{"id":105965,"date":"2016-11-17T08:46:21","date_gmt":"2016-11-17T07:46:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105965"},"modified":"2016-11-17T08:46:21","modified_gmt":"2016-11-17T07:46:21","slug":"rannsakningen-pa-orionteatern-stark-forestallning-om-det-hemska-det-varsta-ar-att-manskligheten-inte-verkar-ha-fattat-nagonting","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105965","title":{"rendered":"Rannsakningen p\u00e5 Orionteatern: stark f\u00f6rest\u00e4llning om det hemska (Det v\u00e4rsta \u00e4r att m\u00e4nskligheten inte verkar ha fattat n\u00e5gonting)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen.jpg\" alt=\"rannsakningen\" width=\"400\" height=\"600\" class=\"aligncenter size-full wp-image-105969\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen.jpg 400w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Rannsakningen<\/strong><br \/>\nRegi och bearbetning Nadja Weiss<br \/>\nScenografi John Engberg<br \/>\nDramaturg Irena Kraus<br \/>\nKomposit\u00f6r Philippe Boix-Vives<br \/>\nKostym Kajsa Larsson<br \/>\nLjusdesign Raimo Nyman<br \/>\nVideokonstn\u00e4r Emil Klang<br \/>\nMask Thea Kristensen Holmberg<br \/>\nOrionteatern<br \/>\nPremi\u00e4r 8 november 2016<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 november 2016<\/p>\n<p>Vi kliver in genom en m\u00f6rk tr\u00e4d\u00f6rr och n\u00e5gra sk\u00e5despelare i kl\u00e4der med liknande f\u00e4rgskalor och h\u00e5llning m\u00f6ter oss. Jag k\u00e4nner lukten av fuktigt tr\u00e4. Vid sidorna ser jag n\u00e5got som associeras till t\u00e5gvalar. En obehaglig k\u00e4nsla kryper en inp\u00e5 skinnet och man f\u00e5r en inbillad farh\u00e5ga om hur det eventuellt kunde ha k\u00e4nts att kliva in genom d\u00f6rrarna till de \u00f6k\u00e4nda utrotningsl\u00e4gret Auschwitz.<\/p>\n<p>V\u00e4l inne vid scenen befinner vi oss i ett f\u00f6rh\u00f6rsrum, en domstol d\u00e4r vi f\u00e5r bevittna den r\u00e4tteg\u00e5ng som efter 1945 \u00e4gde rum f\u00f6r de som hade arbetat i l\u00e4gret.<\/p>\n<p>Man sl\u00e5s av vidrigheterna som vittnena ber\u00e4ttar om, den genomt\u00e4nkta tortyren, och den psykiska pressen som f\u00e5ngarna genomled. Dessutom fasar man inf\u00f6r gaskamrarnas effektivitet med zyklon B (nervgas) f\u00f6r att m\u00f6rda m\u00e4nniskor. Svarta muren var ett \u00f6k\u00e4nt begrepp d\u00e4r m\u00e4nniskor avr\u00e4ttades med j\u00e4mna mellanrum och fr\u00e5n flertalet baracker kunde d\u00e4rmed medf\u00e5ngar f\u00f6rf\u00e4ras och t\u00e4nka tanken att det n\u00e4r som helst skulle kunna drabba dem.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen2-200x300.jpg\" alt=\"rannsakningen2\" width=\"200\" height=\"300\" class=\"alignright size-medium wp-image-105970\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen2-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen2.jpg 400w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a>Det som \u00e4r mest sl\u00e5ende och fasansfullt \u00e4r g\u00e4rningsm\u00e4nnen (och kvinnor) som vid f\u00f6rh\u00f6ren bl\u00e5nekar till sin inblandning i avr\u00e4ttningar. Man h\u00e4vdar att man bara skickats p\u00e5 en arbetsinsats, f\u00f6ljt order, inte var beh\u00f6rig till det eller &#8221;&#8230;vad skulle jag g\u00f6ra, gjorde ju bara mitt jobb&#8221;. Andra g\u00f6mde sig bakom att ryktena de h\u00f6rt om gaskamrarna var s\u00e5 vidriga att de inte kunde ta det till sig och skylde p\u00e5 att man aldrig var direkt aktiv. &#8221;Min katolska tro till\u00e4t mig aldrig att m\u00f6rda&#8221;, men den till\u00e4t dig s\u00e5ledes att st\u00e5 och titta p\u00e5?<\/p>\n<p>Jag sl\u00e5s ocks\u00e5 av tanken av hur s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor kunde bli m\u00f6rdade av s\u00e5 f\u00e5. De h\u00e4nde s\u00e4llan att de gjorde n\u00e5got motv\u00e4rn och d\u00e5 fr\u00e5gar man sig hur \u00e4r det m\u00f6jligt. Men jag ins\u00e5g ganska snabbt av f\u00f6rest\u00e4llningens ber\u00e4ttelser att en m\u00e4nniskas handlingskraft l\u00e4tt kan tyna bort av skr\u00e4ck, fasa, sv\u00e4lt och psykisk terror. De flesta \u00f6verlevde 3-4 m\u00e5nader, om de inte s\u00e5g till att skaffa sig en priviligierade position i l\u00e4gret och d\u00e4rmed kunde r\u00e4kna med beskydd eller extra mat.