{"id":105513,"date":"2016-10-28T15:10:29","date_gmt":"2016-10-28T14:10:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105513"},"modified":"2016-10-28T15:10:29","modified_gmt":"2016-10-28T14:10:29","slug":"tankar-om-ivanov-pa-dramaten-i-regi-av-alexander-mork-eidem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105513","title":{"rendered":"Tankar om Ivanov p\u00e5 Dramaten i regi av Alexander M\u00f8rk-Eidem"},"content":{"rendered":"

\"ivanov\"<\/a><\/p>\n

Ivanov<\/strong>
\nAnton Tjechov
\n\u00d6vers\u00e4ttning Staffan Skott
\nRegi Alexander M\u00f8rk-Eidem
\nScenografi och kostym Erlend Birkeland
\nLjus Ellen Ruge
\nPeruk och mask Linda Hyllengren
\nPremi\u00e4r den 27 oktober 2016, Stora scenen p\u00e5 Dramaten<\/p>\n

Ingen m\u00e4nniska \u00e4r enbart god, ingen \u00e4r enbart ond – och f\u00f6rresten var \u00e4r ont och vad \u00e4r gott, vad \u00e4r en god m\u00e4nniska eller vad \u00e4r en anst\u00e4ndig m\u00e4nniska? I den ryska dramatikern Anton Tjechovs dramer \u00e4r ingenting m\u00e5lat i svart och vitt, alla karakt\u00e4rer kan betraktas p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det \u00e4r n\u00e5got av det som fascinerar mest med hans dramer. Alla karakt\u00e4rer g\u00e5r att begripa sig p\u00e5 eller i varje fall kan vi k\u00e4nna igen oss sj\u00e4lva och m\u00e4nniskor vi m\u00f6tt i livet. <\/p>\n

\"ivanov2\"<\/a>N\u00e4r nu den norsk-svenske regiss\u00f6ren Alexander M\u00f8rk-Eidem tagit itu med Tjechovs Ivanov blir denna klassiker placerat i nutid. Alexander M\u00f8rk-Eidem g\u00f6r ofta s\u00e5, placerar in klassiker i v\u00e5r tid, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt g\u00f6ra dem mer levande, mer begripliga kanske f\u00f6r en ny publik. F\u00f6r Alexander M\u00f8rk-Eidems upps\u00e4ttningar lockar alltid en st\u00f6rre andel yngre bes\u00f6kare \u00e4n de flesta andra upps\u00e4ttningar p\u00e5 Dramaten. S\u00e5 var det p\u00e5 premi\u00e4ren. D\u00f6r vimlade av ungdomar som jag skulle gissa g\u00e5r p\u00e5 gymnasiet. <\/p>\n

Den h\u00e4r versionen av Ivanov \u00e4r en l\u00e5ng f\u00f6rest\u00e4llning. Premi\u00e4ren tog tre timmar och tjugo minuter. Jag tycker en teaterf\u00f6rest\u00e4llning liksom en film kan f\u00e5 vara l\u00e5ng om varje minut \u00e4r befogad f\u00f6r helheten och inte blir \u00f6vertydliga upprepningar. Ivanov skulle m\u00e5 bra av att kortas ned. En hel del blev tjatigt \u00f6verbetonat. Det \u00e4r v\u00e4l inte helt om\u00f6jligt att det blir s\u00e5 ocks\u00e5, premi\u00e4rer \u00e4r r\u00e4tt ofta lite l\u00e4ngre \u00e4n hur f\u00f6rest\u00e4llningen blir efter ett tag. <\/p>\n

Regiss\u00f6ren har valt att g\u00f6ra publiken mycket n\u00e4rvarande. Rollerna talar direkt till publiken vid flera tillf\u00e4llen, n\u00e4mner publiken och de flesta karakt\u00e4rer f\u00e5r vid flera tillf\u00e4llen prata direkt till publiken, f\u00f6rklara sin syn p\u00e5 sig sj\u00e4lva, p\u00e5 Ivanov och livet. Det \u00e4r effektfullt och fungerar bra. <\/p>\n

