![\"Ola](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/02-hostsonaten-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17.jpg\")
<\/a>\u00a0foto Ola Kjelbye<\/p>\nStadsteatern har identitet som \u00f6vergripande tema innevarande spel\u00e5r. D\u00e4rf\u00f6r tyckte de kanske\u00a0att det\u00a0dags att utforska en\u00a0prototyp vad betr\u00e4ffar\u00a0s\u00e5rig mor – dotter relation.\u00a0I likhet med aktuella succ\u00e9n Mephisto finns\u00a0\u00a0minnesbilder fr\u00e5n en spelfilm, bilder att tillg\u00e5 som f\u00f6rkunskap. Kommer tydligt ih\u00e5g hur\u00a0 Ingrid Bergmans och Liv Ullmans\u00a0trasiga\u00a0karakt\u00e4rer misslyckas att kommunicera, blir of\u00f6rl\u00f6sta trots uppblossande utbrott av sanningslidelse.<\/p>\n
Den tyska regiss\u00f6ren Lydia Bunk har satt\u00a0en omissk\u00e4nnlig pr\u00e4gel p\u00e5 kammarspelet. Hennes\u00a0upps\u00e4ttning \u00e4r\u00a0laddad\u00a0med delvis annorlunda grundton. Utdragna\u00a0 nerv\u00f6sa\u00a0scener d\u00e4r publikens skratt fastnar i halsen,\u00a0ett ymnigt sv\u00e4rande\u00a0(anspelning\u00a0p\u00e5 Bergmans talspr\u00e5k)\u00a0samt musik av exempelvis\u00a0Nick Cave och Philip Glass.\u00a0\u00a0Enligt en av huvudrollsinnehavarna \u00e4r tyskans devis More is more, vilket bland annat inneb\u00e4r att n\u00e4r kammarspelet\u00a0bl\u00e5ses upp i storformat, \u00e4r det sv\u00e5rt att ta in allt som h\u00e4nder \u00a0om en\u00a0 sitter p\u00e5 fj\u00e4rde raden. Finns\u00a0st\u00e4ndigt videoprojektioner\u00a0 om\u00a0oj\u00e4mlikhet,\u00a0begr\u00e4nsat seende\u00a0och d\u00e5tid att\u00a0till\u00e4gna sig.\u00a0Den inbjudande scenografin\u00a0best\u00e5r inte bara av\u00a0spiraltrappor, divan, matssalsm\u00f6blemang, megastor blomkruka,\u00a0musikrum, himmelss\u00e4ng,\u00a0\u00a0portr\u00e4ttfoton, inglasade\u00a0gigantiska insekter,\u00a0h\u00f6gar av\u00a0kringflygande l\u00f6v\u00a0och j\u00e4ttelika\u00a0gardiner att vira in sig i. Ett\u00a0inramad m\u00e5lning av modern, den firade konsertpianisten, visar sig\u00a0emellan\u00e5t ha eget liv. En raffinerad spooky detalj, vilket signalerar att den\u00a0ensligt bel\u00e4gna pr\u00e4stg\u00e5rden inte \u00e4r n\u00e5gon fridfull oas.<\/p>\n
Bortsett fr\u00e5n en\u00a0anklagande harang av den f\u00f6rsm\u00e5dda dottern, best\u00e5r den ganska l\u00e5nga f\u00f6rsta akten av mer gyckel \u00e4n \u00e5ngest. Att vi\u00a0till\u00e5ts le\u00a0\u00e5t os\u00e4kra personer n\u00e4r de beter sig l\u00f6jligt – samtidigt g\u00f6rs\u00a0medvetna om de\u00a0starka farliga k\u00e4nslor som\u00a0riskerar att flamma upp\u00a0–\u00a0 blir\u00a0i n\u00e5gon m\u00e5n ett\u00a0v\u00e4lg\u00f6rande reningsbad. Tror att\u00a0\u00a0den anm\u00e4rkningsv\u00e4rt galghumoristiska\u00a0sinnesst\u00e4mningen, underl\u00e4ttar f\u00f6r att\u00a0 fylla salongen, eftersom Bergman\u00a0 f\u00f6rknippas med\u00a0tungsinne och demoner.\u00a0\u00a0Konstaterade i paus att det inte \u00e4r mycket kvar av demonregiss\u00f6rens ursprungliga drama. Har sv\u00e5rt f\u00f6r att best\u00e4mma mig om stilgreppet funkar. Kommer efter viss v\u00e5nda fram till\u00a0att det\u00a0m\u00e5ste vara till\u00e5tet att\u00a0”f\u00f6rvanska” svensk films st\u00f6rsta auteur (tillika en\u00a0av v\u00e5ra mest dominanta m\u00e4n\u00a0i svenskt teaterliv).<\/p>\n
Utan att ha den prisbel\u00f6nta filmen fr\u00e5n 1978 i f\u00e4rskt minne, registrerar jag\u00a0 tre nyckelsekvenser, varav en \u00e5terkommande. F\u00f6r det f\u00f6rsta n\u00e4r Evas olycklige make\u00a0reciterar\u00a0ur en av Evas b\u00f6cker om vikten av\u00a0att \u00f6va sig varje dag p\u00e5 att leva. Och\u00a0 det hj\u00e4rtsk\u00e4rande icke-m\u00f6tet i\u00a0ett preludium av Chopin, p\u00e5 initiativ av\u00a0 naiva\u00a0k\u00e4rlekst\u00f6rstande dottern.\u00a0Vidare \u00e5terkommande sekvenser n\u00e4r den drunknade sonen\u00a0blir en geng\u00e5ngare, endast synlig f\u00f6r mamma. I \u00f6vrigt m\u00e5nga bisarra beteenden fr\u00e5n\u00a0rollfigurer inneslutna i sig sj\u00e4lva.\u00a0\u00a0I andra akten avfyras \u00a0det f\u00f6rv\u00e4ntade artilleriet.\u00a0 Borde\u00a0resultera i\u00a0 chockverkan, blir ist\u00e4llet gripande\u00a0sorgliga monologer\u00a0vars\u00a0 f\u00f6rmodade omskakande effekt uteblir.<\/p>\n
