{"id":105624,"date":"2016-11-03T07:11:02","date_gmt":"2016-11-03T06:11:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105624"},"modified":"2016-11-14T07:53:14","modified_gmt":"2016-11-14T06:53:14","slug":"leif-en-monolog-i-strand-up-liknande-regi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105624","title":{"rendered":"Leif – en monolog i strand-up liknande regi"},"content":{"rendered":"
\"Foto:<\/a>
Foto: Petra Hellberg<\/figcaption><\/figure>\n

Leif<\/strong>
\nAv Lucas Svensson och Leif Andr\u00e9e
\nRegi: Ole Anders Tandberg
\nScenografi och kostym: Maria Geber
\nLjus: Jonathan Winbo
\nMask: Ulrika Ritter
\nUrpremi\u00e4r 2 november 2016, Lilla scenen, Stockholms stadsteater<\/p>\n

Varje g\u00e5ng jag inser att en sk\u00e5despelare ska spela en roll om sig sj\u00e4lv, backar jag lite. Inte f\u00f6r att n\u00e5gons personliga och privata liv p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r ointressant, utan f\u00f6r att det \u00e4r sv\u00e5rt med de olika avst\u00e5nden. B\u00e5de av och p\u00e5 scen, \u00e4r det viktigt att kunna skilja mellan sitt privatliv, sin profession och sin personlighet. Det \u00e4r inte alla sk\u00e5despelare som riktigt helt fullt kan separera p\u00e5 det, och inte andra m\u00e4nniskor heller f\u00f6r den delen. Jag blev dock lite lugnare n\u00e4r jag f\u00f6rstod att Leif Andr\u00e9e varken hade skrivit manuset sj\u00e4lv eller regisserat sig sj\u00e4lv. Men n\u00e4r jag f\u00f6rstod att de skulle vara en monolog p\u00e5 drygt 2 timmar (dock en paus) s\u00e5 blev jag lite f\u00f6rbryllad igen. Man skulle kunna kalla f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r en monolog i strand-up liknande regi.<\/p>\n

\"Leif\"<\/a>Scenen \u00e4r uppbyggd som en vissen skog och ska nog p\u00e5 n\u00e5got vis f\u00f6rest\u00e4lla livets g\u00e5ng och v\u00e4xlingar. Jag kan inte hj\u00e4lpa att fr\u00e5ga mig sj\u00e4lv om det \u00e4r riktiga tr\u00e4d som f\u00e5tt flytta in tillf\u00e4lligt eller om de ska f\u00e5 komma ut igen. En ensam musiker spelar p\u00e5 sin elgitarr och hj\u00e4lper Andr\u00e9en att ha koll p\u00e5 de skilda \u00f6verg\u00e5ngarna i manuset. Musiken \u00e4r s\u00e4kert talande f\u00f6r de som gillar 60-tals musik, men ibland blev det lite f\u00f6r mycket elgitarr p\u00e5 f\u00f6r h\u00f6g niv\u00e5. Leif utger sig inte f\u00f6r att vara en fantastiskt s\u00e5ngare och det g\u00f6r att man kan respektera hans korta s\u00e5nginsats som bryter \u00f6verg\u00e5ngarna i monologen. H\u00e4ftigast tyckte jag dock att det var n\u00e4r han l\u00e4ste i takt i n\u00e5gon form av poetisk form. Det var snyggt och st\u00e4mningsh\u00f6jande.<\/p>\n

Jag kan inte l\u00e5ta bli att fascineras av Leifs fantastiska f\u00f6rm\u00e5ga att v\u00e4xla tempo p\u00e5 scen. Han g\u00e5r fr\u00e5n det l\u00e5ga melankoliska, till det fr\u00e4cka och roliga. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng bjuder han p\u00e5 det personliga och \u00e4r ofta i gr\u00e4nslandet till det privata. Enbart vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen k\u00e4nner jag att han \u00e4r v\u00e4ldigt n\u00e4ra gr\u00e4nsen till en intimitet som jag faktiskt inte vill veta och interaktivt kan se honom i \u00f6gonen. Han kommer dock undan med att ganska snart skratta \u00e5t sig sj\u00e4lv och d\u00e5 \u00e4r balansen tillbaka.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen om hans barndom och uppv\u00e4xt kommer inte hela tiden i kronologisk ordning. Jag trodde faktiskt att det skulle st\u00f6ra mig n\u00e5got, men efter ett tag kunde jag inordna mig i den oordningen.
\nDet sl\u00e5r mig i slutet av f\u00f6rsta akten, att Leif, som \u00e4r f\u00f6dd p\u00e5 1950-talet och i dagsl\u00e4get skulle f\u00e5tt beskrivningen Maskrosbarn, inte haft det l\u00e4tt i livet. Han v\u00e4grar tack och lov att vara ett offer och det f\u00f6r att han som alla m\u00e4nniskor med tuff barndom, \u00e4r en stolt \u00f6verlevare som f\u00e5tt ta hand om sig sj\u00e4lv och andra. Dessutom skryter han om familjedragen ”att ta sig sj\u00e4lv i kragen” och ger dem alla d\u00e4rmed bel\u00f6ningen. Han har dock varit duktig i hela sitt liv och vid 16 \u00e5rs \u00e5lder fick han bli vuxen och ta hand om sig sj\u00e4lv. ”Jag blev rolig” f\u00f6r att \u00f6verleva och han slapp d\u00e5 ta ansvar f\u00f6r n\u00e5gon annan \u00e4n sig sj\u00e4lv (vilket hans yngre syskon har haft sv\u00e5rt att f\u00f6rl\u00e5ta honom f\u00f6r).<\/p>\n

\"Leif\"<\/a>Man tycker om hur sk\u00e5despelaren ger flera nyanser av sig sj\u00e4lv och av dem som skadat honom. Ingenting \u00e4r ju helt vitt eller svart. Samtidigt har han inga problem med att s\u00e4ga ”hur fan t\u00e4nkte de d\u00e5?”. \u00c4nd\u00e5 ville han i alla l\u00e4gen, som de flesta barn, trots allt bara g\u00f6ra sin mamma glad.<\/p>\n

N\u00e4r Leif beskriver all den r\u00e4dsla och allt v\u00e5ld som pr\u00e4glat hans liv mellan lingonsylts kokning och simningen, s\u00e5 fasas jag, men gl\u00e4ds \u00f6ver det faktum att m\u00e4nniskor trots allt har en underbar f\u00f6rm\u00e5ga att kunna \u00f6verleva. Fast nog \u00e4r det sant att: det \u00e4r h\u00e5rt att betala med sitt liv f\u00f6r att f\u00e5 leva.<\/em><\/p>\n

Medverkande: Leif Andr\u00e9e
\nMedverkande musiker: Susanna Risberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Leif Av Lucas Svensson och Leif Andr\u00e9e Regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Jonathan Winbo Mask: Ulrika Ritter Urpremi\u00e4r 2 november 2016, Lilla scenen, Stockholms stadsteater Varje g\u00e5ng jag inser att en sk\u00e5despelare ska spela en roll om sig sj\u00e4lv, backar jag lite. Inte f\u00f6r att n\u00e5gons personliga och privata liv […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[13078,4955,5420,12288],"class_list":{"0":"post-105624","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-leif","10":"tag-scenkonst","11":"tag-stockholms-stadsteater","12":"tag-teater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105624","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105624"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105624\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105630,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105624\/revisions\/105630"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105624"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105624"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105624"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}