Ivanov \u00e4r en grubblade. I Alexander M\u00f8rk-Eidems tolkning har han blivit en man i dryga fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern som bor i Norrland d\u00e4r han misslyckats totalt ekonomiskt med sitt projekt att driva ett milj\u00f6-v\u00e4nligt jordbruk. Dessutom \u00e4r hans fru d\u00f6dssjuk och han kan inte st\u00e4lla upp p\u00e5 henne, orkar inte vara vid hennes sida utan flyr till de rika grannarna p\u00e5 kv\u00e4llarna d\u00e4r han blir uppvaktad av den rika dottern i huset. Situationen kompliceras ocks\u00e5 av att Ivanovs d\u00f6dssjuka fru Anna egentligen kommer fr\u00e5n en rik, v\u00e4lb\u00e4rgad familj som f\u00f6rsk\u00f6t henne n\u00e4r hon valde att gift sig med Ivanov.<\/p>\n

Fr\u00e5gan \u00e4r d\u00e5: \u00e4r Ivanov en enkel lycks\u00f6kare som slutade att \u00e4lska sin fru n\u00e4r hon inte fick alla de pengar som var t\u00e4nkt? \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r han l\u00e5ter sig uppvaktas av den rika grannens dotter? Ivanov sj\u00e4lv f\u00f6rnekar detta, f\u00f6rst\u00e5s. Han \u00e4r djupt deprimerad, har \u00e5ngest och k\u00e4nner skam och \u00e4ckel f\u00f6r sig sj\u00e4lv. <\/p>\n

Vem \u00e4r han egentligen, Ivanov? Ja det \u00e4r nog upp till betraktaren sj\u00e4lv att best\u00e4mma hur allt ska tolkas och ses. Det beror nog ocks\u00e5 en del p\u00e5 hur var och en ser p\u00e5 livet. Vi har nog alla olika karakt\u00e4rer i detta drama som vi kan k\u00e4nner mer f\u00f6r och andra vi k\u00e4nner mindre f\u00f6r, precis som i verkliga livet.<\/p>\n

Alexander M\u00f8rk-Eidem har valt att g\u00f6ra f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4ldigt komisk och i synnerhet f\u00f6rsta delen fram till paus, d\u00e4r vi m\u00f6ter en gn\u00e4llige mannen, den giriga mamman, den sega pappan, den unga besserwissern och de s\u00f6ndercurlade barnen och scenografen tycks f\u00e5tt fria tyglar och har gjort en helvild scen d\u00e4r till och med en riktig hoppborg finns med p\u00e5 scen f\u00f6re paus. Efter paus \u00e4ndrar f\u00f6rest\u00e4llningen karakt\u00e4r och blir mer tragisk och ocks\u00e5 lite oskarp. Ivanov gn\u00e4ller och gn\u00e4ller – men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r det sv\u00e5rt att riktigt veta varf\u00f6r. Har han drabbats av det som idag kallar utbr\u00e4ndhet? Det \u00e4r en rimlig f\u00f6rklaring, utan tvekan. <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Alexander M\u00f8rk-Eidem s\u00e4ger i ett pressmeddelande:
\n\u2013 Folk \u00e4r ganska jobbiga i den h\u00e4r pj\u00e4sen, som alltid hos Tjechov. Jobbiga och igenk\u00e4nnbara. De \u00e4r inte kungar eller drottningar som krigar eller d\u00f6dar sina barn, de har ist\u00e4llet hyfsat vanliga problem och futtiga konflikter som alla kan k\u00e4nna igen sig i. I Ivanov finns den gn\u00e4llige mannen, den giriga mamman, den sega pappan, den unga besserwissern och de s\u00f6ndercurlade barnen. Ingen \u00e4r j\u00e4tteond eller j\u00e4ttegod, de \u00e4r bara m\u00e4nniskor som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 ihop det s\u00e5 gott det g\u00e5r.<\/p>\n

