{"id":105811,"date":"2016-11-12T16:38:36","date_gmt":"2016-11-12T15:38:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105811"},"modified":"2016-11-13T14:01:09","modified_gmt":"2016-11-13T13:01:09","slug":"sallsam-resa-till-morka-vrar-europas-kniv-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105811","title":{"rendered":"S\u00e4llsam resa till m\u00f6rka vr\u00e5r – Europas Kniv p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

Manus, koncept och filmregi: Bj\u00f6rn Runge<\/p>\n

Scenregi: Marcus Carlsson<\/p>\n

Scenografi & kostym: Peder Freiij<\/p>\n

Komposit\u00f6r: Linda Spjut<\/p>\n

Ljud: Jesper Lindell<\/p>\n

Filmfoto: Stellan Runge<\/p>\n

Medverkande: Jacob Eklund (film), Rasmus Lindgren och Kim Theodoridou Bergquist<\/p>\n

Urpremi\u00e4r p\u00e5 Studion 11\/11 2016<\/p>\n

\"02-europaskniv-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17-1373235600-rszww379h254-90\"<\/a>\u00a0Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Av Bj\u00f6rn Runge har jag endast sett ett f\u00e5tal verk. Ur hans oj\u00e4mna produktion har jag \u00e4nd\u00e5 skaffat mig n\u00e5gra favoriter. Syftar till viss del p\u00e5\u00a0Guldbaggebel\u00f6nade v\u00e5ldsamma skilsm\u00e4ssodramat Om jag v\u00e4nder mig om. Verkligt f\u00f6rtjust blev jag i hans ot\u00e4ta film Vulkanmannen (om kultf\u00f6rfattaren Sture Dahlstr\u00f6m)\u00a0j\u00e4mte Nightrider p\u00e5 Studion\u00a0som \u00e4r raka motsatsen vad betr\u00e4ffar t\u00e4thet. Om jag f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt kunde\u00a0vare sig\u00a0han eller Jacob Eklund vara med live i Europas Kniv<\/em>, d\u00e5 de var upptagna av andra engagemang. D\u00e4rf\u00f6r fogade paret som g\u00e4rna jobbar\u00a0tillsammans, ihop\u00a0de m\u00e5nga filmsekvenserna redan i v\u00e5ras. I dem finns en laddning som \u00e4r en av upps\u00e4ttningens odiskutabla\u00a0styrkor.\u00a0 Med\u00a0utstuderad\u00a0sj\u00e4lvbeh\u00e4rskning,\u00a0ofta p\u00e5 randen\u00a0till uppblossande vrede,\u00a0framst\u00e4ller Eklund p\u00e5 ett genomlysande s\u00e4tt en mots\u00e4gelsefull morbid ber\u00e4ttare. Vi \u00f6versk\u00f6ljs av\u00a0f\u00f6rfattaren C\u00e9lines p\u00e5 samma g\u00e5ng r\u00f6rliga och r\u00f6riga intellekt. Eklund \u00e4r precis lika karismatisk som han kan vara p\u00e5 toppen av sin f\u00f6rm\u00e5ga, n\u00e5got jag haft n\u00f6jet att sk\u00e5da flera g\u00e5nger p\u00e5 Stockholms tv\u00e5 st\u00f6rsta teaterhus.<\/p>\n

Om man i likhet med min l\u00e4sande mamma inte k\u00e4nner till pseudonymen C\u00e9line, fungerar manus\u00a0som en ing\u00e5ng till f\u00f6rfattaren, l\u00e4karen och extremisten fr\u00e5n Bretagne; pr\u00e4glad av tv\u00e5 fasansfulla v\u00e4rldskrig. K\u00e4nslokallt och sakligt redog\u00f6r g\u00f6r han f\u00f6r barbari och\u00a0ofattbart lidande,\u00a0vilket delges\u00a0oss med osviklig precision.\u00a0Skr\u00e4mmande vittnesm\u00e5l fr\u00e5n en skoningsl\u00f6s\u00a0betraktare, f\u00f6rst\u00e4rks av bilder p\u00e5 s\u00f6nderbombade st\u00e4der och flyende \u00f6verlevande.\u00a0F\u00f6r k\u00e4nnedom kan\u00a0meddelas att jag\u00a0slukade genombrottet Resa till nattens \u00e4nde <\/em>och Kasperligan<\/em>.\u00a0\u00a0F\u00f6rfattarens skrivande \u00e4r som framg\u00e5tt allt annat \u00e4n idylliskt\u00a0 eller ordin\u00e4rt.\u00a0 Vad som g\u00f6r honom obehaglig \u00e4r inte minst\u00a0blottl\u00e4ggandet av drifter och maktstrukturer.<\/p>\n