<\/p>\n<p>N\u00e4r man h\u00f6r f\u00e5ngvaktarna (oavsett befattning eller ansvar) k\u00e4nns de som att de antingen \u00e4r v\u00e4ldigt bra p\u00e5 att ljuga eller s\u00e5 tror de sj\u00e4lva p\u00e5 sina l\u00f6gner. Ingen av fallen vi fick se under kv\u00e4llen gav n\u00e5got exempel p\u00e5 n\u00e5gon som hade stake nog att vilja ta ansvar f\u00f6r sina handlingar. Jag vet inte om det \u00e4r m\u00e4nskligt eller enbart beklagligt. Ingen frid till dem s\u00e5ledes. <\/p>\n<p>Det som var mest fascinerande i kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning, var att sk\u00e5despelarna byte rollkarakt\u00e4rer med varandra hela tiden. Det var enbart \u00e5klagaren och f\u00f6rsvararen som var densamma. Det gav oss k\u00e4nslan av att vi alla skulle kunna bli f\u00f6r\u00f6vare eller offer. Kanske \u00e4r inte avst\u00e5ndet fullt s\u00e5 l\u00e5ngt som vi skulle vilja t\u00e4nka? Med sm\u00e5 sm\u00e5 steg i en felaktig riktning tror jag att vi alla skulle kunna brista och m\u00f6rda n\u00e5gon i en situation d\u00e4r n\u00f6den kr\u00e4vde det. Massmord p\u00e5 f\u00e5ngl\u00e4gers niv\u00e5 \u00e4r ju dock n\u00e5got mer \u00e4n det och kr\u00e4ver en ideologisk \u00f6verl\u00e4gsen tro p\u00e5 sin egen gudomlighet eller en psykopatisk natur. Men rollbytena gav ondskan skilda ansikten, som var nyttigt f\u00f6r sin egen rannsakan (det vill s\u00e4ga ingen av oss \u00e4r utan skuld).<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen var lite i l\u00e4ngsta laget och jag kunde se p\u00e5 de gymnasister som var d\u00e4r att de knappt kunde h\u00e5lla \u00f6gonen \u00f6ppna. Ber\u00e4ttelserna som ber\u00e4ttades kanske hade kunnat sl\u00e5s ihop eller bearbetas p\u00e5 ett annars s\u00e4tt. Samtidigt kanske det fanns ett utmattande syfte med att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng beh\u00f6va h\u00f6ra dem neka till vidrigheter. <\/p>\n<p>Kv\u00e4llens ljuss\u00e4ttning var obehaglig, men n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att skapa \u00e5terblickar som hj\u00e4lpte f\u00f6rh\u00f6ren fram\u00e5t. Den gav mig ocks\u00e5 insikt i hur f\u00e5ngarna kunde separera sig sj\u00e4lva fr\u00e5n andra, sin kropp och sina k\u00e4nslor, f\u00f6r att \u00f6verleva d\u00e4r och d\u00e5. Vilken typ av liv de aldrig d\u00e4refter kunde f\u00e5, kan man enbart gissa sig till. En st\u00e4ndigt \u00e5terkommande mardr\u00f6m som aldrig ville sl\u00e4ppa deras sk\u00e4l. Fr\u00e5gan \u00e4r om det \u00e4r m\u00e4nskligt att leva med.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelarnas marscherande och r\u00f6relser i takt i liknande riktningar p\u00e5visade ocks\u00e5, vilket hemskt f\u00f6ljedjur vi m\u00e4nniskor \u00e4r. Ist\u00e4llet f\u00f6r att stanna upp och g\u00f6ra upp med oss sj\u00e4lva och v\u00e5ra egna uppfattningar, \u00e4r det d\u00e4rmed l\u00e4ttare att f\u00f6lja andra och sedan inte beh\u00f6va st\u00e5 till svars. Ibland skulle jag hellre velat bli en hund.<\/p>\n<p>Det allra v\u00e4rsta \u00e4r tyv\u00e4rr inte att det h\u00e4r har h\u00e4nt en g\u00e5ng f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Det \u00e4r dock mer illa \u00e4n s\u00e5. Det v\u00e4rsta \u00e4r att m\u00e4nskligheten inte verkar ha fattat n\u00e5gonting, eftersom det fortfarande h\u00e4nder massmord p\u00e5 den niv\u00e5n. D\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r inte f\u00f6rintelsens l\u00e4ger gl\u00f6mmas bort och vi f\u00e5r aldrig n\u00e5gonsin l\u00e5ta v\u00e5ra r\u00f6ster tystna kring det. Enbart genom att visa civilkurage kan vi mota bort ondska. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen3-300x200.jpg\" alt=\"rannsakningen3\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-105971\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen3-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/rannsakningen3.jpg 875w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rannsakningen Regi och bearbetning Nadja Weiss Scenografi John Engberg Dramaturg Irena Kraus Komposit\u00f6r Philippe Boix-Vives Kostym Kajsa Larsson Ljusdesign Raimo Nyman Videokonstn\u00e4r Emil Klang Mask Thea Kristensen Holmberg Orionteatern Premi\u00e4r 8 november 2016 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 november 2016 Vi kliver in genom en m\u00f6rk tr\u00e4d\u00f6rr och n\u00e5gra sk\u00e5despelare i kl\u00e4der med liknande f\u00e4rgskalor och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[4202,13101,4955,7643],"class_list":{"0":"post-105965","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teaterrecension","9":"tag-orionteatern","10":"tag-rannsakningen","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105965","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105965"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105965\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105972,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105965\/revisions\/105972"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105965"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105965"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105965"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}