{"id":105361,"date":"2016-10-17T16:39:09","date_gmt":"2016-10-17T15:39:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105361"},"modified":"2016-10-17T16:39:09","modified_gmt":"2016-10-17T15:39:09","slug":"egba-stockholm-jazzfestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105361","title":{"rendered":"EGBA &#8211; Stockholm jazzfestival"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Egba-on-the-loose.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-105378\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Egba-on-the-loose-300x241.jpg\" alt=\"egba-on-the-loose\" width=\"300\" height=\"241\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Egba-on-the-loose-300x241.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Egba-on-the-loose-768x618.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Egba-on-the-loose-1024x824.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>En institution i svensk modern jazz som inte beh\u00f6ver spana efter sitt sound.<\/p>\n<p>G\u00f6ran Lagerberg (slutat), Ulf Andersson, \u00c5ke Eriksson, Ulf Ad\u00e5ker, Stefan Blomquist samt Rafael Sida<\/p>\n<p>Foto Hans Kronbrink<\/p>\n<p><strong>EGBA &#8211; <\/strong>St:a Clara Bierhaus\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <strong>4<\/strong><\/p>\n<p>S:ta Clara Bierhaus Stockholm<\/p>\n<p>12 oktober 2016<\/p>\n<p>EGBA peakade andra halvan av 70-talet och l\u00e5ngt in i\u00a0n\u00e4sta decennium. En av de allra f\u00f6rsta g\u00e5ngerna jag h\u00f6rde\u00a0livejazz, var\u00a0n\u00e4r\u00a0 fusionhj\u00e4ltarna\u00a0lirade p\u00e5 Nef \u00a0h\u00f6sten 1976.Ulf Andersson och Ulf Ad\u00e5ker\u00a0var som bekant med\u00a0vid starten.\u00a0F\u00f6r tredje eller fj\u00e4rde\u00a0\u00e5ret i rad\u00a0hade de blivit inbokade under festivalen\u00a0i Gamla Stan, f\u00f6r\u00a0att p\u00e5 pub\u00a0spela delvis unplugged. De rutinerade medlemmarna har f\u00e5tt ett \u00a0nytillskott, Mikael Berglund\u00a0l\u00e4rare i elbas, vars solo i f\u00f6rsta set prisades p\u00e5tagligt av bandledare Ulf\u00a0Ad\u00e5ker.\u00a0 Ljudet var\u00a0tyv\u00e4rr i omg\u00e5ngar f\u00f6r kompakt och starkt i den tr\u00e5nga interi\u00f6ren.\u00a0 Skulle eliminerandet av elf\u00f6rst\u00e4rkt bas ha gjort\u00a0 v\u00e5ld p\u00e5 varum\u00e4rket? Till saken h\u00f6r att \u00c5ke Eriksson uteslutande anv\u00e4nde vispar och Stefan Blomqvist spelade n\u00e4stan bara akustiskt.<\/p>\n<p>Cirka tre l\u00e5tar in i andra set tvingades jag avvika f\u00f6r att\u00a0 hinna till sista t\u00e5gavg\u00e5ng mot G\u00f6teborg.\u00a0I vilket fall\u00a0inledde man i afrikansk anda. <em>Temne <\/em>var en sprittande melodi i olika st\u00e4mning, l\u00e5ten\u00a0celebrerade Ahmadu Jarrs forna\u00a0inflytande i gruppen. Lade m\u00e4rke till Rafael Sida p\u00e5 congas samt hur trumpet och tenorsax i olika tonarter tvinnade sig\u00a0kring\u00a0varandra i\u00a0ett givet tema. Ett attraktivt laid back &#8211; groove kunde sp\u00e5ras i vad jag uppfattade som\u00a0<em>Everything\u00b4s Gonna Be All right.<\/em> Till sin karakt\u00e4r en\u00a0sugande komposition\u00a0berikad\u00a0 av excellente\u00a0Blomqvist\u00a0som avl\u00f6stes av ovan n\u00e4mnda bassolo..