{"id":105318,"date":"2016-10-16T14:10:18","date_gmt":"2016-10-16T13:10:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105318"},"modified":"2016-10-18T06:47:19","modified_gmt":"2016-10-18T05:47:19","slug":"stockholm-jazzfestival-910","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105318","title":{"rendered":"Stockholm jazzfestival 9\/10"},"content":{"rendered":"

\"14516429_1240973195924828_5263441335382261697_n\"<\/a><\/p>\n

Filip Augustsson, Krister Andersson och Ulf Ad\u00e5ker<\/p>\n

Foto Lillemor Wentzel<\/p>\n

Le Jazz Cool – <\/strong>S:ta Clara Bierhaus\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 4\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 (<\/strong>2016)<\/p>\n

En\u00a0\u00a0grupp med endast en platta i bagaget (r\u00f6nt fin kritik), fast man funnits ett antal \u00e5r.\u00a0S\u00e4ttningen\u00a0\u00e4r\u00a0trumpet, tenorsax, piano samt sedvanligt bebopkomp. Medlemmarna har ett digert f\u00f6rflutet och\u00a0 en naturlig bandledare i st\u00e4ndigt kreative Ulf Ad\u00e5ker. Aprop\u00e5 line up ska omg\u00e5ende p\u00e5pekas att blixtinkallade vikarien Karl-Henrik Ousb\u00e4ck gjorde en mycket gedigen insats, d\u00e4r han satt inkl\u00e4md bakom trumsetet. H\u00e4pnade \u00f6ver hur obehindrat\u00a0den unge trummisen\u00a0bearbetade f\u00f6r honom\u00a0 nya\u00a0alster.\u00a0 Ang\u00e5ende min bevakning,\u00a0ska\u00a0meddelas att personlig\u00a0schemal\u00e4ggning medgav lyssning\u00a0endast\u00a0under f\u00f6rsta set.<\/p>\n

Omn\u00e4mnde trumpetaren, som jag\u00a0lyssnat p\u00e5\u00a0i cirka 40 \u00e5r,\u00a0var ansvarig f\u00f6r arrangemang\u00a0samt flera av l\u00e5tarna.\u00a0\u00a0I \u00f6ppningsnumret\u00a0f\u00f6renades, enligt Ulfs utsago, Gershwin med Monk. V\u00e4stkustjazz var den f\u00f6rsta trevande \u00a0reflektion jag gjorde. Gruppen spelar efter noter, v\u00e4xlar p\u00e5 ett harmoniskt s\u00e4tt emellan ensemblespel och solon. De \u00e4r tajta\u00a0ut\u00f6vare och jag myser av v\u00e4lbehag.\u00a0 Bl\u00e5sarna \u00e4r j\u00e4mb\u00f6rdiga i och med att Krister Andersson kompletterar p\u00e5 tenorsax, en man jag\u00a0 h\u00f6rde live redan\u00a0sent 80-tal.\u00a0\u00a0I samtal med v\u00e4n i publiken f\u00f6re de gick p\u00e5, var han tveksam\u00a0huruvida de repat tillr\u00e4ckligt. Vill intyga att det gick hur bra som helst, hans solon var till stor bel\u00e5tenhet.\u00a0\u00a0 En yngre, men lika etablerad, \u00a0generation representeras i form av Daniel Tilling p\u00e5 piano och Filip Augustsson p\u00e5 kontrabas.<\/p>\n