Pj\u00e4sen handlar om ett\u00a0komplicerat osmidigt m\u00f6te emellan C\u00e9line och en judisk litteraturprofessor fr\u00e5n Chicago.\u00a0 Efter brevv\u00e4xling tr\u00e4ffas de n\u00e4r\u00a0kollaborat\u00f6ren befinner sig i ofrivillig exil\u00a0p\u00e5 vischan i Danmark 1948.\u00a0Att\u00a0\u00a0Milton Hindus\u00a0 -kongenialt portr\u00e4tterad av Rasmus\u00a0Lindgren\u00a0 – skrivit en omtalad bok om dessa f\u00f6rs\u00f6k till samtal var mig obekant.\u00a0Hans intervjuande st\u00f6ter\u00a0ideligen p\u00e5 patrull. Den franske rabulisten tar delvis\u00a0tillbaka\u00a0vad han skrivit i pamfletter mot judar, omformulerar och\u00a0skiftar st\u00e5ndpunkt.\u00a0St\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i bakgrunden\u00a0finns\u00a0 hans maka dansaren Lucette, starkt spelad av Kim Theodoridou Bergquist. F\u00f6red\u00f6mligt att hon inte\u00a0\u00e4r bihang utan f\u00e5r\u00a0agera som\u00a0\u00a0sj\u00e4lvst\u00e4ndig individ. Hennes temperament\u00a0skiljer sig fr\u00e5n\u00a0den inbundne professorns natur. H\u00e4r\u00a0sp\u00e4nns en dramatisk b\u00e5ge,\u00a0inf\u00f6rlivas en\u00a0intressant f\u00f6rh\u00f6jning.\u00a0Finns\u00a0n\u00e5gra energiska v\u00e4lavv\u00e4gda scener dem emellan, oftast \u00e4r det hon som f\u00f6r ordet. Rasmus Lindgrens roll \u00e4r ju att vara vetgirig och\u00a0avvaktande, lika mycket som\u00a0ifr\u00e5gas\u00e4ttande. Den enskilt fr\u00e4msta insatsen i upps\u00e4ttningen\u00a0levereras av Bergquist, n\u00e4r hon h\u00f6gl\u00e4ser ur makens brev,\u00a0vilka\u00a0avfyras\u00a0likt\u00a0projektiler\u00a0indr\u00e4nkta i frustration.<\/p>\n

Scenografin \u00e4r inskr\u00e4nkt till ett minimum, beroende p\u00e5\u00a0den dominerande\u00a0filmduken. Ibland\u00a0 f\u00f6rpassas sk\u00e5despelarna ut i periferin, blir\u00a0 staffagefigurer i den\u00a0lyskraftiga\u00a0”sanningss\u00e4garens” skugga. En fara\u00a0som scenregiss\u00f6ren f\u00f6r det mesta lyckligtvis\u00a0kunnat avv\u00e4rja. En vridbar v\u00e4gg eller mur mitt p\u00e5 scen inneh\u00e5ller flera\u00a0fiffiga scenl\u00f6sningar. Till\u00a0det lyckade helhetsgreppet samverkar\u00a0vidare\u00a0flera faktorer l\u00e4tta att f\u00f6rbise: Atmosf\u00e4risk musik av Linda Spjut,\u00a0intelligent ljuss\u00e4ttning av Max Mitle, naturtroget ljud som illustrerar hur\u00a0vindar, v\u00e5gor och f\u00e5glar l\u00e5ter. Teamet, inklusive den inhoppande scenregiss\u00f6ren, har p\u00e5 ett tillfredst\u00e4llande s\u00e4tt f\u00f6rverkligat Bj\u00f6rn Runges\u00a0 estetik. F\u00f6r honom \u00e4r formen lika viktig som\u00a0 inneh\u00e5llet. M\u00e4rks att han \u00e4r lika upptagen med hur\u00a0 som\u00a0 vad som ska skildras.<\/p>\n

Rasmus Lindgrens\u00a0g\u00e5r definitivt\u00a0i land med sin utmaning att\u00a0ha en motspelare som inte \u00e4r fysiskt n\u00e4rvarande, sv\u00e5raste han gjort enligt egen utsago. Hade\u00a0vi varit p\u00e5 biograf skulle vi sagt att han inleder och avslutar\u00a0som speaker, i och med att han ger oss\u00a0\u00a0f\u00f6ruts\u00e4ttningarna\u00a0samt n\u00e5gra\u00a0biografiska fakta.\u00a0D\u00e4remellan gestaltas troligen de\u00a0centrala avsnitten ur Milton Hindus sm\u00e5tt ber\u00f6mda bok. Upps\u00e4ttningen motsvarade h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar! \u00d6ver hundra minuter utan paus\u00a0kan vara t\u00e5lamodspr\u00f6vande. \u00a0I Europas kniv <\/em>segar sig aldrig tiden fram, trots en\u00a0utstr\u00e4ckt monolog\u00a0p\u00e5 upploppet.\u00a0Vi blir varse att\u00a0somliga \u00e4r g\u00e5tfulla varelser, om\u00f6jliga att\u00a0ringa in eller l\u00e4sa av.\u00a0C\u00e9line, vars \u00e5sikter gick fr\u00e5n att vara problematiska till f\u00f6rhatliga och\u00a0i f\u00f6rl\u00e4ngningen\u00a0brottsliga (n\u00e4r de trycktes),\u00a0 \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n den ende betydande\u00a0f\u00f6rfattare som skrivit storartad\u00a0sk\u00f6nlitteratur\u00a0 beh\u00e4ftad med smutsst\u00e4mpel.\u00a0 I likhet med Mephisto <\/em>ges inga entydiga svar, d\u00e4remot\u00a0\u00a0raffinerad\u00a0scenkonst\u00a0kretsande kring en tvivelaktig\u00a0karakt\u00e4r som filmas.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus, koncept och filmregi: Bj\u00f6rn Runge Scenregi: Marcus Carlsson Scenografi & kostym: Peder Freiij Komposit\u00f6r: Linda Spjut Ljud: Jesper Lindell Filmfoto: Stellan Runge Medverkande: Jacob Eklund (film), Rasmus Lindgren och Kim Theodoridou Bergquist Urpremi\u00e4r p\u00e5 Studion 11\/11 2016 \u00a0Foto Ola Kjelbye Av Bj\u00f6rn Runge har jag endast sett ett f\u00e5tal verk. Ur hans oj\u00e4mna produktion […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-105811","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105811","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105811"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105811\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105853,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105811\/revisions\/105853"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105811"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105811"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105811"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}