00a0 L\u00e4nge hade jag t\u00e4nkt ha med\u00a0kostymdrama,\u00a0 rimligt\u00a0n\u00e4r en pj\u00e4s\u00a0med uppifr\u00e5nperspektiv\u00a0avhandlar upptakten till franska revolutionen, en period\u00a0med\u00a0massavr\u00e4ttningar\u00a0\u00a0\u00c5ngrade mig dock\u00a0p\u00e5 grund […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-106022","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106022","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=106022"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106022\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":106104,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/106022\/revisions\/106104"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=106022"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=106022"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=106022"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"mari_mb-9101\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/mari_MB-9101.jpg\")
<\/a>\u00a0Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\n