Med vederkvickande resultat d\u00f6k de ner i\u00a0 en svit signerad Ornette Coleman, musik han framf\u00f6rde p\u00e5 Gyllene Cirkeln. Toner\u00a0hoppade runt p\u00e5 ett m\u00e4rkligt,\u00a0samtidigt fascinerande s\u00e4tt. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att musikerna hade kontroll och kunde\u00a0foga ihop spridda best\u00e5ndsdelar till en enhet. N\u00e4r bandet drog p\u00e5, f\u00f6rsvann tyv\u00e4rr pianot ur ljudbilden, vilket ofta h\u00e4nder p\u00e5 sm\u00e5 scener. I softa avsnitt\u00a0registrerade jag som tur var\u00a0tilltalande harmonier av Tilling. Basisten var ett stabilt fundament,\u00a0n\u00e5gon att luta sig emot \u00e4ven i spretiga inslag.\u00a0\u00a0Guldstj\u00e4rnor utdelas till Broadway Blues <\/em>och September 13th. <\/em>Vidare h\u00f6rdes kompositioner av Grover Washington och Ray Brown. Musiken kokade d\u00e5\u00a0av energi och spelgl\u00e4dje, p\u00e5minde rent av om ber\u00f6mda inspelningar p\u00e5 Blue \u00a0Note. Le Jazz Cool erbj\u00f6d en fin mix av smeksamma och utmanande tong\u00e5ngar.<\/p>\n

\"komp\"<\/a><\/p>\n

Patrik Boman, Kiralina Salandy och Carl Orrje\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Foto Mikael Silkeberg<\/p>\n

K.O.M.P – <\/strong>Plugged Records\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 5<\/strong><\/p>\n

Den sympatiska skivaff\u00e4ren \u00e4r kvar i Gamla Stan, nya adressen har\u00a0lyckligtvis\u00a0 rymligare lokaler. Nedanf\u00f6r trappan\u00a0d\u00f6ljer sig\u00a0en v\u00e4lvd konsertlokal badande i vitt. Publiken sitter\u00a0vid bord. Hade lockats av n\u00e5gra musiker jag k\u00e4nde till, vilka\u00a0frontades av en kanadensisk karismatisk\u00a0gospels\u00e5ngerska, vars existens jag varit oinformerad om. L\u00e5t mig b\u00f6rja med att\u00a0peka p\u00e5 ett m\u00f6nster. Har ett antal g\u00e5nger h\u00f6rt Patrik Boman live, med egen grupp eller som sideman, b\u00e5de konserter\u00a0p\u00e5 mindre st\u00e4llen och p\u00e5 Skeppsholmen. F\u00f6rbluffande ofta har\u00a0mitt omd\u00f6me landat i fullpo\u00e4ngare n\u00e4r han satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 konserter, s\u00e5 \u00e4ven denna g\u00e5ng. Superlativen som \u00f6stes \u00f6ver honom av huvudpersonen\u00a0Kiralina Salandy var s\u00e5lunda mycket\u00a0befogade.<\/p>\n

Kiralina inledde med Phillysoul\u00a0genom att framf\u00f6ra\u00a0Wake Up<\/em> i ett annorlunda\u00a0sm\u00e5sv\u00e4ngigt arr, en l\u00e5t\u00a0vanligtvis\u00a0 f\u00f6rknippad med manliga vokalister. Den entusiastiska kvinnan i hatt\u00a0ber\u00e4ttade att hon hade r\u00f6tter\u00a0i Trinidad Tobago.\u00a0Hennes\u00a0bubblande naturliga gl\u00e4dje smittade av sig, den m\u00e4ktiga m\u00f6rka\u00a0r\u00f6sten var\u00a0liksom\u00a0 h\u00e4mtad fr\u00e5n en djupborrad brunn fylld\u00a0av patriarkala\u00a0och svarta erfarenheter. Kiralina\u00a0\u00f6kade\u00a0intensiteten efterhand, st\u00e4mbanden bar hela v\u00e4gen genom flera crescendon och n\u00e5gon\u00a0enstaka\u00a0utandning i balladtappning. Imponerande att\u00a0min nya favorit\u00a0 var kapabel att s\u00e5\u00a0fullst\u00e4ndigt variera sitt uttryck. Fantastiska tolkningar gjordes av Nina Simone\u00b4s I Wish I Know How It Would Feel To Be Free<\/em> ( inlevelsen assisterad av publikklapp p\u00e5 beg\u00e4ran)\u00a0<\/em>plus\u00a0\u00a0Someday We\u00b4ll\u00a0All Be Free.<\/em>\u00a0H\u00e4r\u00a0<\/em>befann sig gospels\u00e5ngerskan definitivt\u00a0p\u00e5 mammas gata.<\/p>\n

