{"id":105275,"date":"2016-10-13T23:24:53","date_gmt":"2016-10-13T22:24:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105275"},"modified":"2016-10-18T15:52:10","modified_gmt":"2016-10-18T14:52:10","slug":"stockholm-jazzfestival-2016-710","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105275","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 7\/10"},"content":{"rendered":"

F\u00f6r tredje \u00e5ret i rad hade jag m\u00f6jlighet att g\u00f6ra n\u00e5gra v\u00e4sentliga nedslag i utbudet.\u00a0 Till viss del f\u00f6rsv\u00e5rande omst\u00e4ndigheter var\u00a0yrselframkallande X2000,\u00a0 lyh\u00f6rt hotell j\u00e4mte dygnsomst\u00e4llning.\u00a0I \u00f6vrigt\u00a0trevligt bem\u00f6tande och inga problem\u00a0att\u00a0l\u00e4gga ett aptitligt program. Kan n\u00e4mna att jag ocks\u00e5 brukar\u00a0recensera konserter\u00a0i jazzmagasinet Orkesterjournalen.\u00a0Har valt dagsrapporter som form f\u00f6r\u00a0min redovisning. Festivalen p\u00e5g\u00e5r 7 – 16\/10 2016.<\/strong><\/p>\n

\"fatoumata-diawara-sjo-foto-adrian-persson\"<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Foto Adrian Persson<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Fredag 7\/10 <\/strong> Fatoumata Diarawa & Stockholm Art Ochestra –<\/strong> Kulturhusets stora scen\u00a04<\/strong><\/p>\n

\u00a0\u00a0 <\/strong>Uts\u00e5lda invigningskonserten\u00a0genomf\u00f6rdes som sig b\u00f6r\u00a0i en anda\u00a0av seriositet och leklust, efter att tv\u00e5 chefer f\u00f6rr\u00e4ttat sj\u00e4lva invigningen.\u00a0\u00a0I \u00e5r hade turen kommit till en karismatisk artist fr\u00e5n V\u00e4stafrika\u00a0– sk\u00e5despelare, s\u00e5ngerska, gitarrist och l\u00e5tskrivare –\u00a0 att sammanstr\u00e5la med en f\u00f6r tillf\u00e4llet\u00a0sammansatt\u00a0\u00a0svensk miniorkester under ledning av Nils Berg. M\u00e5ste medge att jag inte k\u00e4nde till kvinnan vars\u00a0\u00a0debut tydligen fick stort genomslag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.\u00a0 Hennes musik \u00e4r varm och positiv ,\u00a0trots texternas obestridliga allvar.\u00a0 ”Fatou” r\u00e4knar Mali som sitt hemland, men\u00a0bor idag i Paris. Inte minst med tanke p\u00e5 att hon och de svenska musikerna repade tillsammans\u00a0f\u00f6rst dagen innan, ska fastl\u00e5s att resultatet av anstr\u00e4ngningarna blev totalt sett alldeles underbart.\u00a0 Kapellm\u00e4stare Berg\u00a0 inte bara f\u00f6rtj\u00e4nstfullt\u00a0 framh\u00e4ver sig sj\u00e4lv p\u00e5 tenor, fl\u00f6jt och basklarinett , utan har\u00a0framf\u00f6r allt\u00a0sett till att arrangemangen l\u00e5ter f\u00f6rtr\u00e4ffligt,\u00a0f\u00f6rm\u00e5tt instrumentalisterna att k\u00e4nna sig bekv\u00e4ma i en kostym med v\u00e4stafrikanskt ursprung.\u00a0 L\u00e5tarna var enligt f\u00f6rv\u00e4ntat\u00a0 m\u00f6nster, dock med mer skiftningar och nyanser trevligt nog, drag som accentuerades av de\u00a0inhemska\u00a0 proffsen.<\/p>\n

