{"id":105217,"date":"2016-10-11T09:30:58","date_gmt":"2016-10-11T08:30:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105217"},"modified":"2016-11-21T15:08:48","modified_gmt":"2016-11-21T14:08:48","slug":"helan-och-halvan-pa-teater-giljotin-holla-och-roor-har-ett-fantastiskt-samspel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105217","title":{"rendered":"Helan och Halvan p\u00e5 Teater Giljotin: Holla och R\u00f6\u00f6r, har ett fantastiskt samspel"},"content":{"rendered":"

\"helanochhalvan_teater\"<\/a><\/p>\n

Helan och Halvan – Another Nice Mess<\/strong>
\nRegi Kia Berglund
\nTeater Giljotin premi\u00e4r 10 oktober 2016<\/p>\n

Det \u00e4r ju alltid i gr\u00e4nslandet mellan det som \u00e4r skrattretande och det som \u00e4r h\u00e5rresande, som k\u00e4nslorna sl\u00e5s omkull och du vet inte riktigt \u00e5t vilket h\u00e5ll du ska luta dig \u00e5t. Begreppen sl\u00e5s ut och det \u00e4r d\u00e4r, som upp f\u00e5r vara ned och ned kanske inte ens finns med. Sj\u00e4lvklarheter blir n\u00e5got annat n\u00e4r det ses p\u00e5 i en annan vinkel och med f\u00e4rgade glas\u00f6gon i nyanser du aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 f\u00f6rut. Man m\u00e5ste vara redo att inte t\u00e4nka logiskt.
\nDet \u00e4r med viss skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning jag g\u00e5r p\u00e5 kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. Helan och Halvan tillh\u00f6r inte min generation och jag har nog aldrig tyckt att den engelskmannen och amerikanen ger rena gl\u00e4djeskratt med sina snubbel sk\u00e4mt och slagsm\u00e5l i avundsjuka. Det \u00e4r dock med h\u00e4rlig sp\u00e4nning som jag ser tv\u00e5 kvinnliga komiker ge en nyare tolkning av 1930-talets Helan och Halvan. Att tv\u00e5 kvinnor spelar m\u00e4n, \u00e4r i sig sj\u00e4lv ganska laddat \u00e4ven om jag inte helt delar alla skrattsalvor som publiken bj\u00f6d p\u00e5 i just krocken mellan det manliga och kvinnliga. <\/p>\n

Det \u00e4r tv\u00e5 antihj\u00e4ltar som inleder kv\u00e4llen, sittandes p\u00e5 varsin l\u00e4derkoffert. Den ena tror sig vara b\u00f6rjan\/drivkraften\/ledaren i deras duo, den andre vill g\u00e4rna vara som den f\u00f6rsta trots att denne sannerligen inte \u00e4r n\u00e5gon man borde vilja f\u00f6lja eller vara. Ingen av dem lever i n\u00e5gon stj\u00e4rnglans och allt \u00e4r egentligen bara r\u00e4dslor inf\u00f6r att v\u00e5ga se sig sj\u00e4lv som den man \u00e4r. Vem som \u00e4r mest sorglig eller minst framg\u00e5ngsrik, \u00e4r sv\u00e5rt att avg\u00f6ra. Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller om jag ska gr\u00e5ta, men ber\u00f6rd blir jag och det \u00e4r v\u00e4l det som r\u00e4knas. Janus och hans dubbla ansikte ger m\u00e4nnen alla niv\u00e5er av b\u00f6rjan och slut p\u00e5 verkligheten.<\/p>\n

Holla och R\u00f6\u00f6r, har ett fantastiskt samspel, trots att de anv\u00e4nder sig av sitt andra spr\u00e5k och mestadels pratar engelska med varandra. Att engelskan ibland blir lite otydlig och felaktig, \u00e4r bara ett sk\u00f6nhetsfel som under inga omst\u00e4ndigheter spelar n\u00e5gon roll i det h\u00e4r sammanhanget. Det har en kemi och dragningskraft som g\u00f6r att man l\u00e4tt h\u00e4rmar och \u00e5terspeglar dem. Det \u00e4r l\u00e4ttsamt, men ocks\u00e5 brutalt, men fortfarande skrattar jag inte \u00e5t samma saker som stora delar av publiken. Misst\u00e4nker dock att det s\u00e4ger mer om mig \u00e4n n\u00e5got annat. Slapsticks och tv\u00e4rtom-komik \u00e4r nog inte helt min melodi.<\/p>\n