Redan omskrivne Boman stod f\u00f6r\u00a0 elastiska rytmiska arr och l\u00e5gt mullrande\u00a0pregnanta basg\u00e5ngar.\u00a0P\u00e5 trummor s\u00e5gs en\u00a0ers\u00e4ttare f\u00f6r\u00a0utannonserad vikarie. Den som\u00a0blixtinkallats var ingen mindre \u00e4n Jesper Kviberg, vars\u00a0gungande p\u00e5drivande\u00a0beat\u00a0var en fr\u00f6jd.\u00a0Han tog sig omg\u00e5ende in i\u00a0livemusikens puls.\u00a0\u00a0En lysande prestation, s\u00e4rskilt n\u00e4r de ringa f\u00f6rberedelserna beaktas.\u00a0Betydligt\u00a0mer f\u00f6rberedd var eleganten Carl\u00a0Orrje p\u00e5 piano. vars strideliknande tendenser var\u00a0ett h\u00e4rligt publikfrieri.\u00a0Hans soloutflykter ska ocks\u00e5 premieras, j\u00e4mte det\u00a0avsp\u00e4nda\u00a0broderierna\u00a0p\u00e5 starka melodier.\u00a0\u00a0Ibland spelade han n\u00e4stan sm\u00e4rtsamt vackert, med \u00e5terh\u00e5llsamhet och n\u00e4rvaro. \u00a0N\u00e4r\u00a0musikerna drog ig\u00e5ng en boppig instrumental\u00a0bit,\u00a0blev det verkligen\u00a0uppenbart\u00a0hur grymt samspelt och dynamisk\u00a0pianotrion var.<\/p>\n

N\u00e4r st\u00e4mningen var som mest p\u00e5 topp kan\u00a0termen vid\u00f6ppna spj\u00e4ll\u00a0 beskriva det drag som skapades.\u00a0 Exalterade Kiralina Salandy upplyste om att planer finns p\u00e5 att spela in\u00a0platta\u00a0med denna s\u00e4ttning. Plugged Records \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r riktigt\u00a0bra balans\u00a0vad betr\u00e4ffar\u00a0ljudet, inget undantag denna g\u00e5ng.<\/p>\n

Meshell Ndegeocello – <\/strong>Studion Kulturhuset\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 4<\/strong><\/p>\n

\u00c5terigen en kvinnlig artist\u00a0 jag missat, trots elva album och tio Grammynomineringar.\u00a0I\u00a0den skrivna f\u00f6rhandsreklamen\u00a0p\u00e5st\u00e5s m\u00e5ngsidige\u00a0Ndegeocello ha g\u00e5tt tillbaka till musik i sk\u00e4rningspunkten mellan\u00a0r & b och\u00a0 singer & songwriter pop. F\u00f6rtjust i afrikansk-amerikansk tunggung,\u00a0definierar jag\u00a0musiken hellre\u00a0 som neo-soul.\u00a0\u00a0Sv\u00e5rflirtade\u00a0anser\u00a0antagligen att hon \u00e4r\u00a0\u00a0pos\u00f6r, p\u00e5 grund av s\u00e5dant som\u00a0solglas\u00f6gon\u00a0 i omgivande m\u00f6rker.\u00a0 Elbasisten och s\u00e5ngerskan befinner sig\u00a0inom skalan\u00a0 stelt till sp\u00e4nnande. Hennes r\u00f6st ibland str\u00e4v, ibland \u00f6ppen och ljus.<\/p>\n