\"ivanov3\"<\/a>En av de stora beh\u00e5llningarna \u00e4r sk\u00e5despelarna. I rollistan finns en l\u00e5ng rad skickliga sk\u00e5despelare och flera av mina speciella favoritsk\u00e5despelare: Nina Zanjani som den spr\u00f6da, sjuka hustrun Anna. Det lyser kring henne. Johan Ulveson \u00e4r hur bra som helst som den kuvade Janne, make till en stenrik kvinna som skrivit \u00e4ktenskapsord och d\u00e4rmed kan styra honom med j\u00e4rnhand. Vi har v\u00e4l alla n\u00e5gon g\u00e5ng st\u00f6tt p\u00e5 dessa fega budb\u00e4rare i n\u00e5got sammanhang. Michael Jonsson som den r\u00e4tt misslyckade Mackan som mest av alla lurar sig sj\u00e4lv. Hamadi Khemiri \u00e4r helt r\u00e4tt i rollen som sjukgymnasten\/l\u00e4karen, en man som vill g\u00f6ra r\u00e4tt och vill tro p\u00e5 m\u00e4nniskornas inre godhet. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r varenda sk\u00e5despelare utvald med omsorg, tror jag, f\u00f6r var och en verkar s\u00e5 r\u00e4tt f\u00f6r sin karakt\u00e4r.<\/p>\n

Ivanov tillh\u00f6r Tjechovs n\u00e5got mindre k\u00e4nda verk men har \u00e4nd\u00e5 satts upp m\u00e5nga g\u00e5nger sedan premi\u00e4ren 1887. Det ber\u00e4ttas att Tjechov fick en best\u00e4llning p\u00e5 en komedi, men efter att ha skrivit i tio dagar hade han f\u00e4rdigst\u00e4llt ett m\u00e4ktigt drama i fyra akter, precis s\u00e5 m\u00e5ngfasetterat och melankoliskt som bara han kunde. Humorn finns hela tiden n\u00e4rvarande, \u00e4ven om den \u00e4r svart. I Alexander M\u00f8rk-Eidem regih\u00e4nder drar den en hel del \u00e5t det komiska och l\u00e4tt absurda men \u00e4r samtidigt en tragedi med m\u00e4nskliga karakt\u00e4rer. F\u00f6rest\u00e4llningen skulle dock vinnas p\u00e5 att kortas ned n\u00e5got. Att placera karakt\u00e4rerna i v\u00e5r tid har sina f\u00f6rdelar men ocks\u00e5 sina nackdelar. Det g\u00f6r s\u00e4kert inneh\u00e5llet l\u00e4ttare att ta till sig f\u00f6r en ny publik samtidigt som det d\u00e4mpar v\u00e5r egen fantasi n\u00e5got. Det \u00e4r en smakfr\u00e5ga helt enkelt vad vi f\u00f6redrar.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nIvanov Shanti Roney
\nAnna Nina Zanjani
\nDouglas Bengt CW Carlsson
\nSami Hamadi Khemiri
\nGunilla Gunnel Fred
\nJanne Johan Ulveson
\nEmelin Ida Engvoll
\nJustus Adam P\u00e5lsson
\nBabsan Nina Fex
\nK\u00e4lla Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir
\nAnita Inga-Lill Andersson
\nMackan Michael Jonsson<\/p>\n

\"ivanov4\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ivanov Anton Tjechov \u00d6vers\u00e4ttning Staffan Skott Regi Alexander M\u00f8rk-Eidem Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Peruk och mask Linda Hyllengren Premi\u00e4r den 27 oktober 2016, Stora scenen p\u00e5 Dramaten Ingen m\u00e4nniska \u00e4r enbart god, ingen \u00e4r enbart ond – och f\u00f6rresten var \u00e4r ont och vad \u00e4r gott, vad \u00e4r en god m\u00e4nniska […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,8089,4955,7981,7643,5878],"class_list":{"0":"post-105513","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dramaten","11":"tag-ivanov","12":"tag-scenkonst","13":"tag-shanti-roney","14":"tag-teaterkritik","15":"tag-tjechov","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105513","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105513"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105513\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105525,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105513\/revisions\/105525"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105513"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105513"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105513"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}