Personakt – med Titiyo
\nStockholms improvisationsteater 29 oktober 2016<\/p>\n
Att improvisera p\u00e5 scen som en aktiv teaterform och upps\u00e4ttningsform f\u00f6r publik, skapar spontanitet. Det h\u00e4r oplanerade agerandet ger den vana teaterbes\u00f6karna lite mer, samtidigt som den ovane teaterbes\u00f6karna f\u00e5r en l\u00e4ttare form av dramatisk handling. Man kan d\u00e4rav konstatera att improvisationsteater med kv\u00e4llens l\u00e4tta styrning, med v\u00e4letablerade akt\u00f6rer\/improvisat\u00f6rer\/sk\u00e5despelare g\u00f6r st\u00e4mningen v\u00e4ldigt folklig, med en och annan dramatisk finurlighet eller s.k. tongue tvister.<\/p>\n
Jag tror att m\u00e5nga av kv\u00e4llens bes\u00f6kare hade ett djupt och genuint intresse f\u00f6r s\u00e5ngerskan Titiyo, b\u00e5de som artist och\/eller privatperson. Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att vi allihop nu kan s\u00e4ga att vi k\u00e4nner henne och pratat med henne. Teaterformen och kv\u00e4llens g\u00e4st inbj\u00f6d till ett v\u00e4ldigt n\u00e4ra samarbete. Avst\u00e5ndet mellan scen och publik var s\u00e5 kort som det kunde vara, utan att bli f\u00f6r intimt. D\u00e4rmed blev f\u00f6ruts\u00e4ttningen den allra l\u00e4ttaste, eftersom hon enbart beh\u00f6vde vara d\u00e4r som privatperson. <\/p>\n
Konceptet i ”Personakt” g\u00e5r ut p\u00e5 att en moderator leder ett samtal med en s.k. k\u00e4ndis. D\u00e4refter sitter en panel med de s.k. improvisat\u00f6rerna bredvid i en panel. N\u00e4rsomhelst under kv\u00e4llens samtal, kunde de avbryta och g\u00e5 in och spela upp en scen kring det som framg\u00e5tt i samtalen med artisten. De gav Titiyos ord en komisk och scenisk bild f\u00f6r publiken att falla tillbaka p\u00e5.<\/p>\n
Jag kan f\u00f6rst\u00e5 om det \u00e4r en fantastisk ”aha-upplevelse” f\u00f6r den sk. artisten att f\u00e5 delar av sitt liv ironiserat och uppspelat i tredje person. Men med j\u00e4mna mellanrum visste inte jag riktigt om jag log \u00e5t och skrattade \u00e5t Titiyos reaktioner om sig sj\u00e4lv p\u00e5 scen, eller om improvisationerna var bra. Kanske spelar det inte n\u00e5gon roll? Men sj\u00e4lvklart var det inte.<\/p>\n
Ibland k\u00e4ndes det v\u00e4ldigt tydligt att improvisat\u00f6rerna hade t\u00e4nkt ut saker i f\u00f6rv\u00e4g och d\u00e4rmed var den styrda improvisationen mer f\u00f6rberedd \u00e4n andra bitar. Kanske spelar inte det heller n\u00e5gon roll? D\u00e4remot k\u00e4nde jag tydligt av skillnaden mellan det planerade och det improviserade. Jag uppskattade mest de intensivaste och den st\u00f6rsta n\u00e4rvaron som improvisationerna gav och faktiskt kr\u00e4ver av sin spelare. Det gjorde att kvaliteten p\u00e5 scen var mycket oj\u00e4mnt och spelstilarna tidvis skilda fr\u00e5n varandra. Tempot, takten, intensiteten och syftena gick inte alltid ihop.
\nDe kvinnliga sk\u00e5despelarna i kv\u00e4llens panel, k\u00e4ndes mycket mer n\u00e4rvarande i sina val av improvisationer och bidrog d\u00e4rmed till alla underfundigheten och skarpa inslag i spelandet. Mest imponerad under kv\u00e4llen blev jag dock n\u00e4r sk\u00e5despelarna hittade p\u00e5 s\u00e5ngtexter efter hand. M\u00e5nga av texterna var dessutom mer underfundiga, aktuella och dubbeltydiga \u00e4n m\u00e5nga av replikerna.<\/p>\n
D\u00e4remot var inte alla sk\u00e5despelarna tighta med varann. Flera g\u00e5nger avbr\u00f6t man varandra och den enes sp\u00e5r i en riktning fick inte ageras f\u00e4rdigt, innan den andre avbr\u00f6t och k\u00f6rde \u00f6ver med sitt eget. Jag tror att om n\u00e5gra av sk\u00e5despelare hade tagit st\u00f6rre ansvar p\u00e5 scen s\u00e5 hade fler sp\u00e4nnande improvisationer kunnat uppst\u00e5. Grundl\u00e4ggande f\u00f6r en bra improvisation \u00e4r ju att man byter positioner med varann och drar nytta av att spela b\u00e5de h\u00f6gt och l\u00e5gt p\u00e5 scen.<\/p>\n
Jag tror att om moderatorn hade inbjudit till fler detaljerade fr\u00e5gor under kv\u00e4llen och s\u00e5ngerskan hade f\u00e5tt en st\u00f6rre insikt i att hennes svar skulle anv\u00e4ndas som inspirationsk\u00e4lla f\u00f6r improvisationerna, s\u00e5 kanske vi hade kunnat f\u00e5 fler nyanser i spelandet. Det finns en gr\u00e4ns f\u00f6r hur l\u00e4nge man kan spinna vidare p\u00e5 enbart sprit och d\u00e5liga betyg som grundber\u00e4ttelser under en spelkv\u00e4llen. Det finns ocks\u00e5 en tydlig linje f\u00f6r hur m\u00e5nga g\u00e5nger det \u00e4r skojigt att sk\u00e4mta om det. En k\u00e4nsla av tragik d\u00f6k pl\u00f6tsligt upp och det k\u00e4ndes som den k\u00e4nslan inte riktigt h\u00f6rde hemma d\u00e4r i kv\u00e4ll.<\/p>\n
Kort och gott ska det i alla fall intygas att publiken utstr\u00e5lade en h\u00e4rlig l\u00e4ttsamhet vid hemg\u00e5ng. Det \u00e4r inte det s\u00e4msta att ha med sig en skr\u00e4ckinjagande dag (Halloween) som denna, i en hemsk v\u00e4rld d\u00e4r clownen in f\u00e5r var skoj l\u00e4ngre, utan kr\u00e4nks genom hemska masker. Men med kv\u00e4llens leende p\u00e5 l\u00e4pparna, en timmes extra s\u00f6mn i natt, s\u00e5 kommer vi vakna upp till en h\u00e4rlig morgondag med lite hopp. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Personakt – med Titiyo Stockholms improvisationsteater 29 oktober 2016 Att improvisera p\u00e5 scen som en aktiv teaterform och upps\u00e4ttningsform f\u00f6r publik, skapar spontanitet. Det h\u00e4r oplanerade agerandet ger den vana teaterbes\u00f6karna lite mer, samtidigt som den ovane teaterbes\u00f6karna f\u00e5r en l\u00e4ttare form av dramatisk handling. Man kan d\u00e4rav konstatera att improvisationsteater med kv\u00e4llens l\u00e4tta styrning, […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-105553","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105553","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105553"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105553\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105554,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105553\/revisions\/105554"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105553"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105553"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105553"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}