L\u00e4ngst fram p\u00e5 scenens mittpunkt regerar Diarawa i sin f\u00e4rggranna kl\u00e4nning\u00a0med v\u00e4rdighet och pondus.\u00a0 R\u00f6sten och den vassa\u00a0elgitarren v\u00e5gar ta plats.\u00a0Hon och kapellm\u00e4staren\u00a0l\u00e5ter musikerna\u00a0f\u00f6rs\u00e4tta\u00a0 oss i ett g\u00e5shudsframkallande\u00a0tillst\u00e5nd. Musiken befinner sig i ett brett spektrum, pendlar mellan s\u00f6kande och stompigt, tassande gung och riviga nummer. Visst \u00e4r det okonventionellt\u00a0med flera kvinnliga bl\u00e5sare.\u00a0Lisen Rylander och Lisa Bodelius\u00a0g\u00f6r v\u00e4l ifr\u00e5n sig i sm\u00e5gungande melodiska\u00a0passager. men blir\u00a0av n\u00e5gon anledning f\u00f6r veka n\u00e4r det\u00a0ska kr\u00e4mas p\u00e5, en kritik som\u00a0definitivt \u00e4ven m\u00e5ste\u00a0riktas till Emil Strandberg\u00a0p\u00e5 viktiga instrumentet trumpet. Med\u00a0mer\u00a0utbrott och genomg\u00e5ende\u00a0tryck i sektionen, hade h\u00f6gsta betyg varit ett faktum. Rylander hade hand om den finstilta elektronik som beh\u00f6vdes, medan Landeus hade en slags processor kopplad till flygeln f\u00f6r att f\u00e5 till det efterstr\u00e4vade soundet.<\/p>\n

Den normalt sett\u00a0b\u00e5ngstyrige basisten Torbj\u00f6rn Zetterberg var h\u00e4rligt p\u00e5drivande inom sina ramar, p\u00e5 slutet h\u00e4ngde han p\u00e5 sig elbasen och gav j\u00e4rnet i ett extranummer som\u00a0leende celebrerade afrofunk. Dessutom fick han chansen att\u00a0spela intimt med uts\u00f6kte pianisten\u00a0Mattias Landeus och\u00a0visa framf\u00f6tterna i ett h\u00f6jdarinslag med slagverkare. Om inte r\u00e4tt rytmer trummas fram, faller mycket av storheten med afrikansk-amerikansk livemusik. Blev v\u00e4ldigt lycklig av\u00a0 Moussa Fadera och hans kompanjon Thomas Eby p\u00e5 percussion.\u00a0\u00a0Dessa tv\u00e5 herrar var f\u00f6r sig, i samspel med varandra och i interaktion med\u00a0Diarawa och Stockholm Art Orchestra; var en formidabel fulltr\u00e4ff till radarpar.<\/p>\n

Ett f\u00f6r mig nytt namn var Daniel \u00d6gren vars klurigt sk\u00f6na ackordf\u00f6ljder och riff var en fr\u00f6jd att ta emot. Diarawa\u00a0ber\u00e4ttade vilka \u00e4mnen hon sj\u00f6ng om, deklarerade att ”peace in our minds and in our countries” var\u00a0ett slags m\u00e5l\u00a0\u00a0f\u00f6r hennes g\u00e4rning.\u00a0 L\u00e5tar\u00a0kunde handla\u00a0om\u00a0\u00a0relationen\u00a0 barn\u00a0– f\u00f6r\u00e4ldrar\u00a0 j\u00e4mte s\u00e5ngerskor fr\u00e5n afrikanska kontinenten som g\u00e5tt f\u00f6re. F\u00f6rutom Alama <\/em>uppfattade jag av hennes l\u00e5ttitlar endast Timbuktu<\/em>, vars \u00f6ppning var helt fantastisk. Hela bandet presenterades utf\u00f6rligt och n\u00e4r stj\u00e4rnan i centrum uppmanade publiken att st\u00e4lla sig upp, var hela salongen omg\u00e5ende med p\u00e5 noterna. Responsen\u00a0\u00a0fullkomlig!\u00a0 L\u00e4mnade lycklig\u00a0Stadsteatern med f\u00f6ljande uttalande i \u00f6ronen,\u00a0efter att ha sett publiken\u00a0motionera st\u00e4mband och kroppar: ” We speak together for the first time. It\u00b4s beautiful! We are different, nice and powerful”.<\/p>\n

\"Peter<\/a>
Peter Asplund i sitt esse
Foto Jan Perneros<\/figcaption><\/figure>\n

The farewell concert – En hyllning till Bengt – Arne Wallin<\/strong> i Nisses h\u00f6rna i Kulturhuset H\u00f6rsalen\u00a0 5<\/strong><\/p>\n

