![\"unspecified\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/unspecified.jpg\")
<\/a>\u00a0Foto Lina Ikse<\/p>\nIngen tvekan om att jag kommit r\u00e4tt, eftersom\u00a0samtal p\u00e5 engelska\u00a0f\u00f6rs i foaj\u00e9n.\u00a0F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen avl\u00e4ggs bes\u00f6k hos\u00a0denna\u00a0teater vid Chapmans torg. De har h\u00e5llit ig\u00e5ng verksamheten med engelskf\u00f6dda proffs i ett decennium. I\u00a0fjol prisades man\u00a0av Scenkonstguiden.\u00a0I och med\u00a0Offline blir det\u00a0premi\u00e4r\u00a0 f\u00f6r en upps\u00e4ttning riktad till\u00a0unga mellan 13 – 16 \u00e5r, vilket m\u00e4rks p\u00e5 publikens sammans\u00e4ttning. \u00c5tskilliga \u00e4r inte bara \u00e5sk\u00e5dare, utan interagerar i egenskap av inbjudna eller som\u00a0medlemmar i en\u00a0 ungdomsf\u00f6rening sysselsatt med drama.. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande ska produktionen p\u00e5 en omfattande\u00a0turn\u00e9 till h\u00f6gstadieskolor. Kan\u00a0noteras att\u00a0jag sett en hel del musikaler och pj\u00e4ser\u00a0 p\u00e5 originalspr\u00e5k under mina tv\u00e5 perioder som studerande i England. Men det var v\u00e4ldigt l\u00e4nge sedan. D\u00e4rf\u00f6r passade \u00e5ldersniv\u00e5n idealiskt.<\/p>\n
Spr\u00e5ket \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e4ttbegripligt, vilket antagligen \u00e4r utprovat i f\u00f6rv\u00e4g. Minst lika viktigt f\u00f6r att ber\u00e4ttelsen ska n\u00e5 fram, \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att de medverkande insett hur n\u00f6dv\u00e4ndigt det \u00e4r med god artikulation.\u00a0 Somliga ord lyckas n\u00e4ppeligen alla \u00f6vers\u00e4tta, men de f\u00f6rst\u00e5s troligen i sitt sammanhang. Repliker levereras i ett forcerat tempo, n\u00e5got som ytterligare understryker att\u00a0 sk\u00e5despelarparet m\u00e5ste ha mycket\u00a0tydliga uttal. Och med denna avg\u00f6rande best\u00e5ndsdel har de lyckats.\u00a0Vill omg\u00e5ende sl\u00e5 fast att de\u00a0som gestaltar en sp\u00e4nnande historia, p\u00e5 kuppen\u00a0ger oss en nyttig spr\u00e5klektion fri fr\u00e5n dialekt.<\/p>\n
Storyn \u00e4r rafflande och ganska g\u00e5tfull. Intrigens motor \u00e4r att en grabb anm\u00e4lts f\u00f6rsvunnen och att polisen i Sussex d\u00e4rf\u00f6r\u00a0involveras. Man utreder fallet genom att vara misst\u00e4nksamma och fr\u00e5gvisa, vilket inkluderar att h\u00e5lla kvar elever i ber\u00f6rd skola. Vore f\u00f6r\u00f6dande att avsl\u00f6ja uppl\u00f6sningen. Ingen spoiler s\u00e5ledes. Kan bara\u00a0 hinta om\u00a0att audiovisuell rekvisita ger vid handen, att f\u00f6rsvinnandet har en knorr. Antyder jag n\u00e5got om idealitet, f\u00f6r\u00e4lskelse och v\u00e4stv\u00e4rldens kanske mest br\u00e4nnande sp\u00f6rsm\u00e5l, har jag n\u00e4stan yppat f\u00f6r mycket.<\/p>\n
Sk\u00e5despelarna \u00e4r klockrena under fyrtio dramatiska minuter.\u00a0Neale och Hogg\u00a0inleder och avslutar som poliser, av naturliga orsaker allt mindre besk\u00e4ftiga allt eftersom. S\u00e5 l\u00e4nge fallet utreds utan avg\u00f6rande pusselbitar, andas attityden stark misst\u00e4nksamhet. Ett fyndigt grepp\u00a0f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla fascinationen hos tillt\u00e4nkt m\u00e5lgrupp.\u00a0Vassa\u00a0fr\u00e5gor sticks mot oss, n\u00e5gra ur publiken\u00a0blir konfronterade p\u00e5 scen och pressen representeras av\u00a0en kvartett\u00a0statister.\u00a0Manusf\u00f6rfattarna vill f\u00e5 mottagarna att fundera p\u00e5 sociala medier och n\u00e4tverk. Utg\u00e5r fr\u00e5n att tid \u00e4gnas \u00e5t att\u00a0 efter\u00e5t diskutera\u00a0f\u00f6rest\u00e4llningen, inte minst eftersom\u00a0 vissa inslag kunde skr\u00e4mma.\u00a0(M\u00e5nga ungdomar har dessutom s\u00e4kerligen haft\u00a0obehagliga upplevelser p\u00e5 internet.)\u00a0I vilken m\u00e5n \u00e4r\u00a0n\u00e4tet ett\u00a0neutralt hj\u00e4lpmedel?\u00a0 Vilka risker finns?\u00a0 Akt\u00f6rernas uppskruvade tonl\u00e4ge f\u00f6r\u00e4ndras inte n\u00e4mnv\u00e4rt n\u00e4r de ist\u00e4llet befinner sig, \u00e5tminstone delvis, p\u00e5 de anklagades b\u00e4nk.\u00a0Sk\u00e5despelarna v\u00e4xlar galant till sina biroller som mamma, pappa, datorhandledare och kvinnlig rektor.<\/p>\n
Scenografin \u00e4r sparsmakad! Ett sk\u00e4l \u00e4r troligen att produktionen ska kunna anpassas smidigt\u00a0till olika provisoriska scener.\u00a0I centrum\u00a0ett bord med datorutrustning.\u00a0I \u00f6vrigt\u00a0ID-brickor i halsband, neddragen m\u00f6ssa, massvis av mobilsamtal\/ ringsignaler\u00a0och videoinstallationer. F\u00f6r att markera scen\u00f6verg\u00e5ngar h\u00f6rs pumpande techno. Och som om det inte vore tillr\u00e4ckligt, anv\u00e4nder sig James Hogg av den tr\u00e5nga l\u00e4ktaren som ett utvidgat scenomr\u00e5de.\u00a0\u00a0\u00a0Pulserande n\u00e4rvaro, angel\u00e4get \u00e4mne\u00a0och lite l\u00e4skig inramning s\u00e5ledes, vilket\u00a0b\u00f6r\u00a0 garantera\u00a0att GEST kommer g\u00f6ra ett\u00a0succ\u00e9artat avtryck n\u00e4r de upps\u00f6ker sin m\u00e5lgrupp.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker, Elizabeth Neale & James Hogg Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Withaker Ljudkonsult: Karl Wassholm Sk\u00e5despelare: Elizabeth Neale och James Hogg Urpremi\u00e4r hos Gothenburg English Studio Theatre 29\/10 2016 \u00a0Foto Lina Ikse Ingen tvekan om att jag kommit r\u00e4tt, eftersom\u00a0samtal p\u00e5 engelska\u00a0f\u00f6rs i foaj\u00e9n.\u00a0F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen avl\u00e4ggs bes\u00f6k hos\u00a0denna\u00a0teater vid Chapmans torg. De har […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-105561","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105561","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105561"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105561\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105568,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105561\/revisions\/105568"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105561"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105561"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105561"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}