R\u00e4dslan att bli bortgl\u00f6md f\u00e5r en naturlig plats i f\u00f6rest\u00e4llningen och den oron \u00e4r nog n\u00e5got som m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig i. En del r\u00e4dslor \u00e4r helt logiska och andra inte. M\u00e5nga av oss ler n\u00e4r r\u00e4dslan inf\u00f6r julen kommer p\u00e5 tal som ett exempel. Kanske mycket f\u00f6r att den \u00e4r den tuffaste tiden f\u00f6r m\u00e5nga, men ocks\u00e5 f\u00f6r att vi vet att den f\u00f6r varje dag nu i oktober, s\u00e5 kommer julen en dag n\u00e4rmare. Vi skrattar och ler pl\u00e5gsamt. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att gestalterna p\u00e5 scen biter sig fast i varandras symbios f\u00f6r att r\u00e4dslan f\u00f6r ensamheten \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n drivkraften att vilja klara sig sj\u00e4lv. Mer ”swell with myself” \u00e4r kanske att f\u00f6redra?<\/p>\n

”Smile” \u00e4r ett viktigt budskap under kv\u00e4llen. Ja allt borde v\u00e4l g\u00e5 att s\u00e4lja med m\u00f6rdande reklam?Ditt eget v\u00e4rde ocks\u00e5 misst\u00e4nker jag. N\u00e4r du h\u00e5ller p\u00e5 att falla ihop, s\u00e5 le. Om du h\u00e5ller p\u00e5 att d\u00f6, s\u00e5 le, f\u00f6r det \u00e4r v\u00e4l alltid hur du tar det och inte hur det har det som skapar din livskvalit\u00e9? Det ligger n\u00e5got i det, men det blir ocks\u00e5 oh\u00e5llbart eftersom det finns gr\u00e4nser f\u00f6r vad en m\u00e4nniska orkar leva med eller klarar av att d\u00f6 f\u00f6r. Vi f\u00e5r det h\u00f6ga, vi k\u00e4nner av det l\u00e5ga och ingenstans ges det etiska och moraliska r\u00e5d om hur du ska v\u00e4lja att leva. Fr\u00e5gorna st\u00e4lls, men inga svar. Det g\u00f6r en b\u00e5de f\u00f6rvirrad, men ocks\u00e5 befriad.<\/p>\n

Mest sp\u00e4nnande under kv\u00e4llen \u00e4r \u00e5terber\u00e4ttandes av samma text\/repliker. F\u00f6rst ges det en sinnesst\u00e4mning av exempelvis ”Hur \u00e4r moroten!?”, d\u00e4refter en stund senare f\u00e5r vi samma repliker (som vi d\u00e5 redan vet om och v\u00e4ntar p\u00e5) p\u00e5 ett annat s\u00e4tt, med en annan livstolkning. Den ena \u00e4r inte b\u00e4ttre \u00e4n den andra. Att kunna byta k\u00e4nslor s\u00e5 snabbt fr\u00e5n det ena till det andra och rikta fokus b\u00e5de p\u00e5 sig sj\u00e4lv, den andre och publiken kr\u00e4ver mycket av sk\u00e5despelarna. Det \u00e4r med f\u00f6rtjusning jag konstaterar att de b\u00e5da lever upp till mina h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar. <\/p>\n

Det \u00e4r inte varje vecka kvinnor f\u00e5r spela snarstuckna och n\u00e5got groteska m\u00e4n. De g\u00f6r de dessutom med bravur. Barockt blir det dock n\u00e4r skrattets 4 olika niv\u00e5er beskrivs, eftersom min gr\u00e4ns f\u00f6r vad som \u00e4r roligt redan har passerat revyn. Det ger enbart en snuskig k\u00e4nsla i magen av obekv\u00e4mhet, trots att jag inser att de \u00e4r bra p\u00e5 det de g\u00f6r. Det groteska blir lite f\u00f6r mycket byf\u00e5neri f\u00f6r mig personligen.<\/p>\n

Kort och gott kan jag konstatera att Helan och Halvan inte ger en manlig f\u00f6rebild direkt. Om jag vara man skulle jag under kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning k\u00e4nna satirens vingslag sl\u00e5 mig h\u00e5rt i ansiktet. Kanske bor det en sur liten farbror i mig, f\u00f6r jag tycker n\u00e4stan syn om alla farbr\u00f6der som nyper folk rumpan, smeker sin hoppande mage eller sparkar folk i skrevet, f\u00f6r att det inte f\u00e5r tillr\u00e4ckligt med uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Helan och Halvan – Another Nice Mess Regi Kia Berglund Teater Giljotin premi\u00e4r 10 oktober 2016 Det \u00e4r ju alltid i gr\u00e4nslandet mellan det som \u00e4r skrattretande och det som \u00e4r h\u00e5rresande, som k\u00e4nslorna sl\u00e5s omkull och du vet inte riktigt \u00e5t vilket h\u00e5ll du ska luta dig \u00e5t. Begreppen sl\u00e5s ut och det \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12833,4955,7643],"class_list":["post-105217","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-helan-och-halvan","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105217","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105217"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105217\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105221,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105217\/revisions\/105221"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105217"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105217"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105217"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}