Inser faran\u00a0med att dr\u00e4nka\u00a0texten i\u00a0faktauppgifter, vilket f\u00f6rhoppningsvis inneb\u00e4r att jag\u00a0inte missar den k\u00e4nslom\u00e4ssiga dimensionen.\u00a0 Trumpetaren, arrang\u00f6ren, l\u00e5tskrivaren,\u00a0l\u00e4raren och storbandsledaren Wallin s\u00e5g jag\u00a0\u00a0p\u00e5 Hotell Birger Jarl i fjol, i samband med att far och dotter Svensson fr\u00e5n Halland hade release. N\u00e5gra veckor senare dog den distingerade\u00a0mannen vid 89 \u00e5rs \u00e5lder.\u00a0 Sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g honom i aktion var d\u00e5 han dirigerade Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 Nef f\u00f6r c:a fem \u00e5r sedan.\u00a0En \u00f6verd\u00e5digt rik konsert i tv\u00e5 akter hyllade nu\u00a0minnet av en av de stora, rent av en av de st\u00f6rsta i svenskt musikliv. Nils Landgren, som f\u00f6rresten\u00a0gav oss ett exempel ur skivan han gjorde med sin mentor, var\u00a0en ypperlig\u00a0ciceron. Medverkande artister hade samtliga –\u00a0antagligen undantaget elevorkestern –\u00a0 direkt koppling till maestro Wallin, vars humor vi delgavs i portioner.<\/p>\n

Hur f\u00e5nga ikonens tonspr\u00e5k?\u00a0Kanske som en mix av norrl\u00e4ndskt vemod och kaxig storstadspuls. Aftonens m\u00e5nga solon appl\u00e5derades hj\u00e4rtligt och det var lapp p\u00e5 luckan.\u00a0 Folk \u00a0satt antingen p\u00e5 parkett eller p\u00e5 grad\u00e4ng som undertecknad.\u00a0F\u00f6rst ut av alla ensembler av varierande storlekar: n\u00e4mnde Landgren, Peter Asplund och\u00a0saxofonisten Peter Grebacken,\u00a0vilka\u00a0backades upp f\u00f6rn\u00e4mligt\u00a0av\u00a0mycket\u00a0h\u00f6rv\u00e4rde Joel Lysaridis, allest\u00e4des n\u00e4rvarande Hans Backenroth samt Ikiz p\u00e5 trummor.\u00a0 Blues f\u00f6r Bengt-Arne <\/em>och Norwegian Highway\u00a0<\/em>fick inleda. En nyt\u00e4nd Peter Asplund vars mentor ocks\u00e5 r\u00e5kade vara m\u00e4stermusikanten med karakt\u00e4ristisk\u00a0h\u00e5rtofs, bj\u00f6d p\u00e5 en of\u00f6rgl\u00f6mlig prestation. Snacka om inspirerat solo med\u00a0noggrant avv\u00e4gda\u00a0pauser! Sedan kom\u00a0 evigt fr\u00e4scha Jan Allan i par med lika\u00a0vitale\u00a0Georg Riedel ( som\u00a0under g\u00e5rdagsnatten\u00a0\u00e5terigen f\u00e5tt ett barnbarn). Mitt i\u00a0deras standard ”hittades”\u00a0den ultimata basg\u00e5ngen, vilket\u00a0 fick mig\u00a0att jubla inombords.\u00a0 Georgs nyskrivna This song is for you <\/em>var ett\u00a0mycket vackert\u00a0stycke, d\u00e4r Landgren,\u00a0trombonens hisnande\u00a0utforskare, visade sig vara lika skicklig som tidigare lovordade Asplund.\u00a0 Absoluta toppniv\u00e5n bibeh\u00f6ll v\u00e4rden n\u00e4r han med\u00a0flera v\u00e4nner\u00a0gav oss lyriska V\u00e4rmlandsvisan. <\/em><\/p>\n

Programmet inneh\u00f6ll tv\u00e5 delikata s\u00e5ngsolister med\u00a0oerh\u00f6rt mycket erfarenhet. Svante Thuresson \u00e4r en oldtimer som inom ett ganska\u00a0begr\u00e4nsat omf\u00e5ng , kan konsten att g\u00f6ra\u00a0r\u00e4tt betoningar i \u00a0en melodi. Lill Lindfors vet ocks\u00e5 ypperligt v\u00e4l\u00a0hur man fraserar. B\u00e5da r\u00f6r sig elegant i olika tonarter utan att anv\u00e4nda\u00a0bl\u00e4ndande teknik,.K\u00e4nslan f\u00f6r god\u00a0musik\u00a0\u00e4r\u00a0\u00a0intakt,\u00a0fast r\u00e4ckvidden inte l\u00e4ngre \u00e4r den samma. F\u00e4ste mig s\u00e4rskilt vid Lills version av Jag vill n\u00e5 dig (L\u00e4ngtans samba)<\/em>, vars Brasiliendoftande visa inramades av sk\u00f6nt solo\u00a0fr\u00e5n Lysaridis och\u00a0 \u00e4nnu mer minnesv\u00e4rt dito av\u00a0Backenroth p\u00e5 bas. \u00a0Svante och Lill gjorde vidare\u00a0en rolig duett med fyndig text.\u00a0L\u00e5tlistan hade stor sp\u00e4nnvidd fr\u00e5n tevesignaturer till verk som Unexpected symphony no 3.<\/em><\/p>\n