Med sig p\u00e5 scen\u00a0har hon tre relativt allvarstyngda m\u00e4n:\u00a0Chris Bruce gitarr,\u00a0 Jebin Bruni keyboards samt Abraham Rounds trummor. Skulle tro att detta var enda konsert med st\u00e5ende publik,\u00a0under vad som gener\u00f6st\u00a0rubriceras som\u00a0jazzfestival. Sluts\u00e5lt kan det inte ha varit. Och kontakten med \u00e5h\u00f6rarna var i det n\u00e4rmaste obefintlig.\u00a0I princip enda kommentar\u00a0 var\u00a0”thanks for having us”.<\/p>\n

F\u00f6rsta introt\u00a0 h\u00e5rdsl\u00e5ende med bas och pukor.\u00a0\u00a0Spoken word\u00a0mixades med ortodox s\u00e5ng av en av\u00a0affischnamnen\u00a0i \u00e5rets upplaga av festivalen. K\u00e4ndes kompromissl\u00f6st! Tyckte trummisen bankade f\u00f6r mycket, men det kanske var meningen att framh\u00e4va ett statiskt tillst\u00e5nd. Bortsett fr\u00e5n flera originella instick av Bruce –\u00a0p\u00e5 en gitarr\u00a0med fuzzig diskant som kretsade\u00a0i ett slags \u00f6verstyrt\u00a0 Fripp – landskap – h\u00f6ll sig m\u00e4nnen inom den formel som Ndegeocello laborerat fram.\u00a0\u00a0I en ballad h\u00e4ngde\u00a0Bruce p\u00e5 sig akustisk gitarr,\u00a0 en trevlig kontrast \u00e4ven om det var problem att n\u00e5 igenom\u00a0ett\u00a0murrigt sound. Och i cirka femte l\u00e5ten till\u00e4ts han dominera i introt.\u00a0N\u00e5gra g\u00e5nger mot slutet fick \u00e4ven klaviaturdompt\u00f6ren med all sin utrustning,\u00a0bryta sig ur formeln och\u00a0f\u00f6rh\u00e5lla sig friare till l\u00e5tlistan, till och med lira elpiano.\u00a0 Toner fr\u00e5n n\u00e4mnda\u00a0instrumentalister gifte sig p\u00e5 ett slingrande s\u00e4tt med varann, s\u00e4rskilt i en sekvens d\u00e5 supersv\u00e4ng uppstod.<\/p>\n

Ett antal covers stod ut mest, var laddade i suggestiv\u00a0skrud.\u00a0Tv\u00e5 megatunga stridslystna Nina Simone – l\u00e5tar gjorde susen, blev en f\u00f6rl\u00f6sande injektion. Vi f\u00f6r\u00e4rades Four Women <\/em>j\u00e4mte See Line Woman<\/em>, vars m\u00e5nga verser och utsmyckningar p\u00e5 pumpande bas, keyboards och ylande gitarr var \u00f6rongodis; i paritet med en jazzgrupps\u00a0utvikningar fr\u00e5n ett tema. En annan kreativ h\u00f6jdpunkt intr\u00e4ffade p\u00e5 halvl\u00e5g hastighet med popr\u00f6karen Don\u00b4t Let Me Be Missunderstood, <\/em>vars \u00f6verg\u00e5ng i raffinerat utmejslade Suzanne <\/em>blev en upplyftande stund. L\u00e4ckert med dessa inlagda kickar, till vilka sj\u00e4lvklart ska r\u00e4knas en icke-kvidande och\u00a0avskalad tolkning i slow motion\u00a0av annars uttjatade Purple Rain.\u00a0<\/em>\u00a0Ur Meshells\u00a0produktion\u00a0 lyckas jag identifiera tv\u00e5 starka s\u00e5nger fr\u00e5n albumet Comet, Come To Me: Tom <\/em>respektive Forget My Name <\/em>som doppats i dub-style.<\/p>\n