Sk\u00e5despelarnas insatser? Var sp\u00e4nd p\u00e5 hur Carina M Johansson skulle ta sig an en\u00a0 dramatisk gravallvarlig roll, s\u00e4rskilt eftersom jag under en f\u00f6ljd av \u00e5r sett henne leverera rappa repliker. Vad som sker \u00e4r att hon i stora stycken tar med sig sitt adelsm\u00e4rke, det vill s\u00e4ga bitskheten och\u00a0 positionerandet.\u00a0 \u00d6verdrifter\u00a0vid entr\u00e9er och\u00a0 uppvisningen i sj\u00e4lvupptagenhet vid middagsbordet renderar i stor komik.\u00a0\u00a0Gestaltningen\u00a0i avg\u00f6rande envigen d\u00e4remot, n\u00e4r fasaden inte f\u00e5r r\u00e4mna f\u00f6r kvinnan som beskrivs som k\u00e4nslom\u00e4ssig invalid, blir r\u00f6rande n\u00e4r\u00a0vi f\u00e5r reda p\u00e5 att k\u00e4rleksl\u00f6sheten g\u00e5tt i arv. Caroline S\u00f6derstr\u00f6m \u00e5 andra sidan agerar hudl\u00f6st, \u00e4r m\u00e4sterlig p\u00e5 att uttrycka f\u00f6rtvivlan. I varje scen syns Evas vrede och besvikelse, sj\u00e4lvbespegling och revanschism. Filmens manliga biroller \u00e4r strukna ur manus, undantaget Evas betydligt \u00e4ldre man. Benjamin Moliner \u00f6vertygar som r\u00e4dd r\u00e4ttr\u00e5dig m\u00e4nniska.\u00a0Den inneboende systern vars\u00a0kroniska tillst\u00e5nd ju\u00a0ges\u00a0v\u00e4rsta t\u00e4nkbara f\u00f6rklaring, g\u00f6rs av osannolikt viga trapetskonstn\u00e4ren Kajsa Bohlin. Hon kr\u00e4nger och kl\u00e4ttrar vertikalt \u00f6ver hela scen, som ett\u00a0ljudl\u00f6st orosmoment.<\/p>\n
Efter att ha l\u00e4st och sett en del av och om\u00a0Ingmar Bergmans verk (fast han allm\u00e4nt\u00a0varit f\u00f6r introspektiv f\u00f6r min smak), kom mina f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 skam. Trots att jag inte alls blev\u00a0lika tagen som jag utg\u00e5tt fr\u00e5n, snarare konfys, har jag\u00a0 t\u00e4nkt ett varav till.\u00a0 Har kommit fram till att jag uppskattade denna oblyga annorlunda version, vilket i f\u00f6rsta hand ska tillskrivas radarparet Bunk\u00a0&\u00a0Korsbaek.<\/p>\n
Medverkande: Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Carina M Johansson, Benjamin Moliner, Kajsa Bohlin, som flickor p\u00e5 film\u00a0Anna Grahn Lindberg\u00a0& Mian Grahn Lindberg\u00a0samt statist som Erik.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Ingmar Bergman Regi: Lydia Bunk Scenografi & kostym: Nadia Nabil Korsbaek Ljus: Jonas Bogh Video: Clive Leaver Premi\u00e4r stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater 28\/10 2016 \u00a0foto Ola Kjelbye Stadsteatern har identitet som \u00f6vergripande tema innevarande spel\u00e5r. D\u00e4rf\u00f6r tyckte de kanske\u00a0att det\u00a0dags att utforska en\u00a0prototyp vad betr\u00e4ffar\u00a0s\u00e5rig mor – dotter relation.\u00a0I likhet med aktuella succ\u00e9n Mephisto […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-105534","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105534","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105534"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105534\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105543,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105534\/revisions\/105543"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105534"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105534"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105534"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}