Kungliga Musikh\u00f6gskolans storband under ledning av \u00d6rjan Fahlstr\u00f6m bidrog med mycket fart och fl\u00e4kt i andra halvan. Man brassade p\u00e5 fullst\u00e4ndigt oh\u00e4mmat och synkat. Trummis, pianist och f\u00f6rste trumpetsolist\u00a0var\u00a0\u00a0frejdiga\u00a0talanger\u00a0som\u00a0b\u00f6r kunna\u00a0utvecklas till efterfr\u00e5gade ut\u00f6vare. KMH tillsammans med Asplund framf\u00f6rde G\u00e4llivarevisan <\/em>i tempo furioso. Mycket kul och beundransv\u00e4rt! Detsamma\u00a0g\u00e4ller f\u00f6r det f\u00f6rbluffande halsbrytande samspel som bollas emellan Riedel och Backenroth i G\u00e4rdebyl\u00e5ten. <\/em>Som\u00a0seden p\u00e5bjuder\u00a0vid minneskonserter en\u00a0positiv anda. Vi\u00a0gl\u00e4ds gemensamt \u00e5t den ljuva musiken..\u00a0 Sm\u00f6rg\u00e5sbordets sista mumsiga tugga blev en funkig sak featuring keyboards och grooviga instick av Nils Landgren, vars\u00a0 handlag med genren ju\u00a0\u00e4r\u00a0h\u00f6gklassigt.<\/p>\n

L\u00f6nnkrogen <\/strong>I Scalateaterns k\u00e4llare huserar numera ett stimmigt spontant vattenh\u00e5l i regi av trumslagaren Daniel Fredriksson. Under festivalen \u00e4r det fri entr\u00e9\u00a0med \u00a0oannonserade g\u00e4ster, varf\u00f6r denna happening passar idealiskt\u00a0som efterh\u00e4ng.\u00a0Husbandet\u00a0if\u00f6rda h\u00e4ngslen, h\u00f6gt sittande svarta byxor, lackskor(?) och vita skjortor \u00e4r ekiperade\u00a0enligt sent 20-tals mode. Publiken h\u00e4nf\u00f6rs och roas av \u00f6sig underh\u00e5llning, eller\u00a0stundom en l\u00e5ngsammare\u00a0blues.<\/p>\n

 <\/p>\n

Handlar om musik med samtidigt\u00a0fasta ramar och m\u00f6jlighet till improvisation., Jag slank in strax f\u00f6re andra set, sk\u00e5dade\u00a0ovan rosade\u00a0Peter Asplund som utgjorde f\u00f6rsta kv\u00e4llens \u00f6verraskning, h\u00e4lsade honom med uppstr\u00e4ckt tumme.\u00a0\u00c5terigen levererade\u00a0den inspirerade trumpetaren ett magnifikt styrkebesked, h\u00e4r i en\u00a0ensemble med Klas Lindquist, en enormt duktig musiker som aldrig g\u00f6r mig besviken.\u00a0 Orkade\u00a0p\u00e5 grund av utmattning\u00a0inte mer \u00e4n en omg\u00e5ng\u00a0 p\u00e5 cirka en halvtimma,\u00a0nog f\u00f6r att bli\u00a0 tillfredsst\u00e4lld. Daniel, extrainkallade Palle Sollinger p\u00e5 st\u00e5bas, Filip Ekestubbe p\u00e5 piano\u00a0och resten av g\u00e4nget framkallade en het stompig\u00a0sv\u00e4ngfest i nuet.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r tredje \u00e5ret i rad hade jag m\u00f6jlighet att g\u00f6ra n\u00e5gra v\u00e4sentliga nedslag i utbudet.\u00a0 Till viss del f\u00f6rsv\u00e5rande omst\u00e4ndigheter var\u00a0yrselframkallande X2000,\u00a0 lyh\u00f6rt hotell j\u00e4mte dygnsomst\u00e4llning.\u00a0I \u00f6vrigt\u00a0trevligt bem\u00f6tande och inga problem\u00a0att\u00a0l\u00e4gga ett aptitligt program. Kan n\u00e4mna att jag ocks\u00e5 brukar\u00a0recensera konserter\u00a0i jazzmagasinet Orkesterjournalen.\u00a0Har valt dagsrapporter som form f\u00f6r\u00a0min redovisning. Festivalen p\u00e5g\u00e5r 7 – 16\/10 2016. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-105275","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105275","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105275"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105275\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105395,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105275\/revisions\/105395"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105275"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105275"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105275"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}