Verkade som Ndegeocello best\u00e4mt sig f\u00f6r\u00a0 exakt l\u00e4ngd, eftersom hon\u00a0helt pl\u00f6tsligt sl\u00e5r av och snabbt presenterar bandet. Sedan l\u00e4mnar\u00a0kvartetten abrupt. \u00a0Mycket egendomligt, \u00e4ven om\u00a0stormande bifall leder\u00a0till\u00a0 extranummer.<\/p>\n

L\u00f6nnkrogen\u00a0<\/strong>\u00a0\u00a0 \u00d6vertr\u00f6tt men lycklig \u00e5terv\u00e4nder jag till den utsv\u00e4vande klubben, som f\u00f6r en g\u00e5ngs skull\u00a0befinner sig i ett lugnare tillst\u00e5nd.\u00a0 Hittar en plats mot v\u00e4ggen l\u00e4ngst bort i baren. Sk\u00e5dar\u00a0omg\u00e5ende en k\u00e4ndis, som\u00a0visar det sig,\u00a0 ska g\u00e4sta senare i m\u00e5naden. \u00a0Herr Fredriksson\u00a0f\u00f6rbereder ivrigt\u00a0swish-t\u00e4vling och fixar med\u00a0andra attiraljer. N\u00e4r aftonens liveh\u00e4ndelse stampar ig\u00e5ng i den sena\u00a0kv\u00e4llen, blir jag varse ett annat\u00a0bekant ansikte p\u00e5 scen, \u00a0en dignitet p\u00e5 trumpet, eller r\u00e4ttare sagt kornett. Karl Olandersson flankerar Klas Toresson vars spel p\u00e5 klarinett och saxofon ocks\u00e5 \u00e4r otroligt\u00a0virtuost och elegant. Hos b\u00e5da osviklig teknik parat med genuin spelgl\u00e4dje.<\/p>\n

I ryggen har de som vanligt en h\u00e4rlig trio best\u00e5ende av\u00a0Daniel p\u00e5 trummor, Palle p\u00e5 bas och Filip vid pianot. Om det \u00e4r meningsfullt att j\u00e4mf\u00f6ra tempon, varf\u00f6r inte dra till med att deras\u00a0Harlemrotade pre-swingjazz i sina vildaste stunder g\u00e5r i\u00a0 cirka\u00a0130 bpm?\u00a0 Ensemblen upptr\u00e4der enormt samtrimmad. Glimrande solon\u00a0gav energi\u00a0i h\u00f6stm\u00f6rkret.\u00a0Utg\u00e5r fr\u00e5n att hela g\u00e4nget p\u00e5\u00a0Musikh\u00f6gskolan.\u00a0Varje solo\u00a0genererar\u00a0extra bifall fr\u00e5n n\u00e5gon jag inte ser, men vars rop jag\u00a0k\u00e4nner igen. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Isabella Lundgren som jag senare\u00a0h\u00e4lsar p\u00e5.\u00a0 M\u00f6jligen en redog\u00f6relse av privat karakt\u00e4r, om det inte vore f\u00f6r att Lundgren strax\u00a0tar\u00a0plats p\u00e5 scen. Minns s\u00e4rskilt att\u00a0landets mest gudaben\u00e5dade s\u00e5ngerska gjorde formidabelt avtryck i\u00a0Them<\/em>\u00a0Their Eyes<\/em>.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Filip Augustsson, Krister Andersson och Ulf Ad\u00e5ker Foto Lillemor Wentzel Le Jazz Cool – S:ta Clara Bierhaus\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 4\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 (2016) En\u00a0\u00a0grupp med endast en platta i bagaget (r\u00f6nt fin kritik), fast man funnits ett antal \u00e5r.\u00a0S\u00e4ttningen\u00a0\u00e4r\u00a0trumpet, tenorsax, piano samt sedvanligt bebopkomp. Medlemmarna har ett digert f\u00f6rflutet och\u00a0 en naturlig bandledare i st\u00e4ndigt kreative Ulf Ad\u00e5ker. Aprop\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-105318","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105318"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105318\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105380,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105318\/revisions\/105380"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105318"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105318"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}