\u00a0 <em>Kea <\/em>toppades med\u00a0\u00a0karakt\u00e4ristisk slagverksduell d\u00e4r vi kunde njuta av extra mycket finesser och referenser till amerikansk 70-tals fusion. Samarbetet emellan \u00c5ke och Rafael fungerade fantastiskt.<\/p>\n<p>Det str\u00e5k som genomsyrade aftonen kan rubriceras som latin funk.\u00a0\u00a0 Balladen <em>Stockhome<\/em>, med spr\u00f6da vackra toner av Ad\u00e5ker\u00a0 och behagligt anslag fr\u00e5n Blomqvist, hade l\u00e5nat drag av <em>A Remark You Made<\/em>. Och en ny l\u00e5t p\u00e5 repertoaren <em>Tin In Deo<\/em>, \u00a0hade skrivits av\u00a0slagverkare i Dizzys\u00a0f\u00f6rsta storband, ett dramatiskt\u00a0stycke\u00a0med markerade\u00a0skiftningar i tempo med Sida p\u00e5 sprudlande s\u00e5ng. De eminenta bl\u00e5sarna och slagverk\u00a0\u00f6ste p\u00e5 unisont i den mycket medryckande klassikern <em>Clean Harry<\/em>, vars upphovsman vid pianot\u00a0ljudm\u00e4ssigt\u00a0\u00a0fick finna sig i en underordnad roll. Efter paus kunde konstateras att EGBA kom in i sitt sj\u00e4lvg\u00e5ende sv\u00e4ng.\u00a0Medan de befann sig i andra andningen h\u00f6rdes exempelvis <em>I Don\u00b4t Know Betty But I Think It\u00b4s A<\/em> C<em>larinet<\/em>)<em>\u00a0<\/em>och ljuvligt \u00f6msint\u00a0\u00a0slingrande\u00a0\u00a0<em>Bland tomtar och kontroller<\/em>\u00a0fr\u00e5n tidiga m\u00e4sterverket Jungle Jam.<em>\u00a0<\/em><\/p>\n<p>Samspelet\u00a0mellan de v\u00e4lrenommerade musikerna satt som det skulle.\u00a0Influenser till trots\u00a0\u00a0har EGBA definitivt\u00a0\u00a0ett eget sound med en imponerande katalog.\u00a0J\u00e4mf\u00f6rt med liknande konstellationer \u00e4r deras stora f\u00f6rdel\u00a0 en m\u00e4ngd l\u00e5tar som h\u00e5ller h\u00f6g klass.\u00a0Skriva l\u00e5tar \u00e4r ett hantverk de beh\u00e4rskar. Vidare m\u00e5ste\u00a0 x 2 Ulf framh\u00e5llas, deras melodiska uttrycksfulla\u00a0spel utg\u00f6r en omistlig grundsten. Inte det mest omv\u00e4lvande gig gruppen gjort, d\u00e4remot en synnerligen stimulerande upplevelse. Undrar f\u00f6rresten\u00a0om det blev n\u00e5gon rytmuppvisning av Dr. \u00c5ke efter att jag l\u00e4mnat.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En institution i svensk modern jazz som inte beh\u00f6ver spana efter sitt sound. G\u00f6ran Lagerberg (slutat), Ulf Andersson, \u00c5ke Eriksson, Ulf Ad\u00e5ker, Stefan Blomquist samt Rafael Sida Foto Hans Kronbrink EGBA &#8211; St:a Clara Bierhaus\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 4 S:ta Clara Bierhaus Stockholm 12 oktober 2016 EGBA peakade andra halvan av 70-talet och l\u00e5ngt in i\u00a0n\u00e4sta decennium. En [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-105361","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105361","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105361"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105361\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105379,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105361\/revisions\/105379"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105361"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105361"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105361"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}